Här kommer, sent omsider, boktipsen som fanns med i Nsk och Skd vecka 30.
Idag blir det ett spretigt knippe boktips. Först ut är en
ganska nyutkommen roman av Gertrud Hellbrand som heter Veterinären. Den har fått finfin kritik och den är synnerligen
berättigad. Det är en berättelse som spänner över tre generationer. Hellbrand
rör sig skickligt mellan de olika berättarrösterna och tidsepokerna och man går
aldrig vilse eller tappar tråden. I centrum står den till synes stenhårda
Lucille som tycks bry sig mer om sina hästar än sina närmaste. Dottern Kristin
har flytt hemtrakterna för ett anonymt liv i huvudstaden där varken arbete
eller pojkvän kräver något djupare engagemang. Så återvänder hon till sin
barndoms hembygd och med ens blir det omöjligt att värja sig mot det förflutna
och de föregående generationernas spöken. Veterinären oerhört välskriven och
engagerande och fylld av miljöbeskrivningar som gör att man ser allt framför
sig och känner dofterna.
I år kom det femte seriealbumet i serien som Medelålders plus av Sven-Bertil Bärnarp.
Man behöver inte vara i samma ålder som det pensionärspar han tecknar för att
tycka att det är otroligt roligt och känna igen en hel del av tankegångarna.
Huvudpersonen är ett slags vardagsfilosof som betraktar och analyserar sin
omvärld och de förändringarna han upplever omkring sig. Jag tycker det fina med
Medelålders plus är att det aldrig blir fördömande eller värderande. Detta är
en serie som får mig att se fram emot pensionärslivet!
Ödesdiger vändning
av Barbara Vine är en psykologisk thriller som passar perfekt i värmeböljan.
Den handlar om en grupp unga människor som beslutar sig för att starta ett
slags kollektiv ute på engelska landsbygden i en mindre egendom som
huvudpersonen ärvt av en förmögen farbror. De har alla sin egen agenda och
avsikter med att dra sig undan sina tidigare liv. En vill vara ständigt
berusad, en vill ligga, en vill bli självförsörjande och odla allt de ska äta
och en åtrår något som ska visa sig innebära en slutgiltig katastrof. Det är
värmebölja och solen steker obarmhärtigt. Allt eftersom den tidigare prunkande
trädgården torkar och dör blir det tydligt att spänningarna inom gruppen blir
allt starkare och att det kommer att sluta illa. Hur illa kan ingen av dem
föreställa sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar