Farligt att städa på hyllorna

Det är farligt att städa på hyllorna i biblioteket. Förutom att man hittar böcker som står på fel ställe och böcker som är trasiga fastnar man hela tiden i berättelserna. Det är böcker som man läste för länge sedan och älskade, böcker som var mycket omtalade när de kom men som nu dröjt sig kvar på hyllorna. Tror man. Det visar sig nämligen vid närmare koll att de flesta böckerna lånas en hel del, om och om igen. Här känner man på djupet vad det är som är meningen med ett bibliotek.

Under städning på B-C på skönlitteratur har jag hittat en hel del godbitar som förtjänar uppmärksamhet.  Böckerna vänder ryggen till på hyllan, men tar man ut dem; oj, vad de talar.
Jag skrev i all hast upp några titlar som jag stötte på.

Strax dök det upp en bok som byggde på den sanna historien bakom Lady Chatterly´s älskare och då jag nyligen sett den franska filmen med samma namn noterade jag att Genom din kropp av den italienska författaren Bevilacqua sökte sanningen bakom den berömda romanen. Han gjorde det i den by där författaren Lawrence under en tid bott med sin fru och där hon, visade det sig, hade haft en het affär med deras hyresvärd.   Bredvid böckerna av den namnkunniga Carina Burman står det en kortroman om demens av en Gun Burman; Har jag en dotter. Vidare kommer jag ihåg en låntagare som berättade för mig att när hon inte hittade någon bok av Marianne Fredriksson på hyllan tog hon en bredvid. Det var ett lyckokast för det blev en av de bästa böcker hon hade läst. Så ett förslag om boken som man söker inte är inne; ta den bredvid!

Lite längre bort bredvid en rysk klassiker av Bunin huserar  Bykan, en för mig okänd författare från Vitryssland. När jag hittade en sliten novellsamling av Raymond Carver på fel hyllplats började jag tänka på filmen Short cuts som bygger på hans noveller och missade nästan Carrére, en fantastisk fransk författare, som kom med roman som heter Andra liv än mitt eget för några år sedan. Han skriver i en genre som jag kan tycka är det svåraste att skriva med litterär skärpa,dokumentärromaner. Just den här boken handlar om efterarbetet av en katastrof och den egna sorgen är speglad genom andras sorg. Lyckans den som har läsupplevelsen framför sig!

Celine, den gamla surkarten, anklagad för både det ena med de andra, jagas genom Europa i boken Från slott till slott och sägs, enligt baksidestexten, skilda spänstigt sin flykt. Jag kan fortfarande förundras över hans textflöde i Resa till nattens ände.  Jag blir sugen men håller mig och tänker; någon gång ska jag…
Deckarförfattaren Camilleri gömmer en bok på vanliga skönlitteraturhyllan också, den humoristiska smått vansinniga Telefonkoncessionen. Den skulle jag vilja läsa om, vill minnas att jag skrattade mycket.  Bredvid står en författare som visade sig rymma med Max Ernst till Paris när hon var 17 och senare i livet skrev surrealistiska romaner från exil i Mexiko. Det tar sig! När Cervantes dyker upp har klockan rusat och min tid i hyllan är ute för denna gång. Tyvärr, det är farligt att städa, men roligt är det. 

Lästips för hängmattan

I mångas värld innebär semestertider också att man får tid över att läsa de där böckerna man varit sugen på så länge. Dem man hört om och kanske också samlat på sig i en hög som ligger och pockar på uppmärksamhet. Oftast har man ju inte tid att läsa ens hälften av det man tänkt sig från början, men några av dem kan säkert hinnas med.
För en som inte har högar som pockar, eller som bara törstar efter fler boktips, kommer här en lista på urbra böcker som tål att tillbringa en heldag i hängmattan med.

Den som tycker om spännande och lite läskiga böcker och som kanske vill ha lite mer ut av sin thriller än de ibland lite förutsägbara deckarna som ligger på topplistorna har massor att upptäcka. En favorit är Sharon J Bolton. Hon skriver fruktansvärt spännande och gräsligt otäckt och fantastiskt bra. Man sitter som på nålar, kan inte sluta läsa och biter på naglarna av otålighet! Rov, Ond skörd, Livrädd och Nu ser du mig är de som än så länge finns på svenska. Hennes senaste alster Like This For Ever har vi på engelska.

En annan författare som befinner sig i samma kategori är Mo Hayder. Vi har Tokyo och den helt nyutkomna Ritual, vilken rekommenderas å det varmaste. Andra otäckheter skriver Belinda Bauer om. Vi har Mörk jord, Skuggsida och Ni älskar dem inte, samt Rubbernecker på engelska.

Den som vill behålla naglarna intakta och sjunka in en något mindre otäck romanvärld kan också få sitt. Kate Morton skriver trevliga, engagerande romaner som berör och roar. För varje bok hon skriver blir hon dessutom allt bättre på det. I det förflutna och den senaste, En välbevarad hemlighet, är de bästa. Kate Morton är från Australien men är anglofil ner i tåspetsarna, vilket märks. Alla hennes romaner utspelar sig i Storbritannien, både i London och ute på landsbygden, och man ser verkligen hela berättelsen framför sig. Mortons böcker borde vara utmärkt filmmaterial.

Thérese Söderlind debuterade för 3 år sedan med Norrlands svårmod, en roman som många genast tog till sina hjärtan. Söderlind skriver ett slags ursvensk prosa, fylld med vemod och naturromantik, hopp och skönhet. Och obehagligheter. Hon har i tidningarnas recensioner jämförts med storheter som Kerstin Ekman, vilket jag instämmer i, samtidigt som jag vill lägga till att hon ekar av Lagerlöf och Moa Martinson.
Tidigare i år kom Söderlinds andra roman, Vägen till Bålberget, som är riktigt, riktigt bra. Den är tjock men lättläst, så låt er inte skrämmas av omfånget. Det är en roman som stannar kvar hos en, långt efter att man avslutat läsningen och lagt ifrån sig boken.

Något tunnare är Annakarin Thorburns Jag biter i apelsiner, men också den sitter kvar efteråt. Det är en egentligen ganska enkel historia, men språket är så lysande och säreget (bli inte avskräckta nu - det är trots det väldigt lättläst) att man sjunker in i berättelsen och lever inuti huvudpersonens känslor. Förutom bra innehåll som är framställt på en makalöst bra sätt är också själva boken i sig trevlig att hålla i. Formatet, omslaget, framsidans bild. Jag gillar verkligen Jag biter i apelsiner!

Berättelsen om Pi

Yann Martels bok Berättelsen om Pi kom 2001 och året därefter vann boken det engelska Booker-priset. Efter att många regissörer hoppat på och av filmprojektet tog regissören Ang Lee sig an berättelsen och i slutet av förra året kom filmen. Och vilken film det blev!

Kortfattat handlar filmen om den indiske pojken Pi Patel som tillsammans med sin familj lämnar Indien för att resa till Kanada där de ska börja ett nytt liv. Med sig på resan har de alla de djur från Pis pappas djurpark och som de tänkt sälja när de kommer till Kanada. Under färden mot Kanada förliser lastfartyget de åker med, men Pi lyckas rädda sig till en livbåt där han får sällskap av en zebra, en orangutang, en hyena och tigern Richard Parker.

Det är, i mitt tycke, en fantastisk film. Jag önskar att jag sett den på bio eller på en bättre tv, för filmen har otroligt vackra och dramatiska scener.

Filmen vann 4 Oscars, bland annat för bästa foto och bästa specialeffekter.