Boktips från proffsen v 31

Och här är tipsen från vecka 31. Bättre sent än aldrig:

Av någon outgrundlig anledning passar det så himla bra med just deckare på semestern. Kanske är det lättare att hantera läskigheter när man själv är avspänd och har det lugnt och skönt i en trygg miljö som hängmattan? Jag tänkte slå ett slag för några gamla godingar som visserligen är spännande men aldrig riktigt otäcka, utan mest mysiga med sommarmiljö och knasiga karaktärer.

Maria Lang fick ett välförtjänt litet uppsving förra året när flera av hennes böcker filmatiserades med Tuva Novotny i rollen som den tuffa Puck Bure. Lang är aningens ojämn och en del av hennes böcker är inte alls särskilt bra, medan andra är spännande, roliga och fyllda med underbara beskrivningar av både tiden och miljön. Bra sommarläsning är bland annat Mörkögda augustinatt, där just nyss nämnda Puck finns med. Hon och maken har semester ute på landet i en idyllisk stuga vid en sjö, kvällarna börjar bli mörka och mystiska skuggor syns smyga omkring. Det är kräftskiva, giftsvampar, svartsjuka och mycket om relationer. Spännande och lite kitschigt!

En tyvärr lite bortglömd deckarförfattare är Jenny Berthelius, som var väldigt populär under sjuttio- och åttiotalen. Hon har skrivit deckare både för barn och vuxna och en skön sommardeckare är Kom ljuva Krusmynta som utspelar sig i somrig strandmiljö nära Helsingborg. På stranden hänger skäggiga hippies – boken är från 1968 – och sjunger om blommor i håret och byborna är inte odelat förtjusta i dem. Boken har ett spännande och lite galet persongalleri och huvudpersonen Toni, som blir bekant med både sommargäster och bofasta, vet snart inte vem han kan lita på. Lättviktigt men småruggigt och oerhört trevligt.

Det är svårt att inte tipsa om Agatha Christie när man pratar om gamla deckare. Filmatiseringar finns det i mängder och de är nog så småputtriga, men inte förrän man läser Christie inser man vilken humor denna eminenta författare hade och därtill en rejält vass tunga. Själv är jag oerhört svag för den skarpsinniga miss Marple. Mordet i prästgården är en pusseldeckare ut i fingerspetsarna. Den illa omtyckte överste Protheroe hittas mördad i den timide byprästens arbetsrum och två personer erkänner genast mordet, överstens änka och hennes älskare. Miss Marple nystar skickligt upp mysteriet bit för bit tills hela bilden står klar för henne. En charmig berättelse som är lagom lätt att somna med över näsan i hammocken. 

Boktips från proffsen v 30

Här kommer, sent omsider, boktipsen som fanns med i Nsk och Skd vecka 30.

Idag blir det ett spretigt knippe boktips. Först ut är en ganska nyutkommen roman av Gertrud Hellbrand som heter Veterinären. Den har fått finfin kritik och den är synnerligen berättigad. Det är en berättelse som spänner över tre generationer. Hellbrand rör sig skickligt mellan de olika berättarrösterna och tidsepokerna och man går aldrig vilse eller tappar tråden. I centrum står den till synes stenhårda Lucille som tycks bry sig mer om sina hästar än sina närmaste. Dottern Kristin har flytt hemtrakterna för ett anonymt liv i huvudstaden där varken arbete eller pojkvän kräver något djupare engagemang. Så återvänder hon till sin barndoms hembygd och med ens blir det omöjligt att värja sig mot det förflutna och de föregående generationernas spöken. Veterinären oerhört välskriven och engagerande och fylld av miljöbeskrivningar som gör att man ser allt framför sig och känner dofterna.

I år kom det femte seriealbumet i serien som Medelålders plus av Sven-Bertil Bärnarp. Man behöver inte vara i samma ålder som det pensionärspar han tecknar för att tycka att det är otroligt roligt och känna igen en hel del av tankegångarna. Huvudpersonen är ett slags vardagsfilosof som betraktar och analyserar sin omvärld och de förändringarna han upplever omkring sig. Jag tycker det fina med Medelålders plus är att det aldrig blir fördömande eller värderande. Detta är en serie som får mig att se fram emot pensionärslivet!

