Boktips från proffsen v25

Under sommaren tipsar några av Hässleholms bibliotekarier om böcker i Norra Skåne och Skånska Dagbladet. Vi publicerar tipsen här på bloggen efteråt. Här kommer tipsen som fanns i tidningen den 23 juni. 

Sommarens första bibliotekarie-tips handlar om förhållanden. Man vet ju absolut ingenting om hur andras relationer egentligen ser ut och den saken blir väldigt tydligt när man läser relationsromaner. Bengt Ohlssons utmärkta roman Swing handlar om ett till synes stabilt par, Hanna och Åke, som rör om ordentligt i den äktenskapliga grytan. Hon tycker att han är en aning för förutsägbar och föreslår impulsivt att de ska besöka en klubb för swingers, alltså par som sysslar med partnerbyte. Efter ett par dagars funderingar går Åke med på förslaget och nervöst beger de sig till en adress i ett vanligt hyreshus. Besöket på klubben får konsekvenser paret inte räknat med, och inte läsaren heller för den delen. Swing är väldigt lätt att läsa och har ett starkt driv i berättandet, men innehållet är bråddjupt och oerhört allvarsamt. Den är både rolig och obehaglig men kanske framför allt tankeväckande.

Helt nyutkommen är Anna-Karin Palms novellsamling Jaktlycka. Alla novellerna handlar om kvinnor och deras kärleksrelationer. På baksidan av boken står att man kan läsa novellerna som kapitel i en roman med en enda huvudperson, och det tycker jag stämmer väldigt bra. Min favorit är titelnovellen där en kvinna från storstaden hyr en stuga på landet och inleder ett förhållande med en bofast. Hon blir djupt förälskad och flyttar ut på landet för att dela hans liv. Efter ett tag märker hon dock hur allt det han dragits till hos henne också är det han vill trycka ner. Alla novellerna har denna problematik som återkommande tema: hur kvinnan aldrig blir sedd som hon verkligen är utan som den han, betraktaren, vill att hon ska vara.

Jag kan inte tipsa om relationsromaner utan att plocka fram en bok som har några år på nacken. Lionel Shriver slog igenom med Vi måste prata om Kevin, men min Shriver-favorit är nog Dagen efter. I den får man följa två parallella berättelser om samma huvudperson. En som handlar om hur livet skulle te sig om hon stannat kvar i den relation hon har i början av romanen, och en som beskriver tillvaron efter att hon lämnat sitt gamla förhållande och inlett en romans med en ny man hon träffat. Shriver beskriver plågsamt pricksäkert hur man ljuger både för sig själv och sin partner bara för man inte vill erkänna hur dåligt allting egentligen är. Man blir illa berörd och vrider sig generat i läsfåtöljen men fortsätter ändå att läsa för att det är så otroligt bra. 

Jaktlycka!

Jag har tyckt om Anna-Karin Palms författarskap ända sedan hennes debut med Faunen 1991. Hon slog igenom för en större läsarkrets med romanen Målarens döttrar och för tre år sedan kom Snöängel. Den sistnämnda var jag mindre förtjust i och desto större blev min glädje när jag efter bara ett par sidor i hennes nya novellsamling Jaktlycka märkte att den är något av det bästa hon skrivit. 

Anna-Karin Palm har skrivit noveller tidigare (Lekplats 1999 och In i öknen 2001) och det är ett forum som passar henne utmärkt. Också ett par av hennes romaner består av kortare sammanvävda berättelser. 

I novellerna i Jaktlycka är huvudpersonerna kvinnor i olika åldrar, kvinnor i relationer där de sällan blir sedda som de de egentligen är utan som den betraktaren vill att de ska vara. Den yngsta huvudpersonen är fjorton och den äldsta firar sin älskades nittioårsdag. Novellerna följer på varandra med protagonisternas stigande ålder och tack vare det är det väldigt lätt att läsa berättelserna som utsnitt från samma persons liv, som kapitel i en roman. 

