Aldrig mera krig

För snart hundra år sedan startade det krig som senare kom att kallas för 1:a världskriget. Kriget som pågick mellan 1914 och 1918 kom att bli ett av de blodigaste krigen i världshistorien. Den officiella dödssiffran talar om över 8 miljoner döda och 21 miljoner sårade soldater plus uppskattningsvis tolv miljoner civila dödsoffer. Under de sista månaderna av kriget slog också spanska sjukan till som i sin tur innebar att ytterligare minst 50 miljoner människor dog.

Adam Hochschilds senaste bok Aldrig mera krig handlar om detta krig men ur ett annat perspektiv. Bokens undertitel är Lojalitet och motstånd och även om den innehåller en del skildringar ifrån skyttegravarna så ligger fokus på en handfull personer i Storbritannien som på olika sätt kämpade för eller mot kriget. I krigets inledningsskede var de flesta övertygade om att det skulle bli ett kort krig, man trodde det skulle vara över vid jul samma år. Så blev det inte utan istället ett krig som pågick i fem år och som på västfronten till stor del utkämpades i skyttegravar i Frankrike och Belgien.

De som var emot kriget förföljdes på olika sätt och i Hochschilds bok kan man läsa om några av dem och deras öden i den ojämna kamp de förde mot krigsyran och krigspropagandan. En del familjer splittrades när familjemedlemmar tillhörde olika "läger". Emmeline Pankhurst och två av hennes döttrar, Christabel och Sylvie, var kända kämpar för kvinnlig rösträtt (suffragettes), men under kriget la Emmeline och Christabel det åt sidan för att istället bli ivriga krigsförespråkare. Sylvie däremot kämpade mot kriget och detta skapade en brytning mellan henne och hennes mor och syster, som medförde att de under sina resterande liv aldrig hade någon kontakt med varandra.

Aldrig mera krig är en mycket intressant och välskriven bok om det krig som man trodde skulle göra slut på alla andra krig men som tjugo år efter fredslutet bidrog till 2:a världskriget.

Poeten Wilfred Owen, som förekommer i Hochschilds bok, skrev nedanstående dikt under sin vistelse på ett krigssjukhus i Skottland där han vårdades för shellchock. I augusti 1918 sändes han tilbaka till fronten, där han stupade en vecka före krigsslutet.

Hymn för dödsdömd ungdom

Vad är en hymn för dem som slaktas här
Kanonens vrål är deras dödskoral.
Blott rastlöst knattrande maskingevär
kan rabbla fram ett kort begravningstal.
Ej sorgens bländverk, klockklang eller bön
för dem och heller ingen klagokör -
utom granatens gälla ångeststön
och hornens sorgsna rop som ingen hör.

Vad för ett ljus vid deras hädanfärd?
Ej i en gosses hand att lysa deras själ -
blott i hans ögons heliga farväl.
En flickas bleka svepning ger,
ett tåligt hjärta ger dem blomstergärd
och skymningen gardinen som dras ner.
(I Flanderns jord : Diktarnas röster från första världskriget, s. 15)

Adam Hochschild har för övrigt skrivit en annan mycket intressant bok, Kung Leopolds vålnad, som handlar om den belgiske kungen Leopold II och hans hänsynslösa exploatering av Kongo. Joseph Conrad har också skildrat detta i romanen Mörkrets hjärta.

Fotot på Wilfred Owen är lånat från Wikipedia.