Hitta oss!

Vi ligger lågt här på bloggen ett tag, men du kan alltid hitta information om vad som händer på bibblan på vår hemsida Snoka och boktips hittar du på twitter!

Författarfynd i hyllan

Ibland liksom bara råkar man hitta en ny författare som man oväntat börjar älska. Sådant händer även bibliotekarier. Själv skulle jag bara gå ut med en vagn tillbakalämnade böcker för att sätta på plats i hyllan, när mina ögon drogs till en serie tjocka böcker i vackra diskreta färger. Författarnamn och titel stod med sirliga bokstäver på ryggen. Jag plockade ut dem och läste på baksidan. England 1937, en familj med tre bröder och deras respektive familjer, föräldrar. vänner och tjänstefolk strax före, under och efter andra världskriget. What's not to love, tänkte jag som den anglofil jag är. Lånade hem första delen De ljusa åren och blev fullständigt uppslukad. Är nu i slutet på del två, I krigets skugga, och resterande delar Ovisshetens tid och Livet återvänder ligger och väntar.

Författaren Elizabeth Jane Howard föddes 1923 som provade lyckan som modell och skådespelare innan hon började skriva. Mellan 1963 och 1985 var hon gift med den välkände författaren Kingsley Amis, som var hennes tredje make. Hon avled för ett drygt år sedan, i januari 2014. Ett år innan dess kom den avslutande delen av serien om familjen Cazalet (nämnd ovan) ut, All Change, vilken ännu inte finns översatt till svenska.

Elizabeth Jane Howard och Kingsley Amis

Nominerade till Augustpriset

Glädjande nog är två av mina favoriter i höstens bokflod nominerade till årets skönlitterära Augustpris: Liv till varje pris av Kristina Sandberg och Beckomberga : ode till min familj av Sara Stridsberg.

Jag har tidigare skrivit i bloggen om de två första delarna i Kristina Sandbergs trilogi; Att föda ett barn och Sörja för de sina. Med Liv till varje pris avslutar hon (tyvärr) berättelsen om Maj, vilket jag tycker är synd för nog hade det funnits några år till i Majs liv att skriva om. Men i vilket fall som helst så var det ett rent nöje att läsa denna sista del i serien och jag hoppas att nomineringen kan få fler att läsa böckerna.






Sara Stridsbergs bok Beckomberga : ode till min familj är en vackert skriven berättelse om Jackie vars far Jimmie under slutet av 80-talet är inlagd på Beckomberga mentalsjukhus. Jackie tillbringar en stor del av sin lediga tid där och umgås med Jims vänner, patienterna Sabina och Paul, samt överläkaren Edward och sköterskan Inger. Berättelsen utspelas på två tidsplan, dels slutet av 80-talet och dels trettio år senare när Jackie fått sonen Marion. Boken rymmer mycket sorg men också värme och glädje. Beckomberga, som var ett av Europas största mentalsjukhus, stängdes 1995 efter psykiatrireformen. Det fanns de som levt en stor del av sitt liv innanför dessa väggar och inte kunde hantera ett liv i frihet eller den ensamhet som blev följden av stängningen. Boken är lättläst men vinner på att läsas långsamt.

En annan av de nominerade böckerna som jag ännu inte hunnit att läsa men som jag ser fram emot är De utvalda av Steve Sem-Sandberg.

Vem som vinner tillkännages den 24 november.

Bokens dag på Hässleholm Kulturhus

Bokens dag Hässleholm 19 oktober

Idag, söndag, har för andra gången Bokens dag i Hässleholm ägt rum. Bokens dag är ett väl beprövat koncept som funnits i Sverige länge och uppstarten tillskrivs i många källor den numera nedlagda socialdemokratiska tidningen Arbetet i Malmö. I år kör Malmö sitt 77:e Bokens dag!
Det speciella med Bokens dag jämfört med andra daga som firas är att den kan ske närhelst på året. Vissa kör Bokens dag på våren, andra på sommaren men de flesta kör på hösten och oktober är verkligen den hottaste månaden för Bokens dag och även andra litterära arrangemang. Idag den 19 oktober var det även Bokens dag i Motala, ett arrangemang som författaren Jens Lapidus var ett av huvudnamnen på. Förra året krockade Hässleholms Bokens dag med Stockholm Literature Festival men i år lade vi arrangemanget en vecka tidigare. Men, Bokens dag i Hässleholm kan inte på något sätt konkurrera med den festivalen men antalet författare i Sverige som kan bära upp en Bokens dag är begränsat. Alla små och stora Bokens dag-arrangemang konkurrerar om de stora namnen. Nu är det ju inte nödvändigtvis de JÄTTEstora namnen som i slutändan gör en bra Bokens dag utan det är de författare som är på plats på det enskilda arrangemanget. Till Hässleholm Kulturhus kom idag fyra författare som var och en är mycket lästa, omtyckta av sina läsare, verkligen brinner för sitt uppdrag som författare och bjuder på sig själv. Även som part i målet tyckte jag att alla hade en hel del intressanta saker att säga både om sitt författarskap och om sig själv.

På en nästan fullsatt Författarbrunch på Café Nyfiket fick vi veta en hel del om migrän genom att Arne Dahl, alias Jan Arnald, berättade om sin novell från Novellix med samma namn. Immi Lundin från Lunds universitet ledde skickligt samtalet som kretsade både kring novellen som genre för kriminallitteraturen och Arne Dahls bok Elva, som är en samling berättelser i en roman som med fog egentligen kan kallas noveller. Jan hade egen erfarenhet av migrän men inte i den starka smärtsamma sort som novellen beskriver och han hade tagit hjälp av läkare för testa sin beskrivning. Den vane och uppmärksamme Arne Dahl-läsaren kunde också hitta mycket av hans andra deckare i den 30-sidiga novellen och han bjöd på en del detaljer i den vägen.

Uppe i Röda salongen var Arne Dahl först upp på scenen. Han togs emot av Gunilla Wedding, kulturchef på Skånska Dagbladet, och Pernilla Ekdahl, nyhetschef på Norra Skåne, som stod för dagens intervjuer på scen. I första set mötte vi förutom Dahl även Katarina Wennstam. Innan hon började skriva deckare skrev hon som journalist ett par faktaböcker om allvarliga ämnen som våldtäkt och mäns våld mot kvinnor. Den ilska och vanmakt hon kände i de rättssalar och fall hon beskrev som kriminalreporter behövde få ett utlopp. I den nya Skuggorna är hämnd i fokus. Kvinnors hämnd mot män som våldtar och misshandlar. Kvinnorna utsätter männen på exakt samma sätt som det beskrivs i rättegångsprotokollen, ord för ord, handling för handling. Här är verkligheten fond och den stora frågan är vad hämnden ger i slutändan. Mår man bättre av att utsätta andra genom att man utanför lagen ger igen? Författarna jämförde deckaren med en trojansk häst. Samtidigt som man underhåller når man ut med aktuella frågor. Vem köper egentligen en faktabok om våldtäkt att ha med sig semestern? Katarinas böcker har hon fått veta att de förstört familjesemestrar men att i slutändan kunde alla tala om ämnet, mäns våld, på ett sätt som aldrig förr. Brott är bra på att spegla det omgivande samhället. Poliser står över samhällsklasser och träffar människor från alla delar av samhället. Det är grunderna för att få berätta en historia om ett samhälle som har de brott de förtjänar. Arne Dahl nöjer sig inte med Sverige som brottsplats utan har i den sista triologin rört sig i hela Europa med böckerna som utgår från olika svenska lekar. Tycker deckarförfattare alla om du om våld och död? Genom att skriva deckare får man skipa rättvisa, ge upprättelse och det gäller att ha respekt för genren.

Att deras böcker på flera sätt touchar verkligheten har visat sig. Katarina blev till och med anklagad för att ha inside-information när hon skrev Alfahannen. Samma vecka som den kom ut skrek löpsedlarna ut att en undersökning på Dramaten hade avslöjat flera fall av sexuellt utnyttjande där kända etablerade skådespelare drog fördel och gravt utnyttjade sin status i samband med sexuella erövringar. Det kunde bara inte vara så att hon hittat på det. Och det har hon inte, de som både Katarina och Arne så skickligt gör i sina böcker är att dra ut trådar från dagens samhälle och visa på vad som skulle kunna hända. Inte sällan slår deras spaningar in.

Trots allt våld, död och ilska som deckarförfattarna vräker ut i sina böcker är de flesta rätt timida personer i verkligheten. Arne berättade att det är inte kriminalförfattarna som slåss på författargalor, det gör i större utsträckning poeterna!

Författarna inom kriminallitteraturen skriver oftast mot en väldigt tight deadline, det ska gå fort att skriva en bok, det ska levereras. Tillvägagångssättet för en bok är helt annorlunda för de andra författare på Bokens dag, Anna-Karin Palm och Marie Hermanson. Men det kom efter paus! Innan den fick vi veta vinnarna i novelltävlingen Staden om hundra år som Sparbanken Skåne hade ordnat. Deras berättelser kommer att publiceras i Norra Skåne i vecka. Det ser vi fram emot.

Innan kvällens paus från berättande om Bokens dag i Hlm vill jag bara säga, jag är helt medveten om att jag nu gjort alla kardinalfel som gäller för ett blogginlägg; för,långt, för lite bilder. Jag lovar att lägga ut bilder imorgon! Samtidgt är det bara ett axplock av allt som sades.
Men innan jag slutar för idag, i söndagskvällens Babel var Marie Hermanson med för att berätta om sitt skrivande samtidgt som hon visade sin skrivarlya. Spännande! Jag är också mycket glad att Bruno K Öijer var med i kvällens avsnitt. Visserligen inte "in person" men det kan ni se på Hässleholm Kulturhus den 22 november. Mssa inte det! Fortsättning om Bokens dag imorgon.

Skymningsland och himmelstrand

Det drar ihop sig till bokälskarnas årliga höjdpunkt: bokmässan. Författare och besökare från när och fjärran möts, böcker och annat byter händer och man kan kallt räkna med att snubbla över både Jan Guillou och Björn Hellberg (som alltid verkar befinna sig någonstans i folkhavet). Två av årets författare på mässan är Marie Hermanson och John Ajvide Lindqvist, vilka båda kommit med nya romaner i höst. 
Marie Hermansons Skymningslandet är som vanligt en berättelse utöver det vanliga. Martina är drygt tjugo och försörjer sig som timanställd på ett hotell, där hon behandlas illa och får slita oerhört hårt. Hon bor i andrahand och när hyresvärden vill ha tillbaka sin lägenhet och föräldrarna bokstavligen rivit ut hennes rum i barndomshemmet verkar allt rasa samman. Just då träffar hon sin gamla bästis Tessan som kommer med en lösning. Tessan är anställd som hembiträde av en förmögen äldre dam ute på landet, en dam som mentalt lever kvar på fyrtiotalet. Vissa kvällar bjuder damen in till stor middag, planerar in i minsta detalj men varken gäster eller värdinna dyker upp, för allt är bara i fantasin och gästerna är sedan länge döda. Martina inser hur absurt allting är men eftersom hon bor och äter gratis accepterar hon erbjudandet att jobba som sekreterare för damen. Men det dyker upp fler personer på herrgården och tillsammans börjar de planera för att ta över stället för att kunna fortsätta leva gott. Slutligen dyker en oönskad gäst upp och ett händelseförlopp ingen vill ha sätts igång. Skymningslandet är en suggestiv berättelse fylld med smaker och dofter och detaljer som levandegör Martinas tillvaro, vare sig det är på ett smutsigt hotellrum hon ska städa eller vid strandkanten på herrgården.

I Himmelstrand lever romanfigurerna också i en egen värld. En morgon vaknar en grupp på åtta personer på vad de tror är samma camping de somnade på kvällen före. Det är bara det att alla andra husvagnar är borta förutom deras egna. Gräset är grönt och himlen intensivt blå men de är helt ensamma. Och solen är också borta. Alla hanterar de den uppkomna situationen på olika sätt, beroende på vilka erfarenheter de bär med sig. Samma sak är det med de obehagliga varelser som snart dyker upp. Camparna ser helt olika saker när de tittar på dem, vissa mer skräckinjagande än andra. Himlen mörknar och regnet närmar sig, men när det väl börjar falla är det frätande vätska som förstör deras husvagnar och hotar att läcka in på dem. John Ajvide Lindqvist är något av Sveriges Stephen King för precis som han skapar han trovärdiga rollfigurer som tvingas hantera förfärliga och overkliga situationer. Himmelstrand har fått sitt namn från det att den enda radiostation camparna kan få in endast spelar gamla slagdängor som Peter Himmelstrand skrivit.

Boktips från proffsen v 36

Det drar ihop sig till säsongens första möte i min bokcirkel. Jag har inte läst boken. Det är en dödssynd och därför funderar jag på att inte gå. Men man kan bli väldigt sugen på att läsa boken och trevligt brukar det vara.

Jag har dock läst andra böcker denna sommar. Tre kommer jag inte att glömma i första taget. Gemensamt för dem är en stark fysisk närvaro i text och innehåll. Den första är en dagbok.  Här manifesteras det fysiska redan i titeln Dagbok om min kropp. Nu är inte fråga om förmedlarens egen dagbok, författaren Daniel Pennac, utan en som fadern till en nära vän fört under nästan hela sitt liv. Vi får följa en ”vanlig” fransk mans vardag mellan 14 och 80 år speglat genom hans fysiska kropp. Många nya insikter om hur en man funkar inifrån men även total igenkänning. För mig har kroppens förgänglighet aldrig uttryckts mer klargörande och vi får följa med i hisnande kroppslig njutning och djupaste sorg ända in i kaklet på intimsfären.

 

Lika underhållande är inte huvudpersonen i Stoner. Här hamnar vi i en kropp som inte har lika lätt att uttrycka sina känslor. Med en närmast klaustrofobisk text och närvaro tecknar John Williams sin huvudpersons liv i den amerikanska mellanvästern i slutet av 1800-talet. Meningen är att Stoner ska slita med jorden precis som sina föräldrar, men ett seminarium i litteratur sätter stopp för det och ändrar hans framtid totalt.  Det låter inte speciellt upphetsande men det finns en anledning till att boken nu upptäckts på nytt och gör sitt segertåg många år efter författarens död. Jag tror att enda vägen att förstå det är att läsa den.

Den tredje boken, Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson, tar skildringen av unga flickors plats på kartan på allvar. Jag sitter i beredskapsställning från första sidan. Tillsammans med jägarinnorna flyger jag fram på Kalmars gator. Alla ungdomsboksklichéer finns där; febrig vänskap och trevande kärleksförsök, testandet av gränser, men ändå är det nytt! Det disparata tjejgänget får helt andra konturer och nyanser. Det är bara att buga för poeten och texten.

Denna vecka startade också bibliotekets läsecirkel. Jag har inte läst George Eliots Bror och syster. Men efter cirkelledare Evy Callmers inlägg om boken i Norra Skånes virtuella upplaga av cirkeln är jag väldigt sugen på att göra det. Det låter som berättelsen, likt Stoner, går från 1800-talets senare hälft rakt in i vår egen tid.

Hösten är kommen. Vi på biblioteket tackar för denna sommarsäsong med boktips i Norra Skåne och Skånskan. Men här på bloggen fortsätter vi som vanligt med spännande insidertips från bibblan.

Boktips från proffsen v 35

Efter att ha legat lite lågt med läsningen under sommaren, börjar jag hösten med en lista på böcker jag vill läsa. Att sätta samman den listan är inte särskilt svårt med tanke på höstens utgivning då flera av mina favoritförfattare är med.

I november utkommer ”Konsten att skapa en tjej” av Caitlin Moran.  Efter att ha läst ”Konsten att vara kvinna” och ”Morantologi” av samma författare och verkligen uppskattat båda, känns det som ett måste att återigen uppslukas av hennes typiska brittiska humor och huvudet på spiken funderingar. I ”Konsten att skapa en tjej” är huvudpersonens plan att bli författare för att rädda sin fattiga familj, vid sexton jobbar hon för en musiktidning med att skriva recensioner av band, det vill säga såga dem på högst 600 ord, och har sex på alla sätt med alla sorters män. Låter mycket som Morans egen ungdomstid som hon beskriver i tidigare böcker.

För ett tag sen läste jag Mo Hayders bok ”Ritual” en psykologisk thriller som är blodig, vidrig och oerhört spännande. I september utkommer ”Hud” som är andra delen i Walking man serien. Enligt förlagets beskrivning verkar den lika ruskig och bra som den första.

Till min stora lycka utkommer Sharon Boltons ”En mörk och förvriden flod” i september. Det är fjärde fristående boken i serien om polisen Lacey Flint. De tidigare böckerna ”Nu ser du mig”, ”Livrädd” och ”Odödlig” har alla varit i stort sett omöjliga att lägga ifrån sig. Välskrivna och mörka med förtätad stämning så jag längtar tills jag får chans att läsa nästa del.

Efter att ha plöjt igenom Belinda Bauers böcker ”Mörk jord”, ”Ni älskar dem inte”, ”Betraktaren” och ”Skuggsida” och fascinerats av den suggestiva stämningen i dem ser jag fram emot att läsa ”Livets och dödens villkor” som utkommer i oktober.

Boktips från biblioteket

Här är de tips som fanns med i tidningen Norra Skåne v 32

 

En av mina favoritböcker är Gustav Fridolins, Morfar skrev inga memoarer. Boken är ingen miljöpartistisk propaganda som man kanske förleds att tro detta supervalår. Det är istället en roman som helt enkelt berättar en spännande historia. En historia om en handfull människoöden i Göingebygden och i Malmö.  Med utgångspunkt i författarens morfar och de människor som kom att stå honom nära, berättas historien om det Fattigsverige som var. Ett land där man, när familjen under stora uppoffringar tagit sig till doktorn med ett sjukt barn blir avfärdade med att då han är oäkting har han säkert engelska sjukan. Utan att ens undersöka honom. För det vet man ju hur det är med oäktingar. Och om det framgångssverige som blev, folkhemmet. Det Sverige jag själv växte upp i med nya fräscha skolböcker varje termin och framtidstro, välfärd och solidaritet. Slutligen snuddar vi vid det Sverige vi lever i idag. Landet där klassklyftorna växer och de rika blir rikare, de fattiga fattigare. Där en person som blir sjuk lätt blir utslagen, hur driftig personen än är.

 

Alldeles färsk är boken Sorgeliga saker hända : Elvira Madigan, Síxten och mig : en historia om Lycka, berättad 125 år senare, av Kathinka Lindhe. Författarens farmors farfar var den romantiserade greven Sixten Sparre som rymde med cirkusprinsessan Elvira Madigan. Och farmors farmor var följaktligen Sixten Sparres hustru, med smeknamnet Lycka. Kvinnan Sixten övergav för att gå i döden med Elvira Madigan. Författaren har släktforskat och skapat en både spännande och vacker bok om ett kvinnoöde i 1800-talets Sverige. En liten flicka vars mor dör i barnsäng. Hon får sin mors förnamn med smeknamnet Lycka. En sgtyvmor kommer in i familjen. Flickan växer upp och gifter sig så småningom med en ung greve. Hon får två barn med honom. Men han vill inte leva det borgerliga livet, han vill bli författare, han vill dikta. Vad händer sen när tragedin är ett faktum, när hon står ensam kvar och han har stuckit med cirkusprinsessan. Och ryktet kommer att båda är döda, mord och självmord. Vilken skam! Vem var hon egentligen den övergivna hustrun som historien har avfärdat som ful och tråkig? Och hur gick det för henne? Ett fint bildmaterial, delvis från släktarkivet, finns dessutom i denna både vackra och intressanta bok.

Och nu till något helt annat som det heter. Ibland vill man ha något lättsmält i sin boktrave och då är detta det perfekta valet.  Anna-Lisas antik av Eli Åhman Owetz. En lättsam trevlig och njutbar bagatell. Anna-Lisa har stuckit från det ytliga stockholmslivet och det tråkiga kontorsjobbet. Hon har köpt en gammal lanthandel i Roslagen och här förverkligar hon en gammal dröm. Hon startar en antikaffär. Förutom affärsverksamheten hinner hon med att skaffa pojkvän, förälska sig, få både vänner och fiender. Här lär man känna byskvallrets både goda och dåliga sidor. Som det var på landet förr, som någon sa.