Ett eget rum / Tusen bibliotek

En av Stadsbibliotekets nya tidskrifter nästa år är kulturtidskriften Cora. I det nyligen utkomna numret (som går att läsa på biblioteket) läser jag en intressant artikel om Virginia Woolfs klassiker "Ett eget rum".

Konstnären Kajsa Dahlberg ville ge bort boken i present men insåg snart att den inte gick att köpa. Istället lånade hon den från biblioteket, drog kopior på den och band in den. När hon gjorde detta upptäckte hon marginalanteckningar och understrykningar i boken från tidigare läsare. Förr suddade vi borta dessa anteckningar på biblioteken och uppmanade folk att inte skriva i böckerna, men på grund av tidsbrist gör vi inte det längre. Vissa tycker säkert att det ser kladdigt ut och att det stör ens egen läsning, men för Kajsa Dahlberg väcktes det däremot ett intresse och hon bestämde sig för att låna in i princip alla exemplar av "Ett eget rum" från svenska folkbibliotek.

Vi talar gärna om läsningen som en privat handling och Woolf's "Ett eget rum" handlar just om hur den privata och offentliga sfären relaterar till varandra. Det som Kajsa Dahlberg vill visa med projektet är hur privat läsning blir offentlig just med biblioteksböcker som flera människor lånar och läser, tillsammans med anteckningar i marginalen och understrykningar. När läsningen blir kollektiv i den offentliga sfären.

Projektet går att se på Moderna museet i Stockholm i en samlingsutställning under vintern och heter "Ett eget rum/Tusen bibliotek".

En av bilderna på de kopierade biblioteksböckerna till artikeln är faktiskt Hässleholms stadsbiblioteks exemplar som också går att låna här.

Det snöar i skönlitteraturen

Vill du göra en skidfärd i fantasin så rekommenderar jag Olles skidfärd av Elsa Beskow, en underbara vinterbilder för alla åldrar.

För mer om snö och vinter ta tag i Trollvinter av Tove Jansson och få ett mumintrolls upplevelser av vintern den tid då han borde ligga i ide.

Den bästa snöboken jag har läst hittills är Snö faller på cederträden av David Guterson. Den utspelar sig under en enda dag och snöandet ger en särskild känsla av isolering och instängdhet vilket ökar dramatiken. Det drama som utspelar sig i boken är mycket intressant, det tar upp den diskriminering av japanska invandrare som fanns i USA och de lagar som fanns i vissa stater om att utländska medborgare inte fick äga land. Det pågår en rättegång för en fiskare har blivit mördad och en japansk invandare är anklagad för mordet.

Deckare? Nej, egentligen inte, snarare en djup roman med spänningsinslag.

Boken kom ut 1996 men är väl värd att plocka fram och läsa, den passar särskilt bra när det snöar. Filmatiseringen håller inte alls samma klass som boken tycker jag.

Känner du mer för en ”riktig” vinterdeckare så finns ju 1222 meter över havet av Anne Holt. Ett slags Agatha Christiedeckare, på ett isolerat fjällhotell sker ett mord och deckargåtan måste lösas. Motvilligt inser den handikappade ex-polisen Hanne Wilhelmsen att hon måste hjälpa till. Utanför hotellet rasar samtidigt en fruktansvärd snöstorm.

Skriv en kommentar och rekommendera din bästa snöbok!

Följ en adventskalender

Nu börjar nedräkningen till julafton. I morse började SVT och Sverigesradio sända sina traditionella julkalendrar, ingen av dem har jag ännu sett eller hört - men jag vill tipsa om några olika bloggadventskalenderar som du kan följa i december.

Kungliga biblioteket har nyligen startat en blogg som heter Vardagstryck En rolig blogg där avdelningen för vardagstryck visar upp trycksaker från sin samling, mest affischer och reklam. Kungliga Biblioteket är annars ett ganska hemligt hus uppe i Stockholm som man vet finns där men man kanske inte vet vad som finns i det. Bloggen är ett sätt att berätta vad som göms under marken i Humlegården.

Vardagstryck har en julkalender där de varje dag fram till jul bloggar affischer från företaget Konstnärliga affischer. Idag bloggar de en av ölföretaget "Stora Bryggeriet" affischer som när det begav sig skulle få stockholmarna att dricka mer öl, enligt bloggen gick det bättre än vad företaget klarade av... Läs mer här.

Feministbiblioteket är en blogg som du ska besöka om du vill veta mer om feministisk litteratur, kvinnohistoria eller är intresserad av att läsa fler böcker där kvinnor är i fokus. Sidan är en skatt av litteraturhänvisningar till feministisk litteratur, till exempel hittar man i introduktionen olika "bokpaket" som är förslag på böcker att läsa beroende på vilken nivå du befinner dig på, vad du har för intresse eller vad du vill med din läsning.

