Att resa med litteraturens hjälp - exempel Istanbul och Transsylvanien

Resa, lämna vardagen, ta mig långt bort härifrån, bara bort, bort. Känslor vi känner igen, och många gör också slag i saken, trots kriser både hemma och i de länder vi besöker*.

Min resa börjar på biblioteket där jag söker inspiration i andras erfarenhet och upplevelser kring den plats jag ska besöka. Någon sa att en resa består av minst lika mycket förberedelsetid som restid och det är jag beredd att hålla med om. Inför vårens resor har jag genom litteratur inte bara upptäckt samband mellan de platser jag ska besöka, jag har också lärt mig massor som det verkar som jag missat/glömt i historieundervisningen.

Närmast går resan till Istanbul, en stad med en mångtusenårig sägenomspunnen historia. Vårt resesällskap hade rekommenderat Byzantinsk historia av Alf Henrikson från 1971 som ett måste inför resan. Jag måste erkänna att jag ännu inte hunnit igenom hela den (tjocka) boken, med krig och kejsare som avlöser varandra och där staden ännu heter Konstantinopel. Istanbul gör entré på världsscenen först på 1400-talet med det osmanska rikets storhetstid då byzantinska eran över och Hemriksons bok tar slut.
Närmare personligt, men ändå med historisk insikt, kommer man staden med hjälp av författare som Ramklint och Hylinger. I Ramklint hittade jag en passage där hon hade tyckt att det vore intressant att få veta vad som hände den eunuck som levde sida vid sida med den siste kejsaren i Konstantinopel. Som av en tillfällighet hittade jag på nysnurran i biblioteket "Eunucken och ormen" av en turkisk författare, nyligen översatt till svenska, där just den enucks personliga resa skildras i en historisk roman. Turkiet har också sin nobelpristagare, Orhan Pamuk, med flera böcker som utspelar sig i Iatsnbul, inte minst hans självbiografiska bok med atdens namn i titeln. Icke att förglömma idag, deckare med Istanbul som spelplats ex Nadel, Somer, Goodwin.

Nästa resa som också ligger nära i tiden för mig går till en för oss svenskar kanske mer okänd del av Europa, Transsylvanien i Rumänien. Det första jag tänkte på då var boken Dracula av Bram Stoker. men i samband med sökandet efter den hittade jag en mer aktuell och mycket intressant bok om själva Draculamyten; Dracula och hans arv av Anders Kaliff. Om man inte blir sugen på att både besöka Transsylvanien och veta mer om landet efter den läsningen vet jag inte hur man är skapt! Att upptäcka hur lite man vet om Europa och speciellt östra delarna är nästan skrämmande. I skolan var det bara en samling mer eller mindre okända länder bakom järnridån, men nu efterhand här upptäcker man att det är centrum av Europa vi talar om, och att Transylvanien är ett av de nav som den europeiska historien snurrat kring. Otillgängligt belägen mellan Karpaternas bergmassiv är det inte konstigt att det blivit vampyrernas och de gotiska skräckberättelsernas hemvist och att det är här som författaren Bram Stoker inspirerades till sin Dracula.
Transsylvanien, en kulturell och mångfacetterad smältdegel där Europas historia gått på högvarv under århundraden. Om Istanbul idag är Europas port till Asien så var Transsylvanien med sina bergstrakter gränsen mot väst under det osmanska väldet. Förebilden för Stokers Dracula, Vlad Tepes även kallad Pålspetsaren, balanserade sitt självständiga furstendöme mellan väst och öst och hade tidvis överenskommelser med sultanstyret i Istanbul. Den balansen till trots slutade han själv sina dagar med att hans huvud sändes spetsat på en påle till sultanpalatset.





*Turistdatabasen (TDB) och är Sveriges största resvaneundersökning, visar att utlandsresandet bara ökar. 2011 gjorde vi 12 procent fler resor än 2010. Jämfört med 1992 gjorde vi i fjol 50 procent fler semesterresor ut i världen. Totalt gjorde svenskarna förra året 8,5 miljoner semesterresor till världen bortom grannländerna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar