Romanen på 400 sidor om att bygga en vedeldad ugn

Den romanen har jag inte läst, men jag har däremot läst om den i det senaste numret av litteraturtidskriften Kritiker som kom i veckan. Den kommer inte så ofta, 3-4 gånger per år men är då späckad med artiklar om litteratur som sällan når de stora hitlistorna på bibblan och i handeln. Innehållet i senaste numret, No 19, rör sig mestadels i östra Norden, vilket ger att både finlandsvensk och finsk litteratur får utrymme. Även fasta avdelningar ingår, som debatt och ekonomi, där först den senare fångar mitt intresse. Diskussionstråden kring hur författare och andra konstnärer ska bli bättre på att marknadsföra sig tas upp ur flera intressanta vinklar av kulturredaktören, kritikern och översättaren John Swedenmark. Hur tjänar man pengar på att skriva för att få tid att skriva mer? Att få den enskilda författaren att definiera sig som marknadsekonomiskt subjekt i förhållande till sin egen produktion, kräver inte bara att kunna räkna ut sitt eget värde eller andra vägar för distribution och debitering utan även en djupare dimension som handlar om livsinställning.
På något sätt går det som en röd tråd igenom numret, långsamheten. Tålmodigheten som krävs för att skriva en roman eller bygga en vedeldad ugn på traditionellt vis. För att inte tala om den tid det tar att läsa. Det tar tid, det kan bli tråkigt och fantasilöst men på något sätt så fäster litteraturen oss fortfarande i den process som kallas livet. Författaren Jón Kalman Stefánsson beskriver det så bra i sin essä ”Intrigens makt” som bygger på en föreläsning till litteraturstudenter. Där sågar han fullständigt inställningen som råder på dagens bestsellerlistor och romaner som skrivs på löpande band utifrån tema som man vet säljer. Den sanning vi söker i romanerna finns inte, livet är inte så tillrättalagt och slutar sällan med alla trådar uppföljda och fästade i livets väv. Han går så långt att han påstår att deckaren kan bli romanens död! Och om berättelserna upphör finns det inte mycket som kommer istället. Tunga insikter. Men det håller hjärnan igång och när jag läst det senaste numret av Kritiker är jag på väg ut att länsa biblioteket hyllor på den verkliga litteraturen, för den finns därute, i ett bibliotek som släpar med sig vårt minne, samtid och framtid i en takt som ligger långt efter dagens bredfiliga datormotorväg .

Ps! Boken om ugnsbyggandet, Uuni, är skriven av Antti Hyry men troligtvis (ännu?) inte översatt till svenska. Den fick Finlandiapriset men bakom står en delad kritikerkår.