Siri

För många år sedan läste jag en biografi av Maj Dahlbäck om Siri von Essen och blev lite fascinerade av hennes liv. Nyligen kom en skönlitterär bok om henne, skriven av Lena Einhorn.

Siri föddes 1850 och dog 1912. När hon mötte mötte August Strindberg första gången 1875, var hon gift med friherre Carl Gustaf Wrangel. Ett år senare skiljer de sig och Siri börjar ta teaterlektioner, något hon länge drömt om. August stöttar henne i hennes intentioner att skapa sig en karriär inom teatern. I slutet av 1877 gifter sig Siri von Essen med August Strindberg, ett äktenskap som kom att vara i drygt femton år.


Einhorns bok tar sin början när Siri träffar August för första gången. Som läsare får man följa dem från deras första möte och hur det kom att utveckla sig, varvat med sekvenser från äktenskapets upplösning. I början är deras äktenskap bra. Siri tar teaterlektioner, får huvudrollen i en uppsättning och får goda recensioner. Einhorn skriver: Det var självklart. De skulle leva jämlikt, som likvärdiga parter i en kärleks- och arbetsrelation. De skulle lyfta varandra, inte besegra varandra. De skulle ge näring åt varandra, och aldrig nå framgång på den andras bekostnad.

Men äktenskapet börjar knaka i fogarna i och med Siris framgångar inom teatern. När hon åter blir gravid blir hon till sin stora sorg uppsagd ifrån Dramaten. August, vars stora genombrott kom med Röda rummet 1879, går från att ha förespråkat jämlikhet till att fokusera på sin egen karriär. Han drabbas också av oresonlig svartsjuka och slutligen kom han att avsky Siri.

I boken träder en bild fram som är till Siris fördel. En kvinna som vågar trotsa konventioner och som efter upplösningen av hennes och August äktenskap, får stå ut med trakasserier från August sida.


Einhorns bok har, med rätta tycker jag, fått bra recensioner. Jonas Thente, recensent i Dagens Nyheter, skriver att: Lena Einhorn bygger skickligt en övertygande psykologisk studie av två människor som verkar som skapta för varandra, men hon reserverar helt naturligt sympatierna för den Siri som byter ett fängelse mot ett dårhus.

Svenska Dagbladets Rita Tornborg skriver i sin recension att: Einhorns ”Siri” är alltså ingen egentlig roman utan en lätt fiktionaliserad samling kända fakta som blivit till ett nytt ”En dåres försvarstal”, där dåren heter Siri von Essen. (Strindberg har skildrat upplösningen av sitt äktenskap med Siri i boken En dåres försvarstal, min anm.).


Lena Einhorn kommer till Kristianstads bokfestival. Boken finns till utlån på biblioteket.

Godkänt av Kulturrådet

Bibliotekets snurra Godkänt av Kulturrådet är påfylld. Här blandas allt, högt och lågt, av den utgivning som biblioteket får tillgång till utanför den gängse bokfloden. Kanske man kan säga att det är det mest spännande på bibblan just nu, innan alla höstnyheter ramlar in. Vad sägs om:
Planhammars bok Efter honom syndafloden, en bok om Jack Kerouac.

En biografi av Christina Karlsson Wetterberg om sekelskiftesdramatikern Frida Stéenhoff,
…bara ett öfverskott av lif…

Livet det bästa man har – samtal med ungdomar i särskolan
om livet av Ragnar Furenhed

Om bokstavskombinationer som DAMP, rasismdiskussionen och fettpaniken handlar boken
Goda sanningar? Debattklimatet och den kritiska forskningens villkor. Redaktörer Sara Johnsdotter och Aje Carlbom.

En väldigt stor vit elefant – unga röster i mongolisk poesi. Dikter i tolkning av Joar Tiberg och Gunnar Svensson

Och doften var ett mörkt vattenfall 14 sånger av Dipak Mazumdar

Nietzsche – att skapa sig frihet. Seriealbum om tänkaren och hans värld tolkade av Maximilien LeRoy

Arvet efter Mubarak – Egyptens kamp för frihet av Per Björklund. Initierad belysning av ett hett ämne.

Romträsket av Hunter S Thompson. Klassikern ”The Rum Diary” i översättning av Einar Heckscher. Kultförfattarens enda roman i nyutgåva.

Tvåkönad – studier i den svenska hermafroditens historia av Maja Bondestam. Varför syns inte hermafroditen till längre? Tidigare uppträdde ”den” jämte mannen och kvinnan i konst och litteratur.

Herredjuret av Mattias Hagberg. En biografi i det lilla formatet om David Sjölander, konservator och äventyrare. I slutet av 1800-talet fäller han en stor elefanthane i Västafrika, men överlever därefter inte arbetet med att montera och konservera den för Naturhistoriska museet i Göteborg.

I serien ”Svenska illustratörer och konstnärer” kommer en bok med bilder av Joakim Pirinen. Författaren Agneta Klingspor har skrivit ett förord i ett försök att omforma hans universum ”Kör en tjottablänkarei syntaxens välordnade palats och lyssna på surret från realismen”.

Dett är bara ett axplock av de nya godbitarna. Låna, läs och låt dig överraskas!

Läsupplevelse och filmtips

Tidigare i sommar skrev jag om den svenska sommaren, om sol och regn. Regn har vi fått så det räcker, åtminstone där jag befunnit mig. Och i stället för att vara ute och njuta av solen i den omfattning som jag önskat, så har det istället blivit mycket läsande och filmtittande. En av sommarens största läsupplevelser, kanske rentav den största, var Harry Martinssons Nässlorna blomma. Berättelsen om Martin Tomasson, sockenpojken som ackorderas ut till de gårdar som bjuder lägst, är en berättelse med språklig skönhet och en realism i miljö- och personbeskrivningarna. En bok att läsa igen.

En av de filmer som jag sett i sommar tillhör en genre som jag inte tittar på så ofta. Jag brukar inte gilla "westernfilmer" men bröderna Coens True Grit tillhör undantagen. True Grit baseras på en roman av Charles Portis och handlar om 14-åriga Mattie Ross (Hailee Steinfeld) som lejer sheriffen Rooster Cogburn (Jeff Bridges) för att leta reda på sin fars mördare. Mattie nöjer sig inte med att sitta hemma utan kräver att vara delaktig i jakten på faderns mördare. Tillsammans med Texas Rangern LaBouef (Matt Damon) ger de sig av och det blir ett riktigt äventyr, stundtals småroligt och vid något tillfälle så påminner Rooster Cogburn om gunfightern Kid Shelleen i filmen Cat Ballou, om någon kommer ihåg den...



En annan film som baseras på en bok och som kommer att finnas på biblioteket i höst, är Norweigan Wood. Boken, som har samma namn som filmen, är skriven av Harold Murakami och utspelar sig i Japan under 1960-talet. DNs recensent Helena Lindblad, skriver att; "Norwegian Wood" är ett ovanligt lyckat äktenskap mellan bok och film, en känslig tolkning som lyfter fram poesin i hur den bitvis djupt tragiska historien samtidigt tillåts att vibrera av ungdom och passion.

Andra filmer som kommer till biblioteket i höst är till exempel Never let me go och Blue Valentine. Läs mer om filmerna på IMDb

Nytt!

Sensommaren är här och hösten nalkas snabbare än man kanske skulla önska, men det finns åtminstone en ljuspunkt i den mörka årstiden som väntar.

Höstens digra bokutgivning.

Det kommer ut galet många bra böcker i höst och härmed plockar jag ut ett fåtal av utgivningskakans russin för att trigga er läslängtan.



Johan Theorins nya bok Sankta Psyko kommer ut i oktober och titeln bådar onekligen gott för oss som gillar otäckheter. Mer läskigt blir det när Minotaur förlag ger ut nya deckare av Denise Mina, Stephen Booth och Peter Robinson. Marie Hermansson, som tidigare bland annat skrivit den utmärkta Musselstranden, ger ut en ny roman nu i augusti som heter Himmelsdalen. Paul Austers nya bok Sunset Park kommer i september och då kommer också Joyce Carol Oates självbiografiska Änkans bok. En ny roman av engelska Lisa Jewell släpps i oktober: Syskonmakaren. Från Storbritannien kommer också skådespelerskan Dawn French som skrivit en roman som man kan förmoda är lika rolig som hon själv brukar vara. En liten smula underbar heter den. Den kontroversielle Michel Houllebecqs nya roman Kartan och landskapet kommer nu i augusti.


