Jane Eyre gavs ut i England 1847 (på svenska 1850) och 1999gjordes en mycket bra nyöversättning. Boken, som skrevs av Charlotte Brontë, publicerades först under pseudonymen Currer Bell. Birgitta Svanberg skriver i efterordet till 1999 års upplaga att
Den bångstyriga och frihetsälskande Jane Eyre väckte den läsande publikens förtjusning, men många kritikers ogillande. Charlotte Brontë gjorde klokt i att gömma sig bakom den neutrala pseudonymen Currer Bell, som kunde tolkas manlig. Någon kritiker skrev att boken var en skandal, men om det var en kvinna som skrivit den skulle den vara en katastrof.Själv läste jag Jane Eyre för första gången när jag var 15 år och sedan dess har det blivit några gånger till. Det är en bok som jag tycker att man kan läsa många gånger eftersom man läser den med olika "glasögon" beroende på var man själv befinner sig i livet. Man kan läsa den enbart som en romantisk historia där den gryende kärleken mellan den föräldralöse guvernanten Jane Eyre och Mr Rochester, ägare till Thornfield Hall, står i fokus. Den kan läsas som en spökhistoria, för det finns ruggiga inslag. Men den ger också en inblick i den viktorianska synen på hur barn och kvinnor skulle bete sig och där Janes agerande, både som barn och ung kvinna, blir till något smått revolutionärt.
Givetvis har Jane Eyre även filmatiserats. Det kan vara svårt att skapa en film på 1½ timme av en bok med så många djup. Av de jag har sett så är det bara en längre version som gjordes för tv 1983 med Zelah Clarke och Timothy Dalton i huvudrollerna, där jag tycker att de lyckats ganska bra. Nu har det kommit en ny film som snart släpps på DVD. I denna version spelas Jane och Mr Rochester av Mia Wasikowska och Michael Fassbender. Det ska bli spännade att se hur bra (eller dåligt) de lyckas denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar