Vinterdagar och mörkerläsning

Den här årstiden lämpar sig extra bra för att läsa rysare. Det är mörkret, diset, det gråjämna; dysterheten där julen är det enda som bryter av. Och skymningen faller tidigt på eftermiddagen och man kan ägna sig åt sin bok utan att tänka på annat man borde göra.
Här följer några tips på spökhistorier och rysare att krypa under filten med.

De odöda av bland andra John Ajvide Lindqvist, Åke Edwardsson och Amanda Hellberg. En nyutgiven novellsamling med en skön blandning av författare. Förutom de ovan nämnda samtida storheterna inom genren finns också bidrag av mästare som Edgar Allan Poe, H P Lovecraft och Selma Lagerlöf med. Ruggigast är kanske Anders Fagers novell Alla sorters monster om fyra arbetskamrater från storstan som åkt långt ut på landsbygden för att pilka mitt i vintern. De går långt ut på isen och plötsligt knakar det till i isen och en skugga rör sig där nere...

Mer John Ajvide Lindqvist. Han slog igenom med buller och bång 2004 med Låt den rätte komma in, och blev genast den kung av skräck som Sverige behövde. Personligen tycker jag emellertid bäst om Människohamn som är en lysande roman med starka personporträtt jämte läskigheterna. En oerhört duktig författare som utan problem skulle kunna ägna sig åt renodlade romaner utan skräck, zombies och spökerier.

Johan Theorins Ölandsserie, vilken förhoppningsvis (vi väntar, Johan!) snart avslutas med fjärde delen, visar också prov på gott författarskap och begåvning på rysarområdet. Allra läskigast tycker jag Nattfåk är. Det är vinterboken i serien och det stormar och snöar, knäpper och knakar i varenda bräda i det gamla huset där större delen av boken utspelar sig. Jag älskar rysare men blir sällan mörkrädd, men det blev jag faktiskt av Nattfåk. En kolsvart vinterkväll när snön yrde utanför fönstret låg jag i sängen och läste om hur huvudpersonen plötsligt blir medveten om att det finns någon i hans hus. Jag stelnade till och hörde med ens knarrande golvplankor och drog efter andan...

Dolly är Susan Hills senaste utgivna rysare. Den är kanske inte riktigt lika kalla-kår-framkallande som hennes mästerverk The Woman in Black, men Hill är otrolig på att skapa tät stämning. Under läsningen av Dolly sitter man med en aldrig vikande känsla av obehag och man kan känna dofter och se allt framför sig. Dolly handlar om dockor som inte är lämpliga att leka med utan gör sig bäst  på ett väldigt långt avstånd. Men vad ska man göra om man får en  docka i present?
Susan Hill har också skrivit den ruggiga The Small Hand som kom för ett par år sedan. På svenska har vi Rädd, räddare, räddast och blotta titeln säger ju en hel del om innehållet kan man förmoda.

För både lite yngre och äldre läsare passar Chris Priestleys ungdomsbok Onkel Montagues spökhistorier. En lite otäck farbror berättar läskiga historier för en ung pojke - som sedan ska gå hem själv i mörkret. Hu, riktigt otäckt är det ibland och fortfarande kan berättelsen om dockskåpet söka mig. En dunderbra samling rysare!

Avslutningsvis tipsar jag om två brittiska skräckhistorier: Sarah Waters Främligen i huset och Michelle Pavers Evig natt. I Waters roman är spökerierna invävda i en i allt utmärkt skriven berättelse som utspelar sig under efterkrigstiden i ett nedgånget gods på engelska landsbygden. En medelålders landsortsläkare blir fascinerad av familjen som bor där och får oönskad kontakt med ena dottern i huset - en dotter som inte längre är i livet och som inte alls tycker om att ha nykomlingar i närheten.
Evig natt handlar om en ung man som inte har någon vidare tillvaro i ett fattigt London utan beger sig på vinst och förlust till Arktis med en liten men dynamisk expedition. Vad han upplever på väg dit och väl framme kan få vem som helst att få gåshud.