Kort intervju med Arkan Asaad inför författarbesöket den 3 mars

Tre snabba frågor till Arkan Asaad, författare och ambassadör för Reach for Change, som kommer till Hässleholm kulturhus 3 mars kl. 19 för att prata om sin bok och sitt arbete mot tvångsäktenskap. 

 

1. Är Stjärnlösa nätter en självbiografi?

-          Stjärnlösa nätter är ingen självbiografi. Det är en roman med fiktiva karaktärer men berättelsen är baserad på mitt eget liv. Amar finns inte i verkligheten men hans erfarenheter delas av många i verkliga personer. Han är en ingång till mångas berättelse.

-          För mig blev skrivandet det verktyg som jag behövde för att bearbeta mitt liv och förstå min historia i ett större sammanhang. Genom skrivandet fick jag igång en oändlig dialog med mig själv och prosan blev den naturliga formen.

 

Amar i boken ville ju bli filmregissör, har det också varit din dröm?

-          Från början fanns tanken att göra en film av min berättelse, men jag insåg snabbt att litteraturen är mer obegränsad. Jag behövde inte tygla mig utan kunde mer utförligt beskriva situationer och händelser. Filmen är en mer komprimerad form av berättande.

-          Men nu har det gått varvet runt och jag precis skrivit färdigt långfilmsmanuset till boken Stjärnlösa nätter. Det blir premiär under 2015.

2. Är det någon ny bok på gång?

-           Jag håller på att färdigställa min andra roman, denna gång är det fadern och hans liv som är i fokus. Det kommer att bli en prequel till Stjärnlösa nätter och utspelar sig 30 år tidigare. Det är en helt annan bok och så underbart rolig att skriva, speciellt som jag gör det tillsammans med min far.

Vilken litteratur har betytt extra mycket för dig?

-        Det är många klassiker som jag gillar men jag vill speciellt nämna Guy de Maupassant. Hans noveller är helt underbara och känns inte alls gamla. Hans skrivande är så visuellt och det är så bra tempo i hans berättelser. En annan viktig författare för mig är Lian Hearn ( australiska författaren Gillian Rubinsteins pseudonym, reds anm) Hennes berättelser om klanen Otori i ett feodalt Japan förenar fantasi och verklighet med mystik och jag tycker att hennes karaktärer är så levande att det känns som jag kan ringa och prata med dem här och nu.

3. Vad har varit de avgörande händelserna/viktigaste komponenterna i ditt liv för att du kommit dit du är idag?

-         Min instinkt att överleva och att aldrig stå kvar. Att använda de verktyg man har och aldrig gå in i en offerroll. Elitidrotten har hjälpt mig otroligt mycket. Att få kämpa för att nå sina mål och hela tiden hålla hoppet vid liv. Föreningslivet och idrottrörelsen hjälpte mig definitivt när jag hamnade i den situation jag gjorde och man kan inte nog poängtera hur viktiga de är för många ungdomars idag. De ger tillhörighet samtidigt som det stärker individuellt.  

Boktips för skarpa hjärnor

När hösten så sakta smyger sig på känns det på något sätt som att allt med ens klarnar lite grann. Kanske är det den höga septemberluften eller så är det att ljuset blir gyllene och milt. Hur det än ligger till med det finns det de som alltid tycks ha knivskarpa intellekt, vilken årstid det än må vara. Gabriella Håkansson är en av dem.
Hennes debutroman Operation B kom 1997 och uppföljaren Fallet Sandemann kom 5 år senare. Undertecknad hade den stora äran att närvara vid Världsbokdagen  på Göteborgs stadsbibliotek 2002, då Håkansson läste högt ur Fallet Sandemann. Det var ren magi. Författaren stod i ett knäpptyst mörker i hörsalen med en enda spot riktad mot sig. Håret reste sig i nacken på mig och jag visste direkt att jag skulle älska att läsa mer av denna kvinna.


Fallet Sandemann är en sanslös agentroman av sällsynt skådat slag och man kastas än hit än dit och spännande thrillerartade situationer blandas med filosofiska resonemang. Jag minns framför allt teorierna kring bärandet av högklackade skor, och de matematiska uträkningarna av exakt hur många millimeter ryggraden förskjuts så att man tvingas att svanka och samtidigt puta med brösten när man bär klackar av en viss höjd. Huvudpersonen bär naturligtvis högklackade skor för att nå dit hon vill.

Hjärnmänniskan är precis lika intelligent och underhållande och, måste jag säga, udda - i positiv bemärkelse. Den handlar om enslingen Hermann som ständigt hör en röst i sitt huvud,. Han föreställer sig att det är en helt egen person som bor i hjärnan och kallar denna för Hjärnmänniskan. Denna röst leder honom i arbetet med att skriva skrifter om livet och världen. Hermann får en resa till Indonesien men tvekar att åka eftersom han skyr sol och värme och andra människor. Han föredrar böckernas slutna världar och sin egen enskildhet. Resan blir betydligt värre än Hermann kunnat föreställa sig och det tar ände med förskräckelse.

