Sedan min äldsta dotter blev vegetarian för tio år sedan har resten av familjen gradvis följt efter. Själv äter jag fisk, men kött blir det i stort sett aldrig. Och efter att ha läst ”Döden i grytan” av Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson är jag än mer benägen att avstå från kött. Nu är det inte så att de i boken propagerar för en vegetarisk kosthållning, men vad som berättas om den industrialiserade djurhållningen gör mig väldigt illa berörd. Nilsson har som bekant rört om rejält i grytan tidigare genom både ”Den hemlige kocken” och ”Äkta vara”. I dessa handlar det om fusket i matbranschen och böckerna har placerat livsmedelstillsatserna och den oändliga raden av e-nummer i debattens centrum.
I denna nyutgivna bok handlar det om de nya hygienkraven för livsmedelshantering, som får som konsekvens att dagisbarnen inte släpps in köket, gatuköket inte får lov att tillaga annat än pulvermos och att sjukhuspatienter serveras portionsförpackad färdigmat i plastlåda. När larmen duggar tätt om salmonella och campylobakter hos kycklingar och grisar, när svin- och fågelinfluensa hotar skärper vi kraven och stoppar 77–åriga frälsningssoldater som bakar bullar i det egna köket. Var finns sambanden och var kommer egentligen hotet ifrån?
”Döden i grytan” finns att låna på biblioteket!
Grattis till en snygg blogg och tre välskrivna inlägg! :-)
SvaraRaderaPå tal om vegetarianismen läste jag själv Peter Singers "Djurens frigörelse" för 15 år sedan. Den kan fortfarande rekommenderas för den som vill läsa mer på temat djurhållning.
Har själv också precis läst boken. Den fick mig verkligen att börja fundera på vad vi stoppar i oss. Det läggs stränga krav på hygien vid tillagningen men ingen verkar våga ta itu med de stora företagen i köttbranschen. De stränga hygienkraven inom livsmedelsbranschen har dessutom den följden att mat som producerat med cook and chill metoden (som används i storkök)blir farlig om man inte genast efter uppvärmning äter upp den. Tydligen är den smaklös också...
SvaraRadera