Troll i romanform

Det började väl med Bram Stokers berättelse om Vlad, alias Dracula, av Bram Stoker. Sedan dess vimlar det av mer eller mindre rysliga berättelser om blodsugande vampyrer.
Personligen tycker jag att de flesta vampyrhistorier är ganska fåniga och blodlösa (jo då) även om jag inte alls är främmande för mytologiska varelser i fiktion. Vampyrmyten har sitt ursprung i Rumänien och Balkanområdet (rätta mig gärna om jag har fel), men hur är det med vår egen folklore? Våra egna väsen och myter? Har det inte skrivits något spännande om vättar, jättar, tomtar och troll?
Jo, det är ju det det har. Det finns ett par makalöst bra romaner om troll i modern tid.

Tidigare i vintras kom Stefan Spjuts andra roman, Stallo, ut. Jag tyckte om hans debutroman Fiskarens garn och blev nyfiken på denna Stallo. Och jag kan väl utan vidare säga att det var tur att jag började läsa den i mellandagarna när jag ändå var ledig, annars hade jag helt enkelt blivit tvungen att ta semester. Den var kort sagt "unputdownable"; helt omöjlig att lägga ifrån sig. De närmare sexhundra sidorna läste jag ut under två heldagar i soffan. Den är välskriven, spännande och Stefan Spjut är helt otrolig på att skapa stämning och göra romanfigurerna trovärdiga - även trollen.

 Stallofigurerna tycker om att se små barn leka.

 

En annan trollroman är Johanna Sinisalos Bara sedan solen sjunkit, där trollen är som ett slags rovdjur man absolut inte ska beblanda sig med eller ha något med att göra. Tyvärr bryr sig inte huvudpersonen Mikael om detta, utan när han en kväll träffar på en hårig liten varelse med kattliknande ögon blir han omedelbart förälskad och tar hem den. Detta får naturligtvis förödande konsekvenser. Bara sedan solen sjunkit är fängslande och obehaglig från första till sista sidan. Vackert omslag är det också på boken.

 

John Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar inleds med en berättelse - "Gräns" - om en kvinna som inte känner sig riktigt hemma i staden bland andra människor. Hon jobbar som tulltjänsteman och har en osviklig förmåga att lukta sig till smugglare och kan med en inandning avgöra vad för slags person det är som går förbi henne i tullen. En dag möter hon en person som inte har några avslöjande lukter alls och blir förälskad. "Gräns" är finstämd och välskriven och har en ganska rafflande knorr på slutet.

Kom in och låna - vi har dem alla tre.