Igår besökte författaren Kristina Sandberg Kulturhuset och pratade om sin bok "Att föda ett barn" som Annika tidigare bloggat om. Boken utspelar sig på 1930-talet och handlar om Maj som efter ett tillfälligt möte med Thomas blir gravid, därefter blir hennes liv hastigt förutbestämt när de gifter sig och hon väntar deras barn (fast att de egentligen inte känner varandra).
Sandberg talade igår om viljan att berätta om de unkna och gömda "kvinnorummet" som i Majs fall är hennes hem som hon städar, kalasar och ordnar och är ensam i, en värld som hon skriver väldigt bra och detaljrikt om. Kvinnorummet tolkar jag också hennes graviditet, att vänta barn och hur hon upplever det. För Maj är graviditeten inte ett lyckorus utan istället en ganska illaluktande, ensam, uppsvullen och pressad tillvaro.
Förra året kom det flera romaner som handlade om kvinnorollen från ett historiskt perspektiv. Den som fick störst genomslagskraft var såklart Sigrid Combüchens "Spill" som till och med belönades med Augustpriset. Men Aino Trosells bok "Hjärtblad" bör också nämna i detta sammanhang. Hon har skrivit om en ännu äldre kvinnohistoria (1860-talet) och för mig en helt okänd historia: Dalkullans värld. Trosell berättar om dalkullan Hulda som lever i ett då väldigt fattigt Sverige. Hulda vandrar från gård till gård och vallar kossor och får. Ett hårt men ändå självständigt liv (om man jämför det med Maj i Att föda ett barn). Men även i Huldas fall kommer kärleken henne nära och anses farlig.
När jag tänker och funderar på de här böcker, kvinnorna som det berättas om, känner jag det som litteraturen är så bra på, att flytta oss till en annan värld än vår egen och lära oss något vi inte visste. Det behöver inte vara bakåt i tiden som i dessa böcker, det kan även vara att bara uppleva ett annat livsöde, men att ta del av dessa berättelser är för mig det som är litteraturens stora värde, därför jag vill jobba med böcker. Att dessutom kunna träffa personerna som har författat dessa böcker, lyssna på vad som intresserade dem och ta del av hur de tänkt med sin berättelse och dessutom kunna ställa sina egna frågor till författaren skapar ännu en dimension till läsupplevelsen (så jag hoppas att många tar tillfälle att lyssna på Sigrid Combüchen när hon kommer till Kulturhuset 30 mars).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar