Författarfynd i hyllan

Ibland liksom bara råkar man hitta en ny författare som man oväntat börjar älska. Sådant händer även bibliotekarier. Själv skulle jag bara gå ut med en vagn tillbakalämnade böcker för att sätta på plats i hyllan, när mina ögon drogs till en serie tjocka böcker i vackra diskreta färger. Författarnamn och titel stod med sirliga bokstäver på ryggen. Jag plockade ut dem och läste på baksidan. England 1937, en familj med tre bröder och deras respektive familjer, föräldrar. vänner och tjänstefolk strax före, under och efter andra världskriget. What's not to love, tänkte jag som den anglofil jag är. Lånade hem första delen De ljusa åren och blev fullständigt uppslukad. Är nu i slutet på del två, I krigets skugga, och resterande delar Ovisshetens tid och Livet återvänder ligger och väntar.

Författaren Elizabeth Jane Howard föddes 1923 som provade lyckan som modell och skådespelare innan hon började skriva. Mellan 1963 och 1985 var hon gift med den välkände författaren Kingsley Amis, som var hennes tredje make. Hon avled för ett drygt år sedan, i januari 2014. Ett år innan dess kom den avslutande delen av serien om familjen Cazalet (nämnd ovan) ut, All Change, vilken ännu inte finns översatt till svenska.

Elizabeth Jane Howard och Kingsley Amis

Jaktlycka!

Jag har tyckt om Anna-Karin Palms författarskap ända sedan hennes debut med Faunen 1991. Hon slog igenom för en större läsarkrets med romanen Målarens döttrar och för tre år sedan kom Snöängel. Den sistnämnda var jag mindre förtjust i och desto större blev min glädje när jag efter bara ett par sidor i hennes nya novellsamling Jaktlycka märkte att den är något av det bästa hon skrivit. 

Anna-Karin Palm har skrivit noveller tidigare (Lekplats 1999 och In i öknen 2001) och det är ett forum som passar henne utmärkt. Också ett par av hennes romaner består av kortare sammanvävda berättelser. 

I novellerna i Jaktlycka är huvudpersonerna kvinnor i olika åldrar, kvinnor i relationer där de sällan blir sedda som de de egentligen är utan som den betraktaren vill att de ska vara. Den yngsta huvudpersonen är fjorton och den äldsta firar sin älskades nittioårsdag. Novellerna följer på varandra med protagonisternas stigande ålder och tack vare det är det väldigt lätt att läsa berättelserna som utsnitt från samma persons liv, som kapitel i en roman. 

Författaren har verkligen gjort adekvata iakttagelser av hur det kan se ut i ett förhållande som kanske inte är tipp topp. Man ser inte den andre som den är, det bubblar under ytan av oformulerad aggressivitet, man tror att man ska kunna göra om den andre, man är hopplöst fast i tankemönster och klassiska könsroller och blir rasande om ens världsbild hotas. Åtminstone jag kan känna igen både mig själv och en del tidigare pojkvänner i Anna-Karin Palms noveller. 

Men samtidigt som man blir arg, ledsen och upprörd över hur man som kvinna kan bli behandlad av sin närmaste, finns det en hoppfullhet och ett ljus i boken, och den sista novellen är fullkomligt underbar och man slår igen Jaktlycka med ett leende.

Trassliga relationer

Av någon anledning älskar jag att höra och läsa om andra människors relationer. Ju sämre för dem desto bättre för mig, kan man kanske säga. Äh, nu överdriver jag, men jag tycker det är oerhört intressant att få insyn i intima relationer (fast inga erotiska detaljer, tack!).
Insyn i nära relationer får man i två av de romaner jag läst på sistone, en ny och en gammal (nåja). Det finns en obalans i paren och man får allt lite magont av att läsa hur de kämpar och våndas.


I Bengt Ohlssons nyutkomna roman Swing vill en den kvinnliga huvudpersonen Hanna att det ska hända något i förhållandet med Åke. En väninna berättar att hon och hennes man varit på swingerklubb och att det, även om eller kanske tack vare inget hände, förändrat deras förhållande till det bättre. Väninnan känner sig plötsligt sedd, något som Hanna också längtar efter. Alltså går hon hem och föreslår ett swingerklubbsbesök för Åke. Han har inga större pretentioner på livet utan är nöjd med tillvaron som den är och reagerar först negativt på Hannas förslag. Efter en viss betänketid inser han att han, slöjdläraren, förmodligen är en riktigt trist och fantasilös typ och säger okej, vi går dit.
Besöket på klubben lämnar en obehaglig eftersmak, men när de blir kontaktade av ett par de träffat där, vill ingen av dem vara den som säger nej och motvilligt går de på middag hos paret.
Swing handlar inte om sex, men sex har en viktig funktion i romanen, precis som det har i livet. Sex kan förändra allt, vare sig man vill det eller inte.
Swing är en lätt- och snabbläst bok, men oerhört fascinerande, tankeväckande och intressant.

I Maken från 1976 av Gun-Britt Sundström handlar det också till stor del om betydelsen av sex och sexuell attraktion i ett förhållande. Huvudpersonerna Martina och Gustav möts på universitetet när de pluggar. Båda är runt tjugo. Gustav blir stormande kär i Martina, medan hon förhåller sig en aning tveksam, särskilt efter själva erövrandet. Man får följa alla deras upp och ner, de försonas och skiljs i omgångar och det tycks vara Martina som inte kan bestämma sig. Hon verkar tycka bäst om Gustav som teori, på avstånd. Hon retar sig ständigt på honom, mest av allt att han vill ha sex. Martina ser sig som en ung kvinna med frisk aptit på sex och förstår inte varför hon inte tänder på Gustav. Däremot tänder hon på andra, till exempel studentkamrater, men hon blir oerhört nere när Gustav gör likadant och träffar andra kvinnor, kvinnor som vill ligga med honom. Martina säger att det inte är Gustav hon tycker illa om, utan den hon blir tillsammans med honom.
Jag måste säga att jag inte förstår mig det minsta på Martina och hennes gräset-är-grönare-på-andra-sidan-attityd, men ändå kan jag inte låta bli att fortsätta läsa. Maken är mycket välskriven och fantastiskt underhållande med kul formuleringar och mycket självironi.