Bokens dag på Hässleholm Kulturhus

Bokens dag Hässleholm 19 oktober

Idag, söndag, har för andra gången Bokens dag i Hässleholm ägt rum. Bokens dag är ett väl beprövat koncept som funnits i Sverige länge och uppstarten tillskrivs i många källor den numera nedlagda socialdemokratiska tidningen Arbetet i Malmö. I år kör Malmö sitt 77:e Bokens dag!
Det speciella med Bokens dag jämfört med andra daga som firas är att den kan ske närhelst på året. Vissa kör Bokens dag på våren, andra på sommaren men de flesta kör på hösten och oktober är verkligen den hottaste månaden för Bokens dag och även andra litterära arrangemang. Idag den 19 oktober var det även Bokens dag i Motala, ett arrangemang som författaren Jens Lapidus var ett av huvudnamnen på. Förra året krockade Hässleholms Bokens dag med Stockholm Literature Festival men i år lade vi arrangemanget en vecka tidigare. Men, Bokens dag i Hässleholm kan inte på något sätt konkurrera med den festivalen men antalet författare i Sverige som kan bära upp en Bokens dag är begränsat. Alla små och stora Bokens dag-arrangemang konkurrerar om de stora namnen. Nu är det ju inte nödvändigtvis de JÄTTEstora namnen som i slutändan gör en bra Bokens dag utan det är de författare som är på plats på det enskilda arrangemanget. Till Hässleholm Kulturhus kom idag fyra författare som var och en är mycket lästa, omtyckta av sina läsare, verkligen brinner för sitt uppdrag som författare och bjuder på sig själv. Även som part i målet tyckte jag att alla hade en hel del intressanta saker att säga både om sitt författarskap och om sig själv.

På en nästan fullsatt Författarbrunch på Café Nyfiket fick vi veta en hel del om migrän genom att Arne Dahl, alias Jan Arnald, berättade om sin novell från Novellix med samma namn. Immi Lundin från Lunds universitet ledde skickligt samtalet som kretsade både kring novellen som genre för kriminallitteraturen och Arne Dahls bok Elva, som är en samling berättelser i en roman som med fog egentligen kan kallas noveller. Jan hade egen erfarenhet av migrän men inte i den starka smärtsamma sort som novellen beskriver och han hade tagit hjälp av läkare för testa sin beskrivning. Den vane och uppmärksamme Arne Dahl-läsaren kunde också hitta mycket av hans andra deckare i den 30-sidiga novellen och han bjöd på en del detaljer i den vägen.

Uppe i Röda salongen var Arne Dahl först upp på scenen. Han togs emot av Gunilla Wedding, kulturchef på Skånska Dagbladet, och Pernilla Ekdahl, nyhetschef på Norra Skåne, som stod för dagens intervjuer på scen. I första set mötte vi förutom Dahl även Katarina Wennstam. Innan hon började skriva deckare skrev hon som journalist ett par faktaböcker om allvarliga ämnen som våldtäkt och mäns våld mot kvinnor. Den ilska och vanmakt hon kände i de rättssalar och fall hon beskrev som kriminalreporter behövde få ett utlopp. I den nya Skuggorna är hämnd i fokus. Kvinnors hämnd mot män som våldtar och misshandlar. Kvinnorna utsätter männen på exakt samma sätt som det beskrivs i rättegångsprotokollen, ord för ord, handling för handling. Här är verkligheten fond och den stora frågan är vad hämnden ger i slutändan. Mår man bättre av att utsätta andra genom att man utanför lagen ger igen? Författarna jämförde deckaren med en trojansk häst. Samtidigt som man underhåller når man ut med aktuella frågor. Vem köper egentligen en faktabok om våldtäkt att ha med sig semestern? Katarinas böcker har hon fått veta att de förstört familjesemestrar men att i slutändan kunde alla tala om ämnet, mäns våld, på ett sätt som aldrig förr. Brott är bra på att spegla det omgivande samhället. Poliser står över samhällsklasser och träffar människor från alla delar av samhället. Det är grunderna för att få berätta en historia om ett samhälle som har de brott de förtjänar. Arne Dahl nöjer sig inte med Sverige som brottsplats utan har i den sista triologin rört sig i hela Europa med böckerna som utgår från olika svenska lekar. Tycker deckarförfattare alla om du om våld och död? Genom att skriva deckare får man skipa rättvisa, ge upprättelse och det gäller att ha respekt för genren.

Att deras böcker på flera sätt touchar verkligheten har visat sig. Katarina blev till och med anklagad för att ha inside-information när hon skrev Alfahannen. Samma vecka som den kom ut skrek löpsedlarna ut att en undersökning på Dramaten hade avslöjat flera fall av sexuellt utnyttjande där kända etablerade skådespelare drog fördel och gravt utnyttjade sin status i samband med sexuella erövringar. Det kunde bara inte vara så att hon hittat på det. Och det har hon inte, de som både Katarina och Arne så skickligt gör i sina böcker är att dra ut trådar från dagens samhälle och visa på vad som skulle kunna hända. Inte sällan slår deras spaningar in.

Trots allt våld, död och ilska som deckarförfattarna vräker ut i sina böcker är de flesta rätt timida personer i verkligheten. Arne berättade att det är inte kriminalförfattarna som slåss på författargalor, det gör i större utsträckning poeterna!

Författarna inom kriminallitteraturen skriver oftast mot en väldigt tight deadline, det ska gå fort att skriva en bok, det ska levereras. Tillvägagångssättet för en bok är helt annorlunda för de andra författare på Bokens dag, Anna-Karin Palm och Marie Hermanson. Men det kom efter paus! Innan den fick vi veta vinnarna i novelltävlingen Staden om hundra år som Sparbanken Skåne hade ordnat. Deras berättelser kommer att publiceras i Norra Skåne i vecka. Det ser vi fram emot.

Innan kvällens paus från berättande om Bokens dag i Hlm vill jag bara säga, jag är helt medveten om att jag nu gjort alla kardinalfel som gäller för ett blogginlägg; för,långt, för lite bilder. Jag lovar att lägga ut bilder imorgon! Samtidgt är det bara ett axplock av allt som sades.
Men innan jag slutar för idag, i söndagskvällens Babel var Marie Hermanson med för att berätta om sitt skrivande samtidgt som hon visade sin skrivarlya. Spännande! Jag är också mycket glad att Bruno K Öijer var med i kvällens avsnitt. Visserligen inte "in person" men det kan ni se på Hässleholm Kulturhus den 22 november. Mssa inte det! Fortsättning om Bokens dag imorgon.