Den kvinnliga historien och läsupplevelsen

Igår besökte författaren Kristina Sandberg Kulturhuset och pratade om sin bok "Att föda ett barn" som Annika tidigare bloggat om. Boken utspelar sig på 1930-talet och handlar om Maj som efter ett tillfälligt möte med Thomas blir gravid, därefter blir hennes liv hastigt förutbestämt när de gifter sig och hon väntar deras barn (fast att de egentligen inte känner varandra).

Sandberg talade igår om viljan att berätta om de unkna och gömda "kvinnorummet" som i Majs fall är hennes hem som hon städar, kalasar och ordnar och är ensam i, en värld som hon skriver väldigt bra och detaljrikt om. Kvinnorummet tolkar jag också hennes graviditet, att vänta barn och hur hon upplever det. För Maj är graviditeten inte ett lyckorus utan istället en ganska illaluktande, ensam, uppsvullen och pressad tillvaro.

Förra året kom det flera romaner som handlade om kvinnorollen från ett historiskt perspektiv. Den som fick störst genomslagskraft var såklart Sigrid Combüchens "Spill" som till och med belönades med Augustpriset. Men Aino Trosells bok "Hjärtblad" bör också nämna i detta sammanhang. Hon har skrivit om en ännu äldre kvinnohistoria (1860-talet) och för mig en helt okänd historia: Dalkullans värld. Trosell berättar om dalkullan Hulda som lever i ett då väldigt fattigt Sverige. Hulda vandrar från gård till gård och vallar kossor och får. Ett hårt men ändå självständigt liv (om man jämför det med Maj i Att föda ett barn). Men även i Huldas fall kommer kärleken henne nära och anses farlig.

När jag tänker och funderar på de här böcker, kvinnorna som det berättas om, känner jag det som litteraturen är så bra på, att flytta oss till en annan värld än vår egen och lära oss något vi inte visste. Det behöver inte vara bakåt i tiden som i dessa böcker, det kan även vara att bara uppleva ett annat livsöde, men att ta del av dessa berättelser är för mig det som är litteraturens stora värde, därför jag vill jobba med böcker. Att dessutom kunna träffa personerna som har författat dessa böcker, lyssna på vad som intresserade dem och ta del av hur de tänkt med sin berättelse och dessutom kunna ställa sina egna frågor till författaren skapar ännu en dimension till läsupplevelsen (så jag hoppas att många tar tillfälle att lyssna på Sigrid Combüchen när hon kommer till Kulturhuset 30 mars).

En kort berättelse om traktorer på ukrainska

Jag som i vanliga fall är en hemskt dålig bibliotekarie som knappt läser böcker har faktiskt just läst "En kort berättelse om traktorer på Ukrainska". Min far försökte få mig att läsa den för många år sedan men jag kände stark skepticism med tanke på titel. Dock en kväll när lusten att läsa plötsligt föll på stod den där så påpassligt i bokhyllan att jag gav den en chans. Det är en helt underbar liten historia.

Nadjas far har med en dåres envishet bestämt sig för att gifta sig med en 36 årig ukrainsk kvinna med stor byst och rosa tofflor. Själv är han 84 och har egentligen inte mycket att erbjuda sin brud mer än uppehållstillstånd. För att förhindra detta allierar sig Nadja med sin fruktade storasyster och sedan följer en kamp om att bli av med den nya svärmodern. Samtidigt vävs faderns berättelse om den ukrainska traktorindustrin in i historien. Så smånigom länkas historierna samman när exmannen dyker upp i form av ukrainsk ingenjör, som tar den okörbara skitbilen på faderns gräsmatta och kör hem till Ukraina.

Boken finns såklart på biblioteket.

John Ajvide Lindqvist omvände mig

Bibliotekets ljudböcker är väldigt populära bland våra låntagare men den entusiasmen är något jag tyvärr inte riktigt kunnat relatera till. Kanske beror det framför allt på att de få erfarenheter av ljudböcker jag har, varit så totalt hopplösa. Det började med en kassettbok jag fick för ett antal år sedan; Onaturlig död av P D James. Eftersom James är en av mina favoritdeckarförfattare hade jag förstås redan läst boken och tur var väl det. För jag som tyckte det verkade smart att lyssna på boken en stund vid läggdags, tryckte igång kassetten och släckte lampan och - somnade. Följande kväll blev det värsta kökkenmöddingen att reda ut hur långt in i kassetten jag somnat. Spola, spola, spola. Efter tre kvällar gav jag upp.