Ödesdiger vändning av Barbara Vine är en psykologisk thriller som passar perfekt i värmeböljan. Den handlar om en grupp unga människor som beslutar sig för att starta ett slags kollektiv ute på engelska landsbygden i en mindre egendom som huvudpersonen ärvt av en förmögen farbror. De har alla sin egen agenda och avsikter med att dra sig undan sina tidigare liv. En vill vara ständigt berusad, en vill ligga, en vill bli självförsörjande och odla allt de ska äta och en åtrår något som ska visa sig innebära en slutgiltig katastrof. Det är värmebölja och solen steker obarmhärtigt. Allt eftersom den tidigare prunkande trädgården torkar och dör blir det tydligt att spänningarna inom gruppen blir allt starkare och att det kommer att sluta illa. Hur illa kan ingen av dem föreställa sig. 

Boktips från proffsen v 28:

Här kommer mina boktips som publicerades i Norra Skåne och Skånska Dagbladet den 11 juli:

För in de döda

 

Historien är egentligen summan av allt det som inte borde ha hänt, läste jag i en bok nyligen. Jag misstänker att Thomas Cromwell är beredd att hålla med, även om han talar från 1500-talet. Ibland ser fred ut som krig, överallt råder split och kiv och fruktan för framtiden, vulkanen Etna har haft utbrott och det råder översvämningar och torka. Fruktan för Gud, tvivel på hur man blidkar honom och på vilket språk han ska tilltalas. Det tar aldrig slut när han, Cromwell, blickar över kaoset i världen från sin horisont

 

För in de döda är ingen regelrätt biografi över Thomas Cromwell, smedsonen som blev högt uppsatt ämbetsman under Henrik VIII och en period hans närmaste man. Det är en historisk roman av den engelska författaren Hilary Mantel och andra delen av tre som inleddes med Wolf Hall. Jag har just nu svår abstinens i väntan på avslutande del som inte ens kommit ut på engelska. Det är otroligt fascinerande att läsa hur han, Cromwell med en osviklig precision manövrerar sig fram till beslut. Han trugar, smider ränker och kompromissar för att få maktens män till förhandlingsbordet eller bort från det. Större delen av hans tid går dock åt till att omskriva och bearbeta verkligheten så den passar hans kungs nycker och planer. Den största och allomfattande uppgiften, att kungen ska avla en arvinge av rätt kön, överskuggar allt i riket England och påverkar inte minst landets ställning i världen.  

 

Under läsningen glömmer jag gång på gång att det är 1500-tal. När jag läser att det tar minst 14 dagar att få nyheter från Venedig, jämför jag med det paket jag skickade till Italien som tog mer än 8 veckor(!) på sig att komma fram.  Funderingar kring det uppväxande släktet känns helt aktuella: ”när jag var så gammal som min son är nu, hade jag minsann korsat haven och flytt från både min far och de spanska trupperna..” Kanske man inte längre är beredd att ändra sitt vittnesmål för en bakelse men mutor på alla nivåer är vi mer än väl bekanta med.

Skönlitteratur är en perfekt form för att ge historia kött och blod. Den ultimata sanningen tenderar ändå att alltmer bli en fiktion. Jag läser idag hellre en subjektiv reseskildring än en kompakt reseguide när jag ska resa någonstans. Terra Nullius av Sven Lindqvist är den senaste boken för mig i den genren. En hisnande historia som ger perspektiv på min kommande resa.

De saker i livet som du tror är katastrofer är det inte egentligen, från varje dike leder en stig, om man bara kan se den. Cromwells tankar banar väg för tiden med individen i fokus. Han, Cromwell, är det yttersta beviset för de nya tingens ordning. Vi läser 1500-tal, vi känner 2000-tal och historia känns mer aktuellt än någonsin.

Mia Dimblad

Boktips från proffsen v. 27

Här kommer våra boktips som publicerades i Norra Skåne och Skånska Dagbladet den 4 juli:

Mitt första boktips blir Katja Kettus bok Barnmorskan. Boken utspelar sig under Lapplandskriget, 1944-45 i Petsamoområdet i norra Finland. Den självlärda barnmorskan Vindöga, som lever under mycket svåra förhållanden, förälskar sig i den tyska SS-officeren Johannes Angelhurst. För att hon ska kunna få vara i närheten av honom så tar hon tjänst i ett tyskt fångläger där hon både bevittnar och utför fruktansvärda saker. Kettu skriver med ett mustigt språk, vilket kan vara bra att veta innan man griper sig an denna bok. Det är skitigt, äckligt och brutalt men det är en fantastisk historia som berättas. Berättelsen är lite snårig i början eftersom berättarrösterna, tiden samt plats skiftar, men ganska snart så kommer man in i historien och sammanhangen klarnar. Jag tycker att boken var en riktig läsupplevelse! 

