Semesterläsning

Så här inför den stundande ledigheten så vill jag gärna tipsa om några läsvärda böcker ur vårens utgivning.

Först ut är arkeologen Anna Lihammers skönlitterära debut Medan mörkret faller. Berättelsen, som är en deckare, tar sin början 1934 när steriliseringslagen antagits i Sverige och rasbiologin var ett accepterat forskningsområden. Kriminalkommisarien Carl Hell blir utsedd att utreda det bestialiska mordet på en högt uppsatt akademiker, prosektorn Gustaf Eklund som verkar vid den Anatomiska institutionen i Uppsala. Till sin hjälp tar han polissystern Maria Gustavsson, något som inte faller väl ut i den starkt mansdominerade och hierarkiska polisvärlden men som ger boken ett intressant perspektiv. Anna Lihammer har skrivit en bra deckare med en utmärkt skildring av tidsandan och ger ett stycke svensk historia som inte får glömmas bort.

Nästa boktips är Fågelburen av Lisa Jewell. De fyra syskonen Megan, Bethan, Rory och Rhys Bird bor med sina föräldrar Lorelei och Colin, i en lantlig idyll. När Rhys tar livet av sig under en påskhelg förändras allt för familjen Bird. Loreleis till synes harmlösa samlande på saker eskalerar och familjen kommer allt längre ifrån varandra. En feel-good roman som dock har en liten allvarlig underton och där berättelsen växlar mellan barnens uppväxt och nutid.


Susan Harrisons skönlitterära debut Hustrun, som också kom att bli hennes sista, är ett relationsdrama. Jodi och Todd har levt tillsammans i över tjugo år och Jodi har hela tiden sett mellan fingrarna med att Todd ständigt är otrogen. Men när Todd förälskar sig  i en betydligt yngre kvinna som han dessutom beslutar sig för att flytta ihop med rasar hela hennes tillvaro samman. Berättas omväxlande ur Jodi och Teds synvinkel och är på det hela taget en bra bok om ett pars oförmåga att hantera verkligheten.



När kejsaren var gudomlig är Julie Otsukas andra roman som översatts till svenska. Efter Japans anfall mot Pearl Harbor förändras livet över en natt för de japaner som bor i USA. Tusentals japan-amerikaner kom att interneras i läger runt om i USA och boken berättar om en namnlös kvinna och hennes två barns internering och återkomst till hemstaden när interneringen är slut. En liten bok där Otsuka lyckas skildra både individen och kollektivets erfarenheter på ett mycket målande sätt.

Det sista boktipset blir Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. På sin 85-års dag råkar Miriam av misstag säga att hon inte heter Miriam. Detta blir upptakten till en berättelse som växlar i tid mellan krigsåren och nutid. Miriam föds som Malika, en flicka med romskt ursprung. Under en fångtransport till ett läger byter hon identitet med en död judisk flicka som heter Miriam. Som Miriam lyckas hon överleva både Auschwitz och Ravensbrück och efter kriget hamnar hon i Sverige. Inte heller i Sverige vågar hon avslöja sin riktiga identitet eftersom romska flyktingar inte är välkomna, utan hon fortsätter sitt liv som Miriam. En bra bok och precis som Anna Lihammers bok får man en skildring av svensk (och europeisk) historia som inte får glömmas bort.

Oh, Donna!

I tisdags var den amerikanska författaren Donna Tartt i Malmö och intervjuades av Linn Ullmann på internationell författarscen och på söndag är hon i Stockholm på Kulturhuset. Tartt är, om du frågar mig och många med mig, en av de största och bästa samtidsförfattarna. Hon debuterade 1992 med Den hemliga historien (The Secret History) som blivit mer eller mindre kultförklarad. Det dröjde tio tills uppföljaren kom, Den lille vännen (The Little Friend) 2002 och den är i mitt tycke den bästa av hennes tre romaner, trots att den underligt nog fick rätt sval kritik. Steglitsan (The Goldfinch) kom ut förra året och blev belönad med Pulitzerpriset.
Den hemliga historien utspelar sig i universitetsmiljö där fem elever som studerar grekiska och latin fördjupar sig i diverse klassiska ritualer och backanaler. Relationerna i gruppen blir alltmer spända och till slut spårar allting ur och gruppen splittras.
 I Den lille vännen är det Harriet, tolv år, som försöker nysta upp sin storebrors mystiska död tolv år tidigare (då Harriet var nyfödd). Romanen utspelar sig i Mississippi på sjuttiotalet, och platser och persongalleri är underbart filmiskt beskrivet och man kan verkligen känna den brännande solen, dammet, dofter och smaker. Harriet tror att hon kommit på vem mördaren är och följer honom runt i stan, vilket gör honom paranoid - och därmed farlig - eftersom han tror att hon följer efter honom av helt andra orsaker.
Steglitsan är en oerhört välskriven och väldisponerad roman, finstämd och ständigt berörande som verkligen förtjänade sitt Pulitzerpris. Den handlar om Theo som bor med sin mamma i New York. Pappan har lämnat dem vilket de är hemskt nöjda med. Genom ett avskyvärt terrordåd förlorar Theo sin mamma och står helt ensam i världen. Mitt i katastrofen kommer han över en känd målning från 1600-talet, Steglitsan, vilken han har nedpackad i sin väska många år framöver. Målningen blir som ett slags symbol för mamman, som älskade den. Theo vill inte bo med sin pappa och gör det omöjligt för andra att spåra honom, utan får bo hos en skolkamrat. Tills pappan oönskat dyker upp och Theo mot sin vilja flyttar till honom i Las Vegas där han dras in i en mycket underlig och destruktiv livsstil, men å andra sidan finner en vän för livet. Till slut flyr han tillbaka till New York. Med sig har han målningen, vilken totalt dominerar hans liv på olika sätt.
Om du inte läst Donna Tartt än låna någon av hennes romaner som semesterläsning! Du kommer inte att ångra dig.

Tidsresor

När jag var yngre läste jag allt av Stephen King och såg fram emot varje ny bok. Jag minns med skräckblandad förtjusning både Jurtjyrkogården, Carrie och Cujo. Men sedan tappade jag intresset och har inte läst något alls av honom förrän jag fick syn på boken 22/11 1963 som kom förra året.

Året är 2011 när Jake Eppings vän Al visar honom en port till det förflutna. Varje gång man kliver genom porten är klockan 11.58 den 9 september 1958. Al, som är döende, vill att Jake ska använda porten och förhindra mordet på Kennedy. Al är övertygad om att om man kan förhindra mordet så kommer världen att vara så mycket bättre att leva i. Jake är inte helt övertygad om det men han har en egen orsak till varför han ändå är villig att kliva genom porten och landa i 1958 och han vet ju också att om något går fel kan han återvända till 2011 och sedan kliva genom porten en gång till. Eftersom Jake ska tillbringa 5 år i det förflutna så måste han ju inrätta ett liv under tiden vilket innebär att boken givetvis handlar om mer än Jakes försök att förhindra mordet på Kennedy.

Bokens titel 22/11 1963 syftar på den datum då Kennedy sköts till döds i Dallas och King lyckas väl med att skildra 50- och 60-talets USA. Men det som är mest spännande med boken är just resor i tiden. Vad händer om man kunde resa i tiden och försöker förhindra en händelse? Lägger det förflutna hela tiden hinder i vägen när man försöker påverka skeendet? Eller blir konsekvensen, om man lyckas, att något annat minst lika otäckt måste ske för att tiden är obändig som King skriver?  Det får vi ju givetvis aldrig veta men det väcker många tankar, för visst finns det sådant som man skulle vilja hindra ifrån att ha hänt. Men även en tidsresa utan annat syfte än att studera det förflutna kan få oanade konsekvenser om än inte för hela världen så för en enskild person.

Och efter att ha läst denna bok av Stephen King blev jag  sugen på att läsa Varsel också, eller The Shining som den heter på engelska, och den var lika ruggig som jag mindes den....