Sista russinet är den omåttligt populära Karin Brunk Holmqvists senaste alster Kaffe med musik.




Tänk på att nya böcker ofta är utlånade och att det kan finnas lång kö på dem. Då kan du själv reservera genom att logga in i vår katalog. Böcker som du inte hittar i katalogen kan du lämna inköpsförslag på, så försöker vi att köpa vi in dem åt dig.



Välkomna hit!

Romanen på 400 sidor om att bygga en vedeldad ugn

Den romanen har jag inte läst, men jag har däremot läst om den i det senaste numret av litteraturtidskriften Kritiker som kom i veckan. Den kommer inte så ofta, 3-4 gånger per år men är då späckad med artiklar om litteratur som sällan når de stora hitlistorna på bibblan och i handeln. Innehållet i senaste numret, No 19, rör sig mestadels i östra Norden, vilket ger att både finlandsvensk och finsk litteratur får utrymme. Även fasta avdelningar ingår, som debatt och ekonomi, där först den senare fångar mitt intresse. Diskussionstråden kring hur författare och andra konstnärer ska bli bättre på att marknadsföra sig tas upp ur flera intressanta vinklar av kulturredaktören, kritikern och översättaren John Swedenmark. Hur tjänar man pengar på att skriva för att få tid att skriva mer? Att få den enskilda författaren att definiera sig som marknadsekonomiskt subjekt i förhållande till sin egen produktion, kräver inte bara att kunna räkna ut sitt eget värde eller andra vägar för distribution och debitering utan även en djupare dimension som handlar om livsinställning.
På något sätt går det som en röd tråd igenom numret, långsamheten. Tålmodigheten som krävs för att skriva en roman eller bygga en vedeldad ugn på traditionellt vis. För att inte tala om den tid det tar att läsa. Det tar tid, det kan bli tråkigt och fantasilöst men på något sätt så fäster litteraturen oss fortfarande i den process som kallas livet. Författaren Jón Kalman Stefánsson beskriver det så bra i sin essä ”Intrigens makt” som bygger på en föreläsning till litteraturstudenter. Där sågar han fullständigt inställningen som råder på dagens bestsellerlistor och romaner som skrivs på löpande band utifrån tema som man vet säljer. Den sanning vi söker i romanerna finns inte, livet är inte så tillrättalagt och slutar sällan med alla trådar uppföljda och fästade i livets väv. Han går så långt att han påstår att deckaren kan bli romanens död! Och om berättelserna upphör finns det inte mycket som kommer istället. Tunga insikter. Men det håller hjärnan igång och när jag läst det senaste numret av Kritiker är jag på väg ut att länsa biblioteket hyllor på den verkliga litteraturen, för den finns därute, i ett bibliotek som släpar med sig vårt minne, samtid och framtid i en takt som ligger långt efter dagens bredfiliga datormotorväg .

Ps! Boken om ugnsbyggandet, Uuni, är skriven av Antti Hyry men troligtvis (ännu?) inte översatt till svenska. Den fick Finlandiapriset men bakom står en delad kritikerkår.

The sound of music

I sommar har vi fått in lite skön ny musik på bibblan. Allt från bluegrasssnubbarna Allerton&Alton (som låter som fångtrion i "Oh Brother, Where Art Thou" på riktigt), soulmadamen Jill Scott...



...till Ron Sexsmith, 94-åriga bluesfarbrorn T-Model Ford, brittiska The Streets till And You Will Know Us By The Trail Of Dead.



Kom in och låna!

Blogger bråkar med oss idag och det verkar omöjligt att göra hyperlänkar. Men vill du läsa mer om The Streets är adressen www.the-streets.co.uk och Ron Sexsmith hittar du på www.ronsexsmith.com

Semestertips för alla väder

Vår stora semestermånad Juli har hittills bjudit på både regniga kvällar och soliga dagar och här på biblioteket har vi trevliga semestertilltugg för alla typer av väderlek och humör.

En bok som blivit rejält omskriven och upphaussad är En dag av David Nicholls. Så här skrev till exempel Svenskan om den och Bokhora skrev så här fint. Och jag kan inte annat än att falla in i hyllningskören, jag med. Den handlar om Dexter och Emma som möts 1988 när de tar examen på universitetet och sedan handlar varje kapitel om samma dag, den 15 juli, varje år fram till 2007. Om man tycker om Nick Hornby eller Lisa Jewell bör man gilla En dag. Den påminner i ganska hög grad om så kallad lad- och chicklit, men är betydligt mer välskriven och tja, bättre, än sådan brukar vara. David Nicholls skrev också manus till den brittiska tv-serien Kalla fötter (som några av oss minns med saknad) och det märks. En dag är precis lika klok, berörande, varm, engagerad och rörande som de positiva recensionerna säger. Läs den!

Den som inte vill ligga i hängmattan med en bok kanske känner för att titta på en bra film när myggen börjar bli alltför påträngande i kvällningen. Vi har flera nya (och gamla) bra filmer. The King's Speech är sprillans ny och definitivt ett måste för alla anglofila vänner som finns här i krokarna. Den är oerhört välspelad, tryfferad med njutbar brittisk humor, värme och underbara miljöer från 30-talets London. Den handlar om nuvarande drottning Elizabeths pappa, George VI, som har problem med att stamma. När hans äldre bror Edward abdikerar för att gifta sig med Wallis Simpson blir han med nödvändighet tvungen att klara av att tala offentligt utan att staka sig. Hans hustru letar upp en talpedagog som med okonventionella metoder (se nedan) behandlar George och en varm vänskap mellan de båda männen - med så olika bakgrund - växer fram, dock inte helt utan komplikationer. The King's Speech är välspelad (Colin Firth, Helena Bonham-Carter, Geoffrey Rush, Guy Pearce ...need I say more?), välregisserad och har ett oerhört starkt manus i botten och är dessutom mycket intressant rent historiskt.



Andra bra filmer som finns på bibblan är 127 hours, Mike Leighs Another Year, Black Swan med Natalie Portman och The Tree med fantastiska Charlotte Gainsbourg (titta på trailern här nedan!).



Välkomna in till biblioteket - come rain or come shine!

Bild lånad från weheartit.com

Hässleholm i botten?

Fastighetsägarna har lagom till Almedalen låtit Rudolf Antoni (utredare och biträdande näringsplitisk chef på Fastighetägarna i Göteborg) göra en rapport från ett forskningsprojekt om städers attraktionskraft. Rapporten heter Kulturen och staden och kan laddas ned. I denna första rapport från projketet finns ett teoretisk resonemang kring sambandet mellan städers attraktionskraft och kultur, framför allt bygger Antoni sina resonemang på Richard Floridas teorier. Det är de 34 största städerna i Sverige som är med i rapporten och där jämförs invånarnas kulturvanor avseende: teaterbesök, biobesök, bokläsning, biblioteksbesök och besök på pop/rockkonserter. När han sammanräknar resultatet så hamnar Hässleholm på sista plats i kulturligan. Lund, Göteborg och Stockholm är i topp i undersökningen.
Press, radio och TV intresserar sig just nu för hur vi som jobbar på Kultur Hässleholm reagerar på undersökningen. Vill du läsa rapporten så finns den här och nedan några länkar till artiklar och radioinslag.
Kulturnyheterna 4/7 och 5/7
Hur känns det för dig som är hässleholmare? Vad tycker/känner du när du hör/läser det här?

Förresten, riktigt så sur som jag ser ut på den gamla vinterbilden i Norra Skåne känner jag mig inte. Om det är så illa som i undersökningen så kan det ju bara bli bättre! Men som jag säger i tidningen så vill jag veta mer, det finns så många fler aspekter på kulturlivet än den tar upp.