Så här i väntan på våren med några, i mitt tycke, trista veckor framför sig, är det inte så dumt med en bok som är lite smårolig. Ett förslag på en sådan bok är Jonathan Troppers Boken om Joe. Boken om Joe handlar om 34-åriga Joe Goffman
som har gjort sig en förmögenhet på sin debutbok, den självbiografiska Bush falls. Bush
falls är den ort där Joe växte upp och som han lämnade i 17-års åldern och Joes debutbok handlar om hans uppväxt. Joe har i sin bok varit väldigt självutlämnande så
till vida att han avslöjar allt om sig själv men också om alla andra i Bush
Falls. Men boken har gjort att Joe
lever ett gott, om ändå ett ganska tomt liv.
Joe
har inte återsett sin hemstad sedan han lämnade den och har inte för avsikt att
åka tillbaka heller,trots att både hans bror Brad och hans far finns kvar hemstaden. Men en natt så väcks han av ett telefonsamtal. Hans far har fått en stroke
och Joe tvingas att resa hem.
Tillbaka i hemstaden träffar Joe återigen en av sina bästa vänner, den nu svårt aids-sjuke Wayne samt ungdomskärleken Carly. Men de flesta i Bush Falls är givetvis riktigt sura på honom. Han får stryk och hotas till livet. Uppenbarligen har invånarna i Bush Falls köpt och läst hans bok, för de slänger dem på tomten utanför huset han bor i. Men återkomsten till
staden väcker också en massa minnen till liv och som läsare får man ta del av det som hände under de sista åren som Joe tillbringade i Bush Falls. Hur Wayne, den stora stjärnan i basketlaget, i smyg
inleder ett homosexuellt förhållande med Sammy och hur ryktet sedan går om de två och vad de
utsätts för av sin omgivning. Joe själv är så upptagen av sitt förhållande med
Carly att han inte ser eller inte vill se vad som pågår.
Precis som
hans tidigare böcker så är den bitvis humoristisk och bitvis svart. I ena
ögonblicket fnissar man för att i nästa bli arg eller som på ett ställe i boken
faktiskt lite ledsen. Lättläst och underhållande men det finns samtidigt ett allvar
i botten. Jag tror att det här är en bok som kan roa
både kvinnor och män framför allt de som var i just den åldern på
80-talet. Man känner igen sig trots att det utspelar sig
i USA. Kanske inget litterärt mästerverk men absolut läsvärd och så är även Troppers bok Sju jävligt långa dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar