Boktips från proffsen v25

Under sommaren tipsar några av Hässleholms bibliotekarier om böcker i Norra Skåne och Skånska Dagbladet. Vi publicerar tipsen här på bloggen efteråt. Här kommer tipsen som fanns i tidningen den 23 juni. 

Sommarens första bibliotekarie-tips handlar om förhållanden. Man vet ju absolut ingenting om hur andras relationer egentligen ser ut och den saken blir väldigt tydligt när man läser relationsromaner. Bengt Ohlssons utmärkta roman Swing handlar om ett till synes stabilt par, Hanna och Åke, som rör om ordentligt i den äktenskapliga grytan. Hon tycker att han är en aning för förutsägbar och föreslår impulsivt att de ska besöka en klubb för swingers, alltså par som sysslar med partnerbyte. Efter ett par dagars funderingar går Åke med på förslaget och nervöst beger de sig till en adress i ett vanligt hyreshus. Besöket på klubben får konsekvenser paret inte räknat med, och inte läsaren heller för den delen. Swing är väldigt lätt att läsa och har ett starkt driv i berättandet, men innehållet är bråddjupt och oerhört allvarsamt. Den är både rolig och obehaglig men kanske framför allt tankeväckande.

Helt nyutkommen är Anna-Karin Palms novellsamling Jaktlycka. Alla novellerna handlar om kvinnor och deras kärleksrelationer. På baksidan av boken står att man kan läsa novellerna som kapitel i en roman med en enda huvudperson, och det tycker jag stämmer väldigt bra. Min favorit är titelnovellen där en kvinna från storstaden hyr en stuga på landet och inleder ett förhållande med en bofast. Hon blir djupt förälskad och flyttar ut på landet för att dela hans liv. Efter ett tag märker hon dock hur allt det han dragits till hos henne också är det han vill trycka ner. Alla novellerna har denna problematik som återkommande tema: hur kvinnan aldrig blir sedd som hon verkligen är utan som den han, betraktaren, vill att hon ska vara.



Jag kan inte tipsa om relationsromaner utan att plocka fram en bok som har några år på nacken. Lionel Shriver slog igenom med Vi måste prata om Kevin, men min Shriver-favorit är nog Dagen efter. I den får man följa två parallella berättelser om samma huvudperson. En som handlar om hur livet skulle te sig om hon stannat kvar i den relation hon har i början av romanen, och en som beskriver tillvaron efter att hon lämnat sitt gamla förhållande och inlett en romans med en ny man hon träffat. Shriver beskriver plågsamt pricksäkert hur man ljuger både för sig själv och sin partner bara för man inte vill erkänna hur dåligt allting egentligen är. Man blir illa berörd och vrider sig generat i läsfåtöljen men fortsätter ändå att läsa för att det är så otroligt bra. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar