Istanbul : en resa

I oktober packade jag väskan och åkte på kort semester till Istanbul, en av årets Kulturhuvudstäder och Turkiets största stad med en befolkning på ca 15 - 20 miljoner. Dubbelt så stor som Sverige vilket i sig är en hisnande tanke. Men det som är mer intressant är Istanbuls bakgrund & historia, symbol för att befinna sig i gränslandet mellan öst och väst och vad nu det innebär. När jag åkte tog jag med mig (förutom klassiska resehandböcker) den turkiske författaren Orhan Pamuks självbiografi & stadsporträtt "Istanbul - Minnen av en stad". Precis som Istanbul är Orhan Pamuk en ny bekantskap för mig och jag tror ändå, nu i efterhand, att den här boken var en bra början att lära känna både Istanbul och Pamuk.

Boken är indelad i korta kapitel & innehåller en del bilder vilket passade mig eftersom intensiva stadssemestrar inte alltid innebär koncentrerad läsning och mycket egen tid. Pamuk skriver om sig själv och sin uppväxt i Istanbul, samtidigt så väver han in Istanbuls historia. Innan jag landade hade jag redan fastnat för två saker som Pamuk skriver om: Bosporen och Hüzün. Pamuk återkommer till Bosporen vid flera tillfällen i boken: det turkosa vattnet, lastfartygen som tutar i den tjocka dimman, utflykterna som han och hans familj gjorde när han var liten, myter och skrönor. Att ha läst detta innan jag själv gjorde min första båttur gav detta turkosa farvatten ett annat liv, tanken slog mig hela tiden "här drunknade 20 000 ryska får".

Hüzün är det turkiska ordet för melankoli. Pamuk tillägnar detta ord och begrepp ett helt kapitel i boken, och låter det sedan återkomma, det är tydligt att detta är något väsentligt för honom. Pamuk menar att detta ord, känsla och sinnesbeskrivning har påverkat och betytt mycket för Istanbuls kultur, poesi och vardagsliv de senaste 200 åren:

"Istanbuls hüzün är inte bara den stämning som förmedlas av dess musik och poesi, den är ett sätt att betrakta livet som berör oss alla, inte bara en sinnesstämning utan en egenskap som sist och slutligen är lika bekräftande som förnekande i förhållande till livet"

Om Bosporen var en konkret sak, som ett turkost vatten som ens ögon alltid drogs till när man befann sig i centrala Istanbul, så kan man säga att hüzün är en stämning som inte går att ta på och som jag inte kom åt under den korta tid som jag var där. Jag tror inte att jag nådde den mer än i Pamuks bok, men det gjorde ändå staden mer intressant och jag blev intresserad av att läsa mer turkisk litteratur.

Lyssna om Istanbul:

Sveriges Radio sände ett bra temaprogram om Istanbul i våras.

Konflikt i P1 sände nyligen från Istanbul där man diskuterade Turkiet idag, och dess roll i världen. Intressant program för den som vill veta mer om Turkiet.

På Bibblan:

Låna om Istanbul

Låna Orhan Pamuk