Nästa försök att lyssna på ljudbok råkade också bli P D James: Patienten. Jag hade dock lärt mig av mina misstag och satte igång cd-spelaren på förmiddagen i sällskap av en rejäl hög tvätt som skulle strykas. Här skulle det inte somnas! Efter en halvtimmes strykning och funderingar vaknade jag till av att en gubbe, närmare bestämt Thomas Bolme, pratade. Ja visst, ja! Jag hade ju satt på en ljudbok. Jag försökte några gånger till men med samma resultat: jag började tänka på annat och glömde bort att lyssna. Efter det gav jag upp det där med ljudböcker och tänkte att det inte var något för mig.

Ända tills häromveckan när en låntagare lämnade tillbaka Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist. Jag fingrade på kartongen och beslöt av någon anledning att låna hem den. Boken består av ett antal kortare texter som jag tänkte skulle vara lättare att koncentrera sig på än på en enda lång roman. Och från allra första meningen författaren själv läser upp var jag fast.

Totalt såld.

Kär.

Förslavad.

You name it.

En trevlig kille med skön röst men sjukt läskig fantasi

John Ajvide Lindqvist är en oerhört duktig uppläsare och rösten är trevlig och behaglig - även om man inte precis kan säga samma sak om hans berättelser. Han kan verkligen skriva och han kan konsten att skildra människor - kanske framför allt barn och ungdomar. Det känns som att man känner igen personerna och det är lätt att identifiera sig med en del av dem. Möjligen beror det på att vi är lika gamla och att jag känner igen alla Ajvide Lindqvists referenser och tidsmarkörer, men jag tror det är mycket mer än så. Ajvide Lindqvist är nämligen en riktig berättare; en tvättäkta författare som skildrar utsatthet, ensamhet och mänsklig problematik samtidigt som han ger läsaren härligt kalla kårar.

Här kan du läsa mer om John Ajvide Lindqvist och hans böcker och här kan du hitta ljudböckerna i vår katalog (sök på "lc"), bland annat Låt de gamla drömmarna dö.

Varför står inte alla böcker av Strindberg på samma ställe?

Just nu håller vi på med en omflyttning inom skönlitteratur, i första hand romaner, här på biblioteket. Vi flyttar en del äldre, slitna böcker och även en del dubbletter till andra våningen, det vi kallar ”Öppet magasin”.
Detta gör vi av två skäl, för det första får inte all skönlitteratur plats på hyllorna på första våningen. Tyvärr tycker kanske en del, men för att kunna fylla på med de nya romanerna och även kunna arbeta med skyltning så behövs det mer plats. I den bästa av världar hade det varit det bästa om alla böcker av samma sort hade stått på samma ställe. Det tillhör en av bibliotekets mest delikata frågor, man måste välja en relevant och logisk placering, tyvärr kanske inte alltid helt solklart för utomstående. För det andra står vi inför ett teknikskifte, vi ska märka om böckerna med RFID-chip, i första hand de nyare böckerna på vanliga hyllan.

Men här på biblioteket lånas fortfarande många av de äldre böckerna flitigt, glädjande nog, Det vill vi gärna att de ska även i fortsättningen (och då kommer även de att få chip). Vår förhoppning är nu att fler ska hitta till ”Öppet magasin”, antingen genom att söka efter sin favoritförfattare i katalogen eller/och fråga oss som arbetar på biblioteket. När man väl tagit sig upp till andra våningen med trappa eller hiss är chansen stor att man hittar fler böcker som kanske skulle vara intressanta att låna, i alla fall om man inte bara vill läsa nya böcker. Det är ju det som skiljer biblioteket idag från hyllorna på bokhandeln, vi har även ett stort urval äldre titlar. Alltså, hyllorna på första våningen innehåller bara en liten del av den stora samling som vi har av romaner här på Hässleholms bibliotek. Det gäller även Strindberg. Av de ca 350 titlar som rör Strindberg på vårt bibliotek står bara en liten bråkdel av romanerna på första våningen och det kommer även i fortsättningen att vara så.

Två prisbelönta danska deckare

2008 tog Sissel-Jo Gazan emot Danmarks radio stora romanpris för sin "krimi" Dinosauriens fjädrar. Nu är boken översatt och utgiven på svenska. Storyn är berättad i en tuff forskarvärld, huvudpersonen är Anna Bella Nor en ambitiös D-student på Biologisk Institut vid Köpenhamns universitet. Hennes forskningsfält är dinosauriernas härkomst. Den avhandling hon snart ska lägga fram ställer sig på "fågelsidan" i debatten, och argumenterar framför allt mot den tidigare framgångsrike amerikanske forskaren Clive Freeman, som då hävdar motsatsen – att fåglar och dinosaurier inte har något med varandra att göra. När hon lägger fram sin avhandling försvinner plötsligt och oförklarligt hennes handledare och kort efter det hennes studiekamrat.

Boken beskrivs "Dinosauriens fjädrar är en psykologisk thriller om förhållandet mellan existens och vetenskap, och en gripande berättelse om den hjärtslitande kärleken till ett barn. "





2010 fick Jussi Adler-Olsen's roman "Flaskpost från P" det prestigefyllda priset "Glasnyckeln" för skandinaviens bästa kriminalroman. Andra som fått priset är Jo Nesbø, Stieg Larsson, Roslund & Hellström och Johan Theorin.

"På polisstationen i Wick, långt borta i Skottland, stod en grön, repad flaska i fönsterkarmen under lång, lång tid. Den var liten. Ingen tog någon notis om den. Ingen märkte brevet inuti. Därför undrade ingen vad de halvt utplånade bokstäverna HJÄLP kunde betyda.
När kriminalinspektör Carl Mørck på omvägar får den gamla flaskposten i sina händer, tror han först att det nästan utplånade nödropet är resultatet av ett grovt pojkstreck. Men efterhand som han och hans assistent Assad lyckas avkoda mer och mer av brevet, inser de att två pojkar förts bort någon gång på nittiotalet och att flaskposten är det enda livstecken man fått från dem sedan dess. Men vilka är pojkarna? Varför har deras föräldrar aldrig anmält dem som saknade? Och vad hände med pojkarna?"


Danskarna är kända för sina deckarförfattare (framförallt sina kvinnliga) och nu har vi ytterliggare två att bekanta oss med. Under 2011 ska man dessutom ge ut ytterligare två böcker av Jussi Adler-Olsen.

Låna Dinosauriens fjädrar på biblioteketLåna Flaskpost från P på biblioteket

Arbetarlitteratur och Arbetsplatslitteratur.

"Möt arbetarförfattaren Kristian Lundberg... " Så presenterades programmet på Malmö stadsbibliotek en torsdagkväll i februari när Lundberg var där för att prata om sin bok Yarden som kom ut i slutet av 2009. Det blev snart uppenbart hur stort intresset var när programmet fick flytta till en större sal.

Yarden är en självbiografisk roman, en berättelse om att arbeta i Malmö hamn under 2000-talet, om klassresor och historia. Om nuet och verkligheten. Lundberg pratade om sig själv som arbetarförfattare, vilket han hade "blivit" för att ha skrivit en bok om en arbetsplats. Han kunde se sig själv som arbetarförfattare innan också med sina deckarromaner och diktsamling. Men ändå inte. Ett halvår efter Yarden kom han ut med diktsamlingen "Mörkret skulle vara ljuset", den handlade om samma sak som Yarden men i diktform, men det var ingen som pratade om den som arbetarlitteratur. Lundberg konstaterar: "Uppenbarligen ska en arbetarförfattare skriva prosa."

Jag tycker frågan är intressant: "När blir man arbetarförfattare?" För att man skriver om en arbetsplats? För att man har ett klassperspektiv i sin berättelse? När jag googlar på arbetarlitteratur och hamnar på wikipedia läser jag om socialrealism, "författare som beskriver ofta självupplevda berättelser ur arbetarnas vardagsliv". I Sverige finns det en rad kända arbetarförfattare som Artur Lundkvist, Moa och Harry Martinsson och Ivar-Lo Johansson. Mer samtida är Susanna Alakoski, Mary Andersson och Åsa Linderborg.

För de flesta är arbetarförfattaren Gösta Larsson okänd. Han föddes i Malmö 1898 och växte upp i stadens fattigkvarter. Han lämnade landet som ung och emigrerade till New York. Där arbetade han i hamnen och skrev böcker om detta på engelska, böckerna uppmärksammades i hans nya hemland och översattes så småningom till svenska. En av hans böcker "Kajerna i Hudson River" kommer nu i nytryck och det kan vara intressant att ställa den mot Kristian Lundbergs Yarden - hur har samhället och arbetsplatsen förändrats?

Om man vill fördjupa sig ännu mer i hamnarbetet i Malmö och Gösta Larssons liv ska man läsa Fredrik Ekelund's roman M/S Tiden som handlar om hamnarbetet i Malmö under 70-talet. De som arbetade i hamnen under den tiden möts igen och pratar gamla minnen. I romanen har Ekelund även vävt in berättelsen om Gösta Larsson's öde i New York.






Låna Yarden på biblioteket
Låna böcker av Gösta Larsson på biblioteket
Låna Fredrik Ekelunds M/S Tiden på biblioteket

P som i Passion

Passion härstammar från det latinska ordet passio som betyder lidande (formen pati -lida). I Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) står betydelsen kopplat till Kristi lidande främst. Först i 6 och sjunde förklaring kommer det känslotillstånd in som vi nuförtiden främst kopplar ordet till. Idag tänjs ordet passion allt mer in i vad man kan kalla en utvidgad betydelse. IKEA sökte häromveckan en medarbetare med "passion för plast"!

Plastigt eller passande, på måndag 14 februari, Alla Hjärtans Dag, är det dags för bibliotekets andra bokberättar - P , Passion, denna gång på Stadsbiblioteket kl 19. Och då kommer vi att hålla oss till ordet och dess följder uttryckt i litterär form. Både fiktiv, metafiktiv och "ofiktiv".
Det handlar om otillåten kärlek, lidelsefullt begär, platonisk passion och den återhållna, där dygden är en viktig ingrediens och inte tillstymmelse till känslosamhet får yppas offentligt.
Frågan är; kan man bestämma sig för passionen, hålla den kvar och vårda den?
Dagens dejting må vara ett försök att aktivt finna den men det känns mer när man läser Anais Nin:
"Kärlek dör inte en naturlig död. Den dör för att vi inte vet hur vi ska föra nytt vatten till dess källa, den dör av blindhet och misstag och svek. Den dör av sjukdomar och av sår, den dör av trötthet. Den blir sjuk, anlupen, men den dör aldrig en naturlig död. Alla skulle kunna anklagas för mordet på sin egen kärlek".
Vi hoppas på mycket känsla och starka ord på måndag! Inget kaffe , men däremot något rött och litet!

Att föda ett barn

Att föda ett barn, skriven av Kristina Sandberg, utspelar sig i Örnsköldsvik i slutet av 30-talet. Huvudpersonen Maj arbetar som konditoribiträde när hon träffar fabrikörssonen Thomas. I en tid när man tittar snett på kvinnor som blir gravida innan äktenskapet blir Maj med barn. Skammen över detta dämpas dock något när Thomas tar sitt ansvar och gifter sig med henne innan barnet är fött. De är inte kära i varandra och det finns en klasskillnad mellan dem. Majs liv förändras och det mesta av hennes tid består av bjudningar och skötsel av hem och barn.

Att föda ett barn är en klassisk historia som berättats många gånger förr. Men det som lyfter denna berättelse till att bli något utöver det vanliga och gör den levande är sättet som Kristina Sandberg berättar den på. Indirekta repliker skapar ett flöde i berättelsen och en närvarokänsla hos läsaren. Det finns en berättarröst som på sina ställen bryter in med kommentarer om den tidens tankar om till exempel förlossning och amning (i kontrast till nutida tankar). Som läsare dras man in i berättelsen, i Majs försök att anpassa sig till sitt nya liv med Thomas, som i sin tur kämpar med allt större alkoholproblem.

Boken är den första i en tänkt triologi. Jag ser fram emot nästa bok. Kristina Sandberg kommer till Kulturhuset den 16 mars. Boken finns att låna på biblioteket.