Gammalt & nytt i Rumänien

Nyss hemkomna från den rumänska staden Sibiu finns det många intryck att smälta.

Vi är tre bibliotekarier från Hässleholm som beviljats EU-pengar inom programmet "Grundtvig besök och utbyten" och därför besökt Biblioteca Astra i Sibiu. Under en semesterresa förra året träffade min kollega Cristina bibliotekschefen där,  som då visade intresse för ett samarbete med Hässleholms bibliotek. Till saken hör att Cristina ursprungligen kommer från Rumänien, och att hon arbetade på Biblioteca Astra innan hon kom till Sverige. Vi bestämde oss därför för att söka pengar för att göra en studieresa dit, och efter några månaders väntan fick vi ett positivt besked!

Själv har jag har aldrig tidigare besökt ett bibliotek i ett östeuropeiskt land, så det hela var väldigt spännande. Sibiu ligger mitt i Rumänien, i Transsylvanien, och från staden ser man de snöklädda topparna i bergskedjan Karpaterna. Staden har knappt 140 000 invånare och 2007 var den en av Europas kulturhuvudstäder. Under veckan hann vi med flera utflykter, både till medeltidsstaden Sighisoara och bilturer upp i bergen. Utsikten och vyerna var fantastiska, våren hade kommit sent till Rumänien också i år, så allt var friskt och frodigt grönt i naturen. Dessutom hade vi tur med vädret och det var soligt och varmt fram till kvällen innan vi skulle åka hem.




Huvudsyftet med vår resa var förstås att studera biblioteksverksamheten och framförallt att titta på hur man arbetar med vuxnas lärande på biblioteken i Rumänien. Vi hade ett digert program under veckan och besökte förutom Biblioteca Astra också flera skolbibliotek, universitetsbiblioteket och biblioteket på Brukenthalmuséet.

Vad kan man då säga om verksamheten på de rumänska folkbiblioteken? Det finns både likheter och olikheter med Sverige. Tillgången till publika datorer var god på biblioteket i Sibiu, och precis som här i Sverige jobbade man en hel del med att öka IT-kunskapen hos befolkningen. Det anordnades kurser och utbildnngar för bland annat äldre som ville lära sig mer. 

Vad gäller nyförvärven är man just nu väldigt beroende av donationer, eftersom den ekonomiska krisen gjort att anslagen sinat. På biblioteken har man fortfarande ett stort fokus på samlingarna, så för mig som jobbat mycket med gallring och medieplanering kändes det lite som att förflyttas tillbaka i tiden. Även på ett bibliotek i en mindre stad som Sibiu, har man kravet på sig att spara och bevara gammal litteratur. Och det var viktigt att kontrollera att inget försvann ut från biblioteken! Det inventerades ofta och få böcker gallrades. Här i Sverige är det ju universitetsbiblioteken som har ett bevarandeansvar, och vi har ett mer centraliserat system med ansvarsbibliotek. I Sibiu hade man istället införskaffat en väldigt modern utrustning för digitalisering och man var strängt sysselsatta med scanna in äldre böcker och tidskrifter. Just denna kombination av gammalt och nytt var facinerande. Inom samma verksamhet ryms jättelika magasin med gammalt material, som numera går att söka i webbkatalogen eller som finns inscannat och är sökbart på webben. 

Biblioteca Astra är också aktivt på sociala medier och har i skrivande stund över 5000 som gillar sidan på Facebook. Vår egen Facebook-sida i Hässleholm gillas av bara drygt 300...
I Sibiu satsar man också mycket på kulturverksamheten och på att synas ute i lokalsamhället. En begränsad ekonomi gör att man ofta använder sig av volontärer. Vi besökte bland annat ett mindre bybibliotek, "Syltburken" som byggts om och rustats upp av volontärer, sedan det gamla biblioteket angripits av boklöss. Här  satsade man mycket på programverksamheten och jobbade med sagor.

Sammanfattningvis var det en väldigt intressant resa som vi hoppas ska resultera i ett återbesök av bibliotekarier från Sibiu och kanske ett framtida samarbete. Vi blev väldigt väl mottagna och hoppas kunna återgälda denna gästfrihet. Att vår kollega Cristina kunde översätta och tolka betydde förstås mycket, och hon var också mycket mån om att vi skulle få se så mycket som möjligt av både kulturliv och annat. Hennes vänner och släktingar bidrog till att göra veckan minnesvärd.  Rumänien och Sibiu är verkligen värt ett besök, även för annat än att titta på bibliotek! En stor vinst med studieresor och utbyten är att man reflekterar över sin egen verksamhet och ser på den med nya ögon.


Norges nationaldag

I skrivande stund är det Norges nationaldag. När jag skyltade med norska författare i morse kom jag att tänka på att några av de böcker, jag läst, som gjort störst intryck på mig är skrivna av norska författare.Jan Kjærstads Förföraren läste jag för många år sedan. En tjock tegelsten som jag aldrig ville skulle ta slut. Som tur var fanns det två böcker till i serien, Erövraren och Upptäckaren.  Jan Kjærstad  har som tema i böckerna att ett liv ser olika ut beroende på vem som berättar om det. Berättarperspektivet skiftar därför i alla tre romanerna. Den första delen, Förföraren, får vi lära känna Jonas Wergeland, som en god och oskuldsfull människa.
I den andra delen, Erövraren, vidgas bilden. Det finns osympatiska drag hos Wergeland. En erövrare kan kanske inte vara helt igenom sympatisk.

I den tredje delen, Upptäckaren, tvingas Wergeland att upptäcka sig själv, reflektera över vem han är och det gör ont. Den yttre handlingen för hela trilogin, ett dödsfall, står i centrum i den sista boken.
Erlend Loe kom jag först i kontakt med när jag jobbade som skolbibliotekarie, då med den totalt skruvade boken, som av någon anledning är klassad som barnlitteratur, Kurt i Kurtby. Senare har jag läst hans vuxenböcker, men stilen går igen. Fruktansvärt roliga men med stark kritik mot samhället och oförmåga att tänka själv.Jo Nesbøs Huvudjägarna lyssnade jag på som ljudbok när jag körde till och från jobbet. Den var så fruktansvärt spännande att jag var tvungen att kombinera det med läsning av boken när det var rast på jobbet.
Så mitt tips är låna hem en norsk och läs.