Världsbokdagen

Idag firas världsbokdagen på biblioteket vi har en hel del evenemang om dem kan du läsa här.

Ursprunget till världsbokdagen härrör från Katalonien. Där har man ända sedan början av 1900-talet firat skyddshelgonet St Görans dag, som infaller 23 april, med att ge böcker i gåva. Spanien lämnade in förslag till Unesco om att göra detta till en internationell dag. 1995 beslutade Unesco, på en generalkonferens, att den 23 april skulle bli hela världens festdag för firandet av böcker, författare och läsning men också värnandet om upphovsrätten och människors fria tillgång till information.

Ytterligare en deckare som sticker ut

Annika skrev lite om termen "påskdeckare" för ett par veckor sedan; i detta inlägg skrev hon också om några deckare som skiljer sig från den stora mängden i denna genre. Jag tänkte här återknyta lite till hennes inlägg genom att berätta om ytterligare en deckare som sticker ut!

Jag hade nästan helt slutat läsa böcker i denna genre för att jag just tyckte alla var likadana men så hörde jag talas om ”En osynlig” av Pontus Ljunghill i TV-programmet ”Gokväll” för några månader sedan. Eftersom boken var utlånad och jag inte fick den förrän för någon vecka sedan så blev den för mig en riktig "påskdeckare". Pontus Ljunghill är krimonolog och detta är hans debut i bokvärlden, vilket imponerar, för jag tycker att han har skapat en välskriven bok här.


Boken utspelar sig i två tidsplan; det ena på 20-talet i Stockholm och det andra på 50-talet i Visby. I det senare tidsplanet har huvudpersonen kriminalkommissarie Stierna gått i pension men det hindrar inte honom från att tänka tillbaka på det mord han utredde på 20-talet då man hittade en 8-årig flicka mördad på Djurgårdsvarvet. Denna mordutredning visar sig ha påverkat mycket i hans eget liv.

Mer än så här vill jag inte avslöja eftersom det är en deckare, men storyn är lysande och 20-talets Stockholm känns mycket påtagligt; på köpet får man också mycket av den tidens händelser invävda i storyn. Språket är också mycket bra, det är en välskriven bok på alla plan!

Om man blir sugen på den här deckaren så har vi den på biblioteket, kanske är det kö på den, men som vanligt kan man då reservera den.

/Yvonne, biblioteksassistent

Europeisk Filmfestival på Europaforum

Missa inte chansen att se en aktuell prisnominerad film under Europaforum
på Parkbiografen i Hässleholm Kulturhus

Den 16-19 april visar Europaparlamentets informationskontor i Sverige, i samarbete med Europaforum Hässleholm, europeisk film. Under fyra kvällar kommer vi att visa fyra filmer, samtliga nominerade till Europaparlamentets filmpris Lux-priset, som delats ut sedan 2007.

Filmerna spelas varje kväll med start klockan 18.00 på Parkbiograferna i Hässleholm Kulturhus. Innan varje filmvisning, mellan klockan 17.15-17:45, kommer Rune Degerhammar från Kristianstads filmstudio att presentera filmerna. Från klockan 17.00 bjuder vi de första 60 gästerna på smörgås.

Biljetter finns att hämta i Parkbiografernas biljettkassa i Hässleholm Kulturhus från och med den 10 april. Biljettkassan öppnar vanligtvis klockan 17.30 och stänger vid klockan 21.00, vilket kan variera. För exakta öppettider ring biljettkassan direkt på telefonnummer 0451 - 107 40.
Om man inte har möjlighet att hämta ut sina biljetter i biografens kassa kan man dagtid ringa ansvariga Helena Lagerholm på Europaparlamentet i Stockholm 08-562 444 57.

Max två biljetter per person - per film.

FILMER:

Måndag - Les neiges du Kilimandjaro (Snön på Kilimanjaro) (Frankrike, barntillåten). Filmen vann LUXpriset 2011 och har nyligen gått upp på den svenska biografen med fina recensioner.

Tisdag - PLAY (Sverige, från 11 år). En av filmerna som var med bland finalisterna till LUX-priset.

Onsdag - 4 månader, 3 veckor och 2 dagar (Rumänien, från 11 år)

Torsdag - Auf der anderen Seite (Vid himlens utkant) (Tyskland/Turkiet, från 15 år)

Vi hoppas att detta tillfälle att se aktuell europeisk kvalitetsfilm på Europaforum återkommer. En av filmerna finns redan att låna på bibblan, men som vi alla vet; Film är bäst på bio!

Deckardags

Påskhelgen har verkligen bjudit på varierande aprilväder; snö, solsken, regn och alldeles för kallt. Inte precis så inbjudande att gå ut i men perfekt väder för att ligga på soffan och läsa en bok. I Norge är det sedan 1923 en tradition att läsa deckare under påskhelgen. Hos oss kanske det inte är en tradition att läsa deckare just till påsk även om ordet påskekrim dyker upp både i bokbloggar och bokhandlar. Jag upplever det som att det finns en stor efterfrågan på deckare året runt och att många tycker att det är avkopplande att läsa just deckare.

Det ges ut en mängd deckare varje år. Själv tycker jag att en hel del deckare som jag läst inte är något vidare. Många har en polis som huvudperson och denna polis är nästan alltid man som är skild eller har äktenskapsproblem, som dricker för mycket och sticker ut genom att älska någon form av musik. Det kan bli lite tröttsamt i längden men det finns naturligtvis deckare som trots denna schablonbild är riktigt bra. Flera författare tappar dessutom stinget när de har skrivit några böcker där samma huvudperson figurerar. Men det finns undantag som till exempel Elly Griffiths böcker om arkeologen Ruth Galloway och Åsa Larssons böcker om åklagaren Rebecka Martinsson.

Åsa Larsson kom med första boken i serien, Solstorm, 2003. Fjärde boken i serien kom 2008 och det har dröjt ända tills nu innan den femte kom; Till offer åt Molok. Boken utspelas i Kiruna och innehåller egentligen två parallella berättelser. Den ena utspelas i nutid där en äldre kvinna brutalt mördas och när Rebecka Martinsson tittar närmre på fallet upptäcker hon att flera stycken av kvinnans släktingar har dött under mystiska omständigheter. Den andra berättelsen tar sin början 1914 och man får i den följa Elina Pettersson när hon som nybliven lärarinna kommer till Kiruna och där förälskar sig i disponent Lundbohm. De två berättelserna hänger givetvis samman. I början tyckte jag dock att berättelsen om Elina kändes ointressant och jag ställde mig frågande till om den var nödvändig för berättelsen. Men boken är, liksom de tidigare i serien, bra, välskriven och med fina miljöskildringar.

Författare som skriver riktigt bra miljöskildringar brukar få mig att vilja åka till den orten/landet där boken utspelar sig. Johan Theorins deckare om Öland och Ann Cleeves om Shetlandsöarna är exempel på böcker där jag tycker författarna lyckats med det, Åsa Larsson är en annan. Så trots att jag ogillar kyla och inte är så begeistrad i snö så får hon mig att vilja se ett vintrigt Kiruna.



En annan deckarfavorit är ovan nämnda Elly Griffiths serie om Ruth Galloway. Den fjärde boken, Känslan av död, har nyligen kommit ut. Själv kunde jag inte vänta så länge utan läste den på engelska. Minst lika bra som de tidigare och har ni ännu inte bekantat er med Elly Griffiths böcker så är mitt råd: Gör det! Jag är nästan lite avundsjuk på er som ännu inte läst dem. Själv får jag väl vänta på femte boken.

Varning för känsliga tittare!

Undertecknad är inte den som bangar för att se en bra skräckfilm. Jag gillar läskiga filmer. Problemet är bara att det inte finns särskilt många bra sådana. De flesta blir bara löjliga och så sitter man där i soffan och skrattar istället för att bita på naglarna. Ett par av de otäckaste filmerna jag vet är Blairwitch Project (som jag inte vågat se sedan jag flyttade till skogen) och The Descent. Nu har jag hittat ännu en film att lägga i favoritskräckhögen.

