Lästips för hängmattan

I mångas värld innebär semestertider också att man får tid över att läsa de där böckerna man varit sugen på så länge. Dem man hört om och kanske också samlat på sig i en hög som ligger och pockar på uppmärksamhet. Oftast har man ju inte tid att läsa ens hälften av det man tänkt sig från början, men några av dem kan säkert hinnas med.
För en som inte har högar som pockar, eller som bara törstar efter fler boktips, kommer här en lista på urbra böcker som tål att tillbringa en heldag i hängmattan med.

Den som tycker om spännande och lite läskiga böcker och som kanske vill ha lite mer ut av sin thriller än de ibland lite förutsägbara deckarna som ligger på topplistorna har massor att upptäcka. En favorit är Sharon J Bolton. Hon skriver fruktansvärt spännande och gräsligt otäckt och fantastiskt bra. Man sitter som på nålar, kan inte sluta läsa och biter på naglarna av otålighet! Rov, Ond skörd, Livrädd och Nu ser du mig är de som än så länge finns på svenska. Hennes senaste alster Like This For Ever har vi på engelska.

En annan författare som befinner sig i samma kategori är Mo Hayder. Vi har Tokyo och den helt nyutkomna Ritual, vilken rekommenderas å det varmaste. Andra otäckheter skriver Belinda Bauer om. Vi har Mörk jord, Skuggsida och Ni älskar dem inte, samt Rubbernecker på engelska.

Den som vill behålla naglarna intakta och sjunka in en något mindre otäck romanvärld kan också få sitt. Kate Morton skriver trevliga, engagerande romaner som berör och roar. För varje bok hon skriver blir hon dessutom allt bättre på det. I det förflutna och den senaste, En välbevarad hemlighet, är de bästa. Kate Morton är från Australien men är anglofil ner i tåspetsarna, vilket märks. Alla hennes romaner utspelar sig i Storbritannien, både i London och ute på landsbygden, och man ser verkligen hela berättelsen framför sig. Mortons böcker borde vara utmärkt filmmaterial.

Thérese Söderlind debuterade för 3 år sedan med Norrlands svårmod, en roman som många genast tog till sina hjärtan. Söderlind skriver ett slags ursvensk prosa, fylld med vemod och naturromantik, hopp och skönhet. Och obehagligheter. Hon har i tidningarnas recensioner jämförts med storheter som Kerstin Ekman, vilket jag instämmer i, samtidigt som jag vill lägga till att hon ekar av Lagerlöf och Moa Martinson.
Tidigare i år kom Söderlinds andra roman, Vägen till Bålberget, som är riktigt, riktigt bra. Den är tjock men lättläst, så låt er inte skrämmas av omfånget. Det är en roman som stannar kvar hos en, långt efter att man avslutat läsningen och lagt ifrån sig boken.

Något tunnare är Annakarin Thorburns Jag biter i apelsiner, men också den sitter kvar efteråt. Det är en egentligen ganska enkel historia, men språket är så lysande och säreget (bli inte avskräckta nu - det är trots det väldigt lättläst) att man sjunker in i berättelsen och lever inuti huvudpersonens känslor. Förutom bra innehåll som är framställt på en makalöst bra sätt är också själva boken i sig trevlig att hålla i. Formatet, omslaget, framsidans bild. Jag gillar verkligen Jag biter i apelsiner!