Deckardags

Påskhelgen har verkligen bjudit på varierande aprilväder; snö, solsken, regn och alldeles för kallt. Inte precis så inbjudande att gå ut i men perfekt väder för att ligga på soffan och läsa en bok. I Norge är det sedan 1923 en tradition att läsa deckare under påskhelgen. Hos oss kanske det inte är en tradition att läsa deckare just till påsk även om ordet påskekrim dyker upp både i bokbloggar och bokhandlar. Jag upplever det som att det finns en stor efterfrågan på deckare året runt och att många tycker att det är avkopplande att läsa just deckare.

Det ges ut en mängd deckare varje år. Själv tycker jag att en hel del deckare som jag läst inte är något vidare. Många har en polis som huvudperson och denna polis är nästan alltid man som är skild eller har äktenskapsproblem, som dricker för mycket och sticker ut genom att älska någon form av musik. Det kan bli lite tröttsamt i längden men det finns naturligtvis deckare som trots denna schablonbild är riktigt bra. Flera författare tappar dessutom stinget när de har skrivit några böcker där samma huvudperson figurerar. Men det finns undantag som till exempel Elly Griffiths böcker om arkeologen Ruth Galloway och Åsa Larssons böcker om åklagaren Rebecka Martinsson.

Åsa Larsson kom med första boken i serien, Solstorm, 2003. Fjärde boken i serien kom 2008 och det har dröjt ända tills nu innan den femte kom; Till offer åt Molok. Boken utspelas i Kiruna och innehåller egentligen två parallella berättelser. Den ena utspelas i nutid där en äldre kvinna brutalt mördas och när Rebecka Martinsson tittar närmre på fallet upptäcker hon att flera stycken av kvinnans släktingar har dött under mystiska omständigheter. Den andra berättelsen tar sin början 1914 och man får i den följa Elina Pettersson när hon som nybliven lärarinna kommer till Kiruna och där förälskar sig i disponent Lundbohm. De två berättelserna hänger givetvis samman. I början tyckte jag dock att berättelsen om Elina kändes ointressant och jag ställde mig frågande till om den var nödvändig för berättelsen. Men boken är, liksom de tidigare i serien, bra, välskriven och med fina miljöskildringar.

Författare som skriver riktigt bra miljöskildringar brukar få mig att vilja åka till den orten/landet där boken utspelar sig. Johan Theorins deckare om Öland och Ann Cleeves om Shetlandsöarna är exempel på böcker där jag tycker författarna lyckats med det, Åsa Larsson är en annan. Så trots att jag ogillar kyla och inte är så begeistrad i snö så får hon mig att vilja se ett vintrigt Kiruna.



En annan deckarfavorit är ovan nämnda Elly Griffiths serie om Ruth Galloway. Den fjärde boken, Känslan av död, har nyligen kommit ut. Själv kunde jag inte vänta så länge utan läste den på engelska. Minst lika bra som de tidigare och har ni ännu inte bekantat er med Elly Griffiths böcker så är mitt råd: Gör det! Jag är nästan lite avundsjuk på er som ännu inte läst dem. Själv får jag väl vänta på femte boken.