Don´t Be Afraid of the Dark är en remake av en skräckfilm från 1973 och bär Guillermo del Toros signatur och det märks onekligen. Han har tidigare gjort bland andra Pans labyrinth som också fick mig att slå händerna för ansiktet när det blev riktigt läskigt. Estetiken är sig lik, det är mörkt och murrigt och varenda detalj är avsedd att skrämma vettet ur en och det lyckas. I synnerhet de små varelserna som viskar nere i källaren och lägger beslag på husets alla vassa föremål är otäcka. Jag glömmer aldrig det ögonlösa monstret i Pans labyrint.
Redan innan förtexterna satt jag i soffan och kände hur håret reste sig i nacken och tittade fram mellan fingrarna (hade gömt ansiktet i händerna). Den där scenen med mejsel och tänder ... Hu!
Ja, ni hör ju. Antingen ångrar ni att ni läst det här inlägget och undrar varför jag, den otäcka människan, skriver om sådant här. Eller så rusar ni raka vägen till bibblan och lånar Don't Be Afraid of the Dark.

Katie Holmes är utmärkt, Bailee Madison urbra som den lilla flickan. Guy Pearce är ovanligt blek, men han är å andra sidan bara en bifigur i berättelsen.

Aldrig mera krig

För snart hundra år sedan startade det krig som senare kom att kallas för 1:a världskriget. Kriget som pågick mellan 1914 och 1918 kom att bli ett av de blodigaste krigen i världshistorien. Den officiella dödssiffran talar om över 8 miljoner döda och 21 miljoner sårade soldater plus uppskattningsvis tolv miljoner civila dödsoffer. Under de sista månaderna av kriget slog också spanska sjukan till som i sin tur innebar att ytterligare minst 50 miljoner människor dog.

Adam Hochschilds senaste bok Aldrig mera krig handlar om detta krig men ur ett annat perspektiv. Bokens undertitel är Lojalitet och motstånd och även om den innehåller en del skildringar ifrån skyttegravarna så ligger fokus på en handfull personer i Storbritannien som på olika sätt kämpade för eller mot kriget. I krigets inledningsskede var de flesta övertygade om att det skulle bli ett kort krig, man trodde det skulle vara över vid jul samma år. Så blev det inte utan istället ett krig som pågick i fem år och som på västfronten till stor del utkämpades i skyttegravar i Frankrike och Belgien.

De som var emot kriget förföljdes på olika sätt och i Hochschilds bok kan man läsa om några av dem och deras öden i den ojämna kamp de förde mot krigsyran och krigspropagandan. En del familjer splittrades när familjemedlemmar tillhörde olika "läger". Emmeline Pankhurst och två av hennes döttrar, Christabel och Sylvie, var kända kämpar för kvinnlig rösträtt (suffragettes), men under kriget la Emmeline och Christabel det åt sidan för att istället bli ivriga krigsförespråkare. Sylvie däremot kämpade mot kriget och detta skapade en brytning mellan henne och hennes mor och syster, som medförde att de under sina resterande liv aldrig hade någon kontakt med varandra.

Aldrig mera krig är en mycket intressant och välskriven bok om det krig som man trodde skulle göra slut på alla andra krig men som tjugo år efter fredslutet bidrog till 2:a världskriget.

Poeten Wilfred Owen, som förekommer i Hochschilds bok, skrev nedanstående dikt under sin vistelse på ett krigssjukhus i Skottland där han vårdades för shellchock. I augusti 1918 sändes han tilbaka till fronten, där han stupade en vecka före krigsslutet.

Hymn för dödsdömd ungdom

Vad är en hymn för dem som slaktas här
Kanonens vrål är deras dödskoral.
Blott rastlöst knattrande maskingevär
kan rabbla fram ett kort begravningstal.
Ej sorgens bländverk, klockklang eller bön
för dem och heller ingen klagokör -
utom granatens gälla ångeststön
och hornens sorgsna rop som ingen hör.

Vad för ett ljus vid deras hädanfärd?
Ej i en gosses hand att lysa deras själ -
blott i hans ögons heliga farväl.
En flickas bleka svepning ger,
ett tåligt hjärta ger dem blomstergärd
och skymningen gardinen som dras ner.
(I Flanderns jord : Diktarnas röster från första världskriget, s. 15)

Adam Hochschild har för övrigt skrivit en annan mycket intressant bok, Kung Leopolds vålnad, som handlar om den belgiske kungen Leopold II och hans hänsynslösa exploatering av Kongo. Joseph Conrad har också skildrat detta i romanen Mörkrets hjärta.

Fotot på Wilfred Owen är lånat från Wikipedia.

Niceville

Jag har tidigare skrivit i bloggen om Kathryn Stocketts bok Niceville (The help) och filmen som baseras på boken. Kort sammanfattat handlar boken/filmen om Skeeter Phelan som efter sina universitetsstudier återvänder till hemstaden Jackson. Skeeter, som vill bli journalist, beslutar sig för att försöka övertala några svarta hembiträden att berätta om sina arbeten hos vita familjer. Hon lyckas få Aibileen Clark och Minny Jackson, som arbetar eller har arbetat hos Skeeters bästa väninnor, att ställa upp. Att genomföra ett sådant projekt under 60-talet i den djupt segregerade amerikanska södern är inte riskfritt för någon av dem. För Skeeter kan ett avslöjande innebära att hon utesluts från sitt sociala umgänge men för Minny och Aibileen är det förenat med fara för livet. Under stort hemlighetsmakeri träffas de tre kvinnorna hemma hos Aibileen och Skeeter får ta del av deras berättelser.



Filmade böcker brukar inte alltid bli så lyckade när de filmatiseras så det var med viss reservation som jag satte mig ner för att titta på filmen. Jag blev positivt överraskad, för även om den inte är riktigt lika bra som boken, så tyckte jag att den var mycket sevärd.

Octavia Spencer, som spelar Minny Jackson, fick en Oscar för bästa kvinnliga biroll. Den var hon värd.

Filmen och boken finns att låna på biblioteket.

Trädgårdspassion

Naturen har så smått börjat vakna till liv. I trädgårdarna lyser det av snödroppar, vintergäck och krokus och innan man vet ordet av så kommer påskliljor och tulpaner och det blir vår på riktigt. Med en trädgård är man sällan arbetslös, det finns alltid något att göra men man får inte glömma bort att njuta av den också. Hur mycket arbete man vill lägga ner på den skiljer sig säkert från person till person, en del vill ha en perfekt ogräsfri trädgård, andra en lummig och lite vildvuxen. Så här tidigt på våren kanske det mest städas i trädgården men man kan passa på att söka inspiration i nya trädgårdsböcker.


Gunnel Carlsson, som är en känd trädgårdsjournalist, har skrivit boken Min gröna passion. Boken speglar hennes passion för trädgårdar och hon vill förmedla till läsarna att de ska se på sin trädgård med blida ögon, det vill säga bort med dåliga samveten, acceptera din trädgård som den är och njut av den. Vi gör trädgård för vår egen skull och inte för grannens.

André Strömqvist, som delar med sig av sina kunskaper i tidskriften Allt om trädgård under rubriken "Handboken" har skrivit boken Odlarens handbok. Det är en grundbok om trädgårdsodling som tar avstamp i tanken att trädgården är ett evigt kretslopp där komposten är början och slutet.


Boken Ekologisk trädgårdsglädje av Peter Svensson ger inspiration och idéer till ekologisk odling. Tips ges på sådant som är vackert och lustfyllt att odla och hur man förbereder trädgården på ett rikt djurliv. Tanken är att trädgården blir vackrare om du arbetar mindre med den och att trädgårdsmiljön då blir mer ekologiskt balanserad och därmed miljövänligare.


Det grönskande växthuset av Inger Palmstierna är en handbok för de som har eller tänkt skaffa ett växthus. Här finns tips på vad man ska tänka på innan man skaffar växthus, skötsel, bevattning, eventuell uppvärmning och givetvis odling.

Böckerna finns att låna på biblioteket.