Författarfynd i hyllan

Ibland liksom bara råkar man hitta en ny författare som man oväntat börjar älska. Sådant händer även bibliotekarier. Själv skulle jag bara gå ut med en vagn tillbakalämnade böcker för att sätta på plats i hyllan, när mina ögon drogs till en serie tjocka böcker i vackra diskreta färger. Författarnamn och titel stod med sirliga bokstäver på ryggen. Jag plockade ut dem och läste på baksidan. England 1937, en familj med tre bröder och deras respektive familjer, föräldrar. vänner och tjänstefolk strax före, under och efter andra världskriget. What's not to love, tänkte jag som den anglofil jag är. Lånade hem första delen De ljusa åren och blev fullständigt uppslukad. Är nu i slutet på del två, I krigets skugga, och resterande delar Ovisshetens tid och Livet återvänder ligger och väntar.

Författaren Elizabeth Jane Howard föddes 1923 som provade lyckan som modell och skådespelare innan hon började skriva. Mellan 1963 och 1985 var hon gift med den välkände författaren Kingsley Amis, som var hennes tredje make. Hon avled för ett drygt år sedan, i januari 2014. Ett år innan dess kom den avslutande delen av serien om familjen Cazalet (nämnd ovan) ut, All Change, vilken ännu inte finns översatt till svenska.

Elizabeth Jane Howard och Kingsley Amis

Boktips från proffsen v. 32

Här kommer våra boktips som publicerades i Norra Skåne och Skånska dagbladet den 8 augusti:

Mina boktips denna gång är böcker där huvudpersonerna är kvinnor. Den första, Att föda ett barn, är skriven av Kristina Sandberg och utspelar sig i Örnsköldsvik i slutet av 30-talet. Huvudpersonen Maj arbetar som konditoribiträde när hon träffar fabrikörssonen Thomas. Maj blir med barn i en tid när man tittar snett på kvinnor som blir gravida innan äktenskapet, men skammen över detta dämpas dock något när Thomas tar sitt ansvar och gifter sig med henne innan barnet föds. Maj försöker anpassa sig till sitt nya liv och att bli accepterad av Thomas släkt, framförallt av svärmodern som tycker att sonen gift ner sig. 

Att föda ett barn är en klassisk historia, men det som lyfter denna berättelse till att bli något utöver det vanliga och gör den levande, är sättet som Kristina Sandberg berättar den på. Indirekta repliker skapar ett flöde i berättelsen och en närvarokänsla hos läsaren och som läsare dras man in i berättelsen. Att föda ett barn är första delen i en trilogi och den avslutande delen kommer nu i höst.

En av mina favoritböcker är Jane Eyre av Charlotte Brontë och Jane Eyre är också en av de få böcker som jag läst flera gånger. Charlottes två systrar, Emily och Anne, var också författare och Anne är nog den som är minst känd. Anne Brontë dog 1849 endast 29 år gammal och hann bara skriva två romaner varav den ena är Främlingen på Wildfell Hall. Bokens huvudperson Helen Huntingdon har lämnat sin alkoholiserade man och lever tillsammans med deras gemensamma son ett tillbakadraget liv på Wildfell Hall. Dit kommer Gilbert Markham och genom Gilberts brev till en vän varvat med utdrag från Helens dagbok får man ta del av Helens liv med sin alkoholiserade make och det liv hon lever som förlupen hustru.

Till skillnad mot Maj, som jag inte alltid upplever som sympatisk så är Helen en person att tycka om. Gemensamt för dem är livet med alkoholiserade makar, men Helens make är elak och våldsam vilket inte Majs make är. Både Maj och Helen är fångna i sin tids tankar om hur en kvinna ska bete sig och ingen av dem lever riktigt upp till det. Främlingen på Wildfell Hall utmanade på sin tid både sociala konventioner och den engelska lagen. En kvinna skulle inte lämna sin man, definitivt inte ta med sig deras gemensamma barn och skilsmässa var inte att tänka på. Idag betraktas boken som en av den engelska litteraturens klassiker men översattes inte till svenska förrän 2004.

Semesterläsning

Så här inför den stundande ledigheten så vill jag gärna tipsa om några läsvärda böcker ur vårens utgivning.

Först ut är arkeologen Anna Lihammers skönlitterära debut Medan mörkret faller. Berättelsen, som är en deckare, tar sin början 1934 när steriliseringslagen antagits i Sverige och rasbiologin var ett accepterat forskningsområden. Kriminalkommisarien Carl Hell blir utsedd att utreda det bestialiska mordet på en högt uppsatt akademiker, prosektorn Gustaf Eklund som verkar vid den Anatomiska institutionen i Uppsala. Till sin hjälp tar han polissystern Maria Gustavsson, något som inte faller väl ut i den starkt mansdominerade och hierarkiska polisvärlden men som ger boken ett intressant perspektiv. Anna Lihammer har skrivit en bra deckare med en utmärkt skildring av tidsandan och ger ett stycke svensk historia som inte får glömmas bort.

Nästa boktips är Fågelburen av Lisa Jewell. De fyra syskonen Megan, Bethan, Rory och Rhys Bird bor med sina föräldrar Lorelei och Colin, i en lantlig idyll. När Rhys tar livet av sig under en påskhelg förändras allt för familjen Bird. Loreleis till synes harmlösa samlande på saker eskalerar och familjen kommer allt längre ifrån varandra. En feel-good roman som dock har en liten allvarlig underton och där berättelsen växlar mellan barnens uppväxt och nutid.


Susan Harrisons skönlitterära debut Hustrun, som också kom att bli hennes sista, är ett relationsdrama. Jodi och Todd har levt tillsammans i över tjugo år och Jodi har hela tiden sett mellan fingrarna med att Todd ständigt är otrogen. Men när Todd förälskar sig  i en betydligt yngre kvinna som han dessutom beslutar sig för att flytta ihop med rasar hela hennes tillvaro samman. Berättas omväxlande ur Jodi och Teds synvinkel och är på det hela taget en bra bok om ett pars oförmåga att hantera verkligheten.



När kejsaren var gudomlig är Julie Otsukas andra roman som översatts till svenska. Efter Japans anfall mot Pearl Harbor förändras livet över en natt för de japaner som bor i USA. Tusentals japan-amerikaner kom att interneras i läger runt om i USA och boken berättar om en namnlös kvinna och hennes två barns internering och återkomst till hemstaden när interneringen är slut. En liten bok där Otsuka lyckas skildra både individen och kollektivets erfarenheter på ett mycket målande sätt.

Det sista boktipset blir Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. På sin 85-års dag råkar Miriam av misstag säga att hon inte heter Miriam. Detta blir upptakten till en berättelse som växlar i tid mellan krigsåren och nutid. Miriam föds som Malika, en flicka med romskt ursprung. Under en fångtransport till ett läger byter hon identitet med en död judisk flicka som heter Miriam. Som Miriam lyckas hon överleva både Auschwitz och Ravensbrück och efter kriget hamnar hon i Sverige. Inte heller i Sverige vågar hon avslöja sin riktiga identitet eftersom romska flyktingar inte är välkomna, utan hon fortsätter sitt liv som Miriam. En bra bok och precis som Anna Lihammers bok får man en skildring av svensk (och europeisk) historia som inte får glömmas bort.

Svarthuset

Årets sista boktips blir Svarthuset som är den första delen i Peter Mays Lewis-trilogi. Bokens huvudperson Fin Mcleod återvänder till ön Isle of Lewis (en liten ö i de Yttre Hebriderna) för att utreda om ett mord som skett på ön har kopplingar till ett mord i Edinburgh. Fin, som själv växt upp på ön men som inte varit där på många år, inser snart att inte mycket har förändrats och att gamla konflikter ännu ligger och pyr. För Fin blir återvändandet en motvillig resa tillbaka i tiden.

Det är något med miljön i den här boken som gör den så bra. Trots att jag inte gillar vare sig regn, blåst eller kyla fascineras jag av beskrivningarna av det karga, vindpinade men ändå så vackra landskapet, ett landskap som Peter May lyckas beskriva så bra. Precis som i Ann Cleeves böcker om Jimmi Perez (Shetlandskvartetten) och Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway, så är det inte deckarhistorien i sig som får mig att tycka om boken, utan snarare person- och miljöskildringarna. Så tycker man om de böckerna så tror jag nästan att man gillar Svarthuset också.

Gott Nytt År!

Adventskalendern: lucka tjugotre

Dagens tips blir på en bok som har varit med i bloggen förut:

Jane Eyre av Charlotte Brontë

En absolut klassiker som är mycket läsvärd än idag. Charlotte Brontës roman är så mycket mer än bara kärlekshistorien mellan Jane Eyre och Mr Rochester och boken en av mina absoluta favoriter. Jan Eyre har filmatiserats några gånger men ingen, undantaget en tv-serie från 1983, har lyckats göra historien någorlunda rättvis. Så läs den!

Bilden är lånad från weheartit.com

Två böcker om att vara adopterad

PÅ senaste tiden har jag läst två intressanta romaner som båda berör samma ämne:

Lotta Backman berättar i romanen Min ena mamma hette Ruth om en uppväxt  i en djupt religiös familj i Småland. Lotta får inte kunskap om sin bakgrund förrän av en slump då hon är 18 år. Men där finns i hennes tidiga barndom en tant, tant Karin, som kommer ibland och hälsar på och har med sig fina presenter men i övrigt håller distansen. En tant som inte liknar föräldrarnas andra bekanta, hon har smink och smycken. En tant som hon känner sig skygg och nyfiken inför på samma gång

Men i grunden är det ändå en trygg och kärleksfull uppväxt tills bomben briserar och sanningen om Lottas ursprung uppdagas. Då tappar hon lite fotfästet, men fortsätter att vara väldigt lojal mot de föräldrar som är de enda hon känner.