Nyligen kom Håkanssons fjärde roman ut, Aldermanns arvinge. Förlaget beskriver den som en "häpnadsväckande blandning av historia och historisk fantasi, en storslagen episk berättelse om libertinska fanatiker, förbjudna lustar och politiskt högförräderi". Den utspelar sig under tidigt 1800-tal i London. Den föräldralösa pojken William Aldermann är avtagare till en enorm förmögenhet men också till en libertinsk tradition, manifesterad i sällskapet Dilettanti, vilken strävar efter att förädla människan och låta henne bejaka sina lustar. Nästa år kommer del 2, Nya Londinium, av romanen ut.

Gabriella Håkansson gör Hässleholms Kulturhus den äran att besöka oss på Bokens Dag den 26 oktober och kommer då att tala, får man förmoda, om sin nya spännande roman så att håret reser sig i våra nackar.

Litteraturen räddade mitt liv

Två gånger på samma vecka har jag hört författare säga detta.

 - Litteraturen, och framförallt lyriken, räddade mitt liv.
För dem bägge var livet med modern ett helvete och det öppna offentliga rum som var gratis, biblioteket, erbjöd inte bara en fristad utan även tillgång till en värld så mycket större än deras egen. De vandrade in i litteraturen värld och läste från A-Ö. Stagnelius, Ivar Lo-Johansson, Jane Austen, då tröst och vederkvickelse, idag följeslagare som fortfarande inspirerar i deras eget författarskap. Skillnaden mellan dem går vid religionen, då den ena säger sig vara ateist medan den andra betraktar sig som en kristen författare. Blå salongen i Hässleholm eller Internationella Författarscenen i Malmö, det kan nästan gå på ett ut, med en författare med närvaro på scenen spelar formatet ingen roll. Förra veckan var en peak i min erfarenhet av författarbesök och jag bara säger det, formen håller!

Ett slag för lyriken i utställningshyllan på bibblan

Poesi som biblioterapi!?

Den kvinnliga historien och läsupplevelsen

Igår besökte författaren Kristina Sandberg Kulturhuset och pratade om sin bok "Att föda ett barn" som Annika tidigare bloggat om. Boken utspelar sig på 1930-talet och handlar om Maj som efter ett tillfälligt möte med Thomas blir gravid, därefter blir hennes liv hastigt förutbestämt när de gifter sig och hon väntar deras barn (fast att de egentligen inte känner varandra).

Sandberg talade igår om viljan att berätta om de unkna och gömda "kvinnorummet" som i Majs fall är hennes hem som hon städar, kalasar och ordnar och är ensam i, en värld som hon skriver väldigt bra och detaljrikt om. Kvinnorummet tolkar jag också hennes graviditet, att vänta barn och hur hon upplever det. För Maj är graviditeten inte ett lyckorus utan istället en ganska illaluktande, ensam, uppsvullen och pressad tillvaro.

Förra året kom det flera romaner som handlade om kvinnorollen från ett historiskt perspektiv. Den som fick störst genomslagskraft var såklart Sigrid Combüchens "Spill" som till och med belönades med Augustpriset. Men Aino Trosells bok "Hjärtblad" bör också nämna i detta sammanhang. Hon har skrivit om en ännu äldre kvinnohistoria (1860-talet) och för mig en helt okänd historia: Dalkullans värld. Trosell berättar om dalkullan Hulda som lever i ett då väldigt fattigt Sverige. Hulda vandrar från gård till gård och vallar kossor och får. Ett hårt men ändå självständigt liv (om man jämför det med Maj i Att föda ett barn). Men även i Huldas fall kommer kärleken henne nära och anses farlig.

När jag tänker och funderar på de här böcker, kvinnorna som det berättas om, känner jag det som litteraturen är så bra på, att flytta oss till en annan värld än vår egen och lära oss något vi inte visste. Det behöver inte vara bakåt i tiden som i dessa böcker, det kan även vara att bara uppleva ett annat livsöde, men att ta del av dessa berättelser är för mig det som är litteraturens stora värde, därför jag vill jobba med böcker. Att dessutom kunna träffa personerna som har författat dessa böcker, lyssna på vad som intresserade dem och ta del av hur de tänkt med sin berättelse och dessutom kunna ställa sina egna frågor till författaren skapar ännu en dimension till läsupplevelsen (så jag hoppas att många tar tillfälle att lyssna på Sigrid Combüchen när hon kommer till Kulturhuset 30 mars).

Att föda ett barn

Att föda ett barn, skriven av Kristina Sandberg, utspelar sig i Örnsköldsvik i slutet av 30-talet. Huvudpersonen Maj arbetar som konditoribiträde när hon träffar fabrikörssonen Thomas. I en tid när man tittar snett på kvinnor som blir gravida innan äktenskapet blir Maj med barn. Skammen över detta dämpas dock något när Thomas tar sitt ansvar och gifter sig med henne innan barnet är fött. De är inte kära i varandra och det finns en klasskillnad mellan dem. Majs liv förändras och det mesta av hennes tid består av bjudningar och skötsel av hem och barn.

Att föda ett barn är en klassisk historia som berättats många gånger förr. Men det som lyfter denna berättelse till att bli något utöver det vanliga och gör den levande är sättet som Kristina Sandberg berättar den på. Indirekta repliker skapar ett flöde i berättelsen och en närvarokänsla hos läsaren. Det finns en berättarröst som på sina ställen bryter in med kommentarer om den tidens tankar om till exempel förlossning och amning (i kontrast till nutida tankar). Som läsare dras man in i berättelsen, i Majs försök att anpassa sig till sitt nya liv med Thomas, som i sin tur kämpar med allt större alkoholproblem.

Boken är den första i en tänkt triologi. Jag ser fram emot nästa bok. Kristina Sandberg kommer till Kulturhuset den 16 mars. Boken finns att låna på biblioteket.

Våren på biblioteket

2010 är redan ett minne blott - nu är det dags att fokusera på 2011, och det med nöje. Ett rykande färskt vårprogram finns nu att ta del av och på biblioteken händer det mycket som vanligt.


Succén med spionföreläsningarna i höst fortsätter i vår men med ett nytt tema: "Mat och hälsa". Tre föreläsningar/Tre tisdagar, först ut är Annika Dahlqvist (LCHF - en kost för bättre hälsa) i februari, Anita Zieme i mars (matkonstnär) och avslutas med Sofia Åkerman (ätstörningar och självskadebeteende) i april.

Efter Mia Dimblads seger i bokberättar-SM storsatsar vi på bokberättande under flera kvällar och bibliotek i vår. Vi på biblioteken kommer att berätta om böcker utifrån olika teman. Med utgångspunkt i Påskekrim, ett norskt fenomen, har vi valt bokstaven P som inspiration ( tex. Passion, Paris och Pärlor) . Kom och låt dig inspireras.

Förutom detta, fyra författare besöker Kulturhuset för att prata om sig och sina böcker. Augustprisvinnaren Sigrid Combüchen träffar du den 30 mars.

Detta är bara ett urval av allt som sker. Exempel på mer är Språkcafé, bokcirklar, bokfika, Knittes sagoteater och mera!

Nytt för i år är ett separat programblad för biblioteken i Hässleholm - hämta det snarast på ditt bibliotek!

Snart är det vår igen. Vi ses!

Läs vårprogrammet i sin helhet här.

Författarbesök: Google-koden

Journalisten Andreas Ekström har skrivit den första svenskspråkiga boken om Google - världens största och viktigaste nätfenomen. Men det är inte en bok om teknik, eller pengar, eller om internet. Det är en bok om hur vi människor beter oss. Om varför vi så konsekvent över hela världen väljer ett och samma sätt att söka på nätet. Dessutom innehåller boken tidigare inte kända fakta om Google, samtal med avhoppare och ett sökande efter pandemier i djungeln i Kamerun.



Måndag 18 oktober kl 19.00 berättar Andreas Ekström mer om Google på ett av höstens tre författarbesök på Kulturhuset i Hässleholm. Biljetter köper du på Turistbyrån. Varmt välkommen!


P.S.


Om du vill ha en försmak av vad Andreas kommer att prata om kan du se tv-programmet Kobra som nyligen sände ett special om Google.


Låna boken på biblioteket

Tomelilla och döden

Igår läste jag i en tidning om att Tomelilla det senaste året har lika stor andel anmälda fall av misshandel som Malmö. (1149 stycken mot Malmös 1229) I onsdags var journalisten och deckarförfattaren Olle Lönnaeus på besök här i Kulturhuset och berättade om sina deckare där han placerar huvudpersonerna i sin barndomsby Tomelilla. Han tränger bakom småstadsidyllen och skildrar människor som kanske inte är Guds bästa barn. Debuten "Det som ska sonas" har översatts till flera språk och filmrättigheterna är också sålda. I Italien lanserades boken som "country noir", något som gläder författaren, inte minst när han upptäckte vilket sällskap han med den genrebeteckningen hamnade i. Som journalist är han noga med researchen och det följer med in i romanerna. En del av berättelserna och karaktärerna har en direkt botten i verkligheten, Bubbelkungen har funnits och likaså det brott som Mike Larsson i senaste boken är dömd för. Men allt är behandlat med författarens rätt att förvränga och spetsa till. Allt om Tomelilla är inte sant heller, men vid ett framträdande i Tomelilla fick Olle en rejäl utskällning av en kvinna i publiken för att byn skämts ut av hans bok. Det blev dock en bra diskussion efteråt. Denna kvällen refererades det då direkt till filmen "Plötsligt i Vinslöv" och reaktionerna på den. Men sammantaget har både Tomelilla och Vinslöv allt att vinna på att vara huvudpersoner i mediabruset.

Hitta Lönnaeus böcker på bibblan