Sörja för de sina

Sörja för de sina är andra delen i Kristina Sandbergs planerade trilogi. Den första delen, Att föda ett barn, har jag tidigare skrivit om i bloggen, och om den kan du läsa här. Det är inte nödvändigt att läsa den första för att ha en behållning av den andra, men jag skulle nog ändå rekommendera det. Men här följer en kort resumé av Att föda ett barn: huvudpersonen Maj arbetar som konditoribiträde när hon blir med barn utan att vara gift. Tomas, fadern till barnet, väljer dock att ta sitt ansvar och gifter sig med henne. Förutom att Tomas är mycket äldre än Maj, tillhör han dessutom en annan samhällsklass.  De två bosätter sig i en lägenhet i Örnsköldsvik och där inrättar Maj sitt nya liv som gift och mor.

Sörja för de sina utspelar sig under de sista åren av andra världskriget och fram till början av femtiotalet. Vardagsbestyr såsom barnuppfostran, matlagning och den ständiga städningen är vad som sysselsätter Maj. Att hålla rent och snyggt i hemmet är Majs viktigaste uppgift för vad ska folk tro om henne om hon inte är en ordentlig husmor? Tomas kämpar med sitt alkoholberoende och efter att ha genomgått en hypnosbehandling i Stockholm har han lyckats avhålla sig från att dricka. Men suget finns där ständigt och han känner dessutom att han inte räcker till vare sig för Maj eller för företaget. Deras liv tillsammans är inte bra och ångesten som de båda bär på uttrycks i milslånga promenader för Tomas del och ständigt städande för Majs del.

Fokus i boken ligger på Maj och allt som händer uttrycks genom henne. Som läsare upplever jag Maj som en ganska osympatisk människa, kanske även bortskämd med tanke på hur bra hon ändå fått det. Men samtidigt för hon en väldigt instängd tillvaro som åtminstone hade fått mig att krypa på väggarna. Hon har inga egna pengar att hantera, hushållskassan är inte snål men den räcker bara till mat. Allt som hon behöver för egen del måste hon be Tomas om. I politiska frågor tvingas hon agera och säga som Tomas eller som resten av hans familj. Så har ju de flesta kvinnor i hennes bekantskapskrets det men så smått börjar Maj ifrågasätta saker och ting. Varför ska just hon göra de saker som hon gör?

Det kan låta som en alldaglig historia men det som gör att den här verkligen lyfter är det sätt som Kristina Sandberg berättar den på. Det finns inga dialoger i berättelsen utan allt som sägs förmedlas genom Maj, genom vad hon tänker och vad hon gör. Ett berättartekniskt grepp som fungerar alldeles utmärkt och som skapar ett flöde i berättelsen. Dessutom tycker jag att Kristina Sandberg lyckas skapa en mycket trovärdig beskrivning av 30 & 40-talets Sverige.