Inspiration i överflöd

Färdiginspirerad. Fredag eftermiddag i Dalarna. Funderar på väg hem. Från Årligt förbundsmöte i Dalarnas biblioteksförbund, inbjuden som talare i egenskap av SM-vinnare. Har jag då lyckats att inspirera någon till att ställa upp i nästa SM? Kanske, men troligen inte. Det kan till och med vara så att jag istället avskräckt folk från att ställa upp, hemska tanke.

Men dagen var mycket inspirerande för mig. Detta möte, och förra årets, har haft tema ”Ge mig en bra bok!” De har lockat fullt hus (idag var det 90 deltagare), och det är inte bara bibliotekarier kommer, flera har fått med sig sina tjänstemän från kommunen. Tidigare år, det finns en lång tradition här, har olika dalaförfattare som Dan Andersson, Werner Aspenström varit ämnet för dagen. Med andra ord, litteratur som härstammar från den ursvenska myllan i Dalarna. Trots att man valde nya infallsvinklar och vidgade till flera konstformer kom det allt färre bibliotekarier och annat kulturfolk. Kanske var det en ”nyttoaspekt” som saknades för sedan arrangörerna bytt fokus på dagen och valt att peka på något som alla folkbibliotekarier står inför dagligen; Frågan; ge mig en bra bok! så har deltagarna strömmat till.

En programpunkt var en superb föreläsning ”Från bokkultur till skärmkultur” med Bo G Jansson, professor i litteraturvetenskap på Högskolan i Dalarna. Man kan tro att han talade om bokens förutbestämda död, men det var inte hans slutsats trots att skärmkulturen varit igång sedan 60 –talet! Tvärtom, boken lever i högönsklig välmåga. Det intressanta kom när han började tala om tiden innan Bokkulturen, den benämnde han Scenkulturen. Det var tiden innan 1800-talet då modernismen började skönjas vid horisonten och konstnären fick sitt namn på pränt, blev individ och avlägsnades fysiskt från sin publik. Audiensen (bl a läsaren) fick då mer och mer nöja sig med att beundra det slutgiltiga resultatet (bli passiv), Konsten med stort K, utan möjlighet att påverka. Resultatet blev att konsten allt mer fjärmade sig, det abstrakta fick utrymme och helst skulle konstnären vara ett isolat, kanske galen. (Strindberg, Hill här finns namn att välja på :)

Men nu, cirkeln är återigen sluten, på flera sätt har Scenkulturen mer likheter med Skärmkulturen än med Bokkulturen. Konsten flyttar ut i det virtuella, gränserna flyter åter mellan upphovsman/kvinna och verket med Skärmkulturen. (konflikt är oundviklig) Om det är bra eller dåligt lämnade professorn till andra att bedöma men han tyckte att vi levde i den mest spännande av världar.

Jag är böjd att hålla med, Scen – bok – och skärmkulturen lever just nu parallellt och om framtiden vet vi som tur vad intet!

Kolla om jag fattat rätt, här ligger samma föreläsning från högskolan!

eldsjäl! - passionné! - enthusiast!

Europaforum avslutades igår, en vecka med kända talare och debattörer, energiska gymnasister, nyfiken allmänhet och mera. Ett ypperligt tillfälle att diskutera EU.

Jag gick på forumets första debatt eller seminarium i måndags som handlade om "socialt entreprenörskap", ett nytt begrepp för mig men som under debattens samtal visade sig innehålla ett gammalt agerande "pimpat" i nya termer: frillvillighetsarbete eller volontärarbete, eldsjälar och idéer. Rent ut sagt. Om man wikipediar begreppet för att hitta skillnaden mellan en annan entreprenör så läser man Likheterna mellan en "vanlig" entreprenör och en social entreprenör är stora. Sociala entreprenörer finns i alla sektorer i samhället precis som andra entreprenörer och de strävar precis som andra företag efter att vara vinstdrivande, men en viktig skillnad är att vinsten återinvesteras i det sociala företaget och i samhället istället för att delas ut som vinst till aktieägarna.





Senare på måndagskvällen anordnades "Litteraturbar Europa" på Café Nyfiket i Kulturhuset, frågeställningen för kvällen var "Har europeisk litteratur någon framtid?" En dystopisk infallsvinkel som intressanta förläggare och översättare från mindre förlag var inbjudna till att diskutera tillsammans med moderatorn Rakel Chukri, kulturchef på Sydsvenskan. Det blev tydligt att på scen hade vi tre "kulturella" entreprenörer, alltså tre eldsjälar som gör en ordentlig kulturgärning för de svenska läsarna. Alla tre brinner för sin "genre", för när ett litet förlag ger sig ut i den svenska bokmarknaden är det inte för att tjäna pengar, vinstintresse existerar inte utan något helt annat. Eldsjälar för litteraturen.