Feministbibliotekets julkalender ger varje dag ett förslag på en feministisk bok som du borde läsa, i första luckan bloggar de om Ebba Witt-Brattström's coffee table bok "Å alla kära systrar!" Läs mer här.

Bokhora, den största bokbloggen av dem alla, har en julkalender under temat "Vilken bok kan tänkas dölja sig bakom denna lucka?" En kort text om boken, som läsare gissar du och har möjlighet att vinna. Enkelt och klurigt. Fast första luckan var inte så klurig för den som har koll på årets utgivning. Läs mer här

Kommentera gärna med fler julkalenderbloggar!

Vardagens tysta våld i Underjordiska timmar

I "Underjordiska timmar" pågår två parallellhistorier kring två personer som båda befinner sig mitt i sina karriärer, mitt i ett rusande pulserande Paris. Mathilde, en ensamstående trebarnsmamma, arbetar på ett stort hälsoföretag i Paris, där hon trivs med både chef och kollegor. Utan förvarning händer det något, Mathilde upptäcker att hennes arbetsuppgifter har tagits ifrån henne sakta men bestämt. Hon blir inte informerad längre, inte tillkallad till viktiga möten och en dag sitter det en annan person på hennes rum. Mathilde verkar paralyserad av situationen, letar kraft i ett Warcraftspelkort, famlar efter varför och sina rättigheter.

Thibault arbetar som akutläkare i Paris, ständigt på väg i sin läkarbil i den obarmhärtiga storstadstrafiken. Han är olyckligt förälskad och påtagligt ensam efter ett beslut som han var tvungen att ta men som ändå etsar sig fast i hans medvetande.

Thibault och Mathilde är två personer som rör sig tillsammans med miljontals andra människor, mellan jobb och familj, jobb och ensamhet, ensamhet och jobb. Boken känns som en kritik till ett mer individualiserat samhälle där vi rör oss i samma miljö, i samma trafik men slutar se på varandra och där folk går under utan att någon märker det. Den tysta vardagens våld.

Fler bra franska böcker hittar du hos förlaget Sekwa.

Låna Underjordiska timmar på biblioteket.

I huvudet på en SM-vinnare

SM-guld, SM-guld skalla ropen i korridorerna på jobbet. Men SM-vinnare i bokberättande och SM-guld i allsvenskan är lite skilda ligor. Detta guld smyger förbi etablissemanget som en deckare av en poet. Inte är det något märkvärdigt inte, vad skulle det vara för speciellt med det. Prata böcker kan ju varenda bibliotekarie! Så vad betyder det egentligen? Vad ska till för att bibliotekarierna ska få sin röst hörd i debatten om läsning och böcker. Vi har författarna i sina tv-soffor och framträdande, förlagen som hejar på och smart väljer ut de författare som passar in i mittfåran, bokdistrbutörerna som även numera har stor makt över vilka böcker vi ska konsumera (inte minst på bibliotek), vi har bokbloggarna på nätet. Men var är bibliotekarierna?

Jag vet att jag har många kolleger därute som är minst lika bra som en SM-vinnare på att berätta om böcker, jag vet också att det finns minst lika många som kan skriva, både om böcker och om bibliotek (en del bibliotekarier bloggar flitigt;). Men vi arbetar i det tysta, vi bibliotekarier syns inte, hörs inte, kommer inte fram.
Det jag vill är att vi inte bara ska sluta som en intern Bokberättande bibliotekarieklubb (BBB) på Facebook utan verkligen ta steget ut, inte bara PÅ våra bibliotek utan även UT FRÅN våra bibliotek och bjuda på vad böckerna innehåller, på vad biblioteket innehåller. Berättelser i alla dess former!

Igår var det en låntagare som frågade om de kunde låna hem mig. Jag tycker att det är berättigad fråga!

Äntligen!

E-boken finns, men e-boksläsaren, var är den? VD'n för företaget BTJ kallade e-boksläsaren för en "teknikparantes" och visst kan man hålla med om att de flesta e-boksläsare inte känns särskilt spännande. Ofta har de ganska tråkig design (funktionell) och det enda du egentligen kan använda dem till är just att bara läsa e-böcker. Trots detta så ökar lånen av e-böcker på svenska bibliotek, så någonting är det som ändå lockar med detta nya medium.

Men - Nu börjar det äntligen hända saker för dig som lånar bibliotekets e-böcker via Elib. Om du har en Iphone/Ipad kan du numera läsa dina lånade e-böcker från biblioteket på din telefon med hjälp av programmet BlueFireReader . Superenkelt, följ bara instruktionerna , så kan du snart sitta på bussen eller tåget och läsa dina biblioteksböcker på din telefon.

Nu hoppas och väntar vi bara på att Elib's strömmande ljudböcker även ska gå att lyssna på via mobiltelefonen. Då ropar vi "Äntligen" igen.

Kakor

Om man som jag gillar att baka kakor (och att äta dem) så är det alltid lika roligt att öppna en ny bok med kakrecept. Den senaste boken som jag ägnat mig åt är 277 sorters kakor av Jan Hedh. Hedh, som är både bagare och konditor, har en gedigen bakgrund i branschen och har gett ut böcker både om choklad, bröd och kakor. Nu är kanske inte hans böcker de första jag plockar fram om jag ska fixa något snabbt till fikat utan då kanske en klassiker som Sju sorters kakor får duga. Nej, recepten i Jan Hedhs böcker kräver både tid och planering men lyckas man med sitt bak så är resultatet oftast bättre. Vill man inte provbaka något i boken så kan man ägna sig åt att frossa i alla foton, tagna av Ulf Widell. En varning är dock på sin plats: man blir kaksugen!

En avknoppning till tidigare nämnda

Sju sorters kakor är Sju sorters julkakor av Cecilia Vikbladh. Det är en bok fylld av klassiska recept men också en hel del nytt. Cecilia Vikbladh skriver i inledning till boken; "Lusten att börja baka julkakor kommer smygande i takt med att julmusiken börjar strömma ur butikernas högtalare". Julmusik har jag inte hört någon ännu, men lusten att börja baka inför julen börjar så smått infinna sig.

Således avslutades helgen med mjuk pepparkaka, kryddig och luftig,

från Hedhs bok, en kopp kaffe och ett avsnitt av den engelska serien Foyle´s war. Även denna finns att låna på biblioteket.

Spännande gamla böcker - i järnvägsjubiléets tid

"Så komma vi helt nära Hessleholms herrgård, och å dess mark finna vi jernvägsstationen af samma namn. - Här, om någonstädes, kan man ha skäl att förvånas öfver den förvandling en plats kan undergå, då en jernvägsanläggning der kommit till stånd. Vid Hessleholms nuvarande station fanns för några år sedan blott en enda liten grå torparekoja; och nu se vi här en hel gata af till större delen både nätta och rymliga bostäder - omkring 30 nya hus, inrymmande flera handelsbodar och nykterhetsvärdshus samt tillochmed postkontor och läkareboställe."

Just så beskrivs Hässleholm i en  liten anspråkslös bok med  namnet: Beskrifning öfver södra stambanan mellan Malmö och Falköping. Boken är tryckt 1865 och har undertiteln topografisk, historisk skildring och det är just vad den är. Mycket noggrannt beskrivs vad man ser från tågfönstret då man tuffar fram med tåget. Ett Sverige av år 1865 målas upp. Spännande tidsbilder. Författaren som på ett väldigt poetiskt språk berättar heter M Axelson. Om honom vet jag ingenting men jag gillar hans bok.

Vidare kan man få veta att: Mellan Kristianstad och Helsingborg går tillsvidare dagligen en diligens härförbi; men för den som å denna ej lyckas få plats, finnes 1/2 mil från stället Röinge gästgivaregård (och marknadsplats). Känns ju betryggande för undertecknad som nästan dagligen reser delar av denna sträcka.

Vill man i stället resa norrut från Hässleholm berättas att: Trakten blifver nu allt magrare och magrare och landskapet får en högst dyster prägel...Dock är det icke alldeles folktomt utefter hela...denna vägsträckan; der synes verkligen en och annan liten gård, bebyggd med trähus, hvilka ännu på det skånska maneret hafva boningsrum och stall i samma länga. Och inte minst att, jernvägsanläggningen genom dessa vildmarker synes ha varit förenad med stora svårigheter; ty utom  genomskärningar af berg och sandbackar har man fått nedlägga mycket arbete på sjöfyllningar...nemligen vid Ballingslöfssjö och Ottarpssjön.

Den här lilla boken är en av dem som ingår i den donation som Hässleholms bibliotek förra året tog emot från framlidne Sven-Erik Nilsson. Han samlade under  hela livet litteratur med anknytning till Göinge.

Vi funderade länge på hur vi bäst skulle placera alla dessa spännande och i många fall unika böcker. På Hovdala slott var man väldigt intresserad av samlingen samtidigt som stadsbiblioteket i Hässleholm hade dåligt med plats så  vi bestämde att böckerna skulle finnas på Hovdala. Vi lånar inte ut materiel ur donationen men man kan boka tid hos Annette Åström på Hovdala så kan man få läsa i böckerna.

