
Nu vill Nele som den första i sin släkt resa tillbaka och se platsen och byn som morfadern berättat så mycket om. Se jorden som "var bördig och fet, nästan lämpad att äta som den var. I skogarna fanns det stensoppar som var så stora att om man lyckades dra upp dem ur myllan kunde man bära dem över axeln som paraplyer". I skogarna fanns också häxan Baba-Jaga och andra övernaturliga väsen som det gällde att hålla sig väl med.
Men släkten vill inte att Nele ska resa österut - ingen har väl någonsin rest tillbaka? Den gamla misstänksamheten mot ukrainarna, de forna grannarna i byn som var inblandade i fördrivningen då är ju inte att lita på idag heller. Och hur är det med de historier som morfar berättat - är de verkligen sanningsenliga? Vad hände egentligen med morfars bror som försvann?
Berättelsen växlar perspektiv mellan Neles resa i nutid och de historier som hennes morfar berättat.
Genom sin debutroman "Kattbergen" har Sabrina Janesch fått mycket uppmärksamhet i sitt hemland och vunnit flera priser. Det är på flera sätt den egna familjens historia hon berättar, om hur krig och folkförflyttningar får återverkningar i flera generationer och familjer splittras när vissa tvingas fly. Då liksom nu.
På bokmässan i Göteborg i september kommer vi att kunna höra Janesch berätta om hur det är att växa upp mellan Tyskland och Polen.
http://www.bokmassan.se/sv/program/arets-program/?eventid=9141