Trassliga relationer

Av någon anledning älskar jag att höra och läsa om andra människors relationer. Ju sämre för dem desto bättre för mig, kan man kanske säga. Äh, nu överdriver jag, men jag tycker det är oerhört intressant att få insyn i intima relationer (fast inga erotiska detaljer, tack!).
Insyn i nära relationer får man i två av de romaner jag läst på sistone, en ny och en gammal (nåja). Det finns en obalans i paren och man får allt lite magont av att läsa hur de kämpar och våndas.


I Bengt Ohlssons nyutkomna roman Swing vill en den kvinnliga huvudpersonen Hanna att det ska hända något i förhållandet med Åke. En väninna berättar att hon och hennes man varit på swingerklubb och att det, även om eller kanske tack vare inget hände, förändrat deras förhållande till det bättre. Väninnan känner sig plötsligt sedd, något som Hanna också längtar efter. Alltså går hon hem och föreslår ett swingerklubbsbesök för Åke. Han har inga större pretentioner på livet utan är nöjd med tillvaron som den är och reagerar först negativt på Hannas förslag. Efter en viss betänketid inser han att han, slöjdläraren, förmodligen är en riktigt trist och fantasilös typ och säger okej, vi går dit.
Besöket på klubben lämnar en obehaglig eftersmak, men när de blir kontaktade av ett par de träffat där, vill ingen av dem vara den som säger nej och motvilligt går de på middag hos paret.
Swing handlar inte om sex, men sex har en viktig funktion i romanen, precis som det har i livet. Sex kan förändra allt, vare sig man vill det eller inte.
Swing är en lätt- och snabbläst bok, men oerhört fascinerande, tankeväckande och intressant.

I Maken från 1976 av Gun-Britt Sundström handlar det också till stor del om betydelsen av sex och sexuell attraktion i ett förhållande. Huvudpersonerna Martina och Gustav möts på universitetet när de pluggar. Båda är runt tjugo. Gustav blir stormande kär i Martina, medan hon förhåller sig en aning tveksam, särskilt efter själva erövrandet. Man får följa alla deras upp och ner, de försonas och skiljs i omgångar och det tycks vara Martina som inte kan bestämma sig. Hon verkar tycka bäst om Gustav som teori, på avstånd. Hon retar sig ständigt på honom, mest av allt att han vill ha sex. Martina ser sig som en ung kvinna med frisk aptit på sex och förstår inte varför hon inte tänder på Gustav. Däremot tänder hon på andra, till exempel studentkamrater, men hon blir oerhört nere när Gustav gör likadant och träffar andra kvinnor, kvinnor som vill ligga med honom. Martina säger att det inte är Gustav hon tycker illa om, utan den hon blir tillsammans med honom.
Jag måste säga att jag inte förstår mig det minsta på Martina och hennes gräset-är-grönare-på-andra-sidan-attityd, men ändå kan jag inte låta bli att fortsätta läsa. Maken är mycket välskriven och fantastiskt underhållande med kul formuleringar och mycket självironi.

Kort intervju med Arkan Asaad inför författarbesöket den 3 mars

Tre snabba frågor till Arkan Asaad, författare och ambassadör för Reach for Change, som kommer till Hässleholm kulturhus 3 mars kl. 19 för att prata om sin bok och sitt arbete mot tvångsäktenskap. 

 

1. Är Stjärnlösa nätter en självbiografi?

-          Stjärnlösa nätter är ingen självbiografi. Det är en roman med fiktiva karaktärer men berättelsen är baserad på mitt eget liv. Amar finns inte i verkligheten men hans erfarenheter delas av många i verkliga personer. Han är en ingång till mångas berättelse.

-          För mig blev skrivandet det verktyg som jag behövde för att bearbeta mitt liv och förstå min historia i ett större sammanhang. Genom skrivandet fick jag igång en oändlig dialog med mig själv och prosan blev den naturliga formen.

 

Amar i boken ville ju bli filmregissör, har det också varit din dröm?

-          Från början fanns tanken att göra en film av min berättelse, men jag insåg snabbt att litteraturen är mer obegränsad. Jag behövde inte tygla mig utan kunde mer utförligt beskriva situationer och händelser. Filmen är en mer komprimerad form av berättande.

-          Men nu har det gått varvet runt och jag precis skrivit färdigt långfilmsmanuset till boken Stjärnlösa nätter. Det blir premiär under 2015.

2. Är det någon ny bok på gång?

-           Jag håller på att färdigställa min andra roman, denna gång är det fadern och hans liv som är i fokus. Det kommer att bli en prequel till Stjärnlösa nätter och utspelar sig 30 år tidigare. Det är en helt annan bok och så underbart rolig att skriva, speciellt som jag gör det tillsammans med min far.

Vilken litteratur har betytt extra mycket för dig?

-        Det är många klassiker som jag gillar men jag vill speciellt nämna Guy de Maupassant. Hans noveller är helt underbara och känns inte alls gamla. Hans skrivande är så visuellt och det är så bra tempo i hans berättelser. En annan viktig författare för mig är Lian Hearn ( australiska författaren Gillian Rubinsteins pseudonym, reds anm) Hennes berättelser om klanen Otori i ett feodalt Japan förenar fantasi och verklighet med mystik och jag tycker att hennes karaktärer är så levande att det känns som jag kan ringa och prata med dem här och nu.

3. Vad har varit de avgörande händelserna/viktigaste komponenterna i ditt liv för att du kommit dit du är idag?

-         Min instinkt att överleva och att aldrig stå kvar. Att använda de verktyg man har och aldrig gå in i en offerroll. Elitidrotten har hjälpt mig otroligt mycket. Att få kämpa för att nå sina mål och hela tiden hålla hoppet vid liv. Föreningslivet och idrottrörelsen hjälpte mig definitivt när jag hamnade i den situation jag gjorde och man kan inte nog poängtera hur viktiga de är för många ungdomars idag. De ger tillhörighet samtidigt som det stärker individuellt.  

Tidsresor

När jag var yngre läste jag allt av Stephen King och såg fram emot varje ny bok. Jag minns med skräckblandad förtjusning både Jurtjyrkogården, Carrie och Cujo. Men sedan tappade jag intresset och har inte läst något alls av honom förrän jag fick syn på boken 22/11 1963 som kom förra året.

Året är 2011 när Jake Eppings vän Al visar honom en port till det förflutna. Varje gång man kliver genom porten är klockan 11.58 den 9 september 1958. Al, som är döende, vill att Jake ska använda porten och förhindra mordet på Kennedy. Al är övertygad om att om man kan förhindra mordet så kommer världen att vara så mycket bättre att leva i. Jake är inte helt övertygad om det men han har en egen orsak till varför han ändå är villig att kliva genom porten och landa i 1958 och han vet ju också att om något går fel kan han återvända till 2011 och sedan kliva genom porten en gång till. Eftersom Jake ska tillbringa 5 år i det förflutna så måste han ju inrätta ett liv under tiden vilket innebär att boken givetvis handlar om mer än Jakes försök att förhindra mordet på Kennedy.

Bokens titel 22/11 1963 syftar på den datum då Kennedy sköts till döds i Dallas och King lyckas väl med att skildra 50- och 60-talets USA. Men det som är mest spännande med boken är just resor i tiden. Vad händer om man kunde resa i tiden och försöker förhindra en händelse? Lägger det förflutna hela tiden hinder i vägen när man försöker påverka skeendet? Eller blir konsekvensen, om man lyckas, att något annat minst lika otäckt måste ske för att tiden är obändig som King skriver?  Det får vi ju givetvis aldrig veta men det väcker många tankar, för visst finns det sådant som man skulle vilja hindra ifrån att ha hänt. Men även en tidsresa utan annat syfte än att studera det förflutna kan få oanade konsekvenser om än inte för hela världen så för en enskild person.

Och efter att ha läst denna bok av Stephen King blev jag  sugen på att läsa Varsel också, eller The Shining som den heter på engelska, och den var lika ruggig som jag mindes den....

Svarthuset

Årets sista boktips blir Svarthuset som är den första delen i Peter Mays Lewis-trilogi. Bokens huvudperson Fin Mcleod återvänder till ön Isle of Lewis (en liten ö i de Yttre Hebriderna) för att utreda om ett mord som skett på ön har kopplingar till ett mord i Edinburgh. Fin, som själv växt upp på ön men som inte varit där på många år, inser snart att inte mycket har förändrats och att gamla konflikter ännu ligger och pyr. För Fin blir återvändandet en motvillig resa tillbaka i tiden.

Det är något med miljön i den här boken som gör den så bra. Trots att jag inte gillar vare sig regn, blåst eller kyla fascineras jag av beskrivningarna av det karga, vindpinade men ändå så vackra landskapet, ett landskap som Peter May lyckas beskriva så bra. Precis som i Ann Cleeves böcker om Jimmi Perez (Shetlandskvartetten) och Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway, så är det inte deckarhistorien i sig som får mig att tycka om boken, utan snarare person- och miljöskildringarna. Så tycker man om de böckerna så tror jag nästan att man gillar Svarthuset också.

Gott Nytt År!

Adventskalendern: lucka tjugofyra

Hurra, idag är det julafton! Och jag har svårt att hitta något som passar bättre denna dag än:

En spökhistoria vid jul av Charles Dickens

De flesta är väl välbekanta med den snåle, ensamme Ebenezer Scrooge som förpestar livet för alla. På julnatten får har besök av tre spöken, gångna julars ande, nuvarande julens ande samt framtida julars ande, som visar honom hur han varit, hur han blivit och hur han kommer att bli. För varje besök inser Scrooge att han kanske inte precis är världens trevligaste gubbe och att man faktiskt inte dör av att ge bort saker och vara snäll och glad. Morgonen efter spöknatten är mitt favoritstycke i boken (och i filmatiseringarna), där Scrooge dansar ut på gatan i snön och hälsar alla med ett innerligt "merry christmas" och ställer allt tillrätta. Han sprider helt enkelt julens budskap: var vänlig och snäll och ta hand om varandra!

God jul!

Farbror Joakim skapades 1947 av Carl Barks med Ebenezer Scrooge som förebild för äventyret "Jul på Björnberget, också den högst läsvärd. 

Adventskalendern: lucka tjugotre

Dagens tips blir på en bok som har varit med i bloggen förut:

Jane Eyre av Charlotte Brontë

En absolut klassiker som är mycket läsvärd än idag. Charlotte Brontës roman är så mycket mer än bara kärlekshistorien mellan Jane Eyre och Mr Rochester och boken en av mina absoluta favoriter. Jan Eyre har filmatiserats några gånger men ingen, undantaget en tv-serie från 1983, har lyckats göra historien någorlunda rättvis. Så läs den!

Bilden är lånad från weheartit.com

Adventskalendern: lucka tjugotvå

Idag blir det ett tips på en spännande bok:

Glöm inte att låsa av Elisabeth Haynes

Catherine Bailey lider av svåra tvångstankar och har ett behov av att utföra långa ritualer så fort hon ska lämna sin lägenhet. Man anar snart att något i hennes förflutna är anledningen till detta och berättelsen backar tillbaka några år i tiden. Under en utekväll träffar hon den karismatiska Lee och de förälskar sig varandra. Ganska snart visar Lee att han har ett kontrollbehov utöver det vanliga och märkliga saker börjar hända i Catherines lägenhet och hon känner sig förföljd. När Catherine försöker berätta för sina vänner om händelserna så är det ingen som tror att den underbare Lee kan göra något sådant. Väskriven, väldigt spännande och med situationer som kryper in under skinnet på en.

Bilden är lånad från weheartit.com

Adventskalendern: lucka tjugoett

Idag blir det ett musiktips!

50 words for snow med Kate Bush

Den här skivan släpptes för precis två år sedan och jag har lyssnat på den fler gånger än jag kan räkna. Flera år på raken hade det varit oerhört snörika vintrar i Storbritannien (precis som här) och därför blev det ett helt album om just snö. Alla sångerna är långa (allt från 7 till 14 minuter) och alla handlar på något sätt om snö.
 I en sång är det en snöflinga som berättar hur den faller och närmar sig den han sjunger till ("I think I can see you. I see your long white neck"), i en annan är det en kvinna som gör en snögubbe som sedan hälsar på henne i hennes sovrum, men på morgonen är han borta och allt osm finns kvar är genomblöta lakan.
Kate Bush har gäster på skivan och min favorit är Stephen Frys gästspel på titelspåret, där han läser upp 50 nonsensord för snö ("shimmerglisten", "sliparella") och Kate sjunger refrängen.

Det är ett oerhört finstämt album som inte bara blir bättre för varje lyssning utan faktiskt också kräver lite tid och engagerat lyssnande. Och trots att den handlar så mycket om vinterväder och snö funkar den också andra årstider, tro mig - jag har testat.