De flesta böckerna är katalogiserade och sökbara här och alldeles snart är hela samlingen med i katalogen.

Bokberättar-SM

Den 12 november ska bibliotekarien Mia Dimblad, som arbetar med skönlitteratur & program på Hässleholms stadsbibliotek åka till Strängnäs för att delta i Bokberättar-SM. Vi på bibblan hejar på henne, men vi undrar över några saker:

Vad är Bokberättar-SM för något?
Det är den första officiella SM-tävlingen i bokberättande för just bibliotekarier. Syftet är att uppmuntra till att förmedla litteratur muntligt för en vuxen publik, och att skapa ett intresse kring bibliotekens litteraturförmedling.

Varför har du anmält dig?
För att jag vill utmana mig själv med någonting som jag tycker är väldigt roligt med biblioteksarbetet.

Hur funkar det?
Det är 16 bibliotekarier från hela landet som har anmält sig. Det finns en jury som tillsammans med publiken utser två vinnare. Det är en obligatorisk del då man ska berätta om "Kejsarn av Portugallien" endast för juryn, 8 personer går sedan vidare till den publika delen och får då berätta om en valfri svensk roman.

Vilken roman har du valt till den publika delen?
No comments. Men jag kan berätta att rubriken är: "I en annan del av Malmö"


Vad vinner man?
Jag vet inte... Äran & en pokal!



Lycka till Mia önskar vi!

Istanbul : en resa

I oktober packade jag väskan och åkte på kort semester till Istanbul, en av årets Kulturhuvudstäder och Turkiets största stad med en befolkning på ca 15 - 20 miljoner. Dubbelt så stor som Sverige vilket i sig är en hisnande tanke. Men det som är mer intressant är Istanbuls bakgrund & historia, symbol för att befinna sig i gränslandet mellan öst och väst och vad nu det innebär. När jag åkte tog jag med mig (förutom klassiska resehandböcker) den turkiske författaren Orhan Pamuks självbiografi & stadsporträtt "Istanbul - Minnen av en stad". Precis som Istanbul är Orhan Pamuk en ny bekantskap för mig och jag tror ändå, nu i efterhand, att den här boken var en bra början att lära känna både Istanbul och Pamuk.

Boken är indelad i korta kapitel & innehåller en del bilder vilket passade mig eftersom intensiva stadssemestrar inte alltid innebär koncentrerad läsning och mycket egen tid. Pamuk skriver om sig själv och sin uppväxt i Istanbul, samtidigt så väver han in Istanbuls historia. Innan jag landade hade jag redan fastnat för två saker som Pamuk skriver om: Bosporen och Hüzün. Pamuk återkommer till Bosporen vid flera tillfällen i boken: det turkosa vattnet, lastfartygen som tutar i den tjocka dimman, utflykterna som han och hans familj gjorde när han var liten, myter och skrönor. Att ha läst detta innan jag själv gjorde min första båttur gav detta turkosa farvatten ett annat liv, tanken slog mig hela tiden "här drunknade 20 000 ryska får".

Hüzün är det turkiska ordet för melankoli. Pamuk tillägnar detta ord och begrepp ett helt kapitel i boken, och låter det sedan återkomma, det är tydligt att detta är något väsentligt för honom. Pamuk menar att detta ord, känsla och sinnesbeskrivning har påverkat och betytt mycket för Istanbuls kultur, poesi och vardagsliv de senaste 200 åren:

"Istanbuls hüzün är inte bara den stämning som förmedlas av dess musik och poesi, den är ett sätt att betrakta livet som berör oss alla, inte bara en sinnesstämning utan en egenskap som sist och slutligen är lika bekräftande som förnekande i förhållande till livet"

Om Bosporen var en konkret sak, som ett turkost vatten som ens ögon alltid drogs till när man befann sig i centrala Istanbul, så kan man säga att hüzün är en stämning som inte går att ta på och som jag inte kom åt under den korta tid som jag var där. Jag tror inte att jag nådde den mer än i Pamuks bok, men det gjorde ändå staden mer intressant och jag blev intresserad av att läsa mer turkisk litteratur.

Lyssna om Istanbul:

Sveriges Radio sände ett bra temaprogram om Istanbul i våras.

Konflikt i P1 sände nyligen från Istanbul där man diskuterade Turkiet idag, och dess roll i världen. Intressant program för den som vill veta mer om Turkiet.

På Bibblan:

Låna om Istanbul

Låna Orhan Pamuk

Helt säkert!

Vi har mycket bra musik på biblioteket och köper kontinuerligt in nya cd-skivor. En av de senaste tillskotten är Facit med Annika Norlin, alias Säkert! som är en fullkomligt lysande samling sånger.

Annika Norlin är från Östersund och fyller 33 om en månad. Hon gör musik på engelska under namnet Hello Saferide och slog igenom 2005 med albumet Introducing ... Hello Saferide. Två år senare kom Säkert!s första skiva (Säkert!) med Vi kommer att dö samtidigt som hitsingel.

En annan (ganska) ny (väldigt) bra skiva är Pärlor och svin med Carolina Wallin Perez, där hon tolkar låtar av Kent. Wallin Perez är egentligen jazzsångerska och följaktligen är musiken mer influerad av cool jazz än pop och det fungerar väldigt bra. Min upplevelse är att texterna kommer fram mer och blir starkare än i de ursprungliga versionerna med Kent.

Här är ett smakprov från Pärlor och svin.

Musiken kan du hitta i vår katalog och du får låna hem alla cd-skivor i två veckor. Om du saknar någon skiva som du tycker att vi borde ha, går det utmärkt att lämna inköpsförslag, antingen via katalogen eller irl på biblioteket.

Nya stick- och virkböcker på biblioteket

Det är jättekul med nya böcker och här kommer en härlig hög att hugga tag i när du känner dig sugen på ett stick- eller virkprojekt.

På svenska:

Hammerskog: Skönt stickat

Mönster till många små projekt: vantar, muddar, mössor, sockor, sjalar och halsdukar. Mönstren utgår från klassiska mönster men känns ändå moderna. Mönstren är av varierande svårighetsgrad men det finns inte

de allra enklaste nybörjarsakerna, trots det innehåller också grunderna i stickning och virkning med bra och instruktiva foton.

Johansson: Stickat i ekologisk ull

Den här boken har mycket fina bilder är läckert fotograferad på ishotellet i Jukkasjärvi, väldigt exotiskt för oss skåningar. Här finns alla möjliga plagg, en enkel rätstickad sjal, klänningar med flätor, roliga tröjor med stora hål och sockor, muddar, benvärmare och mycket mer. Det mesta är stickat i grova garner och modellerna är moderna. Lockande trevliga saker men bara till tjejer/damer inte ens en enda liten ekologisk halsduk till honom. Den här boken ger mig både sticksug och stickaptit, fast jag inte passar så

bra i de ljusa naturfärgerna glömmer jag nästan bort det när jag bläddrar och ser framför mig hur jag är ganska snygg i en vit tröja.

På engelska:

Johnson: Socks from the toe up

För dig som gillar att sticka sockor och vill prova något nytt, nämligen att börja sticka sockorna från tån och uppåt. Väldigt praktiskt tycker jag då kan man sticka skaften så långa som garnet räcker till. Instruktiv och bra bilder som visar hur man gör de olika momenten, olika modeller för hälen finns också med.

Avery: Knitting 24/7

En bok med mindre projekt som jag verkligen gillar, snygga muddar, roliga vantar och en hel del annat. Veronik Avery är en spännande designer hon gör annorlunda mönster men ändå ganska enkla beskrivningar på en till två sidor. Jag har stickat ett par gröna filtade hobbittofflor som blev jättevarma och mysiga.

Så en virkbok också den på engelska

Omdahl: Crochet so fine

Eleganta virkade koftor, tröjor och sjalar mest för sommarbruk eller till fest men också en värmande liten krage. Det är roligt med virkmönster till annat än grytlappar och mormorsrutor.

Du känner kanske motstånd mot att sticka eller virka efter ett mönster på ett främmande språk men det finns hjälp att få, på Stickkameras sida finns bra hjälp under rubriken Bra att ha i vänsterspalten ganska långt ned.

Nattvandraren

Andrew Taylor är en flerfaldigt prisbelönt engelsk författare som även fått Svenska Deckarakademins pris för boken Det blödande hjärtat som kom på svenska 2009.

Nattvandraren , som är hans senaste bok, utspelar sig i Cambridge på 1780-talet. Dit kommer John Holdsworth för att på uppdrag av Lady Anne Oldershaw bota hennes son Frank som är mentalt instabil. Holdsworth, som förlorat sin son och fru i tragiska olyckor, står på ruinens brant och har därför ingenting emot att lämna London för att resa till Cambridge. Anledningen till att Lady Anne ger Holdsworth uppdraget är att han skrivit en bok om spöken. Holdsworth är övertygad om att spöken inte existerar och eftersom Lady Annes son Frank har blivit galen efter att ha sett ett spöke så tycker hon att Holdsworth är den rätte för uppdraget. Frank befinner sig i Cambridge där han behandlas av en läkare med något egensinniga metoder. Officiellt åker Holdsworth till Cambridge för att katalogisera en boksamling, inofficiellt för att försöka bota Frank. Väl i Cambridge dras han in i en värld av gamla traditioner, mystiska sällskap och intriger.

