Istanbul : en resa

I oktober packade jag väskan och åkte på kort semester till Istanbul, en av årets Kulturhuvudstäder och Turkiets största stad med en befolkning på ca 15 - 20 miljoner. Dubbelt så stor som Sverige vilket i sig är en hisnande tanke. Men det som är mer intressant är Istanbuls bakgrund & historia, symbol för att befinna sig i gränslandet mellan öst och väst och vad nu det innebär. När jag åkte tog jag med mig (förutom klassiska resehandböcker) den turkiske författaren Orhan Pamuks självbiografi & stadsporträtt "Istanbul - Minnen av en stad". Precis som Istanbul är Orhan Pamuk en ny bekantskap för mig och jag tror ändå, nu i efterhand, att den här boken var en bra början att lära känna både Istanbul och Pamuk.

Boken är indelad i korta kapitel & innehåller en del bilder vilket passade mig eftersom intensiva stadssemestrar inte alltid innebär koncentrerad läsning och mycket egen tid. Pamuk skriver om sig själv och sin uppväxt i Istanbul, samtidigt så väver han in Istanbuls historia. Innan jag landade hade jag redan fastnat för två saker som Pamuk skriver om: Bosporen och Hüzün. Pamuk återkommer till Bosporen vid flera tillfällen i boken: det turkosa vattnet, lastfartygen som tutar i den tjocka dimman, utflykterna som han och hans familj gjorde när han var liten, myter och skrönor. Att ha läst detta innan jag själv gjorde min första båttur gav detta turkosa farvatten ett annat liv, tanken slog mig hela tiden "här drunknade 20 000 ryska får".

Hüzün är det turkiska ordet för melankoli. Pamuk tillägnar detta ord och begrepp ett helt kapitel i boken, och låter det sedan återkomma, det är tydligt att detta är något väsentligt för honom. Pamuk menar att detta ord, känsla och sinnesbeskrivning har påverkat och betytt mycket för Istanbuls kultur, poesi och vardagsliv de senaste 200 åren:

"Istanbuls hüzün är inte bara den stämning som förmedlas av dess musik och poesi, den är ett sätt att betrakta livet som berör oss alla, inte bara en sinnesstämning utan en egenskap som sist och slutligen är lika bekräftande som förnekande i förhållande till livet"

Om Bosporen var en konkret sak, som ett turkost vatten som ens ögon alltid drogs till när man befann sig i centrala Istanbul, så kan man säga att hüzün är en stämning som inte går att ta på och som jag inte kom åt under den korta tid som jag var där. Jag tror inte att jag nådde den mer än i Pamuks bok, men det gjorde ändå staden mer intressant och jag blev intresserad av att läsa mer turkisk litteratur.

Lyssna om Istanbul:

Sveriges Radio sände ett bra temaprogram om Istanbul i våras.

Konflikt i P1 sände nyligen från Istanbul där man diskuterade Turkiet idag, och dess roll i världen. Intressant program för den som vill veta mer om Turkiet.

På Bibblan:

Låna om Istanbul

Låna Orhan Pamuk

Helt säkert!

Vi har mycket bra musik på biblioteket och köper kontinuerligt in nya cd-skivor. En av de senaste tillskotten är Facit med Annika Norlin, alias Säkert! som är en fullkomligt lysande samling sånger.

Annika Norlin är från Östersund och fyller 33 om en månad. Hon gör musik på engelska under namnet Hello Saferide och slog igenom 2005 med albumet Introducing ... Hello Saferide. Två år senare kom Säkert!s första skiva (Säkert!) med Vi kommer att dö samtidigt som hitsingel.

En annan (ganska) ny (väldigt) bra skiva är Pärlor och svin med Carolina Wallin Perez, där hon tolkar låtar av Kent. Wallin Perez är egentligen jazzsångerska och följaktligen är musiken mer influerad av cool jazz än pop och det fungerar väldigt bra. Min upplevelse är att texterna kommer fram mer och blir starkare än i de ursprungliga versionerna med Kent.

Här är ett smakprov från Pärlor och svin.

Musiken kan du hitta i vår katalog och du får låna hem alla cd-skivor i två veckor. Om du saknar någon skiva som du tycker att vi borde ha, går det utmärkt att lämna inköpsförslag, antingen via katalogen eller irl på biblioteket.

Nya stick- och virkböcker på biblioteket

Det är jättekul med nya böcker och här kommer en härlig hög att hugga tag i när du känner dig sugen på ett stick- eller virkprojekt.

På svenska:

Hammerskog: Skönt stickat

Mönster till många små projekt: vantar, muddar, mössor, sockor, sjalar och halsdukar. Mönstren utgår från klassiska mönster men känns ändå moderna. Mönstren är av varierande svårighetsgrad men det finns inte

de allra enklaste nybörjarsakerna, trots det innehåller också grunderna i stickning och virkning med bra och instruktiva foton.

Johansson: Stickat i ekologisk ull

Den här boken har mycket fina bilder är läckert fotograferad på ishotellet i Jukkasjärvi, väldigt exotiskt för oss skåningar. Här finns alla möjliga plagg, en enkel rätstickad sjal, klänningar med flätor, roliga tröjor med stora hål och sockor, muddar, benvärmare och mycket mer. Det mesta är stickat i grova garner och modellerna är moderna. Lockande trevliga saker men bara till tjejer/damer inte ens en enda liten ekologisk halsduk till honom. Den här boken ger mig både sticksug och stickaptit, fast jag inte passar så

bra i de ljusa naturfärgerna glömmer jag nästan bort det när jag bläddrar och ser framför mig hur jag är ganska snygg i en vit tröja.

På engelska:

Johnson: Socks from the toe up

För dig som gillar att sticka sockor och vill prova något nytt, nämligen att börja sticka sockorna från tån och uppåt. Väldigt praktiskt tycker jag då kan man sticka skaften så långa som garnet räcker till. Instruktiv och bra bilder som visar hur man gör de olika momenten, olika modeller för hälen finns också med.

Avery: Knitting 24/7

En bok med mindre projekt som jag verkligen gillar, snygga muddar, roliga vantar och en hel del annat. Veronik Avery är en spännande designer hon gör annorlunda mönster men ändå ganska enkla beskrivningar på en till två sidor. Jag har stickat ett par gröna filtade hobbittofflor som blev jättevarma och mysiga.

Så en virkbok också den på engelska

Omdahl: Crochet so fine

Eleganta virkade koftor, tröjor och sjalar mest för sommarbruk eller till fest men också en värmande liten krage. Det är roligt med virkmönster till annat än grytlappar och mormorsrutor.

Du känner kanske motstånd mot att sticka eller virka efter ett mönster på ett främmande språk men det finns hjälp att få, på Stickkameras sida finns bra hjälp under rubriken Bra att ha i vänsterspalten ganska långt ned.

Nattvandraren

Andrew Taylor är en flerfaldigt prisbelönt engelsk författare som även fått Svenska Deckarakademins pris för boken Det blödande hjärtat som kom på svenska 2009.

Nattvandraren , som är hans senaste bok, utspelar sig i Cambridge på 1780-talet. Dit kommer John Holdsworth för att på uppdrag av Lady Anne Oldershaw bota hennes son Frank som är mentalt instabil. Holdsworth, som förlorat sin son och fru i tragiska olyckor, står på ruinens brant och har därför ingenting emot att lämna London för att resa till Cambridge. Anledningen till att Lady Anne ger Holdsworth uppdraget är att han skrivit en bok om spöken. Holdsworth är övertygad om att spöken inte existerar och eftersom Lady Annes son Frank har blivit galen efter att ha sett ett spöke så tycker hon att Holdsworth är den rätte för uppdraget. Frank befinner sig i Cambridge där han behandlas av en läkare med något egensinniga metoder. Officiellt åker Holdsworth till Cambridge för att katalogisera en boksamling, inofficiellt för att försöka bota Frank. Väl i Cambridge dras han in i en värld av gamla traditioner, mystiska sällskap och intriger.

Andrew Taylor skriver med känsla. Person- och miljöbeskrivningarna är levande och trovärdiga. Framförallt gillar jag miljöbeskrivningarna som gör att man nästan kan känna och se allt framför sig. Men den är lite långsam och med det menar jag att det händer inte så mycket från händelserna i början av boken till upplösningen i slutet. Det läggs väldigt mycket tid på beskrivningarna av miljö och personer att själva intrigen hamnar lite vid sidan av.

Men på det hela taget tycker jag ändå att det är en läsvärd bok. Att det inte händer så mycket förrän i slutet av boken stör mig inte så mycket eftersom jag tycker att den språkligt sett är mycket bra skriven och att miljö- och personbeskrivningarna är så bra.

Boken finns att låna på biblioteket.

Jag lyssnar

Många gillar att lyssna på böcker, det är avkopplande och man kan göra annat samtidigt som man lyssnar: promenera, stryka eller sticka. Det är i alla fall vad jag gör, inte stryker men det andra. Ibland är det pinsamt, jag sitter på tåget och ler för mig själv, skulle vilja skratta. Tror folk att jag är lite galen?  Men det är inte bara roligt att lyssna, ibland är uppläsaren inte bra, då lider jag och slutar lyssna även om boken är intressant.

Just nu njuter jag av Eva Röse som läser Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Vilken bok! Fyra kantstötta och lite udda människor som egentligen aldrig skulle ha träffats men här möts de och tillsammans blir de starka, Evas uppläsning är följsam och lagom mycket teater. Jag längtar till nästa stund när jag ska få lyssna på boken.
Min nästa bok är Hetta av Ian McEwan, den finns på Elib och som vanlig ljudbok.
Vill du lyssna så finns det flera möjligheter på biblioteket. Vanliga ljudböcker på CD (det går att flytta över dem till din MP3-spelare om du har dator), små MP3-spelare med en bok i, MP3-skivor och Elib, då lyssnar du via datorn när du är uppkopplad mot Internet. Det senare fungerar bra om man har trådlöst nät och en bärbar dator i hemmet. Vill du låna ljudböcker så börja söka i bibliotekets katalog, den finns numera direkt på bibliotekets webbsida.
Böckerna går ju så klart att läsa som vanligt och Gavaldas bok är även filmatiserad, bibblan har filmen!

Boktips från praktikanten Ebba

Jag heter Ebba Sigeback och är praktikant på Biblioteket i Hässleholm denna veckan (v.41).
Jag går i 8:an på Läredaskolan.

Jag skulle vilja tipsa om en bok som heter Vingklippt ängel av Berny Pålsson.

Det är en sann historia där vi får följa med Berny på alla behandlingshem hon var på under sina tonår. Berny är psykiskt sjuk och tror att hon har demoner inne i kroppen som tvingar henne att rena sig, genom att skära sig och kräkas upp sin mat. Hon går upp och ner i sin psykiska hälsa och får vara med om många olika behandlingar, ta många tabletter och träffar mycket människor. Hon missbrukar allt ifrån alkohol, droger och rakblad för att glömma smärtan och sorgen.Hon har ingen bra relation till sina föräldrar som själv inte mår så bra. Hennes mamma har också varit psykiskt sjuk och får ibland återfall och blir deprimerad. Hennes pappa är alkoholist. Hon har ingen relation alls till hennes två äldsta bröder som låtsas som hon inte finns. Hennes yngsta bror är den enda som pratar med henne. Hennes systrar hör av sig ibland, men inte ofta. Hon har bara sin änglafamilj, som hon kallar dem. Det är hennes vänner, som också mår psykiskt dåligt och tillsammans vill dem bygga en hög mur, och få bort verkligheten. Berny lider av schizofreni, som ger hallucinationer och vanförställningar. Boken berör och fängslar. Det är en av dom bästa böckerna jag läst. Man fastnar direkt och man lider med Berny. Man

får se hennes sjukdom från hennes eget perspektiv och hur hon hanterar sin smärta.

  Man hittar boken här .
Bernys hemsida hittar ni här.

Författarbesök: Google-koden

Journalisten Andreas Ekström har skrivit den första svenskspråkiga boken om Google - världens största och viktigaste nätfenomen. Men det är inte en bok om teknik, eller pengar, eller om internet. Det är en bok om hur vi människor beter oss. Om varför vi så konsekvent över hela världen väljer ett och samma sätt att söka på nätet. Dessutom innehåller boken tidigare inte kända fakta om Google, samtal med avhoppare och ett sökande efter pandemier i djungeln i Kamerun.



Måndag 18 oktober kl 19.00 berättar Andreas Ekström mer om Google på ett av höstens tre författarbesök på Kulturhuset i Hässleholm. Biljetter köper du på Turistbyrån. Varmt välkommen!


P.S.


Om du vill ha en försmak av vad Andreas kommer att prata om kan du se tv-programmet Kobra som nyligen sände ett special om Google.


Låna boken på biblioteket

Hetero i Hägersten

Sofia Olsson, född -79, är serietecknare och journalist, bland annat på Kulturnytt i P1. År 2007 debuterade hon med seriereportageboken Ända hit där hon gör serier av samtal med invandrare som berättar om hur de ser på Sverige och problem de stött på, allt sett ur ett dråpligt och humoristiskt perspektiv men med en knorr av allvar.

I år kom hennes andra seriealbum Hetero i Hägersten ut, i vilket man får följa ett par i trettioårsåldern och de kringelikrokar deras förhållande tar. De flyttar runt mellan andrahandslägenheter och strular runt ett tag innan de bestämmer sig på allvar, precis som det brukar vara i brytpunkten mellan ansvarslös, ungdomlig tillvaro och vuxenlivet.

Teckningarna är snygga, välgjorda och fantastiskt roliga, och fångar verkligen typiska situationer och samtida resonemang på pricken. Själv skrattade jag så gott som hela tiden medan jag läste albumet, kanske mest åt det ständiga dilemmat: varför tömmer ingen tesilen innan den hamnar i diskvattnet?

Frågan om varför det alltid är Beck på tv är också ett återkommande problem, liksom vem av dem som mest är ett offer. "Jag är ju arbetarklass", säger killen, "och du kvinna ... Hur ska vi synka våra offerroller?" "Vi får väl göra ett schema", svarar tjejen.

Här finns Sofia Olssons hemsida med massor av teckningar att skratta åt. Och här kan du hitta Sofia Olsson i vår katalog. Sök på "Sofia Olsson hci" så hittar du rätt.

Tomelilla och döden

Igår läste jag i en tidning om att Tomelilla det senaste året har lika stor andel anmälda fall av misshandel som Malmö. (1149 stycken mot Malmös 1229) I onsdags var journalisten och deckarförfattaren Olle Lönnaeus på besök här i Kulturhuset och berättade om sina deckare där han placerar huvudpersonerna i sin barndomsby Tomelilla. Han tränger bakom småstadsidyllen och skildrar människor som kanske inte är Guds bästa barn. Debuten "Det som ska sonas" har översatts till flera språk och filmrättigheterna är också sålda. I Italien lanserades boken som "country noir", något som gläder författaren, inte minst när han upptäckte vilket sällskap han med den genrebeteckningen hamnade i. Som journalist är han noga med researchen och det följer med in i romanerna. En del av berättelserna och karaktärerna har en direkt botten i verkligheten, Bubbelkungen har funnits och likaså det brott som Mike Larsson i senaste boken är dömd för. Men allt är behandlat med författarens rätt att förvränga och spetsa till. Allt om Tomelilla är inte sant heller, men vid ett framträdande i Tomelilla fick Olle en rejäl utskällning av en kvinna i publiken för att byn skämts ut av hans bok. Det blev dock en bra diskussion efteråt. Denna kvällen refererades det då direkt till filmen "Plötsligt i Vinslöv" och reaktionerna på den. Men sammantaget har både Tomelilla och Vinslöv allt att vinna på att vara huvudpersoner i mediabruset.

Hitta Lönnaeus böcker på bibblan

Döden i grytan

Sedan min äldsta dotter blev vegetarian för tio år sedan har resten av familjen gradvis följt efter. Själv äter jag fisk, men kött blir det i stort sett aldrig. Och efter att ha läst ”Döden i grytan” av Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson är jag än mer benägen att avstå från kött. Nu är det inte så att de i boken propagerar för en vegetarisk kosthållning, men vad som berättas om den industrialiserade djurhållningen gör mig väldigt illa berörd. Nilsson har som bekant rört om rejält i grytan tidigare genom både ”Den hemlige kocken” och ”Äkta vara”. I dessa handlar det om fusket i matbranschen och böckerna har placerat livsmedelstillsatserna och den oändliga raden av e-nummer i debattens centrum.

I denna nyutgivna bok handlar det om de nya hygienkraven för livsmedelshantering, som får som konsekvens att dagisbarnen inte släpps in köket, gatuköket inte får lov att tillaga annat än pulvermos och att sjukhuspatienter serveras portionsförpackad färdigmat i plastlåda. När larmen duggar tätt om salmonella och campylobakter hos kycklingar och grisar, när svin- och fågelinfluensa hotar skärper vi kraven och stoppar 77–åriga frälsningssoldater som bakar bullar i det egna köket. Var finns sambanden och var kommer egentligen hotet ifrån?

”Döden i grytan” finns att låna på biblioteket!

En annan fransk bok som kommer att presenteras på vårt bokcafé torsdag kl 19.00

Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye

En relativt ung fransk författare med en rad romaner och teaterpjäser bakom sig. Hon debuterade redan som 18-åring 1985, och är ett stort namn i Frankrike. Hon blir ganska upprörd då hon omtalas som invandrarförfattare, hon är uppväxt i Frankrike och hennes mor är fransyska, fadern,  som hon träffade  först då  hon var 15 år kommer däremot från Senegal. "Det enda som är afrikanskt hos mig är mitt utseende", lär hon ha sagt.  

För boken tre starka kvinnor fick Marie Ndiaye det prestigefyllda franska Goncourtpriset 2009 och i samband med att hon tog emot priset uttalade hon sig  kritiskt för att inte säga hätskt mot president Sarkozy vilket chockerade en del.

Tre starka kvinnor består av tre kortromaner eller långnoveller som har lösa beröringspunkter men inte riktigt ändå hänger ihop som en roman. Alla handlar om kvinnor som på ett eller annat sätt är eller har varit utsatta för förtryck, alla har ett ursprung i något afrikanskt land och en beröring med Frankrike. Alla handlar om kvinnor med ett utanförskap. Alla handlar också på ett plan om svaga män. Och i relief mot deras svaghet framstår kvinnornas tysta styrka så mycket klarare.

Nora kallas till sin far och reser mot bättre vetande verkligen dit. Hon finner fadern som alltid varit så mån om sitt yttre nedgången och hans hus förfallet. Han har två små döttrar som han knappt vet att de existerar, han kan inte ens deras namn. Det enda som betyder något är sonen, hennes bror. Det är för hans skull hon kallats dit. Sakta rullas historien upp och nu och då vävs samman. Att läsa den här berättelsen är som att gå i en labyrint och för varje hörn man går runt får man nya ledtrådar som så småningom leder till en slags förståelse.  En historia brer ut sig.

Den andra och längsta delen av boken utspelar sig under en enda dag och helt utifrån en mans perspektiv. Rudy älskar sin hustru med en besatthet som går utöver  allt annat och han tror att hon varit otrogen med hans chef. Han hatar sitt jobb. Han är sjuk. Han grubblar, han är närmast sinnessjuk, det hela påminner nästan om en skildring av Dostojevskijs febriga figurer.

Den sista ganska korta berättelsen är ett skrämmande kvinnoöde. Khady Demba, en barnlös änka förskjuts av sin döde mans familj. Hon får en rulle sedlar och en adress och skickas iväg att söka fly till Frankrike. Hennes styrka ligger  i att hon hittar sig själv, mitt i misären bär hon en stolthet. Jag är Khady Demba upprepar hon för sig själv som ett mantra. Och trots all fysisk smärta, alla svek och våldtäkter som hon utsätts för håller hon sitt huvud högt. Jag är Khady Demba!

Tre berättelser om hur det är att leva på marginalen med utsattheten som tema. Allt skildrat med ett språk som lyser och vibrerar.

Kärlekens geografi

På torsdag är det dags för höstens första Bokcafé på Stadsbiblioteket, då vi berättar om höstens nya böcker. Jag kommer bland annat att prata om Nina Bouraoui's bok "Kärlekens geografi" som nyligen kom ut på Grates förlag. Det är hennes elfte roman, den åttonde som översätts till svenska.

Nina Bouraoui är en fransk författare som är känd i sitt hemland som en del av en ny yngre generation författare som tar mark.

"Kärlekens geografi" är en tunn bok, knappt hundra sidor, men som innehåller ett flödande och brinnande språk. Det handlar om en författarinna som inleder en korrespondens med yngre konstnär i Zürich, vilket började med att han beundrar en dagbok som hon har gett ut. De skriver till varandra, mer frekvent och intensivt, snart uppstår en förälskelse mellan dem.

Jag berördes starkt av Bouraounis sätt att berätta om kärleken mellan två personer, om när förälskelsen tar tag i en på alla sätt, alla nerver och celler. Språket är ett flöde som berörde mig fysiskt, kunde riktigt känna karaktärerna i boken. Det är sällan jag läser en bok om kärlek som känns trovärdig och som inte övergår till olycka och hemskheter. Omtumlande och befriande.

Se vilka böcker som finns inne att låna på biblioteket av Nina Bouraouni

Kolla var och när höstens Bokcaféer äger rum