Nominerade till Augustpriset

Glädjande nog är två av mina favoriter i höstens bokflod nominerade till årets skönlitterära Augustpris: Liv till varje pris av Kristina Sandberg och Beckomberga : ode till min familj av Sara Stridsberg.

Jag har tidigare skrivit i bloggen om de två första delarna i Kristina Sandbergs trilogi; Att föda ett barn och Sörja för de sina. Med Liv till varje pris avslutar hon (tyvärr) berättelsen om Maj, vilket jag tycker är synd för nog hade det funnits några år till i Majs liv att skriva om. Men i vilket fall som helst så var det ett rent nöje att läsa denna sista del i serien och jag hoppas att nomineringen kan få fler att läsa böckerna.






Sara Stridsbergs bok Beckomberga : ode till min familj är en vackert skriven berättelse om Jackie vars far Jimmie under slutet av 80-talet är inlagd på Beckomberga mentalsjukhus. Jackie tillbringar en stor del av sin lediga tid där och umgås med Jims vänner, patienterna Sabina och Paul, samt överläkaren Edward och sköterskan Inger. Berättelsen utspelas på två tidsplan, dels slutet av 80-talet och dels trettio år senare när Jackie fått sonen Marion. Boken rymmer mycket sorg men också värme och glädje. Beckomberga, som var ett av Europas största mentalsjukhus, stängdes 1995 efter psykiatrireformen. Det fanns de som levt en stor del av sitt liv innanför dessa väggar och inte kunde hantera ett liv i frihet eller den ensamhet som blev följden av stängningen. Boken är lättläst men vinner på att läsas långsamt.

En annan av de nominerade böckerna som jag ännu inte hunnit att läsa men som jag ser fram emot är De utvalda av Steve Sem-Sandberg.

Vem som vinner tillkännages den 24 november.

Skymningsland och himmelstrand

Det drar ihop sig till bokälskarnas årliga höjdpunkt: bokmässan. Författare och besökare från när och fjärran möts, böcker och annat byter händer och man kan kallt räkna med att snubbla över både Jan Guillou och Björn Hellberg (som alltid verkar befinna sig någonstans i folkhavet). Två av årets författare på mässan är Marie Hermanson och John Ajvide Lindqvist, vilka båda kommit med nya romaner i höst. 
Marie Hermansons Skymningslandet är som vanligt en berättelse utöver det vanliga. Martina är drygt tjugo och försörjer sig som timanställd på ett hotell, där hon behandlas illa och får slita oerhört hårt. Hon bor i andrahand och när hyresvärden vill ha tillbaka sin lägenhet och föräldrarna bokstavligen rivit ut hennes rum i barndomshemmet verkar allt rasa samman. Just då träffar hon sin gamla bästis Tessan som kommer med en lösning. Tessan är anställd som hembiträde av en förmögen äldre dam ute på landet, en dam som mentalt lever kvar på fyrtiotalet. Vissa kvällar bjuder damen in till stor middag, planerar in i minsta detalj men varken gäster eller värdinna dyker upp, för allt är bara i fantasin och gästerna är sedan länge döda. Martina inser hur absurt allting är men eftersom hon bor och äter gratis accepterar hon erbjudandet att jobba som sekreterare för damen. Men det dyker upp fler personer på herrgården och tillsammans börjar de planera för att ta över stället för att kunna fortsätta leva gott. Slutligen dyker en oönskad gäst upp och ett händelseförlopp ingen vill ha sätts igång. Skymningslandet är en suggestiv berättelse fylld med smaker och dofter och detaljer som levandegör Martinas tillvaro, vare sig det är på ett smutsigt hotellrum hon ska städa eller vid strandkanten på herrgården.

I Himmelstrand lever romanfigurerna också i en egen värld. En morgon vaknar en grupp på åtta personer på vad de tror är samma camping de somnade på kvällen före. Det är bara det att alla andra husvagnar är borta förutom deras egna. Gräset är grönt och himlen intensivt blå men de är helt ensamma. Och solen är också borta. Alla hanterar de den uppkomna situationen på olika sätt, beroende på vilka erfarenheter de bär med sig. Samma sak är det med de obehagliga varelser som snart dyker upp. Camparna ser helt olika saker när de tittar på dem, vissa mer skräckinjagande än andra. Himlen mörknar och regnet närmar sig, men när det väl börjar falla är det frätande vätska som förstör deras husvagnar och hotar att läcka in på dem. John Ajvide Lindqvist är något av Sveriges Stephen King för precis som han skapar han trovärdiga rollfigurer som tvingas hantera förfärliga och overkliga situationer. Himmelstrand har fått sitt namn från det att den enda radiostation camparna kan få in endast spelar gamla slagdängor som Peter Himmelstrand skrivit.

Boktips från proffsen v. 32

Här kommer våra boktips som publicerades i Norra Skåne och Skånska dagbladet den 8 augusti:

Mina boktips denna gång är böcker där huvudpersonerna är kvinnor. Den första, Att föda ett barn, är skriven av Kristina Sandberg och utspelar sig i Örnsköldsvik i slutet av 30-talet. Huvudpersonen Maj arbetar som konditoribiträde när hon träffar fabrikörssonen Thomas. Maj blir med barn i en tid när man tittar snett på kvinnor som blir gravida innan äktenskapet, men skammen över detta dämpas dock något när Thomas tar sitt ansvar och gifter sig med henne innan barnet föds. Maj försöker anpassa sig till sitt nya liv och att bli accepterad av Thomas släkt, framförallt av svärmodern som tycker att sonen gift ner sig. 

Att föda ett barn är en klassisk historia, men det som lyfter denna berättelse till att bli något utöver det vanliga och gör den levande, är sättet som Kristina Sandberg berättar den på. Indirekta repliker skapar ett flöde i berättelsen och en närvarokänsla hos läsaren och som läsare dras man in i berättelsen. Att föda ett barn är första delen i en trilogi och den avslutande delen kommer nu i höst.

En av mina favoritböcker är Jane Eyre av Charlotte Brontë och Jane Eyre är också en av de få böcker som jag läst flera gånger. Charlottes två systrar, Emily och Anne, var också författare och Anne är nog den som är minst känd. Anne Brontë dog 1849 endast 29 år gammal och hann bara skriva två romaner varav den ena är Främlingen på Wildfell Hall. Bokens huvudperson Helen Huntingdon har lämnat sin alkoholiserade man och lever tillsammans med deras gemensamma son ett tillbakadraget liv på Wildfell Hall. Dit kommer Gilbert Markham och genom Gilberts brev till en vän varvat med utdrag från Helens dagbok får man ta del av Helens liv med sin alkoholiserade make och det liv hon lever som förlupen hustru.

Till skillnad mot Maj, som jag inte alltid upplever som sympatisk så är Helen en person att tycka om. Gemensamt för dem är livet med alkoholiserade makar, men Helens make är elak och våldsam vilket inte Majs make är. Både Maj och Helen är fångna i sin tids tankar om hur en kvinna ska bete sig och ingen av dem lever riktigt upp till det. Främlingen på Wildfell Hall utmanade på sin tid både sociala konventioner och den engelska lagen. En kvinna skulle inte lämna sin man, definitivt inte ta med sig deras gemensamma barn och skilsmässa var inte att tänka på. Idag betraktas boken som en av den engelska litteraturens klassiker men översattes inte till svenska förrän 2004.

Jaktlycka!

Jag har tyckt om Anna-Karin Palms författarskap ända sedan hennes debut med Faunen 1991. Hon slog igenom för en större läsarkrets med romanen Målarens döttrar och för tre år sedan kom Snöängel. Den sistnämnda var jag mindre förtjust i och desto större blev min glädje när jag efter bara ett par sidor i hennes nya novellsamling Jaktlycka märkte att den är något av det bästa hon skrivit. 

Anna-Karin Palm har skrivit noveller tidigare (Lekplats 1999 och In i öknen 2001) och det är ett forum som passar henne utmärkt. Också ett par av hennes romaner består av kortare sammanvävda berättelser. 

I novellerna i Jaktlycka är huvudpersonerna kvinnor i olika åldrar, kvinnor i relationer där de sällan blir sedda som de de egentligen är utan som den betraktaren vill att de ska vara. Den yngsta huvudpersonen är fjorton och den äldsta firar sin älskades nittioårsdag. Novellerna följer på varandra med protagonisternas stigande ålder och tack vare det är det väldigt lätt att läsa berättelserna som utsnitt från samma persons liv, som kapitel i en roman. 

Författaren har verkligen gjort adekvata iakttagelser av hur det kan se ut i ett förhållande som kanske inte är tipp topp. Man ser inte den andre som den är, det bubblar under ytan av oformulerad aggressivitet, man tror att man ska kunna göra om den andre, man är hopplöst fast i tankemönster och klassiska könsroller och blir rasande om ens världsbild hotas. Åtminstone jag kan känna igen både mig själv och en del tidigare pojkvänner i Anna-Karin Palms noveller. 

Men samtidigt som man blir arg, ledsen och upprörd över hur man som kvinna kan bli behandlad av sin närmaste, finns det en hoppfullhet och ett ljus i boken, och den sista novellen är fullkomligt underbar och man slår igen Jaktlycka med ett leende.

Semesterläsning

Så här inför den stundande ledigheten så vill jag gärna tipsa om några läsvärda böcker ur vårens utgivning.

Först ut är arkeologen Anna Lihammers skönlitterära debut Medan mörkret faller. Berättelsen, som är en deckare, tar sin början 1934 när steriliseringslagen antagits i Sverige och rasbiologin var ett accepterat forskningsområden. Kriminalkommisarien Carl Hell blir utsedd att utreda det bestialiska mordet på en högt uppsatt akademiker, prosektorn Gustaf Eklund som verkar vid den Anatomiska institutionen i Uppsala. Till sin hjälp tar han polissystern Maria Gustavsson, något som inte faller väl ut i den starkt mansdominerade och hierarkiska polisvärlden men som ger boken ett intressant perspektiv. Anna Lihammer har skrivit en bra deckare med en utmärkt skildring av tidsandan och ger ett stycke svensk historia som inte får glömmas bort.

Nästa boktips är Fågelburen av Lisa Jewell. De fyra syskonen Megan, Bethan, Rory och Rhys Bird bor med sina föräldrar Lorelei och Colin, i en lantlig idyll. När Rhys tar livet av sig under en påskhelg förändras allt för familjen Bird. Loreleis till synes harmlösa samlande på saker eskalerar och familjen kommer allt längre ifrån varandra. En feel-good roman som dock har en liten allvarlig underton och där berättelsen växlar mellan barnens uppväxt och nutid.


Susan Harrisons skönlitterära debut Hustrun, som också kom att bli hennes sista, är ett relationsdrama. Jodi och Todd har levt tillsammans i över tjugo år och Jodi har hela tiden sett mellan fingrarna med att Todd ständigt är otrogen. Men när Todd förälskar sig  i en betydligt yngre kvinna som han dessutom beslutar sig för att flytta ihop med rasar hela hennes tillvaro samman. Berättas omväxlande ur Jodi och Teds synvinkel och är på det hela taget en bra bok om ett pars oförmåga att hantera verkligheten.



När kejsaren var gudomlig är Julie Otsukas andra roman som översatts till svenska. Efter Japans anfall mot Pearl Harbor förändras livet över en natt för de japaner som bor i USA. Tusentals japan-amerikaner kom att interneras i läger runt om i USA och boken berättar om en namnlös kvinna och hennes två barns internering och återkomst till hemstaden när interneringen är slut. En liten bok där Otsuka lyckas skildra både individen och kollektivets erfarenheter på ett mycket målande sätt.

Det sista boktipset blir Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. På sin 85-års dag råkar Miriam av misstag säga att hon inte heter Miriam. Detta blir upptakten till en berättelse som växlar i tid mellan krigsåren och nutid. Miriam föds som Malika, en flicka med romskt ursprung. Under en fångtransport till ett läger byter hon identitet med en död judisk flicka som heter Miriam. Som Miriam lyckas hon överleva både Auschwitz och Ravensbrück och efter kriget hamnar hon i Sverige. Inte heller i Sverige vågar hon avslöja sin riktiga identitet eftersom romska flyktingar inte är välkomna, utan hon fortsätter sitt liv som Miriam. En bra bok och precis som Anna Lihammers bok får man en skildring av svensk (och europeisk) historia som inte får glömmas bort.

Trassliga relationer

Av någon anledning älskar jag att höra och läsa om andra människors relationer. Ju sämre för dem desto bättre för mig, kan man kanske säga. Äh, nu överdriver jag, men jag tycker det är oerhört intressant att få insyn i intima relationer (fast inga erotiska detaljer, tack!).
Insyn i nära relationer får man i två av de romaner jag läst på sistone, en ny och en gammal (nåja). Det finns en obalans i paren och man får allt lite magont av att läsa hur de kämpar och våndas.


I Bengt Ohlssons nyutkomna roman Swing vill en den kvinnliga huvudpersonen Hanna att det ska hända något i förhållandet med Åke. En väninna berättar att hon och hennes man varit på swingerklubb och att det, även om eller kanske tack vare inget hände, förändrat deras förhållande till det bättre. Väninnan känner sig plötsligt sedd, något som Hanna också längtar efter. Alltså går hon hem och föreslår ett swingerklubbsbesök för Åke. Han har inga större pretentioner på livet utan är nöjd med tillvaron som den är och reagerar först negativt på Hannas förslag. Efter en viss betänketid inser han att han, slöjdläraren, förmodligen är en riktigt trist och fantasilös typ och säger okej, vi går dit.
Besöket på klubben lämnar en obehaglig eftersmak, men när de blir kontaktade av ett par de träffat där, vill ingen av dem vara den som säger nej och motvilligt går de på middag hos paret.
Swing handlar inte om sex, men sex har en viktig funktion i romanen, precis som det har i livet. Sex kan förändra allt, vare sig man vill det eller inte.
Swing är en lätt- och snabbläst bok, men oerhört fascinerande, tankeväckande och intressant.

I Maken från 1976 av Gun-Britt Sundström handlar det också till stor del om betydelsen av sex och sexuell attraktion i ett förhållande. Huvudpersonerna Martina och Gustav möts på universitetet när de pluggar. Båda är runt tjugo. Gustav blir stormande kär i Martina, medan hon förhåller sig en aning tveksam, särskilt efter själva erövrandet. Man får följa alla deras upp och ner, de försonas och skiljs i omgångar och det tycks vara Martina som inte kan bestämma sig. Hon verkar tycka bäst om Gustav som teori, på avstånd. Hon retar sig ständigt på honom, mest av allt att han vill ha sex. Martina ser sig som en ung kvinna med frisk aptit på sex och förstår inte varför hon inte tänder på Gustav. Däremot tänder hon på andra, till exempel studentkamrater, men hon blir oerhört nere när Gustav gör likadant och träffar andra kvinnor, kvinnor som vill ligga med honom. Martina säger att det inte är Gustav hon tycker illa om, utan den hon blir tillsammans med honom.
Jag måste säga att jag inte förstår mig det minsta på Martina och hennes gräset-är-grönare-på-andra-sidan-attityd, men ändå kan jag inte låta bli att fortsätta läsa. Maken är mycket välskriven och fantastiskt underhållande med kul formuleringar och mycket självironi.

Adventskalendern: lucka sjutton

Människohamn av John Ajvide Lindqvist

En kall vinterdag försvinner 6-åriga Maja när hon är ute på isen tillsammans med sin pappa Anders. Hur mycket än Anders och mamma Cecilia letar efter dottern så är hon spårlöst försvunnen. Anders och Cecilias äktenskap går i kras och ett antal år senare återvänder Anders till ön där dottern försvann och en märklig historia tar sin början. Människohamn är en spännande, ruggig och nästan lite av en spökhistoria och jag tycker att det är John Ajvide Lindqvists bästa bok hittills. 

Bilden är lånad från weheartit.com

Höstläsning - Blekingegatan 32

Lars Hanson och Greta Garbo i
filmen Gösta Berlings saga.
 Bilden är lånad från Wikipedia.

Blekingegatan 32 av Lena Einhorn är en skönlitterär berättelse om Greta Garbo. Boken tar sin början några år innan Greta Gustafsson börjar på Dramatens elevskola och fortsätter fram till de första åren i Hollywood. Greta Gustafsson, eller Greta Garbo som senare blev hennes namn, bodde under sin uppväxt på Blekingegatan 32 i Stockholms fattigare kvarter. Hon fick som femtonåring arbete på varuhuset PUB i Stockholm och så småningom började hon även att arbeta som fotomodell och fick 1921 sin första roll i en spelfilm; En lyckoriddare. 1922 började hon på Dramatens elevskola och 1924 fick hon rollen som Elisabeth Dohna i Mauritz Stillers film Gösta Berlings saga. Det blev början på hennes skådespelarkarriär.

 Under tiden på Dramaten möter hon också Mimi Pollak som hon förälskar sig i. När Mimi Pollak dog efterlämnade hon brev från Greta Garbo och dessa ligger till grund för tolkningen i Einhorns bok om att de ska ha haft ett förhållande. Något som Tin Andersén Axell också påstår i sin bok Djävla älskade unge som baseras på breven och på samtal mellan Andersén Axell och Mimi Pollak. 

Greta Garbo och Mauritz Stiller.
Bilden är lånad från Wikipedia.

1925 åker Garbo och Mauritz Stiller till Hollywood  och de första åren i Hollywood finns med som korta stycken insprängda i Einhorns berättelse. En vemodig Garbo träder fram i texten, en kvinna som inte verkar vilja något annat än att åka hem men som hindras av kontraktet hon skrivit med filmbolaget MGM. Men medan Garbo stiger mot stjärnhimlen så bryts Stiller, eller Moije som Garbo kallar honom, sakta ned.  Jag har fått uppfattningen att Garbos och Stillers vänskap sakta dog ut under den här tiden men det är inte riktigt den bilden som Lena Einhorn ger. Hur som helst lämnar Stiller Hollywood 1928 och avlider kort därefter.

Precis som Einhorns bok om Siri von Essen är Blekingegatan 32 en skönlitterär bok som baseras på fakta men som ges den skönlitterära textens frihet att låta personerna tala utan att vi för den skull tar allt för sanning. Jag tycker att det är en fascinerande bok som ger en tolkning  av varför Garbo blev den tillbakadragna person som hon blev.

Tips på sommarläsning

Sommar och läsning hör för mig ihop, precis som det säkert gör för många andra. Lediga dagar då man äntligen har tid att läsa de böcker som man länge velat läsa men inte hunnit. Med samma spända förväntan som när jag var tonåring och laddade upp med böcker från ortens filialbiblioteket, samlar jag ihop böcker som förhoppningsvis ska ge en riktig läsupplevelse. Det är bara att konstatera att jag tycker att det var lättare att få riktiga läsupplevelser när jag var yngre men fortfarande hittar jag böcker som ändå har det där lilla extra som gör att de stannar kvar i minnet längre än andra. Här kommer några tips på böcker som jag läst under året och som jag tyckt varit riktigt bra:

Sofie Oksanens När duvorna försvann

Johannes Anyrus En storm kom från paradiset

Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz

Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar



Inför semestern har jag än så länge laddat upp med Norrlands svårmod av Therése Söderlind, Hemstad av Kristian Lundberg (som ljudbok), Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn och Carl-Henning Wijkmarks Stundande natten samt några barn- och ungdomsböcker. Och kanske hinner det bli några fler innan det är dags att gå på semester.

Nytt på pockethyllan

Pocketböcker är bra när man ska ut och resa eller ligga på stranden. Lätta och i ett behändigt format är de inte så svåra att bära med sig vart man nu än ska. På biblioteket finns en avdelning med enbart pocket och den har nu inför sommaren utökats med ett antal nya titlar, som till exempel:

Johannes Anyurus En storm kom från paradiset
Sami Saids Väldigt sällan fin
Scott F. Fitzgeralds Den store Gatsby
Anna Janssons När skönheten kom till Bro
Fredrik Backmans En man som heter Ove
Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz



Välkomna in och botanisera i bland alla pocketböckerna på hyllan!

Fallvatten

En del böcker lånar man hem, tittar på, lägger åt sidan och tänker att man ska läsa den senare men lämnar slutligen tillbaka den oläst. Sällan lånar man boken igen utan den blir en av alla de böcker som man känner att man egentligen skulle vilja läsa men det blir helt enkelt inte av. Detta händer mig ibland och jag tror att det är endast vid ett fåtal gånger som jag faktiskt har lånat boken igen och läst den. En bok som har varit hemma och vänt hos mig två gånger är Mikael Niemis Fallvatten men den sista gången jag lånade den så läste jag den också och det är jag glad för att jag gjorde.

De flesta av oss tror nog att det inte är någon större risk för att en naturkatastrof ska drabba Sverige. Det finns ingen större jordbävningsrisk, inte heller några aktiva vulkaner och hittills har vi varit relativt förskonade ifrån större översvämningar även om det förekommit några stycken. I Niemis Fallvatten finns däremot ett scenario beskrivet som faktiskt skulle kunna inträffa, att någon av de dammar som reglerar vattnet i de utbyggda älvarna, skulle brista och släppa ut de enorma mängder vatten som finns där.

Handlingen är som följer; Under hela hösten har det regnat i trakterna kring Luleälven. Vattenmagasinen är överfyllda och en dag så händer det som inte får hända, Sourvadammen brister och likt en tsunami forsar stora mängder vatten ut. Strömmen slås ut, mobiltelefonerna fungerar inte och många överraskas av vattnet som tar med sig allt i sin väg. I berättelsen finns några personer vars kamp man får följa på nära håll, till exempel Vincent Laurin som precis hinner lyfta med sin helikopter, Adolf Paaval som i sin bil försöker köra ifrån vattnet men kör i diket och inte kommer undan. Lena Sundh som står vid vattnet och målar akvarell och Lovisa Laurin som är på väg till sin pappa Vincent. Katastrofsituationen som uppstår tar fram både det bästa och det sämsta hos människorna. Visst finns det de som sträcker ut en hjälpande hand till andra men det finns också de vars beteende väcker obehagskänslor. När den civiliserade fasaden rämnar och människor gör saker som ligger långt ifrån vad som är acceptabelt.

Berättelsen utspelar sig under en dag och är bitvis riktigt spännande och svår att lägga ifrån sig. Slutet är kanske lite väl abrupt för min smak men man får i alla fall veta hur det går för huvudpersonerna. Jag tror att det skulle gå att göra en bra och spännande film av boken.

Fallvatten finns att låna på biblioteket.

Deckar-nostalgi

Agatha Christies och  Maria Langs böcker var de första vuxendeckarna som jag läste när jag var i början av tonåren. Trevliga pusseldeckare i mysiga miljöer är mitt minne av dem. Att de skulle frossa i massa blodiga detaljer som många nutida deckare gör, har i alla fall inte jag något minne av, men det var ju några år sedan jag läste dem. Maria Lang, eller Dagmar Lange som hon egentligen hette, debuterade med boken Mördaren ljuger inte ensam och gav därefter ute en bok årligen fram till 1990. I Mördaren ljuger inte ensam introduceras kriminalkommisarie Christer Wijk och boken är också en av de som nu släppts på nytt.

Förutom av nostalgiska skäl så tycker jag att omslagen är så snygga på de nya utgåvorna att jag skulle kunna köpa dem bara av den anledningen.

Sex av Maria Langs deckare ska eller har filmatiserats på nytt med Ola Rapace i rollen som Christer Wijk och Tuva Novotny i rollen som Puck. Den första filmen, som är den ovannämnda Mördaren ljuger inte ensam, har premiär den 8 mars. Det är bara att hoppas att filmatiseringen fångat det 50-tal böckerna utspelas i, både vad gäller miljön och kläder.

Maria Lang var en av Sveriges populäraste deckarförfattarinnor men hon var också en av de mest kritiserade. Maria Lang dog 1991.

Sörja för de sina

Sörja för de sina är andra delen i Kristina Sandbergs planerade trilogi. Den första delen, Att föda ett barn, har jag tidigare skrivit om i bloggen, och om den kan du läsa här. Det är inte nödvändigt att läsa den första för att ha en behållning av den andra, men jag skulle nog ändå rekommendera det. Men här följer en kort resumé av Att föda ett barn: huvudpersonen Maj arbetar som konditoribiträde när hon blir med barn utan att vara gift. Tomas, fadern till barnet, väljer dock att ta sitt ansvar och gifter sig med henne. Förutom att Tomas är mycket äldre än Maj, tillhör han dessutom en annan samhällsklass.  De två bosätter sig i en lägenhet i Örnsköldsvik och där inrättar Maj sitt nya liv som gift och mor.

Sörja för de sina utspelar sig under de sista åren av andra världskriget och fram till början av femtiotalet. Vardagsbestyr såsom barnuppfostran, matlagning och den ständiga städningen är vad som sysselsätter Maj. Att hålla rent och snyggt i hemmet är Majs viktigaste uppgift för vad ska folk tro om henne om hon inte är en ordentlig husmor? Tomas kämpar med sitt alkoholberoende och efter att ha genomgått en hypnosbehandling i Stockholm har han lyckats avhålla sig från att dricka. Men suget finns där ständigt och han känner dessutom att han inte räcker till vare sig för Maj eller för företaget. Deras liv tillsammans är inte bra och ångesten som de båda bär på uttrycks i milslånga promenader för Tomas del och ständigt städande för Majs del.

Fokus i boken ligger på Maj och allt som händer uttrycks genom henne. Som läsare upplever jag Maj som en ganska osympatisk människa, kanske även bortskämd med tanke på hur bra hon ändå fått det. Men samtidigt för hon en väldigt instängd tillvaro som åtminstone hade fått mig att krypa på väggarna. Hon har inga egna pengar att hantera, hushållskassan är inte snål men den räcker bara till mat. Allt som hon behöver för egen del måste hon be Tomas om. I politiska frågor tvingas hon agera och säga som Tomas eller som resten av hans familj. Så har ju de flesta kvinnor i hennes bekantskapskrets det men så smått börjar Maj ifrågasätta saker och ting. Varför ska just hon göra de saker som hon gör?

Det kan låta som en alldaglig historia men det som gör att den här verkligen lyfter är det sätt som Kristina Sandberg berättar den på. Det finns inga dialoger i berättelsen utan allt som sägs förmedlas genom Maj, genom vad hon tänker och vad hon gör. Ett berättartekniskt grepp som fungerar alldeles utmärkt och som skapar ett flöde i berättelsen. Dessutom tycker jag att Kristina Sandberg lyckas skapa en mycket trovärdig beskrivning av 30 & 40-talets Sverige.

Två soldater

Första gången jag kom i kontakt med Roslund och Hellströms böcker var när jag läste deras förra bok Tre sekunder. Jag hade inte läst något av dem tidigare men efter att ha plöjt genom den så backade jag tillbaka och läste de övriga. Alla deras böcker behandlar något ämne som får en att tänka efter; dödsstraff, trafficking och nu i den senaste boken Två soldater;  ung gängkriminalitet.

Leon och Gabriel är två unga killar från Råby utanför Stockholm. Leon sitter på anstalten i Aspås där han förbereder sin och några andra gängmedlemmars rymning. Gabriel finns hemma i Råby och väntar på Leon så att de kan sätta sin plan i verket. Deras målsättning är att tillsammans med resten av medlemmarna, bröderna, i Ghetto Soldiers, bli främst bland alla gäng. Detta ska de uppnå med ännu mer våld och andra kriminella handlingar. Runt om Ghetto Soldiers finns så kallade hangarounds, killar under 15 år som inte kan straffas och därför används för en mängd olika småbrott. Gänget har uppmärksammats av Sektionen för Gängkriminalitet, där José Pereira och hans kolleger följt dem under flera år. Tillsammans med poliskommissarie Evert Grens, som har en särskild koppling till Leon, påbörjas jakten på rymlingarna.

I boken möter läsaren tungt kriminella ungdomar, en del med taskig bakgrund, men också deras mödrar, flickvänner, utsatta kriminalvårdare, brandmän och poliser. Det är en bok som kryper in under skinnet på läsaren, om något som de flesta av oss känner till men inte har några erfarenhet av. Det är en skrämmande värld författarduon målar upp. Dessutom säger Börge Hellström i en intervju i Skånska Dagbladet att "verkligheten är alltid värre än i våra böcker". Roslund och Hellström skriver att femtusen unga killar är på väg in i kriminella nätverk och Två soldater efterlämnar ingen känsla av att det finns en lösning på problemet. Snarare tvärtom.

Två soldater samt deras övriga böcker finns till utlån på biblioteket.

Deckardags

Påskhelgen har verkligen bjudit på varierande aprilväder; snö, solsken, regn och alldeles för kallt. Inte precis så inbjudande att gå ut i men perfekt väder för att ligga på soffan och läsa en bok. I Norge är det sedan 1923 en tradition att läsa deckare under påskhelgen. Hos oss kanske det inte är en tradition att läsa deckare just till påsk även om ordet påskekrim dyker upp både i bokbloggar och bokhandlar. Jag upplever det som att det finns en stor efterfrågan på deckare året runt och att många tycker att det är avkopplande att läsa just deckare.

Det ges ut en mängd deckare varje år. Själv tycker jag att en hel del deckare som jag läst inte är något vidare. Många har en polis som huvudperson och denna polis är nästan alltid man som är skild eller har äktenskapsproblem, som dricker för mycket och sticker ut genom att älska någon form av musik. Det kan bli lite tröttsamt i längden men det finns naturligtvis deckare som trots denna schablonbild är riktigt bra. Flera författare tappar dessutom stinget när de har skrivit några böcker där samma huvudperson figurerar. Men det finns undantag som till exempel Elly Griffiths böcker om arkeologen Ruth Galloway och Åsa Larssons böcker om åklagaren Rebecka Martinsson.

Åsa Larsson kom med första boken i serien, Solstorm, 2003. Fjärde boken i serien kom 2008 och det har dröjt ända tills nu innan den femte kom; Till offer åt Molok. Boken utspelas i Kiruna och innehåller egentligen två parallella berättelser. Den ena utspelas i nutid där en äldre kvinna brutalt mördas och när Rebecka Martinsson tittar närmre på fallet upptäcker hon att flera stycken av kvinnans släktingar har dött under mystiska omständigheter. Den andra berättelsen tar sin början 1914 och man får i den följa Elina Pettersson när hon som nybliven lärarinna kommer till Kiruna och där förälskar sig i disponent Lundbohm. De två berättelserna hänger givetvis samman. I början tyckte jag dock att berättelsen om Elina kändes ointressant och jag ställde mig frågande till om den var nödvändig för berättelsen. Men boken är, liksom de tidigare i serien, bra, välskriven och med fina miljöskildringar.

Författare som skriver riktigt bra miljöskildringar brukar få mig att vilja åka till den orten/landet där boken utspelar sig. Johan Theorins deckare om Öland och Ann Cleeves om Shetlandsöarna är exempel på böcker där jag tycker författarna lyckats med det, Åsa Larsson är en annan. Så trots att jag ogillar kyla och inte är så begeistrad i snö så får hon mig att vilja se ett vintrigt Kiruna.



En annan deckarfavorit är ovan nämnda Elly Griffiths serie om Ruth Galloway. Den fjärde boken, Känslan av död, har nyligen kommit ut. Själv kunde jag inte vänta så länge utan läste den på engelska. Minst lika bra som de tidigare och har ni ännu inte bekantat er med Elly Griffiths böcker så är mitt råd: Gör det! Jag är nästan lite avundsjuk på er som ännu inte läst dem. Själv får jag väl vänta på femte boken.

Bland snöänglar och julkryddor

För många är julen en stressig tid. Det ska bakas, lagas mat och kanske köpas julklappar. Och sedan ska det städas och pyntas men till slut får förhoppningsvis de flesta en chans att koppla av och njuta av lite ledighet.

Julhelgens förberedelser är fyllt av dofter från kryddor såsom saffran, kanel, kardemumma, ingefära och nejlika men också av glögg, hyacinter och gran (om man tål dem). Vill man hitta inspiration till olika godsaker att tillverka inför julen så rekommenderar jag Mia Öhrns bok som heter just Julens godsaker. I denna bok samsas mandelmusslor, glöggcheescake och kolor med mumsiga pepparkakspinnar och annat smått och gott.

Efter alla förberedelser är det skönt att koppla av och varför då inte med en bok.


Anna-Karin Palm har kommit ut med en bok som heter Snöängel. Den utspelar sig i Stockholm vintern 1985-86. Boken är uppdelad i tre delar och mellan dessa delar berättas om någons återkomst till Stockholm efter ett antal år utomlands. Jag skriver någon eftersom det inte är alldeles självklart vem denna person är.

I centrum står en ung kvinna, Hedvig, och när boken tar sin början är hon ute och letar efter sin systers hund Billy som har rymt. Man får följa Hedvig i hennes letande efter Billy och de människor hon då möter. Här finns Axel som guidar i Gamla stan och som gör resor i tiden. Rafaele som väntar på sin pojkvän som inte fått uppehållstillstånd och därför beslutar sig att skriva till statsministern. Aischa som vill bli ståuppkomiker men inte tas på allvar för att hon är så vacker. Detta är bara några av de personer som figurerar i boken och vars öden sammanflätas på olika sätt. Antydningar och anspelningar görs också om Palme-mordet och fallet med Catrine da Costa.

Anna-Karin Palm skriver väldigt bra och gör en fantastisk beskrivning av Stockholm. Som läsare följer du inte Hedvigs vandring genom staden, du är själv med på den!

Läsupplevelser i mörka november

Den vackra hösten fortfor att vara lika vacker helt intill mitten av november då hårdfrosten knäppte till. Då brändes den sista grönska grå. Först kom några dygns stilla frost. Sedan började isande och kalla vindar blåsa in från hedarna. Den avblommande ljungen huttrade som en väldig djurragg i blåsten. Det tjöt som piskade hundar i spjällen. Skorstenarna tog djupa brösttoner ända inifrån husen, de basade dovt, och det dånade. Logdörrarna blåste upp på vid gavel och bjöd stormen brusa in som ett tomt, kallt famntag i halmen. Under tiden pep alla uthusens springor spökigt och förtvivlat som om vibrerande ångeststrängar suttit i dem alla. En del vass från taken blåste av och flög pilande omkring. En fastrostad gammal flöjel brast och föll som en trasig häxyxa ned mitt på gården.
(Martinson, H.; Nässlorna blomma, 2000 s. 70-71)

Utdraget ovan kommer från Harry Martinsons bok Nässlorna blomma. Jag tycker att Martinsons beskrivning av november är väldigt levande. Det är nästan så att jag hukar för det inbillade vinddraget och jag vill inte gå ut trots att november hittills har varit ganska varm.

Nässlorna blomma är en av de böcker som presenterats vid höstens bokberättande som biblioteket arrangerat. Temat för bokberättarkvällarna har varit läsupplevelser. Andra böcker som presenterats är till exempel:

Osynlig av Paul Auster
Siri av Lena Einhorn
Jane Eyre av Charlotte Brontë
Sonat till Miriam av Linda Olsson
Om inte nu så när av Annika Thor
Momo, eller kampen om tiden av Michael Ende
Ru av Kim Thuy

Tre tillfällen återstår, Bjärnum den 17 november, Tyringe den 27 november och stadsbiblioteket den 3 december. Håll utkik på hemsidan för mer info.

Årets nomineringar till Augustpriset

Igår presenterades nomineringarna till årets Augustpris. Augustpriset, som är Svenska förläggarföreningens litteraturpris, har delats ut sedan 1989 i tre kategorier: årets svenska skönlitterära bok, årets svenska fackbok och årets svenska barn- och ungdomsbok.


Sex titlar har nominerats i kategorin årets svenska skönlitterära bok:

Korparna av Thomas Bannerhed
Rekviem för Johan Cummings av Bengt Ohlsson
Välkommen till den här världen av Amanda Svensson
Lacrimosa av Eva-Marie Liffner
Flod av Carolina Fredriksson
En m³ jord. Diktcykel av Sören Bondeson

Jonas Thente, Dagens Nyheter, tror att Amanda Svenssons Välkommen till den här världen kommer att bli årets vinnare. Vem tror ni vinner? Tycker ni att någon annan bok skulle blivit nominerad?

Årets vinnare presenteras på Augustgalan den 21 november. Läs mer om Augustpriset här

Siri

För många år sedan läste jag en biografi av Maj Dahlbäck om Siri von Essen och blev lite fascinerade av hennes liv. Nyligen kom en skönlitterär bok om henne, skriven av Lena Einhorn.

Siri föddes 1850 och dog 1912. När hon mötte mötte August Strindberg första gången 1875, var hon gift med friherre Carl Gustaf Wrangel. Ett år senare skiljer de sig och Siri börjar ta teaterlektioner, något hon länge drömt om. August stöttar henne i hennes intentioner att skapa sig en karriär inom teatern. I slutet av 1877 gifter sig Siri von Essen med August Strindberg, ett äktenskap som kom att vara i drygt femton år.

Einhorns bok tar sin början när Siri träffar August för första gången. Som läsare får man följa dem från deras första möte och hur det kom att utveckla sig, varvat med sekvenser från äktenskapets upplösning. I början är deras äktenskap bra. Siri tar teaterlektioner, får huvudrollen i en uppsättning och får goda recensioner. Einhorn skriver: Det var självklart. De skulle leva jämlikt, som likvärdiga parter i en kärleks- och arbetsrelation. De skulle lyfta varandra, inte besegra varandra. De skulle ge näring åt varandra, och aldrig nå framgång på den andras bekostnad.

Men äktenskapet börjar knaka i fogarna i och med Siris framgångar inom teatern. När hon åter blir gravid blir hon till sin stora sorg uppsagd ifrån Dramaten. August, vars stora genombrott kom med Röda rummet 1879, går från att ha förespråkat jämlikhet till att fokusera på sin egen karriär. Han drabbas också av oresonlig svartsjuka och slutligen kom han att avsky Siri.

I boken träder en bild fram som är till Siris fördel. En kvinna som vågar trotsa konventioner och som efter upplösningen av hennes och August äktenskap, får stå ut med trakasserier från August sida.

Einhorns bok har, med rätta tycker jag, fått bra recensioner. Jonas Thente, recensent i Dagens Nyheter, skriver att: Lena Einhorn bygger skickligt en övertygande psykologisk studie av två människor som verkar som skapta för varandra, men hon reserverar helt naturligt sympatierna för den Siri som byter ett fängelse mot ett dårhus.

Svenska Dagbladets Rita Tornborg skriver i sin recension att: Einhorns ”Siri” är alltså ingen egentlig roman utan en lätt fiktionaliserad samling kända fakta som blivit till ett nytt ”En dåres försvarstal”, där dåren heter Siri von Essen. (Strindberg har skildrat upplösningen av sitt äktenskap med Siri i boken En dåres försvarstal, min anm.).

Lena Einhorn kommer till Kristianstads bokfestival. Boken finns till utlån på biblioteket.

Den kvinnliga historien och läsupplevelsen

Igår besökte författaren Kristina Sandberg Kulturhuset och pratade om sin bok "Att föda ett barn" som Annika tidigare bloggat om. Boken utspelar sig på 1930-talet och handlar om Maj som efter ett tillfälligt möte med Thomas blir gravid, därefter blir hennes liv hastigt förutbestämt när de gifter sig och hon väntar deras barn (fast att de egentligen inte känner varandra).

Sandberg talade igår om viljan att berätta om de unkna och gömda "kvinnorummet" som i Majs fall är hennes hem som hon städar, kalasar och ordnar och är ensam i, en värld som hon skriver väldigt bra och detaljrikt om. Kvinnorummet tolkar jag också hennes graviditet, att vänta barn och hur hon upplever det. För Maj är graviditeten inte ett lyckorus utan istället en ganska illaluktande, ensam, uppsvullen och pressad tillvaro.

Förra året kom det flera romaner som handlade om kvinnorollen från ett historiskt perspektiv. Den som fick störst genomslagskraft var såklart Sigrid Combüchens "Spill" som till och med belönades med Augustpriset. Men Aino Trosells bok "Hjärtblad" bör också nämna i detta sammanhang. Hon har skrivit om en ännu äldre kvinnohistoria (1860-talet) och för mig en helt okänd historia: Dalkullans värld. Trosell berättar om dalkullan Hulda som lever i ett då väldigt fattigt Sverige. Hulda vandrar från gård till gård och vallar kossor och får. Ett hårt men ändå självständigt liv (om man jämför det med Maj i Att föda ett barn). Men även i Huldas fall kommer kärleken henne nära och anses farlig.

När jag tänker och funderar på de här böcker, kvinnorna som det berättas om, känner jag det som litteraturen är så bra på, att flytta oss till en annan värld än vår egen och lära oss något vi inte visste. Det behöver inte vara bakåt i tiden som i dessa böcker, det kan även vara att bara uppleva ett annat livsöde, men att ta del av dessa berättelser är för mig det som är litteraturens stora värde, därför jag vill jobba med böcker. Att dessutom kunna träffa personerna som har författat dessa böcker, lyssna på vad som intresserade dem och ta del av hur de tänkt med sin berättelse och dessutom kunna ställa sina egna frågor till författaren skapar ännu en dimension till läsupplevelsen (så jag hoppas att många tar tillfälle att lyssna på Sigrid Combüchen när hon kommer till Kulturhuset 30 mars).