Ett eget rum / Tusen bibliotek


En av Stadsbibliotekets nya tidskrifter nästa år är kulturtidskriften Cora. I det nyligen utkomna numret (som går att läsa på biblioteket) läser jag en intressant artikel om Virginia Woolfs klassiker "Ett eget rum".

Konstnären Kajsa Dahlberg ville ge bort boken i present men insåg snart att den inte gick att köpa. Istället lånade hon den från biblioteket, drog kopior på den och band in den. När hon gjorde detta upptäckte hon marginalanteckningar och understrykningar i boken från tidigare läsare. Förr suddade vi borta dessa anteckningar på biblioteken och uppmanade folk att inte skriva i böckerna, men på grund av tidsbrist gör vi inte det längre. Vissa tycker säkert att det ser kladdigt ut och att det stör ens egen läsning, men för Kajsa Dahlberg väcktes det däremot ett intresse och hon bestämde sig för att låna in i princip alla exemplar av "Ett eget rum" från svenska folkbibliotek.

Vi talar gärna om läsningen som en privat handling och Woolf's "Ett eget rum" handlar just om hur den privata och offentliga sfären relaterar till varandra. Det som Kajsa Dahlberg vill visa med projektet är hur privat läsning blir offentlig just med biblioteksböcker som flera människor lånar och läser, tillsammans med anteckningar i marginalen och understrykningar. När läsningen blir kollektiv i den offentliga sfären.

Projektet går att se på Moderna museet i Stockholm i en samlingsutställning under vintern och heter "Ett eget rum/Tusen bibliotek".

En av bilderna på de kopierade biblioteksböckerna till artikeln är faktiskt Hässleholms stadsbiblioteks exemplar som också går att låna här.

1 kommentar:

  1. Det är intressant med kladd i böcker. Rena översättningar stör men kommentarer kan ibland tillfoga läsningen en ny dimension av boken. Detta gäller dock inte rena påhopp och kränkande kommentarer som man ibland ser i böcker. "Förr" satt det assistenter och suddade i låneböcker och även spolade tillbaka spårkkursernas kassettband. Det var tider det!

    SvaraRadera