Litteraturen räddade mitt liv

Två gånger på samma vecka har jag hört författare säga detta.

 - Litteraturen, och framförallt lyriken, räddade mitt liv.
För dem bägge var livet med modern ett helvete och det öppna offentliga rum som var gratis, biblioteket, erbjöd inte bara en fristad utan även tillgång till en värld så mycket större än deras egen. De vandrade in i litteraturen värld och läste från A-Ö. Stagnelius, Ivar Lo-Johansson, Jane Austen, då tröst och vederkvickelse, idag följeslagare som fortfarande inspirerar i deras eget författarskap. Skillnaden mellan dem går vid religionen, då den ena säger sig vara ateist medan den andra betraktar sig som en kristen författare. Blå salongen i Hässleholm eller Internationella Författarscenen i Malmö, det kan nästan gå på ett ut, med en författare med närvaro på scenen spelar formatet ingen roll. Förra veckan var en peak i min erfarenhet av författarbesök och jag bara säger det, formen håller!

Ett slag för lyriken i utställningshyllan på bibblan

Poesi som biblioterapi!?

Samarbete med fluga

Mia tipsar: En novell kan vara kort. Så kort som bara några rader men ändå vidga tanken ett ögonblick. I samlingen "Samarbete med fluga" är titelnovellen endast två rader; Jag skrev det där ordet på papperet, men han lade till apostrofen. Efter titelnovellen kommer en lite längre berättelse om vådan inför ett middagsbesök med titeln "Kafka lagar middag". Ett riktigt omfattande och fördjupat perspektiv möter vi i berättelsen om Helen och Vi: en närstudie i hälsa och vitalitet, där vi får stifta bekanskap med två åldrande damer och deras livs utveckling. Kanske finns här ockå några nycklar till ett långt liv. Hisnande vändningar på korta rader, varvat med närstudium och aspekter av människovarandet som vi kanske inte alltid tänker på, men som ständigt pågår omkring oss. En amerikansk novellvirtuos kallas hon på baksidan, författaren Lydia Davis, och man får ge en eloge till förlaget Sekwa som alltid levererar med spännande författarskap och intressanta texter. En skjuts till novellen!

Kattbergen

Nele Leibert är en ung tysk journalist av polskt ursprung på mödernet. När hennes morfar dör reser hon till Polen för begravning och träffar släkten där. Nele har under hela sitt liv haft en nära relation till sin morfar, och ofta hört honom berätta historier ur sitt liv. Efter andra världskriget tvingades han och hans familj under dramatiska omständigheter lämna sin by i östra Polen, när gränserna flyttades och Galizien blev en del av sovjetrepubliken Ukraina.

Nu vill Nele som den första i sin släkt resa tillbaka och se platsen och byn som morfadern berättat så mycket om. Se jorden som "var bördig och fet, nästan lämpad att äta som den var. I skogarna fanns det stensoppar som var så stora att om man lyckades dra upp dem ur myllan kunde man bära dem över axeln som paraplyer". I skogarna fanns också häxan Baba-Jaga och andra övernaturliga väsen som det gällde att hålla sig väl med.

Men släkten vill inte att Nele ska resa österut - ingen har väl någonsin rest tillbaka? Den gamla misstänksamheten mot ukrainarna, de forna grannarna i byn som var inblandade i fördrivningen då är ju inte att lita på idag heller. Och hur är det med de historier som morfar berättat - är de verkligen sanningsenliga? Vad hände egentligen med morfars bror som försvann?

Berättelsen växlar perspektiv mellan Neles resa i nutid och de historier som hennes morfar berättat.

Genom sin debutroman "Kattbergen" har Sabrina Janesch fått mycket uppmärksamhet i sitt hemland och vunnit flera priser. Det är på flera sätt den egna familjens historia hon berättar, om hur krig och folkförflyttningar får återverkningar i flera generationer och familjer splittras när vissa tvingas fly. Då liksom nu.

På bokmässan i Göteborg i september kommer vi att kunna höra Janesch berätta om hur det är att växa upp mellan Tyskland och Polen.

http://www.bokmassan.se/sv/program/arets-program/?eventid=9141

Skördetid

Ibland frågar jag mig om det är värt att åka iväg, plocka tre hinkar med jordgubbar och så hem igen och rensa dem, äta en del, frysa en del och koka saft och marmelad på resten. Eller stå vid vinbärsbuskarna och slåss med mygg och annat otyg för att plocka bär till saft och gelé. Och varje gång kommer jag fram till att det är det. Att plocka frukt och bär för att sedan sylta eller safta må vara tidskrävande men förutom tillfredställelsen över att äta eller dricka något som man vet är gjort på äkta vara och utan en massa tillsatser, så är det också ett sätt att bevara sommarens smaker och dofter. Det finns inte mycket som slår att sitta en höstkväll och äta scones med jordgubbsmarmelad eller dricka ett glas c-vitaminrik svartvinbärssaft mitt i smällkalla vintern och känna en fläkt från sommaren.

