Skymningsland och himmelstrand

Det drar ihop sig till bokälskarnas årliga höjdpunkt: bokmässan. Författare och besökare från när och fjärran möts, böcker och annat byter händer och man kan kallt räkna med att snubbla över både Jan Guillou och Björn Hellberg (som alltid verkar befinna sig någonstans i folkhavet). Två av årets författare på mässan är Marie Hermanson och John Ajvide Lindqvist, vilka båda kommit med nya romaner i höst. 
Marie Hermansons Skymningslandet är som vanligt en berättelse utöver det vanliga. Martina är drygt tjugo och försörjer sig som timanställd på ett hotell, där hon behandlas illa och får slita oerhört hårt. Hon bor i andrahand och när hyresvärden vill ha tillbaka sin lägenhet och föräldrarna bokstavligen rivit ut hennes rum i barndomshemmet verkar allt rasa samman. Just då träffar hon sin gamla bästis Tessan som kommer med en lösning. Tessan är anställd som hembiträde av en förmögen äldre dam ute på landet, en dam som mentalt lever kvar på fyrtiotalet. Vissa kvällar bjuder damen in till stor middag, planerar in i minsta detalj men varken gäster eller värdinna dyker upp, för allt är bara i fantasin och gästerna är sedan länge döda. Martina inser hur absurt allting är men eftersom hon bor och äter gratis accepterar hon erbjudandet att jobba som sekreterare för damen. Men det dyker upp fler personer på herrgården och tillsammans börjar de planera för att ta över stället för att kunna fortsätta leva gott. Slutligen dyker en oönskad gäst upp och ett händelseförlopp ingen vill ha sätts igång. Skymningslandet är en suggestiv berättelse fylld med smaker och dofter och detaljer som levandegör Martinas tillvaro, vare sig det är på ett smutsigt hotellrum hon ska städa eller vid strandkanten på herrgården.

I Himmelstrand lever romanfigurerna också i en egen värld. En morgon vaknar en grupp på åtta personer på vad de tror är samma camping de somnade på kvällen före. Det är bara det att alla andra husvagnar är borta förutom deras egna. Gräset är grönt och himlen intensivt blå men de är helt ensamma. Och solen är också borta. Alla hanterar de den uppkomna situationen på olika sätt, beroende på vilka erfarenheter de bär med sig. Samma sak är det med de obehagliga varelser som snart dyker upp. Camparna ser helt olika saker när de tittar på dem, vissa mer skräckinjagande än andra. Himlen mörknar och regnet närmar sig, men när det väl börjar falla är det frätande vätska som förstör deras husvagnar och hotar att läcka in på dem. John Ajvide Lindqvist är något av Sveriges Stephen King för precis som han skapar han trovärdiga rollfigurer som tvingas hantera förfärliga och overkliga situationer. Himmelstrand har fått sitt namn från det att den enda radiostation camparna kan få in endast spelar gamla slagdängor som Peter Himmelstrand skrivit.

Boktips från proffsen v 36

Det drar ihop sig till säsongens första möte i min bokcirkel. Jag har inte läst boken. Det är en dödssynd och därför funderar jag på att inte gå. Men man kan bli väldigt sugen på att läsa boken och trevligt brukar det vara.

Jag har dock läst andra böcker denna sommar. Tre kommer jag inte att glömma i första taget. Gemensamt för dem är en stark fysisk närvaro i text och innehåll. Den första är en dagbok.  Här manifesteras det fysiska redan i titeln Dagbok om min kropp. Nu är inte fråga om förmedlarens egen dagbok, författaren Daniel Pennac, utan en som fadern till en nära vän fört under nästan hela sitt liv. Vi får följa en ”vanlig” fransk mans vardag mellan 14 och 80 år speglat genom hans fysiska kropp. Många nya insikter om hur en man funkar inifrån men även total igenkänning. För mig har kroppens förgänglighet aldrig uttryckts mer klargörande och vi får följa med i hisnande kroppslig njutning och djupaste sorg ända in i kaklet på intimsfären.

 

Lika underhållande är inte huvudpersonen i Stoner. Här hamnar vi i en kropp som inte har lika lätt att uttrycka sina känslor. Med en närmast klaustrofobisk text och närvaro tecknar John Williams sin huvudpersons liv i den amerikanska mellanvästern i slutet av 1800-talet. Meningen är att Stoner ska slita med jorden precis som sina föräldrar, men ett seminarium i litteratur sätter stopp för det och ändrar hans framtid totalt.  Det låter inte speciellt upphetsande men det finns en anledning till att boken nu upptäckts på nytt och gör sitt segertåg många år efter författarens död. Jag tror att enda vägen att förstå det är att läsa den.

Den tredje boken, Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson, tar skildringen av unga flickors plats på kartan på allvar. Jag sitter i beredskapsställning från första sidan. Tillsammans med jägarinnorna flyger jag fram på Kalmars gator. Alla ungdomsboksklichéer finns där; febrig vänskap och trevande kärleksförsök, testandet av gränser, men ändå är det nytt! Det disparata tjejgänget får helt andra konturer och nyanser. Det är bara att buga för poeten och texten.

Denna vecka startade också bibliotekets läsecirkel. Jag har inte läst George Eliots Bror och syster. Men efter cirkelledare Evy Callmers inlägg om boken i Norra Skånes virtuella upplaga av cirkeln är jag väldigt sugen på att göra det. Det låter som berättelsen, likt Stoner, går från 1800-talets senare hälft rakt in i vår egen tid.

Hösten är kommen. Vi på biblioteket tackar för denna sommarsäsong med boktips i Norra Skåne och Skånskan. Men här på bloggen fortsätter vi som vanligt med spännande insidertips från bibblan.