Nominerade till Augustpriset

Glädjande nog är två av mina favoriter i höstens bokflod nominerade till årets skönlitterära Augustpris: Liv till varje pris av Kristina Sandberg och Beckomberga : ode till min familj av Sara Stridsberg.

Jag har tidigare skrivit i bloggen om de två första delarna i Kristina Sandbergs trilogi; Att föda ett barn och Sörja för de sina. Med Liv till varje pris avslutar hon (tyvärr) berättelsen om Maj, vilket jag tycker är synd för nog hade det funnits några år till i Majs liv att skriva om. Men i vilket fall som helst så var det ett rent nöje att läsa denna sista del i serien och jag hoppas att nomineringen kan få fler att läsa böckerna.






Sara Stridsbergs bok Beckomberga : ode till min familj är en vackert skriven berättelse om Jackie vars far Jimmie under slutet av 80-talet är inlagd på Beckomberga mentalsjukhus. Jackie tillbringar en stor del av sin lediga tid där och umgås med Jims vänner, patienterna Sabina och Paul, samt överläkaren Edward och sköterskan Inger. Berättelsen utspelas på två tidsplan, dels slutet av 80-talet och dels trettio år senare när Jackie fått sonen Marion. Boken rymmer mycket sorg men också värme och glädje. Beckomberga, som var ett av Europas största mentalsjukhus, stängdes 1995 efter psykiatrireformen. Det fanns de som levt en stor del av sitt liv innanför dessa väggar och inte kunde hantera ett liv i frihet eller den ensamhet som blev följden av stängningen. Boken är lättläst men vinner på att läsas långsamt.

En annan av de nominerade böckerna som jag ännu inte hunnit att läsa men som jag ser fram emot är De utvalda av Steve Sem-Sandberg.

Vem som vinner tillkännages den 24 november.

Läsupplevelser i mörka november

Den vackra hösten fortfor att vara lika vacker helt intill mitten av november då hårdfrosten knäppte till. Då brändes den sista grönska grå. Först kom några dygns stilla frost. Sedan började isande och kalla vindar blåsa in från hedarna. Den avblommande ljungen huttrade som en väldig djurragg i blåsten. Det tjöt som piskade hundar i spjällen. Skorstenarna tog djupa brösttoner ända inifrån husen, de basade dovt, och det dånade. Logdörrarna blåste upp på vid gavel och bjöd stormen brusa in som ett tomt, kallt famntag i halmen. Under tiden pep alla uthusens springor spökigt och förtvivlat som om vibrerande ångeststrängar suttit i dem alla. En del vass från taken blåste av och flög pilande omkring. En fastrostad gammal flöjel brast och föll som en trasig häxyxa ned mitt på gården.
(Martinson, H.; Nässlorna blomma, 2000 s. 70-71)

Utdraget ovan kommer från Harry Martinsons bok Nässlorna blomma. Jag tycker att Martinsons beskrivning av november är väldigt levande. Det är nästan så att jag hukar för det inbillade vinddraget och jag vill inte gå ut trots att november hittills har varit ganska varm.

Nässlorna blomma är en av de böcker som presenterats vid höstens bokberättande som biblioteket arrangerat. Temat för bokberättarkvällarna har varit läsupplevelser. Andra böcker som presenterats är till exempel:

Osynlig av Paul Auster
Siri av Lena Einhorn
Jane Eyre av Charlotte Brontë
Sonat till Miriam av Linda Olsson
Om inte nu så när av Annika Thor
Momo, eller kampen om tiden av Michael Ende
Ru av Kim Thuy

Tre tillfällen återstår, Bjärnum den 17 november, Tyringe den 27 november och stadsbiblioteket den 3 december. Håll utkik på hemsidan för mer info.

Siri

För många år sedan läste jag en biografi av Maj Dahlbäck om Siri von Essen och blev lite fascinerade av hennes liv. Nyligen kom en skönlitterär bok om henne, skriven av Lena Einhorn.

Siri föddes 1850 och dog 1912. När hon mötte mötte August Strindberg första gången 1875, var hon gift med friherre Carl Gustaf Wrangel. Ett år senare skiljer de sig och Siri börjar ta teaterlektioner, något hon länge drömt om. August stöttar henne i hennes intentioner att skapa sig en karriär inom teatern. I slutet av 1877 gifter sig Siri von Essen med August Strindberg, ett äktenskap som kom att vara i drygt femton år.

Einhorns bok tar sin början när Siri träffar August för första gången. Som läsare får man följa dem från deras första möte och hur det kom att utveckla sig, varvat med sekvenser från äktenskapets upplösning. I början är deras äktenskap bra. Siri tar teaterlektioner, får huvudrollen i en uppsättning och får goda recensioner. Einhorn skriver: Det var självklart. De skulle leva jämlikt, som likvärdiga parter i en kärleks- och arbetsrelation. De skulle lyfta varandra, inte besegra varandra. De skulle ge näring åt varandra, och aldrig nå framgång på den andras bekostnad.

Men äktenskapet börjar knaka i fogarna i och med Siris framgångar inom teatern. När hon åter blir gravid blir hon till sin stora sorg uppsagd ifrån Dramaten. August, vars stora genombrott kom med Röda rummet 1879, går från att ha förespråkat jämlikhet till att fokusera på sin egen karriär. Han drabbas också av oresonlig svartsjuka och slutligen kom han att avsky Siri.

I boken träder en bild fram som är till Siris fördel. En kvinna som vågar trotsa konventioner och som efter upplösningen av hennes och August äktenskap, får stå ut med trakasserier från August sida.

Einhorns bok har, med rätta tycker jag, fått bra recensioner. Jonas Thente, recensent i Dagens Nyheter, skriver att: Lena Einhorn bygger skickligt en övertygande psykologisk studie av två människor som verkar som skapta för varandra, men hon reserverar helt naturligt sympatierna för den Siri som byter ett fängelse mot ett dårhus.

Svenska Dagbladets Rita Tornborg skriver i sin recension att: Einhorns ”Siri” är alltså ingen egentlig roman utan en lätt fiktionaliserad samling kända fakta som blivit till ett nytt ”En dåres försvarstal”, där dåren heter Siri von Essen. (Strindberg har skildrat upplösningen av sitt äktenskap med Siri i boken En dåres försvarstal, min anm.).

Lena Einhorn kommer till Kristianstads bokfestival. Boken finns till utlån på biblioteket.