Sommarfilmer

I väntan på sommarens sol och värme har bibblan lite nya filmer som man kan låna hem och titta på. Här är några av dem.

Beasts of the Southern Wild är regissören Behn Zeitlins debutfilm. Hushpuppy, filmens sexåriga huvudperson, bor med sin pappa i ett isolerat samhälle i New Orleans träskmarker. Berättelsen kretsar ganska mycket kring relationen mellan far och dotter. Hushpuppy, som spelas av Quvenzhané Wallis, får oftast klara sig själv eftersom pappan är alkoholiserad, sjuk och ganska aggressiv och hennes mamma har lämnat dem. När en orkan närmar sig vägrar byborna överge sina hem och samtidigt blir Hushpuppys pappa allvarligt sjuk. En bitvis sorglig berättelse där världen sen genom Hushpuppys ögon. 9-åriga Quvenzhané nominerades till en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll och är den yngsta som någonsin nominerats i den kategorin.

I Rust and Bone har den ensamstående pappan Ali (Mattias Schoenaerts) tagit med sig sonen till Antibes där de flyttar in hos Alis syster. Fattig och arbetslös börjar han arbeta som dörrvakt men deltar även i illegala boxningsmatcher. En kväll när han jobbar som dörrvakt hjälper han Stephànie (Marion Cottilard) som hamnat i bråk. Mötet blir kort och lämnar inte något större spår hos någon av dem. Men när Stephànie råkar ut för en olycka där hon mister båda benen, kontaktar hon Ali och vill träffa honom.

I filmen Amour möter vi det 80-åriga paret Georges och Anne, spelat av Jean-Louise Trintignant och Emmanuelle Riva, som lever ett stilla liv i sitt hem. När Anne kommer hem från sjukhuset efter att ha fått en lättare stroke är hon förlamad på högra sidan men eftersom Georges lovat att aldrig lägga in henne på sjukhus så tar han på sig att vara hennes vårdare. Filmen vann Guldpalmen vid festivalen i Cannes 2012 samt en Oscar för bästa utländska film.

Andra nya filmer på bibblan är tex: Les Miserables, Terraferma, The Imposter, Lincoln och Django Unchained. En animerad film för hela familjen är Wreck-it Ralph, eller Röjar-Ralf som den heter på svenska.

Väldigt sällan fin

Sami Said heter en av höstens debutanter som mötts av lovord både i tidningsrecensioner och på bokbloggar.  Med ett personligt språk och en ovanlig huvudperson är det en bok jag kommer att minnas länge. Noha har eritreanska rötter, är troende muslim och nybliven student i Linköping.  Helst vill han bli lämnad ifred, både av landsmän och av svenskar. De senare brukar förstås undvika honom, han är ju både svartskalle, mörkhyad och muslim. Men plötsligt tränger sig några på och utmanar hans självvalda ensamhet.  Fredrik intresserar sig för islam efter semesterresan i Turkiet. Där har han efter samtal med den lokale grönsakshandlaren fått nya insikter och nu vill han konvertera och kallar sig Abdul nånting.  Och så Anna, konststudenten, som vägrar acceptera att något skulle skilja Nohas bakgrund från hennes egen. Noha dras ytterst motvilligt in i Annas värld, där han först och främst ska lära känna musiken genom hennes brokiga skivsamling.

När sedan Nohas farfar dör reser Noha tillsammans med sin pappa och lillebror till Eritrea. Där tvingas han omvärdera sina föreställningar både om sig själv, fadern och det gamla hemlandet. Romanen "Väldigt sällan fin" gör samma sak med sin läsare, man skakas om och utmanas i sina fördomar. Samtidigt som man roas; Noha är en alldeles speciell ung man som man som läsare både kan tycka om och irritera sig på!

Kattbergen

Nele Leibert är en ung tysk journalist av polskt ursprung på mödernet. När hennes morfar dör reser hon till Polen för begravning och träffar släkten där. Nele har under hela sitt liv haft en nära relation till sin morfar, och ofta hört honom berätta historier ur sitt liv. Efter andra världskriget tvingades han och hans familj under dramatiska omständigheter lämna sin by i östra Polen, när gränserna flyttades och Galizien blev en del av sovjetrepubliken Ukraina.

Nu vill Nele som den första i sin släkt resa tillbaka och se platsen och byn som morfadern berättat så mycket om. Se jorden som "var bördig och fet, nästan lämpad att äta som den var. I skogarna fanns det stensoppar som var så stora att om man lyckades dra upp dem ur myllan kunde man bära dem över axeln som paraplyer". I skogarna fanns också häxan Baba-Jaga och andra övernaturliga väsen som det gällde att hålla sig väl med.

Men släkten vill inte att Nele ska resa österut - ingen har väl någonsin rest tillbaka? Den gamla misstänksamheten mot ukrainarna, de forna grannarna i byn som var inblandade i fördrivningen då är ju inte att lita på idag heller. Och hur är det med de historier som morfar berättat - är de verkligen sanningsenliga? Vad hände egentligen med morfars bror som försvann?

Berättelsen växlar perspektiv mellan Neles resa i nutid och de historier som hennes morfar berättat.

Genom sin debutroman "Kattbergen" har Sabrina Janesch fått mycket uppmärksamhet i sitt hemland och vunnit flera priser. Det är på flera sätt den egna familjens historia hon berättar, om hur krig och folkförflyttningar får återverkningar i flera generationer och familjer splittras när vissa tvingas fly. Då liksom nu.

På bokmässan i Göteborg i september kommer vi att kunna höra Janesch berätta om hur det är att växa upp mellan Tyskland och Polen.

http://www.bokmassan.se/sv/program/arets-program/?eventid=9141

Tips på sommarläsning

Till semestern brukar jag alltid ladda upp med en hög med böcker som jag länge velat läsa men inte hunnit med. Högen brukar bli stor och jag brukar aldrig hinna läsa så mycket som jag tänkt mig. Just nu håller jag på att leta efter några att låna till den kommande ledigheten. I år har det varit lite svårare, jag vet ungefär vad jag vill läsa om men har inte hittat rätt böcker ännu.

Här kommer i alla fall några tips på sommarläsning ifrån mig.

Major Pettigrews sista chans av Helen Simonson är en småtrevlig och humoristisk bok om den pensionerade majoren Ernest Pettigrew. Pettigrew lever ett stillsamt liv sedan hans hustru dött några år tidigare. En dag knackar Mrs Ali på dörren till Pettigrews hus och en oväntad vänskap tar sin början. En varm berättelse om kulturkrockar och kärlek på äldre dar.

Italienska Silvia Avallones debutroman Stål är en skildring av två unga kvinnors vänskap i ett fattigt och nedslitet bostadsområde i Piombino. Boken ger en mycket bra bild av ett Italien långt ifrån de gängse turistvyerna.



Little Bee, som är skriven av Chris Cleave, handlar om Little Bee en flicka som flytt från Nigeria till England. I två år sitter hon inlåst på en flyktingförläggning innan hon av misstag släpps ut därifrån. Väl ute i frihet beslutar hon sig för att söka upp Andrew och Sarah O´Rourke som hon mötte när hon fortfarande var kvar i Nigeria. En bitvis mycket tragisk och sorglig berättelse om en nigeriansk flicka som bär på obehagliga och otäcka upplevelser. Vartannat kapitel berättas av Little Bee och vartannat av Sarah O´Rourke.

Det är inte så ofta jag läser ungdomsböcker men i vår har jag läst både Hungerspelen-triologin av Susanne Collins och Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens. Eld är del två i Engelsfors-triologin, del ett heter Cirkeln. Hungerspelen är en spännande framtidsdystopi och Eld är en bok om några tonårstjejers kamp mot ondskan. Spännande och svåra att släppa tyckte jag när jag läste dem.

Debutanterna ska prisas

I början på varje år är det dags att prisa de bästa debutanterna från förra året och den allra bästa får Borås Tidnings fina debutantpris. Juryn till priset har läst 65 debutanter från 2010 och av dem blir 5 stycken nominerade. Årets nominerade är:

Helena Österlund - Ordet och färgerna.

Juryns motivering: "För dikter som med förnyelsens blick öppnar gränserna mellan ordens natur, orden som natur och naturen som ord"






Eli Levén - Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats.

Juryns motivering: "För en roman som känsligt och sårbart gestaltar det riskfyllda spelet mellan självutgivelse och utsatthet."












Anna Ringberg - Boys.
Juryns motivering: "För en roman som överraskar oavbrutet och med stark och egen röst sätter det osannolika helt på sin plats."















Stephan Mendel-Enk - Tre apor.
Juryns motivering: "För en sammansatt roman med humor och inlevelse skildrar en familje- och kulturgemenskap, präglad av insiktsfull självironi."









Elin Ruuth - Fara vill.
Juryns motivering: "För en roman som med uppdriven känsla för ordens vikt underminerar vardagens konventioner och språkliga förskansningar."