Sommar på burk är en bok om syltning, saftning och inläggningar skriven av Åsa Swanberg. I den får man först en genomgång av bäret eller grönsaken som används och efter det tips på vad man kan göra av dem. En inspirationsbok, som författaren själv skriver, med fina foton av Malou Holm.


I boken Sylt och marmelad av Jan Hedh finns många traditionella recept men också en del ovanliga, till exempel melonsylt, bönmarmelad och syltade granskott. Det är åtminsone inget som jag har provat på att göra. Även denna bok har fina foton, Klas Andersson ligger bakom dem. Både Swanberg och Hedh ogillar tillsatser så i deras recept förekommer ett minimum av sådana.

Är man intresserad av äldre recept så finns boken I mormors skafferi av Kinna och Märtha Jonsson. I boken finns ett urval av fem generationers handskrivna recept samlade. Här finns recept på konserverade frukter och bär, drycker och desserter. Boken har ett trist omslag tycker jag men innehållet är absolut inte tråkigt!

Själv använder jag mest ett gammalt slitet häfte från Törsleffco´s Husmoder Service, Den gröna syltboken. Förutom att den innehåller en hel del användbara recept så finns det en del som man kanske inte gör längre. Eller vad sägs om kött i kärnmjölk och inlagda ägg. Språket är lite gammaldags, men den är trevlig att bläddra i och fortfarande mycket användbar. 

Alla böckerna, utom Den gröna syltboken, finns att låna på biblioteket.

Starka sommarfilmer

Ett par av de bästa filmerna jag sett i sommar har jag lånat hem från biblioteket (himmel, så bra bibblan ändå är!). Den ena heter Martha Marcy May Marlene och handlar om en ung kvinna som av olika anledningar hamnat i ett slags sekt i Catskills, i norra del av staten New York. Hon har vuxit upp utan föräldrar, och med sin äldre äldre syster har hon bara haft sporadisk kontakt med sedan denna flyttat från den äldre släkting de bott hos för att plugga. En tidigt morgon får emellertid systern ett telefonsamtal från Martha som inte vet var hon är efter att ha lämnat gården där sekten håller till men hon behöver hjälp. Martha spelas oerhört känsligt av Elizabeth Olsen och spänningen byggs undan för undan upp medan man med förskräckelse inser exakt hur tiden på gården i Catskills påverkat henne. Sekten och sektledaren och hur han fångar in sårbara flickor skildras mycket skickligt och befriat från sensationslystnad. Missa inte denna makalöst berörande och obehagliga film!

En annan obehaglig och berörande film är den brittiska Tyrannosaur. Den självdestruktiva Joseph lever ett liv präglat av aggression, våld och alkohol. En dag träffar han Hannah, som är djupt kristen, och har en butik där hon säljer saker till välgörande ändamål. Hannah är den enda som ser förbi Josephs ruffiga och avvisande sätt, och mot sin vilja söker han sig tillbaka till hennes butik eftersom han anar att hon på något sätt kan ge honom något slags ljusning i tillvaron. Vad han till att börja med inte vet är att Hanna har sitt eget mörker och våldsamma inslag i sitt liv. Filmen tar en oväntad vändning men trots all svärta inger den ändå hopp. Se den!

Korta bra (romaner)

Artikeln i Svenska dagbladet ”Tunna böcker slinker lätt ned ” den 18 juli gav mig anledning att återkomma till den korta bra (romanen). Den är lite av en favorit för mig som jag gärna återkommer till i min läsning. En kort bra är en bok med fokus på att berätta en historia på ett effektivt och lättillgängligt sätt utan att det komplexa i berättelsen försvinner. Man bärs i läsningen fram i känslan av att befinna sig i en väv av pregnant elegans. Man känner sig inte lurad efter en ”kort bra”. Lätt läst utan fadd eftersmak.

Under en period samlade jag och mina kolleger på min tidigare arbetsplats på ”Korta bra”. Vi sammanställde även en lista till Bibliotekstjänst med den titeln. Men de ville hellre ha en lista med lättlästa korta romaner, vilket inte nödvändigtvis behöver vara samma sak, så kanske inte vår lista i slutändan gav full valuta för begreppet ”korta bra”. Samtidigt är det inte helt lätt att snyta pärlorna ur rockärmen. Men här kommer i alla fall en helt subjektiv (kort) lista för korta bra:  



Emmanuel Bove 1898-1945



Mina vänner av Emmanuel Bove. En ljuvligt sorglig historia om en ensam misantrop som egentligen har allt annat än vänner.
Vi dödar Stella av Marlen Haushofer. När den fula ankungen- Stella kommer till familjen är det bara en tidsfråga innan svankatastrofen är ett faktum.
Kranes konditori av Cora Sandel. Dramatiken växer i takt med springet i dörren till det inre av det lilla konditoriet, alltmedan biträdet suger tand.