Sommaren är något som i alla fall jag förknippar med deckare, även om jag läser deckare året runt. Så mitt andra boktips blir en deckare; Svarthuset av Peter May.  Bokens huvudperson Fin Mcleod återvänder till ön Isle of Lewis (en liten ö i de Yttre Hebriderna) för att utreda om ett mord som skett på ön har kopplingar till ett mord i Edinburgh. Fin, som själv växt upp på ön, men som inte varit där på många år, inser snart att inte mycket har förändrats och att gamla konflikter ännu ligger och pyr. För Fin blir återvändandet en motvillig resa tillbaka i tiden. Precis som i många av mina deckar-favoriter så är det inte deckarhistorien i sig som får mig att tycka om boken utan snarare person- och miljöskildringarna. Boken är första delen i en trilogi och del två, Lewismannen, kommer till hösten.

Ingen har väl undgått att det i år är hundra år sedan första världskriget startade. Hundra år då mänskligheten borde ha blivit lite klokare kan man tycka och undvikit allt vad krig heter. Men det krig som skulle göra slut på alla andra krig blev istället en orsak till andra världskriget och efter det har vi sett en hel del andra krig och konflikter. Mitt sista boktips blir därför Peter Englunds bok Stridens skönhet och sorg, en bok där nitton människor som på olika sätt deltog eller berördes av första världskriget får berätta sina historier. Boken bygger på brev, dagböcker och memoarer som de lämnat efter sig och är intressant eftersom det är vanliga människors upplevelser och vardag som vi som läsare får ta del av.

Boktips från proffsen v 26

Här kommer våra boktips som publicerades i Norra Skåne och Skånska Dagbladet den 28 juni: 

Som inköpare och ansvarig för avdelningen filosofi och psykologi på biblioteket, stöter jag ständigt på intressanta böcker i ämnet. På sistone har jag fastnat för böcker som handlar om hjärnan och den forskning som bedrivs på det området. Vad är det som får oss att må, tänka och bete oss på det sättet som vi gör? En som skrivit en bok om detta är Katarina Gospic, hon driver bland annat ett eget företag inom vilket hon arbetar med hjärnforskning. Hon var en av förra årets sommarpratare och jag blev väldigt imponerad av henne då. Så ung (född 1984) och så kunnig. Hennes bok Den sociala hjärnan gjorde mig inte mindre imponerad. Hon fokuserar framförallt på hur vår hjärna styr oss att vara en del av en social gemenskap. Kärlek, generositet och samarbete är våra bästa överlevnadsstrategier. Hon beskriver utförligt hur olika hormoner och receptorer påverkan på oss och styr oss in i ett socialt sammanhang. Ett kapitel handlar om förälskelse och vad som händer i hjärnan då, hur endorfiner och dopamin får oss att vilja fortsätta träffa den vi blivit förälskade i och hur oxytocin får oss att hålla ihop när den första förälskelsen lagt sig. Det känns som att vi är utsatta för en konspiration av vår egen kropps kemi. En som är inne på samma ämne är Ulf Ellervik i sin bok Njutning. I den avhandlas förälskelse och sex i termer av hur höga halterna av testosteron är under olika skeden. Ulf Ellervik är professor i bioorganisk kemi och boken handlar om hur vår upplevelse av njutning till stor del handlar om kemi.  I sin tur gör njutning oss lyckliga, som författaren själv skriver: ”jag valde därför att fokusera på njutning –  all den kemi som gör oss lyckliga”. Båda böckerna är väldigt intressanta och skrivna på ett sätt som gör att det är nästan omöjligt att sluta läsa. Men de får mig att fundera vidare på alla ”självhjälpsråd” som florerar i tidningar och diverse självhjälpsböcker. Funkar det verkligen att bli lycklig genom att till exempel stå framför spegeln och tala om för sig själv att man duger? Får det igång några kemiska processer som leder till lycka och välbehag? Stephen Briers är en brittisk psykolog som har skrivit boken Psyksnack! Stick hål på självhjälpsmyterna. Han ger mig svar på mina funderingar. På ett mycket sympatiskt vis tar han livet av myt efter myt, men ger samtidigt svar som stämmer väl överens med det de två föregående författarna redogjort för. 

Tora Carserud

Boktips från proffsen v25

Under sommaren tipsar några av Hässleholms bibliotekarier om böcker i Norra Skåne och Skånska Dagbladet. Vi publicerar tipsen här på bloggen efteråt. Här kommer tipsen som fanns i tidningen den 23 juni. 

