Bibliotekets ljudböcker är väldigt populära bland våra låntagare men den entusiasmen är något jag tyvärr inte riktigt kunnat relatera till. Kanske beror det framför allt på att de få erfarenheter av ljudböcker jag har, varit så totalt hopplösa. Det började med en kassettbok jag fick för ett antal år sedan; Onaturlig död av P D James. Eftersom James är en av mina favoritdeckarförfattare hade jag förstås redan läst boken och tur var väl det. För jag som tyckte det verkade smart att lyssna på boken en stund vid läggdags, tryckte igång kassetten och släckte lampan och - somnade. Följande kväll blev det värsta kökkenmöddingen att reda ut hur långt in i kassetten jag somnat. Spola, spola, spola. Efter tre kvällar gav jag upp.
Nästa försök att lyssna på ljudbok råkade också bli P D James: Patienten. Jag hade dock lärt mig av mina misstag och satte igång cd-spelaren på förmiddagen i sällskap av en rejäl hög tvätt som skulle strykas. Här skulle det inte somnas! Efter en halvtimmes strykning och funderingar vaknade jag till av att en gubbe, närmare bestämt Thomas Bolme, pratade. Ja visst, ja! Jag hade ju satt på en ljudbok. Jag försökte några gånger till men med samma resultat: jag började tänka på annat och glömde bort att lyssna. Efter det gav jag upp det där med ljudböcker och tänkte att det inte var något för mig.
Ända tills häromveckan när en låntagare lämnade tillbaka Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist. Jag fingrade på kartongen och beslöt av någon anledning att låna hem den. Boken består av ett antal kortare texter som jag tänkte skulle vara lättare att koncentrera sig på än på en enda lång roman. Och från allra första meningen författaren själv läser upp var jag fast.
Totalt såld.
Kär.
Förslavad.
You name it.
En trevlig kille med skön röst men sjukt läskig fantasi
John Ajvide Lindqvist är en oerhört duktig uppläsare och rösten är trevlig och behaglig - även om man inte precis kan säga samma sak om hans berättelser. Han kan verkligen skriva och han kan konsten att skildra människor - kanske framför allt barn och ungdomar. Det känns som att man känner igen personerna och det är lätt att identifiera sig med en del av dem. Möjligen beror det på att vi är lika gamla och att jag känner igen alla Ajvide Lindqvists referenser och tidsmarkörer, men jag tror det är mycket mer än så. Ajvide Lindqvist är nämligen en riktig berättare; en tvättäkta författare som skildrar utsatthet, ensamhet och mänsklig problematik samtidigt som han ger läsaren härligt kalla kårar.
