Låt det spira!

Rubriken är lånad från en av de nya trädgårdsböcker vi tipsar om idag: Låt det spira av Ellen Forsström. I den finns det bilder och text om trädgården som växer ihop med naturen runt omkring, där växterna själva får välja var de vill växa och där de får lösa tyglar.

Mer handfasta tips får man i Odla i pallkrage av Eva Robild. Att odla i upphöjda bäddar ger många fördelar: det blir varmare, lättare att komma åt, och enklare att begränsa odlingen. Tröttnar man kan man alltid vika ihop pallkragen och flytta den någon annanstans. Här får man veta hur många av olika växtsorter det får plats i en vanlig pallkrage, exempelvis två zucchiniplantor. Det riktigt kliar i fingrarna av längtan att få sticka dem i jorden, när man bläddrar.

Festfixaren Michael Bindefeld har skrivit en fantastiskt fin bok, Min trädgård är en fest, där han bland annat ger oss receptet på godaste rabarbersaften. Bilderna är otroligt vackra. Boken är en blandning av trädgårds- och kokbok och han berättar om hur grönsakerna i växthuset beter sig som festbesökare.

För den som inte har ett sommarhus med strandtomt på Värmdö, kanske Trädgård i kruka av Annika Christensen passar bättre. I den får man tips om vilka växter och blommor som passar för de olika årstiderna, vilka man kan ha ute när frosten hotar och vilka som bara tål milda sommarnätter och hur man kan göra fint när naturen ligger i dvala.
Hur du än gör: låt det spira!

Den bruna maten

Bilden är lånad från bloggen
Den bruna maten

Det är säkert fler än jag som kommer ihåg de röda receptboxarna som fanns i ganska många hem på 70-talet, kanske finns de kvar ännu hos någon. Hemma stod en sådan i köket och jag tyckte att det var ganska spännande att bläddra ibland alla korten. Jag kan inte minnas att jag såg några konstiga maträtter bland dem men å andra sidan kan jag inte heller komma ihåg om korten någonsin användes. Jag har inte så många minnen av 70-talets mat mer än att jag kommer ihåg att mamma envisades med att laga en efterrätt som kallades Klappgröt och som bland annat bestod av mannagryn och lingonsylt. Urk, är väl det omdömet jag hade då (och nu) om den kombinationen. En annan rätt som jag kommer ihåg att vi hade var något som kallades Fläskalåda och som bestod av skivat fläsk, potatis och äggstanning. Inga direkta kulinariska höjdpunkter, men tillsammans med lever i olika former så är det vad jag kommer ihåg av 70-talets mat. Troligen enbart för att det inte var särskilt gott.


Så det var med ett visst nöje jag öppnade boken Den bruna maten- sanningen om 70-talets kokkonst. I boken hittar man recept från de ovannämnda receptboxarna och om man vill frossa i recept på osannolika kombinationer av ingredienser och läskiga maträtter så kan man ha ett visst nöje av boken. Bananer, gelatin, kål och buljongtärningar är flitigt förekommande eller vad sägs om; Bananer i skinkrock, Skinkägg i gelé och Färserat vitkålshuvud. Inte direkt något som jag blir sugen på. Eller varför inte Senapspanerade grisaknorrar med kumminpantoffler. Som sagt var, recepten lockar inte till någon matlagning, men familjen Brun har testat och betygsatt alla de maträtter som finns med i boken.

Nu tror jag inte att recepten i boken på något sätt är representativa för 70-talets kokkonst, utbudet i affärerna såg helt annorlunda ut än vad det gör idag och husmanskost var det som åts i de flesta hem. Kanske var de udda rätterna ett försök att skapa lite nya spännande rätter, däremot är jag osäker på om någon verkligen tillagade dem. Jag är i alla fall glad för att det idag finns en bredd båda bland råvaror och recept att välja på även om vanlig husmanskost räcker långt. Och vår röda receptbox hamnade efter många år på soptippen. Det är nästan så att jag önskar att den sparats så jag kunde bläddra genom den igen....