Sommarens första bibliotekarie-tips handlar om förhållanden. Man vet ju absolut ingenting om hur andras relationer egentligen ser ut och den saken blir väldigt tydligt när man läser relationsromaner. Bengt Ohlssons utmärkta roman Swing handlar om ett till synes stabilt par, Hanna och Åke, som rör om ordentligt i den äktenskapliga grytan. Hon tycker att han är en aning för förutsägbar och föreslår impulsivt att de ska besöka en klubb för swingers, alltså par som sysslar med partnerbyte. Efter ett par dagars funderingar går Åke med på förslaget och nervöst beger de sig till en adress i ett vanligt hyreshus. Besöket på klubben får konsekvenser paret inte räknat med, och inte läsaren heller för den delen. Swing är väldigt lätt att läsa och har ett starkt driv i berättandet, men innehållet är bråddjupt och oerhört allvarsamt. Den är både rolig och obehaglig men kanske framför allt tankeväckande.

Helt nyutkommen är Anna-Karin Palms novellsamling Jaktlycka. Alla novellerna handlar om kvinnor och deras kärleksrelationer. På baksidan av boken står att man kan läsa novellerna som kapitel i en roman med en enda huvudperson, och det tycker jag stämmer väldigt bra. Min favorit är titelnovellen där en kvinna från storstaden hyr en stuga på landet och inleder ett förhållande med en bofast. Hon blir djupt förälskad och flyttar ut på landet för att dela hans liv. Efter ett tag märker hon dock hur allt det han dragits till hos henne också är det han vill trycka ner. Alla novellerna har denna problematik som återkommande tema: hur kvinnan aldrig blir sedd som hon verkligen är utan som den han, betraktaren, vill att hon ska vara.

Jag kan inte tipsa om relationsromaner utan att plocka fram en bok som har några år på nacken. Lionel Shriver slog igenom med Vi måste prata om Kevin, men min Shriver-favorit är nog Dagen efter. I den får man följa två parallella berättelser om samma huvudperson. En som handlar om hur livet skulle te sig om hon stannat kvar i den relation hon har i början av romanen, och en som beskriver tillvaron efter att hon lämnat sitt gamla förhållande och inlett en romans med en ny man hon träffat. Shriver beskriver plågsamt pricksäkert hur man ljuger både för sig själv och sin partner bara för man inte vill erkänna hur dåligt allting egentligen är. Man blir illa berörd och vrider sig generat i läsfåtöljen men fortsätter ändå att läsa för att det är så otroligt bra. 

Semesterläsning

Så här inför den stundande ledigheten så vill jag gärna tipsa om några läsvärda böcker ur vårens utgivning.

Först ut är arkeologen Anna Lihammers skönlitterära debut Medan mörkret faller. Berättelsen, som är en deckare, tar sin början 1934 när steriliseringslagen antagits i Sverige och rasbiologin var ett accepterat forskningsområden. Kriminalkommisarien Carl Hell blir utsedd att utreda det bestialiska mordet på en högt uppsatt akademiker, prosektorn Gustaf Eklund som verkar vid den Anatomiska institutionen i Uppsala. Till sin hjälp tar han polissystern Maria Gustavsson, något som inte faller väl ut i den starkt mansdominerade och hierarkiska polisvärlden men som ger boken ett intressant perspektiv. Anna Lihammer har skrivit en bra deckare med en utmärkt skildring av tidsandan och ger ett stycke svensk historia som inte får glömmas bort.

Nästa boktips är Fågelburen av Lisa Jewell. De fyra syskonen Megan, Bethan, Rory och Rhys Bird bor med sina föräldrar Lorelei och Colin, i en lantlig idyll. När Rhys tar livet av sig under en påskhelg förändras allt för familjen Bird. Loreleis till synes harmlösa samlande på saker eskalerar och familjen kommer allt längre ifrån varandra. En feel-good roman som dock har en liten allvarlig underton och där berättelsen växlar mellan barnens uppväxt och nutid.


Susan Harrisons skönlitterära debut Hustrun, som också kom att bli hennes sista, är ett relationsdrama. Jodi och Todd har levt tillsammans i över tjugo år och Jodi har hela tiden sett mellan fingrarna med att Todd ständigt är otrogen. Men när Todd förälskar sig  i en betydligt yngre kvinna som han dessutom beslutar sig för att flytta ihop med rasar hela hennes tillvaro samman. Berättas omväxlande ur Jodi och Teds synvinkel och är på det hela taget en bra bok om ett pars oförmåga att hantera verkligheten.



När kejsaren var gudomlig är Julie Otsukas andra roman som översatts till svenska. Efter Japans anfall mot Pearl Harbor förändras livet över en natt för de japaner som bor i USA. Tusentals japan-amerikaner kom att interneras i läger runt om i USA och boken berättar om en namnlös kvinna och hennes två barns internering och återkomst till hemstaden när interneringen är slut. En liten bok där Otsuka lyckas skildra både individen och kollektivets erfarenheter på ett mycket målande sätt.

Det sista boktipset blir Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. På sin 85-års dag råkar Miriam av misstag säga att hon inte heter Miriam. Detta blir upptakten till en berättelse som växlar i tid mellan krigsåren och nutid. Miriam föds som Malika, en flicka med romskt ursprung. Under en fångtransport till ett läger byter hon identitet med en död judisk flicka som heter Miriam. Som Miriam lyckas hon överleva både Auschwitz och Ravensbrück och efter kriget hamnar hon i Sverige. Inte heller i Sverige vågar hon avslöja sin riktiga identitet eftersom romska flyktingar inte är välkomna, utan hon fortsätter sitt liv som Miriam. En bra bok och precis som Anna Lihammers bok får man en skildring av svensk (och europeisk) historia som inte får glömmas bort.

Oh, Donna!

I tisdags var den amerikanska författaren Donna Tartt i Malmö och intervjuades av Linn Ullmann på internationell författarscen och på söndag är hon i Stockholm på Kulturhuset. Tartt är, om du frågar mig och många med mig, en av de största och bästa samtidsförfattarna. Hon debuterade 1992 med Den hemliga historien (The Secret History) som blivit mer eller mindre kultförklarad. Det dröjde tio tills uppföljaren kom, Den lille vännen (The Little Friend) 2002 och den är i mitt tycke den bästa av hennes tre romaner, trots att den underligt nog fick rätt sval kritik. Steglitsan (The Goldfinch) kom ut förra året och blev belönad med Pulitzerpriset.
Den hemliga historien utspelar sig i universitetsmiljö där fem elever som studerar grekiska och latin fördjupar sig i diverse klassiska ritualer och backanaler. Relationerna i gruppen blir alltmer spända och till slut spårar allting ur och gruppen splittras.
 I Den lille vännen är det Harriet, tolv år, som försöker nysta upp sin storebrors mystiska död tolv år tidigare (då Harriet var nyfödd). Romanen utspelar sig i Mississippi på sjuttiotalet, och platser och persongalleri är underbart filmiskt beskrivet och man kan verkligen känna den brännande solen, dammet, dofter och smaker. Harriet tror att hon kommit på vem mördaren är och följer honom runt i stan, vilket gör honom paranoid - och därmed farlig - eftersom han tror att hon följer efter honom av helt andra orsaker.
Steglitsan är en oerhört välskriven och väldisponerad roman, finstämd och ständigt berörande som verkligen förtjänade sitt Pulitzerpris. Den handlar om Theo som bor med sin mamma i New York. Pappan har lämnat dem vilket de är hemskt nöjda med. Genom ett avskyvärt terrordåd förlorar Theo sin mamma och står helt ensam i världen. Mitt i katastrofen kommer han över en känd målning från 1600-talet, Steglitsan, vilken han har nedpackad i sin väska många år framöver. Målningen blir som ett slags symbol för mamman, som älskade den. Theo vill inte bo med sin pappa och gör det omöjligt för andra att spåra honom, utan får bo hos en skolkamrat. Tills pappan oönskat dyker upp och Theo mot sin vilja flyttar till honom i Las Vegas där han dras in i en mycket underlig och destruktiv livsstil, men å andra sidan finner en vän för livet. Till slut flyr han tillbaka till New York. Med sig har han målningen, vilken totalt dominerar hans liv på olika sätt.
Om du inte läst Donna Tartt än låna någon av hennes romaner som semesterläsning! Du kommer inte att ångra dig.

Svarthuset

Årets sista boktips blir Svarthuset som är den första delen i Peter Mays Lewis-trilogi. Bokens huvudperson Fin Mcleod återvänder till ön Isle of Lewis (en liten ö i de Yttre Hebriderna) för att utreda om ett mord som skett på ön har kopplingar till ett mord i Edinburgh. Fin, som själv växt upp på ön men som inte varit där på många år, inser snart att inte mycket har förändrats och att gamla konflikter ännu ligger och pyr. För Fin blir återvändandet en motvillig resa tillbaka i tiden.

Det är något med miljön i den här boken som gör den så bra. Trots att jag inte gillar vare sig regn, blåst eller kyla fascineras jag av beskrivningarna av det karga, vindpinade men ändå så vackra landskapet, ett landskap som Peter May lyckas beskriva så bra. Precis som i Ann Cleeves böcker om Jimmi Perez (Shetlandskvartetten) och Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway, så är det inte deckarhistorien i sig som får mig att tycka om boken, utan snarare person- och miljöskildringarna. Så tycker man om de böckerna så tror jag nästan att man gillar Svarthuset också.