Det känns spännande att ställa Jeanette Wintersons  själbiografiska roman Varför vara lycklig när du kan vara normal mot Backmans bok. På ytan är det samma  historia, en flicka adopterad i en arbetarklassfamilj i norra England. Familjen är djupt religiös och medlem i Församlingen runt vilken deras liv kretsar. Men så annorlunda denna uppväxt är. Här saknas den grundtrygghet som Lotta får i sin adoptivfamilj.

Jeanette får hela tiden veta att hon är "född i fel krubba", de skulle egentligen ha adopterat ett annat barn en pojke men det blev inte så.

Mamman i familjen ger intryck av att vara psykiskt sjuk, pappan gör inget för att stötta, han är på jobbet hela dagarna och tillåts inte engagera sig då han kommer hem. Han fogar sig i sin hustrus nycker men dottern Jeanette fogar sig aldrig. När hon är 16 år sticker hon, mamman kan inte acceptera dotterns sexualitet, hon är lesbisk. Och mamman fäller, när hon inser faktum det yttrande som är bokens titel..."varför vara lycklig när du kan vara normal" En fråga Jeanette verkar ha brottats med resten av sitt liv.

Det som räddar Jeanette är dels biblioteket och läsningen dels en lärare som låter henne få ett rum i sitt hus, det som räddar Lotta är nog grunden av kärlek hon fått från Ruth.

Båda böckerna handlar också om en trevande kontakt med den biologiska mamman och hennes historia, och om den vuxna kvinnan som försöker hitta sitt fotfäste i världen. Dena ena blir bildkonstnär, den andra kvinnan författare.

Deckardags

Påskhelgen har verkligen bjudit på varierande aprilväder; snö, solsken, regn och alldeles för kallt. Inte precis så inbjudande att gå ut i men perfekt väder för att ligga på soffan och läsa en bok. I Norge är det sedan 1923 en tradition att läsa deckare under påskhelgen. Hos oss kanske det inte är en tradition att läsa deckare just till påsk även om ordet påskekrim dyker upp både i bokbloggar och bokhandlar. Jag upplever det som att det finns en stor efterfrågan på deckare året runt och att många tycker att det är avkopplande att läsa just deckare.

Det ges ut en mängd deckare varje år. Själv tycker jag att en hel del deckare som jag läst inte är något vidare. Många har en polis som huvudperson och denna polis är nästan alltid man som är skild eller har äktenskapsproblem, som dricker för mycket och sticker ut genom att älska någon form av musik. Det kan bli lite tröttsamt i längden men det finns naturligtvis deckare som trots denna schablonbild är riktigt bra. Flera författare tappar dessutom stinget när de har skrivit några böcker där samma huvudperson figurerar. Men det finns undantag som till exempel Elly Griffiths böcker om arkeologen Ruth Galloway och Åsa Larssons böcker om åklagaren Rebecka Martinsson.

Åsa Larsson kom med första boken i serien, Solstorm, 2003. Fjärde boken i serien kom 2008 och det har dröjt ända tills nu innan den femte kom; Till offer åt Molok. Boken utspelas i Kiruna och innehåller egentligen två parallella berättelser. Den ena utspelas i nutid där en äldre kvinna brutalt mördas och när Rebecka Martinsson tittar närmre på fallet upptäcker hon att flera stycken av kvinnans släktingar har dött under mystiska omständigheter. Den andra berättelsen tar sin början 1914 och man får i den följa Elina Pettersson när hon som nybliven lärarinna kommer till Kiruna och där förälskar sig i disponent Lundbohm. De två berättelserna hänger givetvis samman. I början tyckte jag dock att berättelsen om Elina kändes ointressant och jag ställde mig frågande till om den var nödvändig för berättelsen. Men boken är, liksom de tidigare i serien, bra, välskriven och med fina miljöskildringar.

Författare som skriver riktigt bra miljöskildringar brukar få mig att vilja åka till den orten/landet där boken utspelar sig. Johan Theorins deckare om Öland och Ann Cleeves om Shetlandsöarna är exempel på böcker där jag tycker författarna lyckats med det, Åsa Larsson är en annan. Så trots att jag ogillar kyla och inte är så begeistrad i snö så får hon mig att vilja se ett vintrigt Kiruna.



En annan deckarfavorit är ovan nämnda Elly Griffiths serie om Ruth Galloway. Den fjärde boken, Känslan av död, har nyligen kommit ut. Själv kunde jag inte vänta så länge utan läste den på engelska. Minst lika bra som de tidigare och har ni ännu inte bekantat er med Elly Griffiths böcker så är mitt råd: Gör det! Jag är nästan lite avundsjuk på er som ännu inte läst dem. Själv får jag väl vänta på femte boken.

Ständigt denna Jane Eyre

Förlaget Argasso ger ut en serie tecknade album, Klassiska seriealbum, som på modern svenska återberättar berömda klassiker i färg och fullängd. Böckerna i serien riktas till barn och ungdomar från 12 år och uppåt och serieformen kan vara ett sätt att ta del av gamla klassiker på ett mer lättillgängligt vis. Hittills har det kommit ut två album, Macbeth och Frankenstein, och nu har turen kommit till Jane Eyre.

Jane Eyre gavs ut i England 1847 (på svenska 1850) och 1999gjordes en mycket bra nyöversättning. Boken, som skrevs av Charlotte Brontë, publicerades först under pseudonymen Currer Bell. Birgitta Svanberg skriver i efterordet till 1999 års upplaga att

Den bångstyriga och frihetsälskande Jane Eyre väckte den läsande publikens förtjusning, men många kritikers ogillande. Charlotte Brontë gjorde klokt i att gömma sig bakom den neutrala pseudonymen Currer Bell, som kunde tolkas manlig. Någon kritiker skrev att boken var en skandal, men om det var en kvinna som skrivit den skulle den vara en katastrof.

Själv läste jag Jane Eyre för första gången när jag var 15 år och sedan dess har det blivit några gånger till. Det är en bok som jag tycker att man kan läsa många gånger eftersom man läser den med olika "glasögon" beroende på var man själv befinner sig i livet. Man kan läsa den enbart som en romantisk historia där den gryende kärleken mellan den föräldralöse guvernanten Jane Eyre och Mr Rochester, ägare till Thornfield Hall, står i fokus. Den kan läsas som en spökhistoria, för det finns ruggiga inslag. Men den ger också en inblick i den viktorianska synen på hur barn och kvinnor skulle bete sig och där Janes agerande, både som barn och ung kvinna, blir till något smått revolutionärt.

Givetvis har Jane Eyre även filmatiserats. Det kan vara svårt att skapa en film på 1½ timme av en bok med så många djup. Av de jag har sett så är det bara en längre version som gjordes för tv 1983 med Zelah Clarke och Timothy Dalton i huvudrollerna, där jag tycker att de lyckats ganska bra. Nu har det kommit en ny film som snart släpps på DVD. I denna version spelas Jane och Mr Rochester av Mia Wasikowska och Michael Fassbender. Det ska bli spännade att se hur bra (eller dåligt) de lyckas denna gång.

Nattvandraren

Andrew Taylor är en flerfaldigt prisbelönt engelsk författare som även fått Svenska Deckarakademins pris för boken Det blödande hjärtat som kom på svenska 2009.

Nattvandraren , som är hans senaste bok, utspelar sig i Cambridge på 1780-talet. Dit kommer John Holdsworth för att på uppdrag av Lady Anne Oldershaw bota hennes son Frank som är mentalt instabil. Holdsworth, som förlorat sin son och fru i tragiska olyckor, står på ruinens brant och har därför ingenting emot att lämna London för att resa till Cambridge. Anledningen till att Lady Anne ger Holdsworth uppdraget är att han skrivit en bok om spöken. Holdsworth är övertygad om att spöken inte existerar och eftersom Lady Annes son Frank har blivit galen efter att ha sett ett spöke så tycker hon att Holdsworth är den rätte för uppdraget. Frank befinner sig i Cambridge där han behandlas av en läkare med något egensinniga metoder. Officiellt åker Holdsworth till Cambridge för att katalogisera en boksamling, inofficiellt för att försöka bota Frank. Väl i Cambridge dras han in i en värld av gamla traditioner, mystiska sällskap och intriger.

Andrew Taylor skriver med känsla. Person- och miljöbeskrivningarna är levande och trovärdiga. Framförallt gillar jag miljöbeskrivningarna som gör att man nästan kan känna och se allt framför sig. Men den är lite långsam och med det menar jag att det händer inte så mycket från händelserna i början av boken till upplösningen i slutet. Det läggs väldigt mycket tid på beskrivningarna av miljö och personer att själva intrigen hamnar lite vid sidan av.

Men på det hela taget tycker jag ändå att det är en läsvärd bok. Att det inte händer så mycket förrän i slutet av boken stör mig inte så mycket eftersom jag tycker att den språkligt sett är mycket bra skriven och att miljö- och personbeskrivningarna är så bra.

Boken finns att låna på biblioteket.