Andrew Taylor skriver med känsla. Person- och miljöbeskrivningarna är levande och trovärdiga. Framförallt gillar jag miljöbeskrivningarna som gör att man nästan kan känna och se allt framför sig. Men den är lite långsam och med det menar jag att det händer inte så mycket från händelserna i början av boken till upplösningen i slutet. Det läggs väldigt mycket tid på beskrivningarna av miljö och personer att själva intrigen hamnar lite vid sidan av.

Men på det hela taget tycker jag ändå att det är en läsvärd bok. Att det inte händer så mycket förrän i slutet av boken stör mig inte så mycket eftersom jag tycker att den språkligt sett är mycket bra skriven och att miljö- och personbeskrivningarna är så bra.

Boken finns att låna på biblioteket.

Jag lyssnar

Många gillar att lyssna på böcker, det är avkopplande och man kan göra annat samtidigt som man lyssnar: promenera, stryka eller sticka. Det är i alla fall vad jag gör, inte stryker men det andra. Ibland är det pinsamt, jag sitter på tåget och ler för mig själv, skulle vilja skratta. Tror folk att jag är lite galen?  Men det är inte bara roligt att lyssna, ibland är uppläsaren inte bra, då lider jag och slutar lyssna även om boken är intressant.

Just nu njuter jag av Eva Röse som läser Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Vilken bok! Fyra kantstötta och lite udda människor som egentligen aldrig skulle ha träffats men här möts de och tillsammans blir de starka, Evas uppläsning är följsam och lagom mycket teater. Jag längtar till nästa stund när jag ska få lyssna på boken.
Min nästa bok är Hetta av Ian McEwan, den finns på Elib och som vanlig ljudbok.
Vill du lyssna så finns det flera möjligheter på biblioteket. Vanliga ljudböcker på CD (det går att flytta över dem till din MP3-spelare om du har dator), små MP3-spelare med en bok i, MP3-skivor och Elib, då lyssnar du via datorn när du är uppkopplad mot Internet. Det senare fungerar bra om man har trådlöst nät och en bärbar dator i hemmet. Vill du låna ljudböcker så börja söka i bibliotekets katalog, den finns numera direkt på bibliotekets webbsida.
Böckerna går ju så klart att läsa som vanligt och Gavaldas bok är även filmatiserad, bibblan har filmen!

Boktips från praktikanten Ebba

Jag heter Ebba Sigeback och är praktikant på Biblioteket i Hässleholm denna veckan (v.41).
Jag går i 8:an på Läredaskolan.

Jag skulle vilja tipsa om en bok som heter Vingklippt ängel av Berny Pålsson.

Det är en sann historia där vi får följa med Berny på alla behandlingshem hon var på under sina tonår. Berny är psykiskt sjuk och tror att hon har demoner inne i kroppen som tvingar henne att rena sig, genom att skära sig och kräkas upp sin mat. Hon går upp och ner i sin psykiska hälsa och får vara med om många olika behandlingar, ta många tabletter och träffar mycket människor. Hon missbrukar allt ifrån alkohol, droger och rakblad för att glömma smärtan och sorgen.Hon har ingen bra relation till sina föräldrar som själv inte mår så bra. Hennes mamma har också varit psykiskt sjuk och får ibland återfall och blir deprimerad. Hennes pappa är alkoholist. Hon har ingen relation alls till hennes två äldsta bröder som låtsas som hon inte finns. Hennes yngsta bror är den enda som pratar med henne. Hennes systrar hör av sig ibland, men inte ofta. Hon har bara sin änglafamilj, som hon kallar dem. Det är hennes vänner, som också mår psykiskt dåligt och tillsammans vill dem bygga en hög mur, och få bort verkligheten. Berny lider av schizofreni, som ger hallucinationer och vanförställningar. Boken berör och fängslar. Det är en av dom bästa böckerna jag läst. Man fastnar direkt och man lider med Berny. Man

får se hennes sjukdom från hennes eget perspektiv och hur hon hanterar sin smärta.

  Man hittar boken här .
Bernys hemsida hittar ni här.

Författarbesök: Google-koden

Journalisten Andreas Ekström har skrivit den första svenskspråkiga boken om Google - världens största och viktigaste nätfenomen. Men det är inte en bok om teknik, eller pengar, eller om internet. Det är en bok om hur vi människor beter oss. Om varför vi så konsekvent över hela världen väljer ett och samma sätt att söka på nätet. Dessutom innehåller boken tidigare inte kända fakta om Google, samtal med avhoppare och ett sökande efter pandemier i djungeln i Kamerun.



Måndag 18 oktober kl 19.00 berättar Andreas Ekström mer om Google på ett av höstens tre författarbesök på Kulturhuset i Hässleholm. Biljetter köper du på Turistbyrån. Varmt välkommen!


P.S.


Om du vill ha en försmak av vad Andreas kommer att prata om kan du se tv-programmet Kobra som nyligen sände ett special om Google.


Låna boken på biblioteket

Hetero i Hägersten

Sofia Olsson, född -79, är serietecknare och journalist, bland annat på Kulturnytt i P1. År 2007 debuterade hon med seriereportageboken Ända hit där hon gör serier av samtal med invandrare som berättar om hur de ser på Sverige och problem de stött på, allt sett ur ett dråpligt och humoristiskt perspektiv men med en knorr av allvar.

I år kom hennes andra seriealbum Hetero i Hägersten ut, i vilket man får följa ett par i trettioårsåldern och de kringelikrokar deras förhållande tar. De flyttar runt mellan andrahandslägenheter och strular runt ett tag innan de bestämmer sig på allvar, precis som det brukar vara i brytpunkten mellan ansvarslös, ungdomlig tillvaro och vuxenlivet.

Teckningarna är snygga, välgjorda och fantastiskt roliga, och fångar verkligen typiska situationer och samtida resonemang på pricken. Själv skrattade jag så gott som hela tiden medan jag läste albumet, kanske mest åt det ständiga dilemmat: varför tömmer ingen tesilen innan den hamnar i diskvattnet?

Frågan om varför det alltid är Beck på tv är också ett återkommande problem, liksom vem av dem som mest är ett offer. "Jag är ju arbetarklass", säger killen, "och du kvinna ... Hur ska vi synka våra offerroller?" "Vi får väl göra ett schema", svarar tjejen.

Här finns Sofia Olssons hemsida med massor av teckningar att skratta åt. Och här kan du hitta Sofia Olsson i vår katalog. Sök på "Sofia Olsson hci" så hittar du rätt.

Tomelilla och döden

Igår läste jag i en tidning om att Tomelilla det senaste året har lika stor andel anmälda fall av misshandel som Malmö. (1149 stycken mot Malmös 1229) I onsdags var journalisten och deckarförfattaren Olle Lönnaeus på besök här i Kulturhuset och berättade om sina deckare där han placerar huvudpersonerna i sin barndomsby Tomelilla. Han tränger bakom småstadsidyllen och skildrar människor som kanske inte är Guds bästa barn. Debuten "Det som ska sonas" har översatts till flera språk och filmrättigheterna är också sålda. I Italien lanserades boken som "country noir", något som gläder författaren, inte minst när han upptäckte vilket sällskap han med den genrebeteckningen hamnade i. Som journalist är han noga med researchen och det följer med in i romanerna. En del av berättelserna och karaktärerna har en direkt botten i verkligheten, Bubbelkungen har funnits och likaså det brott som Mike Larsson i senaste boken är dömd för. Men allt är behandlat med författarens rätt att förvränga och spetsa till. Allt om Tomelilla är inte sant heller, men vid ett framträdande i Tomelilla fick Olle en rejäl utskällning av en kvinna i publiken för att byn skämts ut av hans bok. Det blev dock en bra diskussion efteråt. Denna kvällen refererades det då direkt till filmen "Plötsligt i Vinslöv" och reaktionerna på den. Men sammantaget har både Tomelilla och Vinslöv allt att vinna på att vara huvudpersoner i mediabruset.

Hitta Lönnaeus böcker på bibblan

Döden i grytan

Sedan min äldsta dotter blev vegetarian för tio år sedan har resten av familjen gradvis följt efter. Själv äter jag fisk, men kött blir det i stort sett aldrig. Och efter att ha läst ”Döden i grytan” av Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson är jag än mer benägen att avstå från kött. Nu är det inte så att de i boken propagerar för en vegetarisk kosthållning, men vad som berättas om den industrialiserade djurhållningen gör mig väldigt illa berörd. Nilsson har som bekant rört om rejält i grytan tidigare genom både ”Den hemlige kocken” och ”Äkta vara”. I dessa handlar det om fusket i matbranschen och böckerna har placerat livsmedelstillsatserna och den oändliga raden av e-nummer i debattens centrum.

I denna nyutgivna bok handlar det om de nya hygienkraven för livsmedelshantering, som får som konsekvens att dagisbarnen inte släpps in köket, gatuköket inte får lov att tillaga annat än pulvermos och att sjukhuspatienter serveras portionsförpackad färdigmat i plastlåda. När larmen duggar tätt om salmonella och campylobakter hos kycklingar och grisar, när svin- och fågelinfluensa hotar skärper vi kraven och stoppar 77–åriga frälsningssoldater som bakar bullar i det egna köket. Var finns sambanden och var kommer egentligen hotet ifrån?

”Döden i grytan” finns att låna på biblioteket!

En annan fransk bok som kommer att presenteras på vårt bokcafé torsdag kl 19.00

Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye

En relativt ung fransk författare med en rad romaner och teaterpjäser bakom sig. Hon debuterade redan som 18-åring 1985, och är ett stort namn i Frankrike. Hon blir ganska upprörd då hon omtalas som invandrarförfattare, hon är uppväxt i Frankrike och hennes mor är fransyska, fadern,  som hon träffade  först då  hon var 15 år kommer däremot från Senegal. "Det enda som är afrikanskt hos mig är mitt utseende", lär hon ha sagt.  

För boken tre starka kvinnor fick Marie Ndiaye det prestigefyllda franska Goncourtpriset 2009 och i samband med att hon tog emot priset uttalade hon sig  kritiskt för att inte säga hätskt mot president Sarkozy vilket chockerade en del.

Tre starka kvinnor består av tre kortromaner eller långnoveller som har lösa beröringspunkter men inte riktigt ändå hänger ihop som en roman. Alla handlar om kvinnor som på ett eller annat sätt är eller har varit utsatta för förtryck, alla har ett ursprung i något afrikanskt land och en beröring med Frankrike. Alla handlar om kvinnor med ett utanförskap. Alla handlar också på ett plan om svaga män. Och i relief mot deras svaghet framstår kvinnornas tysta styrka så mycket klarare.

Nora kallas till sin far och reser mot bättre vetande verkligen dit. Hon finner fadern som alltid varit så mån om sitt yttre nedgången och hans hus förfallet. Han har två små döttrar som han knappt vet att de existerar, han kan inte ens deras namn. Det enda som betyder något är sonen, hennes bror. Det är för hans skull hon kallats dit. Sakta rullas historien upp och nu och då vävs samman. Att läsa den här berättelsen är som att gå i en labyrint och för varje hörn man går runt får man nya ledtrådar som så småningom leder till en slags förståelse.  En historia brer ut sig.

Den andra och längsta delen av boken utspelar sig under en enda dag och helt utifrån en mans perspektiv. Rudy älskar sin hustru med en besatthet som går utöver  allt annat och han tror att hon varit otrogen med hans chef. Han hatar sitt jobb. Han är sjuk. Han grubblar, han är närmast sinnessjuk, det hela påminner nästan om en skildring av Dostojevskijs febriga figurer.

Den sista ganska korta berättelsen är ett skrämmande kvinnoöde. Khady Demba, en barnlös änka förskjuts av sin döde mans familj. Hon får en rulle sedlar och en adress och skickas iväg att söka fly till Frankrike. Hennes styrka ligger  i att hon hittar sig själv, mitt i misären bär hon en stolthet. Jag är Khady Demba upprepar hon för sig själv som ett mantra. Och trots all fysisk smärta, alla svek och våldtäkter som hon utsätts för håller hon sitt huvud högt. Jag är Khady Demba!

Tre berättelser om hur det är att leva på marginalen med utsattheten som tema. Allt skildrat med ett språk som lyser och vibrerar.

Kärlekens geografi

På torsdag är det dags för höstens första Bokcafé på Stadsbiblioteket, då vi berättar om höstens nya böcker. Jag kommer bland annat att prata om Nina Bouraoui's bok "Kärlekens geografi" som nyligen kom ut på Grates förlag. Det är hennes elfte roman, den åttonde som översätts till svenska.

Nina Bouraoui är en fransk författare som är känd i sitt hemland som en del av en ny yngre generation författare som tar mark.

"Kärlekens geografi" är en tunn bok, knappt hundra sidor, men som innehåller ett flödande och brinnande språk. Det handlar om en författarinna som inleder en korrespondens med yngre konstnär i Zürich, vilket började med att han beundrar en dagbok som hon har gett ut. De skriver till varandra, mer frekvent och intensivt, snart uppstår en förälskelse mellan dem.

Jag berördes starkt av Bouraounis sätt att berätta om kärleken mellan två personer, om när förälskelsen tar tag i en på alla sätt, alla nerver och celler. Språket är ett flöde som berörde mig fysiskt, kunde riktigt känna karaktärerna i boken. Det är sällan jag läser en bok om kärlek som känns trovärdig och som inte övergår till olycka och hemskheter. Omtumlande och befriande.

Se vilka böcker som finns inne att låna på biblioteket av Nina Bouraouni

Kolla var och när höstens Bokcaféer äger rum