Gott Nytt År!

Adventskalendern: lucka tjugo

Idag ett inte särskilt juligt men mycket spännande boktips:

Han är tillbaka av Timur Vermes

Hitler vaknar upp i dagens Berlin. Han återvänder till ett Tyskland som han inte känner igen och blir dessutom uppfattad som sin egen imitatör. Hans uttalande mottas som ironi och han gör karriär i tv-soffan. Boken är skriven med ett språk som andas Mein Kampf och dess tillkomsts tidsanda, vilket ger den en viss autencitet. Den kan vara lite svår att komma in i men är mycket intressant. En tysk huvudvärk, milt sagt.

/Mia 

Adventskalendern: lucka arton

Jonas Gardells trilogi om aids i 80-talets Sverige har med rätta blivit läst och hyllad av många. En bok som inte har uppmärksammats lika mycket, men som skildrar samma tid är journalisten Hans Burells biografi om journalistkollegan Reine Feldt. De jobbade tillsammans på tidningen Arbetets Göteborgredaktion under många år, Reine som sportjournalist och krönikör. Reine var under 60-talet en hyllad fotbollsspelare och lagkapten för IFK Göteborg och han var den förste att belönas med utmärkelsen ”Årets Ärkeängel” 1973 för sina insatser i klubben. Vad ingen visste var att Reine Feldt var homosexuell och att han trots att han var gift och hade barn längtade efter ett annat liv. Först efter skilsmässan i början på 80-talet försöker han börja om på nytt i Amsterdam, men allt får ett tragiskt slut när han smittas av HIV. Han blir en av de första i Sverige som avlider i sjukdomen. Boken är en gripande skildring av hur skammen över sin läggning omöjliggjorde för Reine både att komma ut och att berätta öppet om sin sjukdom. In i det sista hemlighöll han allt, men nu vill Hans Burell med stöd från Reines döttrar lyfta bort skammen och berätta om kollegan och fadern.

Adventskalendern: lucka sexton

Idag tipsar jag om en riktigt isig och snöig bok:

Expeditionen, min kärlekshistoria av Bea Uusma

Bea Uusma har varit besatt av Andrée-expeditionen sedan hon var tonåring och när hon fick möjligheten (tack vare förskott från förlaget) att fördjupa sig i sin forskning djupdök hon ner i varenda detalj. Läsningen är spännande som en roman och minsta småsak vänds upp och ner på för att ta reda på orsakerna bakom att deltagarna i expeditionen dog. Bea räknas numera som en av de främsta experterna på ämnet.
Kropparna upptäcktes inte förrän 1930, 33 år efter att de gett sig iväg, och då var det mest av en slump att någon gick i land på Vitön, en ö som är näst intill omöjlig att komma i land på. Det är skrämmande att inse hur dåligt rustade André och hans män, Nils Strindberg och Knut Fraenkel, var för att ta sig till Nordpolen och man ryser och fryser av spänning och obehag när man tänker sig in i deras sorgesamma öde.
Boken vann Augustpriset för årets faktabok.

Bild lånad från weheartit.com

Adventskalendern: lucka tretton

Idag på Lucia-dagen är det dags att öppna trettonde luckan:

Sonen av Philipp Meyer

 Det här är en släktkrönika som heter duga! Man vill ta den i små, korta doser för att inte bli klar med den för snabbt. Det är Amerikas historia i ett nötskal, kan man säga. En roman man inte vill ska ta slut.

//Yvonne, biblioteksassistent

Adventskalendern: lucka tio

Bakom lucka tio finns det faktiskt tre tips. Ungdomsböcker igen!

Glasbarnen av Kristina Ohlsson

Lägg spänning och magi under granen!

Passa på att välja några hårda paket till barnen  – kanske läslusten infinner sig…

Kristina Ohlsson, känd deckarförfattare från Kristianstad, har skrivit en riktigt spännande bok för barn/ungdomar. Den handlar om en flicka som efter att ha förlorat sin pappa, flyttar med sin mamma till ett gammalt hus i Åhus. Flickan som heter Billie upplever en hel del mystiska händelser i det gamla huset. Konstiga meddelanden skrivna på lappar som plötsligt ligger på något bord, saker som flyttas runt, lampor som utan anledning gungar i taket. Billies nya vän Aladdin hjälper henne att utforska husets mörka förflutna, och på biblioteket får de god hjälp av en vänlig bibliotekarie.  De får höra talas om Glasbarnen som bodde i huset för länge sedan. Boken heter Glasbarnen och fick Barnens romanpris 2013. Fortsättningen kommer i början av nästa år och heter Silverpojken.

