Boktips från proffsen v 30

Här kommer, sent omsider, boktipsen som fanns med i Nsk och Skd vecka 30.

Idag blir det ett spretigt knippe boktips. Först ut är en ganska nyutkommen roman av Gertrud Hellbrand som heter Veterinären. Den har fått finfin kritik och den är synnerligen berättigad. Det är en berättelse som spänner över tre generationer. Hellbrand rör sig skickligt mellan de olika berättarrösterna och tidsepokerna och man går aldrig vilse eller tappar tråden. I centrum står den till synes stenhårda Lucille som tycks bry sig mer om sina hästar än sina närmaste. Dottern Kristin har flytt hemtrakterna för ett anonymt liv i huvudstaden där varken arbete eller pojkvän kräver något djupare engagemang. Så återvänder hon till sin barndoms hembygd och med ens blir det omöjligt att värja sig mot det förflutna och de föregående generationernas spöken. Veterinären oerhört välskriven och engagerande och fylld av miljöbeskrivningar som gör att man ser allt framför sig och känner dofterna.

I år kom det femte seriealbumet i serien som Medelålders plus av Sven-Bertil Bärnarp. Man behöver inte vara i samma ålder som det pensionärspar han tecknar för att tycka att det är otroligt roligt och känna igen en hel del av tankegångarna. Huvudpersonen är ett slags vardagsfilosof som betraktar och analyserar sin omvärld och de förändringarna han upplever omkring sig. Jag tycker det fina med Medelålders plus är att det aldrig blir fördömande eller värderande. Detta är en serie som får mig att se fram emot pensionärslivet!

Ödesdiger vändning av Barbara Vine är en psykologisk thriller som passar perfekt i värmeböljan. Den handlar om en grupp unga människor som beslutar sig för att starta ett slags kollektiv ute på engelska landsbygden i en mindre egendom som huvudpersonen ärvt av en förmögen farbror. De har alla sin egen agenda och avsikter med att dra sig undan sina tidigare liv. En vill vara ständigt berusad, en vill ligga, en vill bli självförsörjande och odla allt de ska äta och en åtrår något som ska visa sig innebära en slutgiltig katastrof. Det är värmebölja och solen steker obarmhärtigt. Allt eftersom den tidigare prunkande trädgården torkar och dör blir det tydligt att spänningarna inom gruppen blir allt starkare och att det kommer att sluta illa. Hur illa kan ingen av dem föreställa sig. 

Boktips från proffsen v. 32

Här kommer våra boktips som publicerades i Norra Skåne och Skånska dagbladet den 8 augusti:

Mina boktips denna gång är böcker där huvudpersonerna är kvinnor. Den första, Att föda ett barn, är skriven av Kristina Sandberg och utspelar sig i Örnsköldsvik i slutet av 30-talet. Huvudpersonen Maj arbetar som konditoribiträde när hon träffar fabrikörssonen Thomas. Maj blir med barn i en tid när man tittar snett på kvinnor som blir gravida innan äktenskapet, men skammen över detta dämpas dock något när Thomas tar sitt ansvar och gifter sig med henne innan barnet föds. Maj försöker anpassa sig till sitt nya liv och att bli accepterad av Thomas släkt, framförallt av svärmodern som tycker att sonen gift ner sig. 

Att föda ett barn är en klassisk historia, men det som lyfter denna berättelse till att bli något utöver det vanliga och gör den levande, är sättet som Kristina Sandberg berättar den på. Indirekta repliker skapar ett flöde i berättelsen och en närvarokänsla hos läsaren och som läsare dras man in i berättelsen. Att föda ett barn är första delen i en trilogi och den avslutande delen kommer nu i höst.

En av mina favoritböcker är Jane Eyre av Charlotte Brontë och Jane Eyre är också en av de få böcker som jag läst flera gånger. Charlottes två systrar, Emily och Anne, var också författare och Anne är nog den som är minst känd. Anne Brontë dog 1849 endast 29 år gammal och hann bara skriva två romaner varav den ena är Främlingen på Wildfell Hall. Bokens huvudperson Helen Huntingdon har lämnat sin alkoholiserade man och lever tillsammans med deras gemensamma son ett tillbakadraget liv på Wildfell Hall. Dit kommer Gilbert Markham och genom Gilberts brev till en vän varvat med utdrag från Helens dagbok får man ta del av Helens liv med sin alkoholiserade make och det liv hon lever som förlupen hustru.

Till skillnad mot Maj, som jag inte alltid upplever som sympatisk så är Helen en person att tycka om. Gemensamt för dem är livet med alkoholiserade makar, men Helens make är elak och våldsam vilket inte Majs make är. Både Maj och Helen är fångna i sin tids tankar om hur en kvinna ska bete sig och ingen av dem lever riktigt upp till det. Främlingen på Wildfell Hall utmanade på sin tid både sociala konventioner och den engelska lagen. En kvinna skulle inte lämna sin man, definitivt inte ta med sig deras gemensamma barn och skilsmässa var inte att tänka på. Idag betraktas boken som en av den engelska litteraturens klassiker men översattes inte till svenska förrän 2004.

Boktips från proffsen v 28:

Här kommer mina boktips som publicerades i Norra Skåne och Skånska Dagbladet den 11 juli:

För in de döda

 

Historien är egentligen summan av allt det som inte borde ha hänt, läste jag i en bok nyligen. Jag misstänker att Thomas Cromwell är beredd att hålla med, även om han talar från 1500-talet. Ibland ser fred ut som krig, överallt råder split och kiv och fruktan för framtiden, vulkanen Etna har haft utbrott och det råder översvämningar och torka. Fruktan för Gud, tvivel på hur man blidkar honom och på vilket språk han ska tilltalas. Det tar aldrig slut när han, Cromwell, blickar över kaoset i världen från sin horisont

 

För in de döda är ingen regelrätt biografi över Thomas Cromwell, smedsonen som blev högt uppsatt ämbetsman under Henrik VIII och en period hans närmaste man. Det är en historisk roman av den engelska författaren Hilary Mantel och andra delen av tre som inleddes med Wolf Hall. Jag har just nu svår abstinens i väntan på avslutande del som inte ens kommit ut på engelska. Det är otroligt fascinerande att läsa hur han, Cromwell med en osviklig precision manövrerar sig fram till beslut. Han trugar, smider ränker och kompromissar för att få maktens män till förhandlingsbordet eller bort från det. Större delen av hans tid går dock åt till att omskriva och bearbeta verkligheten så den passar hans kungs nycker och planer. Den största och allomfattande uppgiften, att kungen ska avla en arvinge av rätt kön, överskuggar allt i riket England och påverkar inte minst landets ställning i världen.  

 

Under läsningen glömmer jag gång på gång att det är 1500-tal. När jag läser att det tar minst 14 dagar att få nyheter från Venedig, jämför jag med det paket jag skickade till Italien som tog mer än 8 veckor(!) på sig att komma fram.  Funderingar kring det uppväxande släktet känns helt aktuella: ”när jag var så gammal som min son är nu, hade jag minsann korsat haven och flytt från både min far och de spanska trupperna..” Kanske man inte längre är beredd att ändra sitt vittnesmål för en bakelse men mutor på alla nivåer är vi mer än väl bekanta med.

Skönlitteratur är en perfekt form för att ge historia kött och blod. Den ultimata sanningen tenderar ändå att alltmer bli en fiktion. Jag läser idag hellre en subjektiv reseskildring än en kompakt reseguide när jag ska resa någonstans. Terra Nullius av Sven Lindqvist är den senaste boken för mig i den genren. En hisnande historia som ger perspektiv på min kommande resa.

De saker i livet som du tror är katastrofer är det inte egentligen, från varje dike leder en stig, om man bara kan se den. Cromwells tankar banar väg för tiden med individen i fokus. Han, Cromwell, är det yttersta beviset för de nya tingens ordning. Vi läser 1500-tal, vi känner 2000-tal och historia känns mer aktuellt än någonsin.

Mia Dimblad

Boktips från proffsen v. 27

Här kommer våra boktips som publicerades i Norra Skåne och Skånska Dagbladet den 4 juli:

Mitt första boktips blir Katja Kettus bok Barnmorskan. Boken utspelar sig under Lapplandskriget, 1944-45 i Petsamoområdet i norra Finland. Den självlärda barnmorskan Vindöga, som lever under mycket svåra förhållanden, förälskar sig i den tyska SS-officeren Johannes Angelhurst. För att hon ska kunna få vara i närheten av honom så tar hon tjänst i ett tyskt fångläger där hon både bevittnar och utför fruktansvärda saker. Kettu skriver med ett mustigt språk, vilket kan vara bra att veta innan man griper sig an denna bok. Det är skitigt, äckligt och brutalt men det är en fantastisk historia som berättas. Berättelsen är lite snårig i början eftersom berättarrösterna, tiden samt plats skiftar, men ganska snart så kommer man in i historien och sammanhangen klarnar. Jag tycker att boken var en riktig läsupplevelse! 

Sommaren är något som i alla fall jag förknippar med deckare, även om jag läser deckare året runt. Så mitt andra boktips blir en deckare; Svarthuset av Peter May.  Bokens huvudperson Fin Mcleod återvänder till ön Isle of Lewis (en liten ö i de Yttre Hebriderna) för att utreda om ett mord som skett på ön har kopplingar till ett mord i Edinburgh. Fin, som själv växt upp på ön, men som inte varit där på många år, inser snart att inte mycket har förändrats och att gamla konflikter ännu ligger och pyr. För Fin blir återvändandet en motvillig resa tillbaka i tiden. Precis som i många av mina deckar-favoriter så är det inte deckarhistorien i sig som får mig att tycka om boken utan snarare person- och miljöskildringarna. Boken är första delen i en trilogi och del två, Lewismannen, kommer till hösten.

Ingen har väl undgått att det i år är hundra år sedan första världskriget startade. Hundra år då mänskligheten borde ha blivit lite klokare kan man tycka och undvikit allt vad krig heter. Men det krig som skulle göra slut på alla andra krig blev istället en orsak till andra världskriget och efter det har vi sett en hel del andra krig och konflikter. Mitt sista boktips blir därför Peter Englunds bok Stridens skönhet och sorg, en bok där nitton människor som på olika sätt deltog eller berördes av första världskriget får berätta sina historier. Boken bygger på brev, dagböcker och memoarer som de lämnat efter sig och är intressant eftersom det är vanliga människors upplevelser och vardag som vi som läsare får ta del av.

Boktips från proffsen v 26

Här kommer våra boktips som publicerades i Norra Skåne och Skånska Dagbladet den 28 juni: 

Som inköpare och ansvarig för avdelningen filosofi och psykologi på biblioteket, stöter jag ständigt på intressanta böcker i ämnet. På sistone har jag fastnat för böcker som handlar om hjärnan och den forskning som bedrivs på det området. Vad är det som får oss att må, tänka och bete oss på det sättet som vi gör? En som skrivit en bok om detta är Katarina Gospic, hon driver bland annat ett eget företag inom vilket hon arbetar med hjärnforskning. Hon var en av förra årets sommarpratare och jag blev väldigt imponerad av henne då. Så ung (född 1984) och så kunnig. Hennes bok Den sociala hjärnan gjorde mig inte mindre imponerad. Hon fokuserar framförallt på hur vår hjärna styr oss att vara en del av en social gemenskap. Kärlek, generositet och samarbete är våra bästa överlevnadsstrategier. Hon beskriver utförligt hur olika hormoner och receptorer påverkan på oss och styr oss in i ett socialt sammanhang. Ett kapitel handlar om förälskelse och vad som händer i hjärnan då, hur endorfiner och dopamin får oss att vilja fortsätta träffa den vi blivit förälskade i och hur oxytocin får oss att hålla ihop när den första förälskelsen lagt sig. Det känns som att vi är utsatta för en konspiration av vår egen kropps kemi. En som är inne på samma ämne är Ulf Ellervik i sin bok Njutning. I den avhandlas förälskelse och sex i termer av hur höga halterna av testosteron är under olika skeden. Ulf Ellervik är professor i bioorganisk kemi och boken handlar om hur vår upplevelse av njutning till stor del handlar om kemi.  I sin tur gör njutning oss lyckliga, som författaren själv skriver: ”jag valde därför att fokusera på njutning –  all den kemi som gör oss lyckliga”. Båda böckerna är väldigt intressanta och skrivna på ett sätt som gör att det är nästan omöjligt att sluta läsa. Men de får mig att fundera vidare på alla ”självhjälpsråd” som florerar i tidningar och diverse självhjälpsböcker. Funkar det verkligen att bli lycklig genom att till exempel stå framför spegeln och tala om för sig själv att man duger? Får det igång några kemiska processer som leder till lycka och välbehag? Stephen Briers är en brittisk psykolog som har skrivit boken Psyksnack! Stick hål på självhjälpsmyterna. Han ger mig svar på mina funderingar. På ett mycket sympatiskt vis tar han livet av myt efter myt, men ger samtidigt svar som stämmer väl överens med det de två föregående författarna redogjort för. 

Tora Carserud

Boktips från proffsen v25

Under sommaren tipsar några av Hässleholms bibliotekarier om böcker i Norra Skåne och Skånska Dagbladet. Vi publicerar tipsen här på bloggen efteråt. Här kommer tipsen som fanns i tidningen den 23 juni. 

Sommarens första bibliotekarie-tips handlar om förhållanden. Man vet ju absolut ingenting om hur andras relationer egentligen ser ut och den saken blir väldigt tydligt när man läser relationsromaner. Bengt Ohlssons utmärkta roman Swing handlar om ett till synes stabilt par, Hanna och Åke, som rör om ordentligt i den äktenskapliga grytan. Hon tycker att han är en aning för förutsägbar och föreslår impulsivt att de ska besöka en klubb för swingers, alltså par som sysslar med partnerbyte. Efter ett par dagars funderingar går Åke med på förslaget och nervöst beger de sig till en adress i ett vanligt hyreshus. Besöket på klubben får konsekvenser paret inte räknat med, och inte läsaren heller för den delen. Swing är väldigt lätt att läsa och har ett starkt driv i berättandet, men innehållet är bråddjupt och oerhört allvarsamt. Den är både rolig och obehaglig men kanske framför allt tankeväckande.

Helt nyutkommen är Anna-Karin Palms novellsamling Jaktlycka. Alla novellerna handlar om kvinnor och deras kärleksrelationer. På baksidan av boken står att man kan läsa novellerna som kapitel i en roman med en enda huvudperson, och det tycker jag stämmer väldigt bra. Min favorit är titelnovellen där en kvinna från storstaden hyr en stuga på landet och inleder ett förhållande med en bofast. Hon blir djupt förälskad och flyttar ut på landet för att dela hans liv. Efter ett tag märker hon dock hur allt det han dragits till hos henne också är det han vill trycka ner. Alla novellerna har denna problematik som återkommande tema: hur kvinnan aldrig blir sedd som hon verkligen är utan som den han, betraktaren, vill att hon ska vara.

Jag kan inte tipsa om relationsromaner utan att plocka fram en bok som har några år på nacken. Lionel Shriver slog igenom med Vi måste prata om Kevin, men min Shriver-favorit är nog Dagen efter. I den får man följa två parallella berättelser om samma huvudperson. En som handlar om hur livet skulle te sig om hon stannat kvar i den relation hon har i början av romanen, och en som beskriver tillvaron efter att hon lämnat sitt gamla förhållande och inlett en romans med en ny man hon träffat. Shriver beskriver plågsamt pricksäkert hur man ljuger både för sig själv och sin partner bara för man inte vill erkänna hur dåligt allting egentligen är. Man blir illa berörd och vrider sig generat i läsfåtöljen men fortsätter ändå att läsa för att det är så otroligt bra. 

Jaktlycka!

Jag har tyckt om Anna-Karin Palms författarskap ända sedan hennes debut med Faunen 1991. Hon slog igenom för en större läsarkrets med romanen Målarens döttrar och för tre år sedan kom Snöängel. Den sistnämnda var jag mindre förtjust i och desto större blev min glädje när jag efter bara ett par sidor i hennes nya novellsamling Jaktlycka märkte att den är något av det bästa hon skrivit. 

Anna-Karin Palm har skrivit noveller tidigare (Lekplats 1999 och In i öknen 2001) och det är ett forum som passar henne utmärkt. Också ett par av hennes romaner består av kortare sammanvävda berättelser. 

I novellerna i Jaktlycka är huvudpersonerna kvinnor i olika åldrar, kvinnor i relationer där de sällan blir sedda som de de egentligen är utan som den betraktaren vill att de ska vara. Den yngsta huvudpersonen är fjorton och den äldsta firar sin älskades nittioårsdag. Novellerna följer på varandra med protagonisternas stigande ålder och tack vare det är det väldigt lätt att läsa berättelserna som utsnitt från samma persons liv, som kapitel i en roman. 

Författaren har verkligen gjort adekvata iakttagelser av hur det kan se ut i ett förhållande som kanske inte är tipp topp. Man ser inte den andre som den är, det bubblar under ytan av oformulerad aggressivitet, man tror att man ska kunna göra om den andre, man är hopplöst fast i tankemönster och klassiska könsroller och blir rasande om ens världsbild hotas. Åtminstone jag kan känna igen både mig själv och en del tidigare pojkvänner i Anna-Karin Palms noveller. 

Men samtidigt som man blir arg, ledsen och upprörd över hur man som kvinna kan bli behandlad av sin närmaste, finns det en hoppfullhet och ett ljus i boken, och den sista novellen är fullkomligt underbar och man slår igen Jaktlycka med ett leende.

Semesterläsning

Så här inför den stundande ledigheten så vill jag gärna tipsa om några läsvärda böcker ur vårens utgivning.

Först ut är arkeologen Anna Lihammers skönlitterära debut Medan mörkret faller. Berättelsen, som är en deckare, tar sin början 1934 när steriliseringslagen antagits i Sverige och rasbiologin var ett accepterat forskningsområden. Kriminalkommisarien Carl Hell blir utsedd att utreda det bestialiska mordet på en högt uppsatt akademiker, prosektorn Gustaf Eklund som verkar vid den Anatomiska institutionen i Uppsala. Till sin hjälp tar han polissystern Maria Gustavsson, något som inte faller väl ut i den starkt mansdominerade och hierarkiska polisvärlden men som ger boken ett intressant perspektiv. Anna Lihammer har skrivit en bra deckare med en utmärkt skildring av tidsandan och ger ett stycke svensk historia som inte får glömmas bort.

Nästa boktips är Fågelburen av Lisa Jewell. De fyra syskonen Megan, Bethan, Rory och Rhys Bird bor med sina föräldrar Lorelei och Colin, i en lantlig idyll. När Rhys tar livet av sig under en påskhelg förändras allt för familjen Bird. Loreleis till synes harmlösa samlande på saker eskalerar och familjen kommer allt längre ifrån varandra. En feel-good roman som dock har en liten allvarlig underton och där berättelsen växlar mellan barnens uppväxt och nutid.


Susan Harrisons skönlitterära debut Hustrun, som också kom att bli hennes sista, är ett relationsdrama. Jodi och Todd har levt tillsammans i över tjugo år och Jodi har hela tiden sett mellan fingrarna med att Todd ständigt är otrogen. Men när Todd förälskar sig  i en betydligt yngre kvinna som han dessutom beslutar sig för att flytta ihop med rasar hela hennes tillvaro samman. Berättas omväxlande ur Jodi och Teds synvinkel och är på det hela taget en bra bok om ett pars oförmåga att hantera verkligheten.



När kejsaren var gudomlig är Julie Otsukas andra roman som översatts till svenska. Efter Japans anfall mot Pearl Harbor förändras livet över en natt för de japaner som bor i USA. Tusentals japan-amerikaner kom att interneras i läger runt om i USA och boken berättar om en namnlös kvinna och hennes två barns internering och återkomst till hemstaden när interneringen är slut. En liten bok där Otsuka lyckas skildra både individen och kollektivets erfarenheter på ett mycket målande sätt.

Det sista boktipset blir Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. På sin 85-års dag råkar Miriam av misstag säga att hon inte heter Miriam. Detta blir upptakten till en berättelse som växlar i tid mellan krigsåren och nutid. Miriam föds som Malika, en flicka med romskt ursprung. Under en fångtransport till ett läger byter hon identitet med en död judisk flicka som heter Miriam. Som Miriam lyckas hon överleva både Auschwitz och Ravensbrück och efter kriget hamnar hon i Sverige. Inte heller i Sverige vågar hon avslöja sin riktiga identitet eftersom romska flyktingar inte är välkomna, utan hon fortsätter sitt liv som Miriam. En bra bok och precis som Anna Lihammers bok får man en skildring av svensk (och europeisk) historia som inte får glömmas bort.