Boken om Joe

Så här i väntan på våren med några, i mitt tycke, trista veckor framför sig, är det inte så dumt med en bok som är lite smårolig. Ett förslag på en sådan bok är Jonathan Troppers Boken om Joe. Boken om Joe handlar om 34-åriga Joe Goffman som har gjort sig en förmögenhet på sin debutbok, den självbiografiska Bush falls. Bush falls är den ort där Joe växte upp och som han lämnade i 17-års åldern och Joes debutbok handlar om hans uppväxt. Joe har i sin bok varit väldigt självutlämnande så till vida att han avslöjar allt om sig själv men också om alla andra i Bush Falls. Men boken har gjort att Joe lever ett gott, om ändå ett ganska tomt liv. 

Joe har inte återsett sin hemstad sedan han lämnade den och har inte för avsikt att åka tillbaka heller,trots att både hans bror Brad och hans far finns kvar hemstaden. Men en natt så väcks han av ett telefonsamtal. Hans far har fått en stroke och Joe tvingas att resa hem.

Tillbaka i hemstaden träffar Joe återigen en av sina bästa vänner, den nu svårt aids-sjuke Wayne samt ungdomskärleken Carly. Men de flesta i Bush Falls är givetvis riktigt sura på honom. Han får stryk och hotas till livet. Uppenbarligen har invånarna i Bush Falls köpt och läst hans bok, för de slänger dem på tomten utanför huset han bor i. Men återkomsten till staden väcker också en massa minnen till liv och som läsare får man ta del av det som hände under de sista åren som Joe tillbringade i Bush Falls. Hur Wayne, den stora stjärnan i basketlaget, i smyg inleder ett homosexuellt förhållande med Sammy och hur ryktet sedan går om de två och vad de utsätts för av sin omgivning. Joe själv är så upptagen av sitt förhållande med Carly att han inte ser eller inte vill se vad som pågår.

Precis som hans tidigare böcker så är den bitvis humoristisk och bitvis svart. I ena ögonblicket fnissar man för att i nästa bli arg eller som på ett ställe i boken faktiskt lite ledsen. Lättläst och underhållande men det finns samtidigt ett allvar i botten. Jag tror att det här är en bok som kan roa både kvinnor och män framför allt de som var i just den åldern på 80-talet. Man känner igen sig trots att det utspelar sig i USA. Kanske inget litterärt mästerverk men absolut läsvärd och så är även Troppers bok Sju jävligt långa dagar.