Författaren har verkligen gjort adekvata iakttagelser av hur det kan se ut i ett förhållande som kanske inte är tipp topp. Man ser inte den andre som den är, det bubblar under ytan av oformulerad aggressivitet, man tror att man ska kunna göra om den andre, man är hopplöst fast i tankemönster och klassiska könsroller och blir rasande om ens världsbild hotas. Åtminstone jag kan känna igen både mig själv och en del tidigare pojkvänner i Anna-Karin Palms noveller. 

Men samtidigt som man blir arg, ledsen och upprörd över hur man som kvinna kan bli behandlad av sin närmaste, finns det en hoppfullhet och ett ljus i boken, och den sista novellen är fullkomligt underbar och man slår igen Jaktlycka med ett leende.

Semesterläsning

Så här inför den stundande ledigheten så vill jag gärna tipsa om några läsvärda böcker ur vårens utgivning.

Först ut är arkeologen Anna Lihammers skönlitterära debut Medan mörkret faller. Berättelsen, som är en deckare, tar sin början 1934 när steriliseringslagen antagits i Sverige och rasbiologin var ett accepterat forskningsområden. Kriminalkommisarien Carl Hell blir utsedd att utreda det bestialiska mordet på en högt uppsatt akademiker, prosektorn Gustaf Eklund som verkar vid den Anatomiska institutionen i Uppsala. Till sin hjälp tar han polissystern Maria Gustavsson, något som inte faller väl ut i den starkt mansdominerade och hierarkiska polisvärlden men som ger boken ett intressant perspektiv. Anna Lihammer har skrivit en bra deckare med en utmärkt skildring av tidsandan och ger ett stycke svensk historia som inte får glömmas bort.

Nästa boktips är Fågelburen av Lisa Jewell. De fyra syskonen Megan, Bethan, Rory och Rhys Bird bor med sina föräldrar Lorelei och Colin, i en lantlig idyll. När Rhys tar livet av sig under en påskhelg förändras allt för familjen Bird. Loreleis till synes harmlösa samlande på saker eskalerar och familjen kommer allt längre ifrån varandra. En feel-good roman som dock har en liten allvarlig underton och där berättelsen växlar mellan barnens uppväxt och nutid.


Susan Harrisons skönlitterära debut Hustrun, som också kom att bli hennes sista, är ett relationsdrama. Jodi och Todd har levt tillsammans i över tjugo år och Jodi har hela tiden sett mellan fingrarna med att Todd ständigt är otrogen. Men när Todd förälskar sig  i en betydligt yngre kvinna som han dessutom beslutar sig för att flytta ihop med rasar hela hennes tillvaro samman. Berättas omväxlande ur Jodi och Teds synvinkel och är på det hela taget en bra bok om ett pars oförmåga att hantera verkligheten.



När kejsaren var gudomlig är Julie Otsukas andra roman som översatts till svenska. Efter Japans anfall mot Pearl Harbor förändras livet över en natt för de japaner som bor i USA. Tusentals japan-amerikaner kom att interneras i läger runt om i USA och boken berättar om en namnlös kvinna och hennes två barns internering och återkomst till hemstaden när interneringen är slut. En liten bok där Otsuka lyckas skildra både individen och kollektivets erfarenheter på ett mycket målande sätt.

Det sista boktipset blir Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. På sin 85-års dag råkar Miriam av misstag säga att hon inte heter Miriam. Detta blir upptakten till en berättelse som växlar i tid mellan krigsåren och nutid. Miriam föds som Malika, en flicka med romskt ursprung. Under en fångtransport till ett läger byter hon identitet med en död judisk flicka som heter Miriam. Som Miriam lyckas hon överleva både Auschwitz och Ravensbrück och efter kriget hamnar hon i Sverige. Inte heller i Sverige vågar hon avslöja sin riktiga identitet eftersom romska flyktingar inte är välkomna, utan hon fortsätter sitt liv som Miriam. En bra bok och precis som Anna Lihammers bok får man en skildring av svensk (och europeisk) historia som inte får glömmas bort.

Oh, Donna!

I tisdags var den amerikanska författaren Donna Tartt i Malmö och intervjuades av Linn Ullmann på internationell författarscen och på söndag är hon i Stockholm på Kulturhuset. Tartt är, om du frågar mig och många med mig, en av de största och bästa samtidsförfattarna. Hon debuterade 1992 med Den hemliga historien (The Secret History) som blivit mer eller mindre kultförklarad. Det dröjde tio tills uppföljaren kom, Den lille vännen (The Little Friend) 2002 och den är i mitt tycke den bästa av hennes tre romaner, trots att den underligt nog fick rätt sval kritik. Steglitsan (The Goldfinch) kom ut förra året och blev belönad med Pulitzerpriset.
Den hemliga historien utspelar sig i universitetsmiljö där fem elever som studerar grekiska och latin fördjupar sig i diverse klassiska ritualer och backanaler. Relationerna i gruppen blir alltmer spända och till slut spårar allting ur och gruppen splittras.
 I Den lille vännen är det Harriet, tolv år, som försöker nysta upp sin storebrors mystiska död tolv år tidigare (då Harriet var nyfödd). Romanen utspelar sig i Mississippi på sjuttiotalet, och platser och persongalleri är underbart filmiskt beskrivet och man kan verkligen känna den brännande solen, dammet, dofter och smaker. Harriet tror att hon kommit på vem mördaren är och följer honom runt i stan, vilket gör honom paranoid - och därmed farlig - eftersom han tror att hon följer efter honom av helt andra orsaker.
Steglitsan är en oerhört välskriven och väldisponerad roman, finstämd och ständigt berörande som verkligen förtjänade sitt Pulitzerpris. Den handlar om Theo som bor med sin mamma i New York. Pappan har lämnat dem vilket de är hemskt nöjda med. Genom ett avskyvärt terrordåd förlorar Theo sin mamma och står helt ensam i världen. Mitt i katastrofen kommer han över en känd målning från 1600-talet, Steglitsan, vilken han har nedpackad i sin väska många år framöver. Målningen blir som ett slags symbol för mamman, som älskade den. Theo vill inte bo med sin pappa och gör det omöjligt för andra att spåra honom, utan får bo hos en skolkamrat. Tills pappan oönskat dyker upp och Theo mot sin vilja flyttar till honom i Las Vegas där han dras in i en mycket underlig och destruktiv livsstil, men å andra sidan finner en vän för livet. Till slut flyr han tillbaka till New York. Med sig har han målningen, vilken totalt dominerar hans liv på olika sätt.
Om du inte läst Donna Tartt än låna någon av hennes romaner som semesterläsning! Du kommer inte att ångra dig.

Låt det spira!

Rubriken är lånad från en av de nya trädgårdsböcker vi tipsar om idag: Låt det spira av Ellen Forsström. I den finns det bilder och text om trädgården som växer ihop med naturen runt omkring, där växterna själva får välja var de vill växa och där de får lösa tyglar.

Mer handfasta tips får man i Odla i pallkrage av Eva Robild. Att odla i upphöjda bäddar ger många fördelar: det blir varmare, lättare att komma åt, och enklare att begränsa odlingen. Tröttnar man kan man alltid vika ihop pallkragen och flytta den någon annanstans. Här får man veta hur många av olika växtsorter det får plats i en vanlig pallkrage, exempelvis två zucchiniplantor. Det riktigt kliar i fingrarna av längtan att få sticka dem i jorden, när man bläddrar.

Festfixaren Michael Bindefeld har skrivit en fantastiskt fin bok, Min trädgård är en fest, där han bland annat ger oss receptet på godaste rabarbersaften. Bilderna är otroligt vackra. Boken är en blandning av trädgårds- och kokbok och han berättar om hur grönsakerna i växthuset beter sig som festbesökare.

För den som inte har ett sommarhus med strandtomt på Värmdö, kanske Trädgård i kruka av Annika Christensen passar bättre. I den får man tips om vilka växter och blommor som passar för de olika årstiderna, vilka man kan ha ute när frosten hotar och vilka som bara tål milda sommarnätter och hur man kan göra fint när naturen ligger i dvala.
Hur du än gör: låt det spira!

Trassliga relationer

Av någon anledning älskar jag att höra och läsa om andra människors relationer. Ju sämre för dem desto bättre för mig, kan man kanske säga. Äh, nu överdriver jag, men jag tycker det är oerhört intressant att få insyn i intima relationer (fast inga erotiska detaljer, tack!).
Insyn i nära relationer får man i två av de romaner jag läst på sistone, en ny och en gammal (nåja). Det finns en obalans i paren och man får allt lite magont av att läsa hur de kämpar och våndas.


I Bengt Ohlssons nyutkomna roman Swing vill en den kvinnliga huvudpersonen Hanna att det ska hända något i förhållandet med Åke. En väninna berättar att hon och hennes man varit på swingerklubb och att det, även om eller kanske tack vare inget hände, förändrat deras förhållande till det bättre. Väninnan känner sig plötsligt sedd, något som Hanna också längtar efter. Alltså går hon hem och föreslår ett swingerklubbsbesök för Åke. Han har inga större pretentioner på livet utan är nöjd med tillvaron som den är och reagerar först negativt på Hannas förslag. Efter en viss betänketid inser han att han, slöjdläraren, förmodligen är en riktigt trist och fantasilös typ och säger okej, vi går dit.
Besöket på klubben lämnar en obehaglig eftersmak, men när de blir kontaktade av ett par de träffat där, vill ingen av dem vara den som säger nej och motvilligt går de på middag hos paret.
Swing handlar inte om sex, men sex har en viktig funktion i romanen, precis som det har i livet. Sex kan förändra allt, vare sig man vill det eller inte.
Swing är en lätt- och snabbläst bok, men oerhört fascinerande, tankeväckande och intressant.

I Maken från 1976 av Gun-Britt Sundström handlar det också till stor del om betydelsen av sex och sexuell attraktion i ett förhållande. Huvudpersonerna Martina och Gustav möts på universitetet när de pluggar. Båda är runt tjugo. Gustav blir stormande kär i Martina, medan hon förhåller sig en aning tveksam, särskilt efter själva erövrandet. Man får följa alla deras upp och ner, de försonas och skiljs i omgångar och det tycks vara Martina som inte kan bestämma sig. Hon verkar tycka bäst om Gustav som teori, på avstånd. Hon retar sig ständigt på honom, mest av allt att han vill ha sex. Martina ser sig som en ung kvinna med frisk aptit på sex och förstår inte varför hon inte tänder på Gustav. Däremot tänder hon på andra, till exempel studentkamrater, men hon blir oerhört nere när Gustav gör likadant och träffar andra kvinnor, kvinnor som vill ligga med honom. Martina säger att det inte är Gustav hon tycker illa om, utan den hon blir tillsammans med honom.
Jag måste säga att jag inte förstår mig det minsta på Martina och hennes gräset-är-grönare-på-andra-sidan-attityd, men ändå kan jag inte låta bli att fortsätta läsa. Maken är mycket välskriven och fantastiskt underhållande med kul formuleringar och mycket självironi.

Kort intervju med Arkan Asaad inför författarbesöket den 3 mars

Tre snabba frågor till Arkan Asaad, författare och ambassadör för Reach for Change, som kommer till Hässleholm kulturhus 3 mars kl. 19 för att prata om sin bok och sitt arbete mot tvångsäktenskap. 

 

1. Är Stjärnlösa nätter en självbiografi?

-          Stjärnlösa nätter är ingen självbiografi. Det är en roman med fiktiva karaktärer men berättelsen är baserad på mitt eget liv. Amar finns inte i verkligheten men hans erfarenheter delas av många i verkliga personer. Han är en ingång till mångas berättelse.

-          För mig blev skrivandet det verktyg som jag behövde för att bearbeta mitt liv och förstå min historia i ett större sammanhang. Genom skrivandet fick jag igång en oändlig dialog med mig själv och prosan blev den naturliga formen.

 

Amar i boken ville ju bli filmregissör, har det också varit din dröm?

-          Från början fanns tanken att göra en film av min berättelse, men jag insåg snabbt att litteraturen är mer obegränsad. Jag behövde inte tygla mig utan kunde mer utförligt beskriva situationer och händelser. Filmen är en mer komprimerad form av berättande.

-          Men nu har det gått varvet runt och jag precis skrivit färdigt långfilmsmanuset till boken Stjärnlösa nätter. Det blir premiär under 2015.

2. Är det någon ny bok på gång?

-           Jag håller på att färdigställa min andra roman, denna gång är det fadern och hans liv som är i fokus. Det kommer att bli en prequel till Stjärnlösa nätter och utspelar sig 30 år tidigare. Det är en helt annan bok och så underbart rolig att skriva, speciellt som jag gör det tillsammans med min far.

Vilken litteratur har betytt extra mycket för dig?

-        Det är många klassiker som jag gillar men jag vill speciellt nämna Guy de Maupassant. Hans noveller är helt underbara och känns inte alls gamla. Hans skrivande är så visuellt och det är så bra tempo i hans berättelser. En annan viktig författare för mig är Lian Hearn ( australiska författaren Gillian Rubinsteins pseudonym, reds anm) Hennes berättelser om klanen Otori i ett feodalt Japan förenar fantasi och verklighet med mystik och jag tycker att hennes karaktärer är så levande att det känns som jag kan ringa och prata med dem här och nu.

3. Vad har varit de avgörande händelserna/viktigaste komponenterna i ditt liv för att du kommit dit du är idag?

-         Min instinkt att överleva och att aldrig stå kvar. Att använda de verktyg man har och aldrig gå in i en offerroll. Elitidrotten har hjälpt mig otroligt mycket. Att få kämpa för att nå sina mål och hela tiden hålla hoppet vid liv. Föreningslivet och idrottrörelsen hjälpte mig definitivt när jag hamnade i den situation jag gjorde och man kan inte nog poängtera hur viktiga de är för många ungdomars idag. De ger tillhörighet samtidigt som det stärker individuellt.  

Tidsresor

När jag var yngre läste jag allt av Stephen King och såg fram emot varje ny bok. Jag minns med skräckblandad förtjusning både Jurtjyrkogården, Carrie och Cujo. Men sedan tappade jag intresset och har inte läst något alls av honom förrän jag fick syn på boken 22/11 1963 som kom förra året.

Året är 2011 när Jake Eppings vän Al visar honom en port till det förflutna. Varje gång man kliver genom porten är klockan 11.58 den 9 september 1958. Al, som är döende, vill att Jake ska använda porten och förhindra mordet på Kennedy. Al är övertygad om att om man kan förhindra mordet så kommer världen att vara så mycket bättre att leva i. Jake är inte helt övertygad om det men han har en egen orsak till varför han ändå är villig att kliva genom porten och landa i 1958 och han vet ju också att om något går fel kan han återvända till 2011 och sedan kliva genom porten en gång till. Eftersom Jake ska tillbringa 5 år i det förflutna så måste han ju inrätta ett liv under tiden vilket innebär att boken givetvis handlar om mer än Jakes försök att förhindra mordet på Kennedy.

Bokens titel 22/11 1963 syftar på den datum då Kennedy sköts till döds i Dallas och King lyckas väl med att skildra 50- och 60-talets USA. Men det som är mest spännande med boken är just resor i tiden. Vad händer om man kunde resa i tiden och försöker förhindra en händelse? Lägger det förflutna hela tiden hinder i vägen när man försöker påverka skeendet? Eller blir konsekvensen, om man lyckas, att något annat minst lika otäckt måste ske för att tiden är obändig som King skriver?  Det får vi ju givetvis aldrig veta men det väcker många tankar, för visst finns det sådant som man skulle vilja hindra ifrån att ha hänt. Men även en tidsresa utan annat syfte än att studera det förflutna kan få oanade konsekvenser om än inte för hela världen så för en enskild person.

Och efter att ha läst denna bok av Stephen King blev jag  sugen på att läsa Varsel också, eller The Shining som den heter på engelska, och den var lika ruggig som jag mindes den....