Söndagen då jag blev världsmästare av Friedrich Christian Delius. Det var ett tag sedan man var tvungen att smyga sig till att lyssna på radio, men här finns ultimat spänning från första till sista sidan trots att matchen spelas på lägsta volym.
Ru av Kim Thuý. Kan flykten och exilens vånda vara vacker? Ja, det kan den.
Mannen som läste kärleksromaner av Luis Sepulvéda. Regnperioden är perfekt för läsning av kärleksromaner, det enda som stör är att byborna ställer till det för sig.

Dessa böcker hade jag gärna tagit med till hängmattan, om det varit soligt och jag fortfarande hade semester och inte större delen av bibliotekets böcker hade varit inplastade.
Kanske har man mer tur att hitta böcker på bibblan med med denna lista med boktips direkt från Svd´s läsare.

Ps. Det finna andra typer av korta romaner , med korta textsjok i en blandning mellan prosa och poesi, kort och gott kortprosa. En sådan text är egentligen en mycket ”tjockare” bok än omfånget vittnar om.  Hit kan räknas romaner av svenska författare som Magnus Florin, Sara Mannheimer och Ida Linde.

Deckare i sommargrönskan

Det bästa som fanns när jag var yngre och hade sommarlov, var att cykla till bibliotekt, ladda upp med en bunke böcker och sedan hem igen för att tillbringa långa lata sommardagar, ute eller inne, med den bästa av alla sysselsättningar: att läsa!

Att läsa deckare är något jag förknippar med sommar och sommarlov. Jag läser visserligen deckare året runt men på sommaren har den sin givna plats.Min första deckarbekantskap var Agatha Christie och jag kan fortfarande känna den sommarlovskänslan jag hade då, när jag någon gång håller hennes böcker i min hand.

Deckaren har som genre fått ett rejält uppsving och idag är det inte "fult" att läsa deckare längre. Intresset för deckare är stort och det ges ut en mängd varje år. Att hitta riktigt bra deckare i denna störtflod är inte alltid så lätt. Själv läser jag mest brittiska deckare men även en och annan svensk slinker ner. Någon favoritförfattare har jag nog inte men det finns några författare vars böcker jag oftast ser fram emot att läsa. Här kommer några tips:

Ian Rankins böcker om kommissarie John Rebus
Ann Cleeves böcker om polisen Jimmy Perez
Reginald Hills böcker om poliserna Dalziel och Pascoe
Elly Griffiths böcker om arkeologen Ruth Galloway

Håkan Nessers fyra böcker om kommissarie Gunnar Barbarotti
Åsa Larssons böcker om åklagare Rebecca Martinsson

Och sedan har jag en svaghet för Jan Mårtensons böcker om antikhandlaren Johan Kristian Homan. Inte för att jag egentligen tycker att de är så bra, utan det är kombinationen deckare-antikviteter-mat som gör att jag läser dem. Det är samma sak som med att titta på Morden i Midsomer på tv, storyn är oftast inget vidare men miljöerna är svårslagna.

Men lika ofta som jag gillar att läsa deckare blir jag trött på att läsa deckare. Vilken tur att det även finns andra böcker!

Rapport! En bok om mönster

Den senaste veckan har jag frossat i mönster i Lotta Kühlhorns bok Rapport! En bok om mönster. Lotta Kühlhorn är nog en av Sveriges mesta mönsterkonstruktörer och många bokomslag pryds av hennes alster. Rapport är en mycket inspirerande bok hon beskriver hur hon jobbar när hon skapar mönster. Hon har en del ganska roliga tekniker, ett rutmönster föreställer till exempel hennes hantering av sitt höga blodtryck. De gröna rändernas bredd motsvarar träningstiden de olika dagarna, de rosa visar kalorifördelningen under dagen och den gula randen är andelen blodtryckssänkande medicin. Snacka om en person som verkligen lever med mönster. På slutet av boken finns 10 projekt att göra själv med konkreta tips på hur man kan bygga upp mönster och hur det sedan går till att får det tryckt på olika ting, bricka, disktrasa, tyg…mm. Jag bara älskar boken. Det känns som en bok jag vill återkomma till gång på gång, bara för att bli glad, inspirerad och så hoppas jag förstås att jag någon gång tar mig tid att försöka göra ett eget mönster. Så trots att jag har bestämt mig för att inte köpa fler böcker tror jag att den här får vara ett undantag, jag VILL ha ett eget exemplar.  Men den finns ju såklart att låna på biblioteket.