Själv var jag lyrisk över dagen, att ge den smala litteraturen spelrum och arena, att diskutera det smala och viktiga, eldsjälar. Jag vill bara ha mer!


Förlagen som deltog i Litteraturbaren:
Sekwa, Thorén och Lindskog och Rámus

Läs artikel om Rámus: "Eldsjälar med smak för smal litteratur"

Intervju med Safran i Babel

Boken finns på biblioteket i den engelska versionen men snart också på svenska.

Pärlor i Vittsjö

Plötsligt i Vittsjö stod de där, tre bibliotekarier, taggade till tänderna med pärlor för folket. Och folket kom, trots storm och vårkänslor kom de, den största publiken som mött de bokberättande bibliotekarierna på filialturné i Hässleholmstrakten. Pratet kombinerades med musik och fantastiskt goda himmabakta bullar och kladdkaka (med lakrits i!). Succé!

Bokpärlor är givetvis individuella men vissa drag har de gemensamt. Pärlor är böcker man kan återvända till utan att det känns tråkigt, snarare tvärtom! En pärlbok är ett personligt möte, den framkallar känslor och känns på något sätt i kroppen. Helt enkelt en bok utan bäst-före-datum.
För mig är det ingen tegelsten, den har snarare ett mindre fysiskt format. Gärna komprimerad, distinkt men inte svårläst. Språket i boken spelar stor roll, det är inga hastverk vi talar om här. Språket bär berättelsen, orden är större än vanligt, de väcker tankarna och tankarna fortsätter själv vidare på nya äventyr. Ändå är det så luftigt så man kan andas mellan raderna.

Böcker som är pärlor förändrar kanske inte världen, men det kan göra det för en enskild människa. De flyter vid sidan av den gängse bokfloden. De kan vänta, de kan glömmas bort och en pärla gör sig väldigt bra som återupptäckt. Den kan dölja sig långt in i ett magasin på ett bibliotek eller i en gammal låda hemma på vinden där den ligger och väntar. Av någon anledning, slump, finner man den. Det kan också vara en nyöversättning, eller nyutgåva, med en modern språkdräkt och givande förord, som ger nya ingångar till pärlan. Den tål det, om och om igen.

I Vittsjö var det ett blandat pärlhalsband som erbjöds, "Sagan om Rutbacka och Randbacka" av Elsa Beskow varvades med von Kleists "Michael Kohlhaas", färska "Ru" med Fredrik Äkerströms "Återigen gryr dagen--" och inte minst en Sarah Waters-pärla tillsammans med "Kärlekens historia". Och ute tjöt vinden vidare.

I huvudet på en bibliotekarie just nu

Nuu äntligen ligger vi i startgroparna för att införa RFID på biblioteket. En liten kort förklaring till vad det innebär är: En sändare kommer att finnas i varje bok. Denna sänder ut radiovågor med information till mottagaren, som finns i självbetjäningsautomaterna. Radiovågorna kan gå igenom material vilket innebär att en hel trave med böcker kan läsas in samtidigt. Tekniken tillsammans med larmbågar ger ett automatiskt och säkert stöldskydd för bibliotekets böcker och media. Så snart är det slut med larm som går igång i butiker på grund av bibliotekets böcker. De nya självbetjäningsautomaterna kommer också att ha flera möjligheter vid utlån. T.ex. kommer personnummer att kunna användas i stället för lånekort. För den som vill förkovra sig mer om RFID på bibliotek finns det en alldeles rykande färsk magisteruppsats i ämnet skriven av Marit Anteskog och Maria Nilsson

Film, film och lite mer film

Har de senaste kvällarna tittat på några filmer som jag länge velat se. Först ut blev Cornelis, filmen om trubaduren, poeten och kompositören Cornelis Vreeswijk. Filmen börjar i Holland 1943 när Cornelis är 6 år och tas ifrån sin familj för att vårdas på sjukhus. Sedan gör den ett hopp till 60-talets Stockholm och ger därefter glimtar ur hans liv och karriär. Filmen ger ingen heltäckande bild av hans liv, men man får en bild av hur hans karriär började och hur hans liv kom att kantas av missbruk och skulder. Den största behållningen av filmen är musiken, både Cornelis egen och hans son Jack. Filmen har fått blandad kritik i medierna. Astrid Söderbergh Widding skriver i sin recension i SVD: Den säger kanske varken mer eller mindre om sitt ämne än man kunde vänta. Men den väcker förhoppningsvis mersmak att själv återupptäcka Cornelis, både som poet, som trubadur och som människa. Det var ett tag sedan jag lyssnade på Cornelis men ska leta reda på skivorna igen.