Två andra liknande böcker som också är både spännande och magiska för samma åldersgupp är Ingelin Angerborns Tredje tecknet och Kerstin Lundberg Hahns Skuggan i väggen. De kan jag också varmt rekommendera! Alla böckerna passar åldern ca 9-12 år.

/Catrin, bibliotekarie

Adventskalendern: lucka nio

Vi har redan avverkat andra advent, snöstormen kom och gick och det är dags för ett riktigt vintrigt boktips:

Midvinter av Rosamund Pilcher

Det här är en berättelse om en tuff gammal kvinna som inte är rädd för förändringar. Hon hittar kärlek och närhet på äldre dar och ger sig av till sin nygamla kärlek som befinner sig i en liten skotsk by och där möter de på både gamla och nya vänner. Historien och persongalleriet kanske svajar något - i mina ögon ganska förutsägbart och klichéartat båda delar, men miljö och väder och mysighetsfaktor gör att man har överseende med sådana saker. Läser man Midvinter infinner sig genast julstämningen, på ett sådant där härligt brittiskt vis. AGA-spisar, pösiga nersuttna fåtöljer, glada jakthundar, knarrande golv och iskalla lakan med varmvattenflaskan rykande het. Läs!

Bild lånad från weheartit.com

Adventskalendern: lucka nummer sex

Dags för vårt femte tips:

Steglitsan av Donna Tartt

Donna Tartt är lite av en kultförfattare, dels för att hon bara ger ut en bok per  - ungefär - tionde år - dels, gissar jag, för att hon är så förfärligt bra. Den hemliga historien kom 1992 och Den lille vännen 2002, och nu Steglitsan 2013. Steglits, eller steglitsa (som översättaren valt att använda) är en fågel, som finns avbildad på en målning den unge Theo på underliga och hemska vägar kommit över. Berättelsen är oerhört välskriven och översättningen flyter bra. Det är mycket länge sedan jag hade så svårt att lägga ifrån mig en bok. Steglitsan har spolierat många timmar av välbehövd sömn, men katten vet om det inte var värt det. Att befinna sig i Donna Tartts fiktiva värld är en ren njutning.

Donna Tartt fotograferad i Argosy Book Store, NY, av Annie Leibovitz. 

Adventskalendern: lucka fem

Bakom lucka fem döljer sig nästa boktips:

Hägring 38 av Kjell Westö

En roman som var nominerad till Augustpriset för årets skönlitterära bok. Tidsandan (1938) är bra skildrad, gillar man 30-40-tal är det perfekt läsning. Helt enkelt en mycket bra bok med utmärkt story!

//Yvonne, biblioteksassistent

Adventskalendern: lucka ett

Idag tar vår adventskalender sin början! Bakom varje lucka, som du öppnar genom att antingen gå in här på bloggen eller vår Facebooksida, finns ett tips på en bra bok - att läsa själv eller ge bort i julklapp, eller kanske båda - eller en film eller någon bra musik. Vi vill helt enkelt dela med oss av allt det vi kan och allt det vi tycker om.
Här kommer lucka ett:

Tio lektioner i matlagning av Lotta Lundgren

En helt underbar, rolig, fantastisk och inspirerande (även om Lotta själv inte ger mycket för inspirerande matböcker) bok om mat och matlagning. Man kan läsa den som en roman. Själv läste jag ut den under två långa kvällar i sängen innan jag somnade. Lotta Lundgren har en otrolig iakttagelseförmåga och kan dessutom formulera sig utan pekpinnar så att man plötsligt blir medveten om hur vår matkultur, samhälle och värderingar ser ut. På köpet får man läckra recept och kunskap om hur matlagning funkar. Som en svensk Det goda franska köket (av Julia Childs) men mer lättillgänglig.
 Det här är årets julklapp - både till dig själv och hela tjocka släkten!

Bild lånad från weheartit.com

Höstläsning - Blekingegatan 32

Lars Hanson och Greta Garbo i
filmen Gösta Berlings saga.
 Bilden är lånad från Wikipedia.

Blekingegatan 32 av Lena Einhorn är en skönlitterär berättelse om Greta Garbo. Boken tar sin början några år innan Greta Gustafsson börjar på Dramatens elevskola och fortsätter fram till de första åren i Hollywood. Greta Gustafsson, eller Greta Garbo som senare blev hennes namn, bodde under sin uppväxt på Blekingegatan 32 i Stockholms fattigare kvarter. Hon fick som femtonåring arbete på varuhuset PUB i Stockholm och så småningom började hon även att arbeta som fotomodell och fick 1921 sin första roll i en spelfilm; En lyckoriddare. 1922 började hon på Dramatens elevskola och 1924 fick hon rollen som Elisabeth Dohna i Mauritz Stillers film Gösta Berlings saga. Det blev början på hennes skådespelarkarriär.

 Under tiden på Dramaten möter hon också Mimi Pollak som hon förälskar sig i. När Mimi Pollak dog efterlämnade hon brev från Greta Garbo och dessa ligger till grund för tolkningen i Einhorns bok om att de ska ha haft ett förhållande. Något som Tin Andersén Axell också påstår i sin bok Djävla älskade unge som baseras på breven och på samtal mellan Andersén Axell och Mimi Pollak. 

Greta Garbo och Mauritz Stiller.
Bilden är lånad från Wikipedia.

1925 åker Garbo och Mauritz Stiller till Hollywood  och de första åren i Hollywood finns med som korta stycken insprängda i Einhorns berättelse. En vemodig Garbo träder fram i texten, en kvinna som inte verkar vilja något annat än att åka hem men som hindras av kontraktet hon skrivit med filmbolaget MGM. Men medan Garbo stiger mot stjärnhimlen så bryts Stiller, eller Moije som Garbo kallar honom, sakta ned.  Jag har fått uppfattningen att Garbos och Stillers vänskap sakta dog ut under den här tiden men det är inte riktigt den bilden som Lena Einhorn ger. Hur som helst lämnar Stiller Hollywood 1928 och avlider kort därefter.

Precis som Einhorns bok om Siri von Essen är Blekingegatan 32 en skönlitterär bok som baseras på fakta men som ges den skönlitterära textens frihet att låta personerna tala utan att vi för den skull tar allt för sanning. Jag tycker att det är en fascinerande bok som ger en tolkning  av varför Garbo blev den tillbakadragna person som hon blev.

Härlig höst

Hösten kan kanske bara verka som en dyster och grå inledning på en lång kall vinter, men man ska inte glömma bort årstidens fördelar. Till exempel:

1. Det kommer ut en massa nya böcker
2. Naturens förfall har sin skönhet, exempelvis de röda lönnlöven som glöder mitt i ett för övrigt grönt träd.
3. Mörkret som faller tidigare ger en mer tid att sitta i soffan och läsa
4. Man får lust att fixa och piffa och pimpa sitt hem
5. Det finns massvis med rotfrukter att laga goda soppor och annat av

Här är tre böcker som är trevliga att bläddra i och inspireras av en månad som oktober, när solen skiner på dagarna och frosten glittrar på fälten om morgnarna.

Härliga höst av Susanna Widlundh och Lina Karna Kippel är en vacker trädgårdsbok med fina bilder och tips på vad man kan sätta i trädgården så att den inte bara blommar under sommaren utan också under höst och till och med vinter. Det står också vad man bör tänka på att göra innan vintern kommer och hur man tar tillvara på höstens skördar. En användbar bok.

En annan väldigt trevlig bok som handlar om hur man tar tillvara på diverse ätlig växtlighet är Herr Wilkinsons favoritgrönsaker av Matt Wilkingson. Utanpå boken står det att det är "en grön kokbok där kött och fisk är tillbehör" så den passar både för vegetarianer och de som äter andra varelser. Det är pickles, soppor, gratiner, buljong, bakverk, grillat, friterat, inkokt... listan på recept är oerhört varierad och man blir himla sugen på att skubba till butiken alternativt köksträdgården och införskaffa diverse grönsaker och rotfrukter. Mycket inspirerande!

Ida Magntorn har gjort Urban vintage - skapa stilen med loppisfynd, där hon varit runt bland storstäderna i världen och blivit inspirerad av olika stilar som hon fotograferat. Bilderna hon tagit är jättefina och man blir onekligen inspirerad själv om man tycker om en eklektisk lite bohemisk stil, men texterna i boken kan man gott hoppa över. Själv skruvar jag lite generat på mig när jag läser: "Vad krävs för att skapa en feminint poetisk atmosfär? En del hemligheter förstås, och lite vardagssensualitet. Lägg till rockchic nonchalans, dekadens och en nypa förfall."  Detta är en av beskrivningarna på hur man får till en typisk parisisk boning.
Jag tror inte riktigt på att det finns någon enhetlig parisisk inredningsstil, utan det som Ida Magntorn försöker återskapa är förmodligen den bild man fått av Paris och andra städer man har fått från filmens värld. Men det är ju bara att strunta i logiken och istället njuta av de snygga och inspirerande bilderna!
Här kommer en bonus för att skapa parisisk anda, filmad i ett parisiskt filmhem: