Galna män, förnäma damer med flera...

Utbudet av serier på tv är enormt och många av dem kommer även ut på dvd. Att hitta något som verkligen faller en i smaken är så mycket svårare. Åtminstone tycker jag det. Men guldkornen finns och den senaste tv-serien som jag fastnat för, och vars fjärde säsong jag precis avslutat, är Mad Men. Mad Men handlar om en reklambyrå på Madison Avenue i mitten av 60-talet. Handlingen kretsar kring Don Draper och hans familj samt kollegorna på reklambyrån.

Mad Men har problem med tittarsiffrorna. Den har fått både Emmys och Golden Globe-utmärkelser och ändå så sviker tittarna. Harry Amster, krönikör i SVD, ställer sig frågan varför det är så här. Är det för att den är för långsam, reklamvärlden är ointressant eller är den helt enkelt för smal? Läs hela Amsters krönika här. Jag kan inte säga att jag fastnade direkt för serien. Efter att ha sett säsong ett dröjde det ett bra tag innan jag fortsatte med säsong två. Jag tyckte att serien visserligen var välgjord men att den hade ett lite för långsamt tempo. Efter andra säsongen ändrade jag åsikt och de följande säsongerna tittade jag snabbt genom. Jag tycker att den är riktigt bra och väntar nu bara på att säsong fem släpps på dvd.

När det gäller att göra riktigt bra kostymdramer eller deckarserier är britterna svårslagna. Downton Abbey, vars tredje säsong nu spelas in, är inget undantag. I tv-serien får man följa familjen Crawley och deras tjänstefolk med start 1912 då Titanic nyss förlist. Välspelat med fantastiska miljöskildringar, är det den dyraste brittiska tv-serie som någonsin gjorts. Deckarserien Foyle´s war, som utspelar sig under 2:a världskriget och Huset Elliott om två systrar som startar en syateljé i 20-talets England, är två andra mycket bra serier.

 

Skruvad brittisk humor finns det också gott om. The Office, serien med den otroligt pinsamma chefen David Brent är ett exempel på en sådan. David Brent är så pinsam att man som tittare skruvar sig i soffan. Det finns även en amerikansk och en svensk version av denna serien. Själv gillar jag endast det brittiska originalet.

  

Givetvis finns alla dvd-boxarna som nämns ovan, att låna på biblioteket plus en hel del andra bra filmer.

Oemotståndlig kisse

Härom veckan satt jag en halv söndageftermiddag och tittade på de korta filmsnuttarna som finns på den speciella Simon's Cat-kanalen på youtube och skrattade så mycket att mina egna katter tittade snett på mig. Simon Tofield har verkligen studerat sina katter för han lyckas otroligt väl med att skildra en katts later och laster. Alla som har katt känner igen både sig själv och sin kisse. Speciellt den där gesten där katten pekar på sin mun när han vill ha mat...

På biblioteket har vi just fått in del två och tre av Simons katt: På andra sidan staketet och Kitten Chaos. I På andra sidan staketet rymmer Simons katt hemifrån efter att ha blivit tvungen att bada - den mest förnedrande av alla förnedrande upplevelser för en katt. Det är helt underbart att få följa katten ut på landet där han skaffar sig vänner bland allehanda djur, både i skogen och bondgården. Men naturligtvis längtar han hem och travar så småningom tillbaka och kurar ihop sig på husses säng igen.

I Kitten Chaos får Simons katt sällskap. Husse hittar en liten kattunge som han tar hand om och det är en kattunge som inte precis känner någon vidare respekt för vuxna katter. Simons katt får stå ut med diverse bus som kattungen hittar på och dras själv med i den lilles lekar, och jag som själv har en äldre katt som för ett par år sedan blev tvungen att stå ut med en ny kattmedlem i familjen känner igen så gott som varenda situation.

Kom till oss och låna Simons katt-böckerna!

Nytt på seriefronten!

I höst har vi flera trevliga återseenden på seriehyllan. Mats Jonsson, vars debutalbum ”Hey Princess” hyllades vid utgivningen 2002 är tillbaka med fortsättningen ”Mats kamp”. Det är självbiografiskt, roligt och träffsäkert rapporterat från den stockholmska urbana medelklassens horisont. Mats och sambon har blivit några år äldre och indiepop och nattliv på krogen byts ut mot familjeliv och ”tvångsarbete” på det föräldrakooperativa dagiset. Mats för en ständig kamp för att räcka till för allt och för bostadslånet och det är ilsket, roligt och politiskt när han ondgör sig över medelklasstillvaron i ekorrhjulet.

En annan som är tillbaka är Liv Strömquist med ”Ja till Liv”. Också hon har blivit mycket i ropet på sista tiden, hon hörs som programledare i P3:s Tankesmedjan och dyker upp i tv-sofforna. Och många gillar henne! Jag är nästan förvånad för hon är riktigt, riktigt elak emellanåt. Själv ligger jag dubbel och skrattar åt hennes påhopp på Robert Gustafsson, en uppgörelse för hans uttalande om varför kvinnor inte är roliga. Läs!