Ända sedan jag hittade Mary Stewart och Agatha Christie i min farmors bokhylla har jag älskat brittiska deckare. Det är något mycket speciellt med spänningsromaner från Storbritannien och andra länders försök att skapa "deckardrottningar" och "skräckmästare" verkar taffliga i jämförelse. En bloggerska som delar min smak för det anglosaxiska är Helena (fd Bokhora) när hon skrev så här lyriskt om Elly Griffiths deckare Flickan under jorden blev jag förstås genast sugen. Och med facit i hand gjorde jag naturligtvis alldeles rätt i det. Den är verkligen superbra och riktigt originell i dessa tider när det gått inflation i deckarutgivningen.
Huvudpersonen Ruth Galloway är helt underbar och man faller direkt för hennes opolerade charm och rättframma sätt att vara. Hon är arkeolog, specialiserad på skelett/ben, och bor ensam med två katter i en enslig stuga bland saltängarna i Norfolk. Ruth kontaktas av polisen för att hjälpa till med dateringen av ett skelett man funnit i sanden. Polisen befarar att det tillhör en försvunnen flicka, men det visar sig vara ett skelett med flera hundra år på nacken. Men Ruth involveras allt mer i fallet med den försvunna flickan och också i ett tio år gammalt fall där en annan flicka försvann. Undan för undan visar sig de människor hon litar mest på inte alls vara dem hon trodde. Flickan under jorden är sjukt spännande och samtidigt på något underligt sätt väldigt trevlig.
Flickan under jorden finns på biblioteket, liksom Elly Griffiths andra roman om Ruth, Janusstenen. Den tredje, Huset vid havets slut, är under inköp. Läs, älska, bit på naglarna.
