Det bästa barnet av Sofia Olsson

Jag är svag för serieromaner. Särskilt sådana som är lite självbiografiska. Det bästa barnet är en av de nyaste. Berättelsen är egentligen nattsvart, hade det varit en roman med det temat hade jag aldrig läst den, men med Sofia Olssons bilder till blir det komiskt. Paret från serieromanen Hetero i Hägersten ger sig på att skaffa barn. Lättare sagt än gjort, det blir liksom inget. Så då följer en tid av hormonsprutor, spermietvätt, osäkerhet, otrohet och bara allmänt skitjobbigt med de sämsta sidorna av båda parter i ljuset.  Bilderna är fula, spretiga och ändå så otroligt bra.
Några andra serieromaner i samma genre, som enligt mig inte når riktigt upp i Sofia Olssons klass, men som ändå är riktigt bra.

Mats Jonssons båda serieromaner,  Hey princess och Mats kamp.

Rasmus Gran,  Varannan vecka utan.

Lotta Sjöberg,  Family living : den ostädade sanningen.