En bok som har blivit film är Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Filmen heter kort och gott Igelkotten och handlar om Renée som är portvakterska i en fastighet i ett av Paris välbärgade kvarter och 12-åriga Paloma som bor med sin familj i en av lägenheterna. Paloma är överbegåvad, känner sig missförstådd och oälskad och har bestämt sig för att ta livet av sig på sin 13-års dag. Renée beskriver sig själv som ful halvgammal och oattraktiv och gör allt för att ingen ska upptäcka att hon egentligen är bildad och kan mycket om konst, musik och litteratur. De båda träffas när en japansk man, Kakuro Ozu flyttar in i en av lägenheterna. En småtrevlig film men som inte riktigt grep tag i mig. Kanske beror det på att jag läst boken och tycker att mycket av den humor (Paloma) och de filosofiska grubblerierna (Renée) har gått förlorad i filmversionen.

2004 startade Mark Zuckerberg och 3 andra studenter en social nätverkstjänst kallad Thefacebook. Mark Zuckerberg anklagades därefter av tre andra Harvard-studenter för att ha stulit deras idé och de lämnade senare in en stämningsansökan mot honom. Thefacebook var i början begränsad till Harvard-studenter men ganska snart öppnades den upp för fler universitet och på den vägen är det. Filmen The Social network baseras på en bok av Ben Mezrich och skildrar idéen och mannen bakom Facebook, Mark Zuckerberg. Zuckerberg framställs som en väldigt osympatisk person. Jag har inte läst boken, men enligt Jan-Olov Andersson, recensent i Aftonbladet, beror det på att den huvudsakliga källan till boken är Eduardo Saverin. Saverin var en av de studenter som var med och startade Thefacebook men som senare manövererades ut. Det kan tyckas att en pratig film om några datanördar inte skulle vara något att titta på, men jag tycker att det är en riktigt fascinerande film och hade inga som helst problem att hålla mig vaken.

Slutligen så blev det en animerad barnfilm, Dumma mej eller Despicable Me som den heter på engelska. Den handlar om superskurken Gru (som påminner om Onkel Fester i Familjen Addams) som tillsammans med små gula Minioner planerar att ta över världen. Gru har en plan och tar hand om tre föräldralösa flickor för att kunna verkställa den. De tre flickorna har också en plan: de vill göra Gru till sin pappa. Rolig, lite spännande, bra animeringar och några häftiga 3D-effekter. När Gru och flickorna åker berg- och dalbana, då åker jag med...

Alla filmerna finns naturligtvis att låna på biblioteket!

Ack, dessa brittiska deckare!

Ända sedan jag hittade Mary Stewart och Agatha Christie i min farmors bokhylla har jag älskat brittiska deckare. Det är något mycket speciellt med spänningsromaner från Storbritannien och andra länders försök att skapa "deckardrottningar" och "skräckmästare" verkar taffliga i jämförelse.

En bloggerska som delar min smak för det anglosaxiska är Helena (fd Bokhora) när hon skrev så här lyriskt om Elly Griffiths deckare Flickan under jorden blev jag förstås genast sugen. Och med facit i hand gjorde jag naturligtvis alldeles rätt i det. Den är verkligen superbra och riktigt originell i dessa tider när det gått inflation i deckarutgivningen.

Huvudpersonen Ruth Galloway är helt underbar och man faller direkt för hennes opolerade charm och rättframma sätt att vara. Hon är arkeolog, specialiserad på skelett/ben, och bor ensam med två katter i en enslig stuga bland saltängarna i Norfolk. Ruth kontaktas av polisen för att hjälpa till med dateringen av ett skelett man funnit i sanden. Polisen befarar att det tillhör en försvunnen flicka, men det visar sig vara ett skelett med flera hundra år på nacken. Men Ruth involveras allt mer i fallet med den försvunna flickan och också i ett tio år gammalt fall där en annan flicka försvann. Undan för undan visar sig de människor hon litar mest på inte alls vara dem hon trodde. Flickan under jorden är sjukt spännande och samtidigt på något underligt sätt väldigt trevlig.

Här kan du läsa mer om Elly Griffiths.

Flickan under jorden finns på biblioteket, liksom Elly Griffiths andra roman om Ruth, Janusstenen. Den tredje, Huset vid havets slut, är under inköp. Läs, älska, bit på naglarna.

Har europeisk litteratur en framtid?

Första dagen på Europaforum, den 11 april, avslutas på kvällen med Litteraturbar Europa kl 19. Då kommer litteratur över Europas gränser att diskuteras. Hur ser förläggare som ger ut översatt europeisk litteratur på sin och översättarens roll?

Flera av förlagen är små och drivs av ett litterärt intresse snarare än av vinstintresse. Visserligen har de blivit fler och mer specialiserade de senaste åren, men det beror definitivt inte på att det är en lönsam affär, snarare tvärtom. Det krävs verkligen en eldsjäl för att driva ett förlag idag! Dessa viktiga brobyggares roll glöms ofta i diskussionerna kring ett enat Europa. Man kan definitivt säga att de sysslar att öka förståelsen européer emellan.

Sedan har vi själva översättningarna av texterna. Det är något som inte går att automatisera och tur är kanske det. Sällan tänker vi på vilket stort arbete det är att få en roman att födas i en ny språkdräkt utan att magin i originalet försvinner. Hur stor betydelse har sedan själva översättningen för att sedan boken blir läst i andra länder? Med tanke på hur författaren lanseras, kommer kanske själva texten/verket i andra hand. Vissa författare har ett rykte, ett sätt att beskrivas och omskrivas, i sitt hemland men kan få en annan status efter "export".

Den i Sverige så uppmärksammade författaren Faïza Gúene (Kiffe, kiffe imorgon) blev kommenterad av en mycket litteraturintresserad fransk väninna till mig som skräp med dåligt språk - det är sådana författare som förstör det franska språket. Hennes svenska favoritförfattare är Stieg Larsson och Katarina Mazetti. Ingen skugga över dem och deras berättelser, men de är ju inte kända som svenska språkekvilibrister. Kanske är det inte översättningen som spelar roll här utan lanseringen av författarna?

Ibland stiger texter fram ur historien, som nypolerade efter att någon på nytt tar sig tid att nyöversätta en originaltext efter att vi tidigare fått hålla tillgodo med sekundäröversättningar. Ibland kan en översättning vara så präglad av sin tid, och politiskt vilja att själv prata mellan raderna, att ursprunget hålls dolt.

Klart att man får en bild av ett land genom dess litteratur. Och att det är viktigt att vi kan fortsätta läsa varandras litteratur i Europa, är det flesta överens om. Litteraturen är ett möte, med människor, med ett land och det kan kasta ljus över hur historiska händelser påverkat på olika sätt i länder som nästan är grannar. Kort sagt, översättningar är viktiga för förståelse över gränser. Genom att stötas och blötas mot varandra utvecklas även språken. Ett isolerat språk är dödsdömt och om vill vi ha kvar den språkliga mångfalden i Europa så ska vi fortsätta stödja och satsa på översättning.

Den 11 april kommer några som vågar göra det och brinner för det, till Hässleholm Kulturhus. Vi får möta Helén Enqvist från Sekwa förlag som ger ut franskspråklig litteratur från hela världen, Jörn Lindskog från Thoren&Lindskogs förlag som specialiserat sig på tyskspråklig litteratur med Berlin som bas och Per Bergström från Rámus förlag, med en utgivning som oförskräckt kastar sig mellan olika delar av Europa och även utanför. Alla kommer de att få komma till tals under ledning av kulturjournalisten och kulturchefen Rakel Chukri från Sydsvenskan.

Vi ser fram emot en spännande kväll och förhoppningsvis nya litterära bekantskaper. Kom i tid, antalet platser på Nyfiket är begränsat. Baren är öppen och när du köpt din dricka bjuder Europa Direkt på en liten plocktallrik med tysk touch till.

Mer digital delaktighet till folket!

Imorgon kan du följa lanseringen av kampanjen Digidel 2013. Kampanjen vill verka för en ökad digital delaktighet i Sverige och i höstas skrev bland andra bibliotek och folkbildningsförbund på ett upprop där man skrev under på att med gemensamma insatser få ytterligare minst 500 000 svenskar att börja använda Internet de närmsta tre åren. Nu drar den målsättningen igång på riktigt i och med lanseringen imorgon.

Pepp!!

Följ livesändningen lansering 5 maj
Om digidel