Boktips medan du väntar

.

På biblioteket får vi hela tiden in nya böcker, samtidigt är det flera av dem som får en lång reservationskö redan från början. Vad gör man då när alla böcker av ens favoritförfattare eller den nya boken som man fått tips om redan är utlånad. Här kommer några personliga favoriter med några år på nacken:

Anna Jörgensdotter har länge varit en personlig favorit då hon både använder ett vackert lyriskt språk samt har en sanslös förmåga att nå in på djupet av sina karaktärer. Bergets döttrar är en kollektivroman, uppdelad i tre episoder med årtalen 1938-39, 1944-45 och 1958 och tar sin plats i Sandviken med omnejd. Det är en vacker, varm och sorglig historia om en familj där varje individ är olik den andre men syskonskaran står ändå varandra väldigt nära. Karin är den som med sitt glada humör och sitt historieberättande kan få hela omgivningen att smälta, Sofia bär på lika mycket fantasier som sunt förnuft, Edvin är ensamvargen som inte tycker något ont om någon, Arvid är äventyrslysten och vill resa över hela världen och Emilia, den yngsta, lever i sin lilla bubbla och har bara en önskan, att komma bort från hembyn.

En bok som betyder väldigt mycket för mig är Katarina Danielssons Livet vinkar (som en Kurt). Detta är en bok om helt vanliga människor, men fylld med underfundigheter och tankar som egentligen är lika vanliga som att gå till affären och köpa mjölk. Igenkänningsfaktorn är både hög och rolig och för mig är det en glädje att ha den i min ägo, kunna plocka fram den och läsa ett par sidor och bara mysa. Men den innehåller också ett djup, karaktärerna lär sig genom berättelsen nya saker om livet, och deras spridda åldrar och livserfarenheter gör att insikterna speglas på olika sätt.

Elisabeth Rynell skriver alltid fantastiska böcker och här skulle jag vilja lyfta fram Hohaj. Romanens jag bestämmer sig efter att ha drabbats av en svår förlust att bara lämna allt. Hon stannar bilen mitt på vägen, stiger ut och börjar gå genom den snötyngda lapplandsskogen. Parallellt med jagets historia berättas den om Aron och Inna. Dessa tre historier handlar om ensamhet, sorg och kärlek tätt bundna som en blombukett. Och kanske är det bästa av allt hur naturen tar plats och formar berättelsen utan att ta onödig plats.

 

  

 Bloggat av Kristina R

Läsningar och låsningar

Höstens nya böcker- programmet förra torsdagen på Café Nyfiket var en presentation av en brokig samling böcker ur de senaste halvårets utgivning. Med facit i hand kan man säga att ha en rubrik "Höstens nya böcker" till ett boktipsarrangemang kan vara att ta i då utgivningen av litteratur idag nästan är oöverblickbar även för en bibliotekarie. Alla vi bibliotekarier som var med har uttryckt hur svårt det var att välja en bok. Nu har vi diskuterat att nästa gång, om det blir någon sådan, utgår vi från årets utgivning. Om vi lägger ett liknande program vid denna tiden på året kan det medföra flera fördelar: böckerna kanske hunnit förbi reservationsstadiet på biblioteket, titlarna kanske finns på flera filialer och inte minst det viktigaste, att vi som ska berätta om böckerna hinner bearbeta läsningen och upplevelsen av boken. Kort sagt, vi kan slippa att bli låsta i vär läsning.

Men om man ska göra en sammanfattning av de böcker vi till slut valde denna gång, och utgivningen av romaner, skönlitteratur, just nu i stort, kan man säga att fiktionen kläs med mer och mer verklighet och övergången mellan genren skönlitteratur och biografier (räknas som facklitteratur för oss fackfolk) blir mer och mer igenväxt. Flera av de titlar vi pratade om skulle man kunna kalla fictionsförklädda biografier. Frågan om vad som hänt i verkligheten, dvs är sant och inte, finns i bakgrunden under läsningens gång.

Föfattaren kanske vill skapa en förskönad bild av berättelsen om sitt eget liv eller så är de egentligen inte intresserad av sanningen med stort S alls. Det är bara vi läsare som ständigt söker den.

Lästips-listan finns kvar att hämta på bibblan ett tag till och flera av titlarna skrivs det för närvarande om här på bloggen.

Sörja för de sina

Sörja för de sina är andra delen i Kristina Sandbergs planerade trilogi. Den första delen, Att föda ett barn, har jag tidigare skrivit om i bloggen, och om den kan du läsa här. Det är inte nödvändigt att läsa den första för att ha en behållning av den andra, men jag skulle nog ändå rekommendera det. Men här följer en kort resumé av Att föda ett barn: huvudpersonen Maj arbetar som konditoribiträde när hon blir med barn utan att vara gift. Tomas, fadern till barnet, väljer dock att ta sitt ansvar och gifter sig med henne. Förutom att Tomas är mycket äldre än Maj, tillhör han dessutom en annan samhällsklass.  De två bosätter sig i en lägenhet i Örnsköldsvik och där inrättar Maj sitt nya liv som gift och mor.

Sörja för de sina utspelar sig under de sista åren av andra världskriget och fram till början av femtiotalet. Vardagsbestyr såsom barnuppfostran, matlagning och den ständiga städningen är vad som sysselsätter Maj. Att hålla rent och snyggt i hemmet är Majs viktigaste uppgift för vad ska folk tro om henne om hon inte är en ordentlig husmor? Tomas kämpar med sitt alkoholberoende och efter att ha genomgått en hypnosbehandling i Stockholm har han lyckats avhålla sig från att dricka. Men suget finns där ständigt och han känner dessutom att han inte räcker till vare sig för Maj eller för företaget. Deras liv tillsammans är inte bra och ångesten som de båda bär på uttrycks i milslånga promenader för Tomas del och ständigt städande för Majs del.

Fokus i boken ligger på Maj och allt som händer uttrycks genom henne. Som läsare upplever jag Maj som en ganska osympatisk människa, kanske även bortskämd med tanke på hur bra hon ändå fått det. Men samtidigt för hon en väldigt instängd tillvaro som åtminstone hade fått mig att krypa på väggarna. Hon har inga egna pengar att hantera, hushållskassan är inte snål men den räcker bara till mat. Allt som hon behöver för egen del måste hon be Tomas om. I politiska frågor tvingas hon agera och säga som Tomas eller som resten av hans familj. Så har ju de flesta kvinnor i hennes bekantskapskrets det men så smått börjar Maj ifrågasätta saker och ting. Varför ska just hon göra de saker som hon gör?

Det kan låta som en alldaglig historia men det som gör att den här verkligen lyfter är det sätt som Kristina Sandberg berättar den på. Det finns inga dialoger i berättelsen utan allt som sägs förmedlas genom Maj, genom vad hon tänker och vad hon gör. Ett berättartekniskt grepp som fungerar alldeles utmärkt och som skapar ett flöde i berättelsen. Dessutom tycker jag att Kristina Sandberg lyckas skapa en mycket trovärdig beskrivning av 30 & 40-talets Sverige.

Augustprisutdelningen närmar sig

Så var det då åter dags för utdelning av Augustpriset. Jag tänkte häromdagen att det är så här man förstår hur fort åren rusar iväg. Den 25 november går prisgalan av stapeln. 

Jag tycker själv att höstarna blivit trevligare de senaste åren och det tror jag beror mycket på att det finns många händelser kring litteraturen. 

Dels utkommer betydligt fler böcker än under andra årstider, vilket märks inte minst i Svensk Bokhandels katalog "Höstens böcker" som är utmärkt om man vill ha boktips. Dels har vi Nobelpriset och dels alltså Augustpriset.

 Sex böcker är som vanligt nominerade i klassen skönlitteratur och jag har hunnit läsa dem alla vilket gör prisutdelningen spännande. Här några ord gra ord om var och en av dem:

Göran Rosenbergs "Ett kort uppehåll" var omtalad redan i somras när den utkom. Lite förvånande är att den är nominerad i skönlitteraturklassen. Här på biblioteket går den under biografier och betraktas således som facklitteratur och personligen tycker jag det är så. Rosenberg skriver lika mycket om sin barndom i Södertälje på 40-50-tal som om sin pappa som överlevde i ett av Tysklands koncentrationsläger. Södertälje och hans egen barndom där framtidstron är enorm bildar kontrast mot hans pappas lidande som jude i andra världskrigets Tyskland. Språket är vackert och även om man har läst mycket i detta ämne så har Rosenberg lyckats ge en ny vinkling med hjälp av sina egna barndomsminnen.

"Ingenbarnsland" av Eija Hetekivi Olsson handlar om finska Miira som växer upp i Göteborg på 80-talet där hon går i "finneklassen". Hon gör revolt mot allt som kommer i hennes väg och bestämmer sig för att inte tryckas ned och bli som sin mamma som är trappstäderska; hon ska istället bli läkare eller statsminister... Porträttet av Miira är urstark och språket rappt. Vad som imponerar är att det är en debutroman. Dock tycker jag mig läst liknande skildringar de senaste åren.

I Cilla Naumanns "Springa med åror" är Monika romanens berättare. Hon bor i Halland på en bondgård med pappa. En sommar i barndomen möter hon Johanna och de blir varandras allt kommande somrar, men ungdomen och det vuxna livet tränger sig på och med den klasskillnaderna. Barndomssomrarna är mycket levande; det känns "folkhemsidyll". Miljöbeskrivningarna tecknar ett vackert halländskt landskap med både hav och jordbrukssamhälle. Det ett par veckor sedan jag läste boken och då tyckte jag sisådär men jag har upptäckt att den vinner i efterhand.

Även Johannes Anyuru skriver om sin pappa i boken "En storm kom från paradiset" men här blir det, till skillnad mot ovanstående "Ett kort uppehåll" mer i romanens anda. Ung man utbildas till stridspilot i Grekland då Idi Amin tar makten i Uganda genom en statskupp. Han hoppar av utbildningen för att slippa återvända till Uganda men från den stunden går det mesta fel vilket leder till en oförutsägbar historia som är både spännande och engagerande. Det vackra språket flyter bra och miljöbeskrivningarna gör att både Afrika och Grekland känns väldigt nära. Personligen kan jag avslöja att detta är helt klart min favorit. En underbar roman som tål att sträckläsas.  

I nomineringarna brukar nästan alltid finnas en diktsamling; denna gång är det istället genren drama som förekommer i form av Sara Stridsbergs "Medealand och andra pjäser". Det är tre historier, alla om kvinnor, vilka porträtteras så starkt att de känns mycket närvarande. I den första har Medea omvandlats till en flyktingkvinna i vår tid; i den andra figurerar drottning Kristina och i den tredje följer vi en hemlös och döende Valerie Solanas. Stridsberg spinner vidare på myter och gamla draman vilket ger en bra läsupplevelse. 

Peter Fröberg Idlings debutroman "Sång till den storm som ska komma" utspelar sig i Kambodja under några veckor 1955 när det drar ihop sig till val. Således mycket politiskt men här förekommer också ett triangeldrama. Tyvärr blir jag mindre imponerad; den politiska storyn tycker jag är invecklad och snårig men stämningar och miljöbeskrivningar väger upp, dock inte tillräckligt för att jag ska blir riktigt fängslad. 

Återstår då att se hur det går den 25 november. Vi har alla sex böckerna på biblioteket, förmodligen är det kö på de flesta men det går ju bra att reservera om de inte är inne för tillfället.

/Yvonne,

 biblioteksassistent

Väldigt sällan fin

Sami Said heter en av höstens debutanter som mötts av lovord både i tidningsrecensioner och på bokbloggar.  Med ett personligt språk och en ovanlig huvudperson är det en bok jag kommer att minnas länge. Noha har eritreanska rötter, är troende muslim och nybliven student i Linköping.  Helst vill han bli lämnad ifred, både av landsmän och av svenskar. De senare brukar förstås undvika honom, han är ju både svartskalle, mörkhyad och muslim. Men plötsligt tränger sig några på och utmanar hans självvalda ensamhet.  Fredrik intresserar sig för islam efter semesterresan i Turkiet. Där har han efter samtal med den lokale grönsakshandlaren fått nya insikter och nu vill han konvertera och kallar sig Abdul nånting.  Och så Anna, konststudenten, som vägrar acceptera att något skulle skilja Nohas bakgrund från hennes egen. Noha dras ytterst motvilligt in i Annas värld, där han först och främst ska lära känna musiken genom hennes brokiga skivsamling.

När sedan Nohas farfar dör reser Noha tillsammans med sin pappa och lillebror till Eritrea. Där tvingas han omvärdera sina föreställningar både om sig själv, fadern och det gamla hemlandet. Romanen "Väldigt sällan fin" gör samma sak med sin läsare, man skakas om och utmanas i sina fördomar. Samtidigt som man roas; Noha är en alldeles speciell ung man som man som läsare både kan tycka om och irritera sig på!