Jaktlycka!

Jag har tyckt om Anna-Karin Palms författarskap ända sedan hennes debut med Faunen 1991. Hon slog igenom för en större läsarkrets med romanen Målarens döttrar och för tre år sedan kom Snöängel. Den sistnämnda var jag mindre förtjust i och desto större blev min glädje när jag efter bara ett par sidor i hennes nya novellsamling Jaktlycka märkte att den är något av det bästa hon skrivit. 

Anna-Karin Palm har skrivit noveller tidigare (Lekplats 1999 och In i öknen 2001) och det är ett forum som passar henne utmärkt. Också ett par av hennes romaner består av kortare sammanvävda berättelser. 

I novellerna i Jaktlycka är huvudpersonerna kvinnor i olika åldrar, kvinnor i relationer där de sällan blir sedda som de de egentligen är utan som den betraktaren vill att de ska vara. Den yngsta huvudpersonen är fjorton och den äldsta firar sin älskades nittioårsdag. Novellerna följer på varandra med protagonisternas stigande ålder och tack vare det är det väldigt lätt att läsa berättelserna som utsnitt från samma persons liv, som kapitel i en roman. 

Författaren har verkligen gjort adekvata iakttagelser av hur det kan se ut i ett förhållande som kanske inte är tipp topp. Man ser inte den andre som den är, det bubblar under ytan av oformulerad aggressivitet, man tror att man ska kunna göra om den andre, man är hopplöst fast i tankemönster och klassiska könsroller och blir rasande om ens världsbild hotas. Åtminstone jag kan känna igen både mig själv och en del tidigare pojkvänner i Anna-Karin Palms noveller. 

Men samtidigt som man blir arg, ledsen och upprörd över hur man som kvinna kan bli behandlad av sin närmaste, finns det en hoppfullhet och ett ljus i boken, och den sista novellen är fullkomligt underbar och man slår igen Jaktlycka med ett leende.

Semesterläsning

Så här inför den stundande ledigheten så vill jag gärna tipsa om några läsvärda böcker ur vårens utgivning.

Först ut är arkeologen Anna Lihammers skönlitterära debut Medan mörkret faller. Berättelsen, som är en deckare, tar sin början 1934 när steriliseringslagen antagits i Sverige och rasbiologin var ett accepterat forskningsområden. Kriminalkommisarien Carl Hell blir utsedd att utreda det bestialiska mordet på en högt uppsatt akademiker, prosektorn Gustaf Eklund som verkar vid den Anatomiska institutionen i Uppsala. Till sin hjälp tar han polissystern Maria Gustavsson, något som inte faller väl ut i den starkt mansdominerade och hierarkiska polisvärlden men som ger boken ett intressant perspektiv. Anna Lihammer har skrivit en bra deckare med en utmärkt skildring av tidsandan och ger ett stycke svensk historia som inte får glömmas bort.

Nästa boktips är Fågelburen av Lisa Jewell. De fyra syskonen Megan, Bethan, Rory och Rhys Bird bor med sina föräldrar Lorelei och Colin, i en lantlig idyll. När Rhys tar livet av sig under en påskhelg förändras allt för familjen Bird. Loreleis till synes harmlösa samlande på saker eskalerar och familjen kommer allt längre ifrån varandra. En feel-good roman som dock har en liten allvarlig underton och där berättelsen växlar mellan barnens uppväxt och nutid.


Susan Harrisons skönlitterära debut Hustrun, som också kom att bli hennes sista, är ett relationsdrama. Jodi och Todd har levt tillsammans i över tjugo år och Jodi har hela tiden sett mellan fingrarna med att Todd ständigt är otrogen. Men när Todd förälskar sig  i en betydligt yngre kvinna som han dessutom beslutar sig för att flytta ihop med rasar hela hennes tillvaro samman. Berättas omväxlande ur Jodi och Teds synvinkel och är på det hela taget en bra bok om ett pars oförmåga att hantera verkligheten.



När kejsaren var gudomlig är Julie Otsukas andra roman som översatts till svenska. Efter Japans anfall mot Pearl Harbor förändras livet över en natt för de japaner som bor i USA. Tusentals japan-amerikaner kom att interneras i läger runt om i USA och boken berättar om en namnlös kvinna och hennes två barns internering och återkomst till hemstaden när interneringen är slut. En liten bok där Otsuka lyckas skildra både individen och kollektivets erfarenheter på ett mycket målande sätt.

Det sista boktipset blir Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. På sin 85-års dag råkar Miriam av misstag säga att hon inte heter Miriam. Detta blir upptakten till en berättelse som växlar i tid mellan krigsåren och nutid. Miriam föds som Malika, en flicka med romskt ursprung. Under en fångtransport till ett läger byter hon identitet med en död judisk flicka som heter Miriam. Som Miriam lyckas hon överleva både Auschwitz och Ravensbrück och efter kriget hamnar hon i Sverige. Inte heller i Sverige vågar hon avslöja sin riktiga identitet eftersom romska flyktingar inte är välkomna, utan hon fortsätter sitt liv som Miriam. En bra bok och precis som Anna Lihammers bok får man en skildring av svensk (och europeisk) historia som inte får glömmas bort.