Författarfynd i hyllan

Ibland liksom bara råkar man hitta en ny författare som man oväntat börjar älska. Sådant händer även bibliotekarier. Själv skulle jag bara gå ut med en vagn tillbakalämnade böcker för att sätta på plats i hyllan, när mina ögon drogs till en serie tjocka böcker i vackra diskreta färger. Författarnamn och titel stod med sirliga bokstäver på ryggen. Jag plockade ut dem och läste på baksidan. England 1937, en familj med tre bröder och deras respektive familjer, föräldrar. vänner och tjänstefolk strax före, under och efter andra världskriget. What's not to love, tänkte jag som den anglofil jag är. Lånade hem första delen De ljusa åren och blev fullständigt uppslukad. Är nu i slutet på del två, I krigets skugga, och resterande delar Ovisshetens tid och Livet återvänder ligger och väntar.

Författaren Elizabeth Jane Howard föddes 1923 som provade lyckan som modell och skådespelare innan hon började skriva. Mellan 1963 och 1985 var hon gift med den välkände författaren Kingsley Amis, som var hennes tredje make. Hon avled för ett drygt år sedan, i januari 2014. Ett år innan dess kom den avslutande delen av serien om familjen Cazalet (nämnd ovan) ut, All Change, vilken ännu inte finns översatt till svenska.

Elizabeth Jane Howard och Kingsley Amis

Adventskalendern: lucka nio

Vi har redan avverkat andra advent, snöstormen kom och gick och det är dags för ett riktigt vintrigt boktips:

Midvinter av Rosamund Pilcher

Det här är en berättelse om en tuff gammal kvinna som inte är rädd för förändringar. Hon hittar kärlek och närhet på äldre dar och ger sig av till sin nygamla kärlek som befinner sig i en liten skotsk by och där möter de på både gamla och nya vänner. Historien och persongalleriet kanske svajar något - i mina ögon ganska förutsägbart och klichéartat båda delar, men miljö och väder och mysighetsfaktor gör att man har överseende med sådana saker. Läser man Midvinter infinner sig genast julstämningen, på ett sådant där härligt brittiskt vis. AGA-spisar, pösiga nersuttna fåtöljer, glada jakthundar, knarrande golv och iskalla lakan med varmvattenflaskan rykande het. Läs!

Bild lånad från weheartit.com

Lästips för hängmattan

I mångas värld innebär semestertider också att man får tid över att läsa de där böckerna man varit sugen på så länge. Dem man hört om och kanske också samlat på sig i en hög som ligger och pockar på uppmärksamhet. Oftast har man ju inte tid att läsa ens hälften av det man tänkt sig från början, men några av dem kan säkert hinnas med.
För en som inte har högar som pockar, eller som bara törstar efter fler boktips, kommer här en lista på urbra böcker som tål att tillbringa en heldag i hängmattan med.

Den som tycker om spännande och lite läskiga böcker och som kanske vill ha lite mer ut av sin thriller än de ibland lite förutsägbara deckarna som ligger på topplistorna har massor att upptäcka. En favorit är Sharon J Bolton. Hon skriver fruktansvärt spännande och gräsligt otäckt och fantastiskt bra. Man sitter som på nålar, kan inte sluta läsa och biter på naglarna av otålighet! Rov, Ond skörd, Livrädd och Nu ser du mig är de som än så länge finns på svenska. Hennes senaste alster Like This For Ever har vi på engelska.

En annan författare som befinner sig i samma kategori är Mo Hayder. Vi har Tokyo och den helt nyutkomna Ritual, vilken rekommenderas å det varmaste. Andra otäckheter skriver Belinda Bauer om. Vi har Mörk jord, Skuggsida och Ni älskar dem inte, samt Rubbernecker på engelska.

Den som vill behålla naglarna intakta och sjunka in en något mindre otäck romanvärld kan också få sitt. Kate Morton skriver trevliga, engagerande romaner som berör och roar. För varje bok hon skriver blir hon dessutom allt bättre på det. I det förflutna och den senaste, En välbevarad hemlighet, är de bästa. Kate Morton är från Australien men är anglofil ner i tåspetsarna, vilket märks. Alla hennes romaner utspelar sig i Storbritannien, både i London och ute på landsbygden, och man ser verkligen hela berättelsen framför sig. Mortons böcker borde vara utmärkt filmmaterial.

Thérese Söderlind debuterade för 3 år sedan med Norrlands svårmod, en roman som många genast tog till sina hjärtan. Söderlind skriver ett slags ursvensk prosa, fylld med vemod och naturromantik, hopp och skönhet. Och obehagligheter. Hon har i tidningarnas recensioner jämförts med storheter som Kerstin Ekman, vilket jag instämmer i, samtidigt som jag vill lägga till att hon ekar av Lagerlöf och Moa Martinson.
Tidigare i år kom Söderlinds andra roman, Vägen till Bålberget, som är riktigt, riktigt bra. Den är tjock men lättläst, så låt er inte skrämmas av omfånget. Det är en roman som stannar kvar hos en, långt efter att man avslutat läsningen och lagt ifrån sig boken.

Något tunnare är Annakarin Thorburns Jag biter i apelsiner, men också den sitter kvar efteråt. Det är en egentligen ganska enkel historia, men språket är så lysande och säreget (bli inte avskräckta nu - det är trots det väldigt lättläst) att man sjunker in i berättelsen och lever inuti huvudpersonens känslor. Förutom bra innehåll som är framställt på en makalöst bra sätt är också själva boken i sig trevlig att hålla i. Formatet, omslaget, framsidans bild. Jag gillar verkligen Jag biter i apelsiner!

Rysliga fruntimmer

Jag har en faiblesse för rysare, skräck, deckare och thrillers. Och ingen är bättre på otäckheter än britter. Eller snarare brittiska kvinnor. Åtminstone enligt min erfarenhet. Ända sedan jag hittade Mary Stewart och Agatha Christie i min farmors bokhylla har jag gillat den här typen av böcker. Det är väl genetiskt, kan jag tänka.
Förra året läste jag in mig på Susan Hills otäcka skräckisar och Ann Cleeves spännande Vera Stanhope-deckare. Den här våren har jag upptäckt Sharon J Bolton. Och det med besked. Först lånade jag hem Ond skörd och knappt hade jag läst ut den förrän det var dags för Rov. Herregud, vad spännande och otäckt! Precis min likör. I augusti kommer en ny Sharon Bolton på svenska, Nu ser du mig, men det finns flera som inte blivit översatta än.
Andra läskiga kvintimmer är Elizabeth Hand och Gillian Flynn, dock inte brittiska men likväl otäckt spännande.

Här är en liten lista på de mest essentiella läskigheter man kan läsa:

Susan Hill: The Small Hand och The Woman in Black
Ann Cleeves: The Crow Trap och Silent Voices
Sharon J Bolton: Ond skörd och Rov
Elizabeth Hand: Generation Loss och Available Dark
Gillian Flynn: Vass egg, Dark Places och Gone Girl

Och så en otäck man som bonus:

Stephen King: Full Dark, No Stars (ffa första novellen "1922")

Aldrig mera krig

För snart hundra år sedan startade det krig som senare kom att kallas för 1:a världskriget. Kriget som pågick mellan 1914 och 1918 kom att bli ett av de blodigaste krigen i världshistorien. Den officiella dödssiffran talar om över 8 miljoner döda och 21 miljoner sårade soldater plus uppskattningsvis tolv miljoner civila dödsoffer. Under de sista månaderna av kriget slog också spanska sjukan till som i sin tur innebar att ytterligare minst 50 miljoner människor dog.

Adam Hochschilds senaste bok Aldrig mera krig handlar om detta krig men ur ett annat perspektiv. Bokens undertitel är Lojalitet och motstånd och även om den innehåller en del skildringar ifrån skyttegravarna så ligger fokus på en handfull personer i Storbritannien som på olika sätt kämpade för eller mot kriget. I krigets inledningsskede var de flesta övertygade om att det skulle bli ett kort krig, man trodde det skulle vara över vid jul samma år. Så blev det inte utan istället ett krig som pågick i fem år och som på västfronten till stor del utkämpades i skyttegravar i Frankrike och Belgien.

De som var emot kriget förföljdes på olika sätt och i Hochschilds bok kan man läsa om några av dem och deras öden i den ojämna kamp de förde mot krigsyran och krigspropagandan. En del familjer splittrades när familjemedlemmar tillhörde olika "läger". Emmeline Pankhurst och två av hennes döttrar, Christabel och Sylvie, var kända kämpar för kvinnlig rösträtt (suffragettes), men under kriget la Emmeline och Christabel det åt sidan för att istället bli ivriga krigsförespråkare. Sylvie däremot kämpade mot kriget och detta skapade en brytning mellan henne och hennes mor och syster, som medförde att de under sina resterande liv aldrig hade någon kontakt med varandra.

Aldrig mera krig är en mycket intressant och välskriven bok om det krig som man trodde skulle göra slut på alla andra krig men som tjugo år efter fredslutet bidrog till 2:a världskriget.

Poeten Wilfred Owen, som förekommer i Hochschilds bok, skrev nedanstående dikt under sin vistelse på ett krigssjukhus i Skottland där han vårdades för shellchock. I augusti 1918 sändes han tilbaka till fronten, där han stupade en vecka före krigsslutet.

Hymn för dödsdömd ungdom

Vad är en hymn för dem som slaktas här
Kanonens vrål är deras dödskoral.
Blott rastlöst knattrande maskingevär
kan rabbla fram ett kort begravningstal.
Ej sorgens bländverk, klockklang eller bön
för dem och heller ingen klagokör -
utom granatens gälla ångeststön
och hornens sorgsna rop som ingen hör.

Vad för ett ljus vid deras hädanfärd?
Ej i en gosses hand att lysa deras själ -
blott i hans ögons heliga farväl.
En flickas bleka svepning ger,
ett tåligt hjärta ger dem blomstergärd
och skymningen gardinen som dras ner.
(I Flanderns jord : Diktarnas röster från första världskriget, s. 15)

Adam Hochschild har för övrigt skrivit en annan mycket intressant bok, Kung Leopolds vålnad, som handlar om den belgiske kungen Leopold II och hans hänsynslösa exploatering av Kongo. Joseph Conrad har också skildrat detta i romanen Mörkrets hjärta.

Fotot på Wilfred Owen är lånat från Wikipedia.